Etikett: frågor

Dags att avsätta några stycken…

Av , , 2 kommentarer 12

Nu tycker jag att vi avsätter väder kommittén och inför nytt val, nya kandidater, det här vädret suger ju.
Apropå val, så fick jag ett brev igår:

15095556_10154682605406585_5157452345681634450_nJodå:

15027445_10154682605481585_6710169689394852636_nSå att… Man kan väl säga att från min sida handlar det mer om att bevara ett arv, och inte så mycket mer. Dessutom lämnas nu dörren öppen för att våra barn och barnbarn, kan ta det med sig. Theresé har värvats och kan sedan lämna över till Sally, om Sally vill. Nicco kommer säkerligen också, att haka på. Hon håller ju på att lära sig samiska, Umesamiska, inte många ord man förstår sig på, där inte.

Det blev ett missförstånd igår, angående teven, killen från Ume.net, sa nämligen då Åke pratade med honom, att det skulle komma igång, på någon timme. Detta var 16.00, typ.

Jag fick ett mejl, såg vi sedan. där vid 17 tiden, och i det första stod det att vi skulle få ett bekräftelse mejl då allt var klart, det fick vi, en iten stund senare, men inget gick ju att starta ändå. Jag lusläste mejlet en sista gång och där stod det då, att det skulle ske, 00.00, jamen fint, en timme rörde det sig alltså, inte om, utan 6 timmar.
Jag har på teven nu, den funkar, finurligt va. Eftersom dom sa, att anledningen var att vi inte haft någon box, och med bytet av konvertern, så skulle vi nu måsta ha en digitalbox. Fast…hur kunde dom då slå igång tjänsten, utan boxen, för den kommer ju först om några dagar? Jag har mejlat dom:

Skärmklipp 2016-11-15 07.21.26Väntar ivrigt på svar…och kollar runt om ny leverantör, både internet, samt tv, vi säger nog upp den fasta telefonen, inte för att den kostar så mycket, men den används ju inte heller, så där överambitiöst. Jag vill bara att det ska funka, och jag vill ha svar på mina frågor, men känner inte att jag får det. Jag börjar alltid dessa samtal med att säga att JAG, VET INGENTING, om kablar, uttag, knappar, lampor och sladdar, men lik förbannat, så ställs det såna frågor, och då blir jag lätt, arg, eller börjar se lite rött…och jag får bitsår i munnen 😀

Nåja, som sagt, vi får se vad det blir för svar och om jag nöjer mig med det. Roligast av allt är att jag sagt i alla år att jag inte vet vilken teve leverantör vi haft, och ingen har trott mig, men det var ju sant, vi hade ingen, hahaa…så det har varit gratis i alla år, det kan vi ju tacka för, i alla fall. Även om vi inte riktigt trott på det 😀

Hoppas på en bra dag för er alla, vädret är ju ingen mätare för hur dagen blir, om man nu inte ska göra saker utomhus, som kräver torra ytor, vill säga.

14690867_1200894866636920_3908369109301206984_n

Vi är nog för snälla, många gånger

Av , , 2 kommentarer 11

Vi köper hushållsost, och har gjort så, i många år. Nu har vi upptäckt att vissa av dom där, behagar att falla sönder då man hyvlar dom. Först trodde vi att osthyveln, blivit slö. Har nu testat åtskilliga, och det blir inte bättre.

Så satt vi en kväll vid köksbordet, och retade upp oss på den förbenade osten, filma, sa jag till Nicco, och det gjorde hon, sedan gick hon in på deras FB sida och la ut den med frågan om det verkligen skulle vara så där. Dom tyckte att det skulle reklameras, vilket jag gjorde i förrgår. Fick svar igår och vi ska kompenseras 😀 Det är service!

Sen tänker jag att vi svenskar, är säkert för snälla såna här gånger. Man ids inte, man tror inte, man vill inte vara till besvär, felet kanske är ens eget, och så vidare. Nä, reklamera, om det är fel på det du köper, oftast går det ju att göra via nätet, enkelt och snabbt.

Nåt som inte var enkelt och snabbt, var en ansökan vi skulle göra igår, på jobbet, via Umeå kommun. Sitter och besvarar frågor i en kvart, dessutom bör tilläggas, att det var dom dummaste frågorna ever…kommer till sista sidan, och nej…man ska skriva ut skiten, eller signera med bankid (svårt då det varken finns det ena eller det andra). Går inte ens att spara det ifyllda dokumenten, gahhh…såna gånger är det svårt att behärska sig.

Så, nu är det ogjort, och ska göras om, men nu med utskrivna papper och fylls i för hand.

Såg den här bilden på pinterrest, vilken hårding:

e9940717a9234944aa0fc1855d91bdd5Vi har ju vår Winstone också, och påmindes om en bild jag tog för 2 år sedan…den la jag ut på bloggen, men här kommer den igen, kolla vad lik dom 😀

Foto1451 images

Önskar er alla en trivsam tisdag!

Jag och några till, anmälde dom…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi startade ett litet krig på FB igår, mot gratis parfyms sida. Och vi var en del som anmälde dom, tjopp så försvann annonsen och sedan deras hemsida, som man inte tog sig in på, men…tillåt mig gissa att det inte dröjer länge, förrän dom är tillbaka i ny tappning, om dom inte redan är det.

Facebook, godkände då inte min anmälan, 2 stycken, och jag köper att dom inte kan se hur annonsen väcker anstöt eller på annat sätt är en olägenhet, det är ju bara en parfymflaska, fast dom kanske borde se över sitt system då det gäller anmälningar och utöka alternativen man får, då man ska klicka i vad som är galet.

Finns inget värre än då man ska fylla i frågeformulär, och du får alternativ, men inget stämmer, då ska man välja det som ligger närmast till hands, men vad spelar det för roll om du har 2 av alternativen som skulle kunna passa in? Det är väl verkligen att spela, egentligen, för hur noggrann blev då den rapporten i slutändan. Typ…dom gröna äpplena är fina, ja den blå bilen är också snygg!!!

Winstone brukar åka med på morgonen och skjutsa Nicco till tåget, han tar sats, springer mot den öppna bildörren, sedan upp med framtassarna på bilsätet och tvärnit, där står han och väntar på att bli upplyft…värsta agility hunden, eller…haha, han har ibland provat på men inte lyckats helt, så han har väl blivit lite skeptisk till att hoppa in själv. Men Nicco tyckte han såg så rolig ut, där han kommer med största självförtroendet: Titta på mig nu, hörrni! Och sedan, händer ingenting 😀

Han ligger då just nu och djupandas, drömmer säkert om en långpromenad i en stor skog, eller kan det vara om mat, han drömmer. Han blev lite dålig i magen igår, så han fick ingen mat på kvällen, och nu ska jag koka ris till honom, skon kost, så får vi se hur det går. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Och inspirerad av en sida om Torrevieja på nätet (Tinas blogg): Torreevieja Info and Ideas

Så avslutar jag med lite bilder därifrån!

033 038 054 069

 

Skräp och annan dynga

Av , , 2 kommentarer 9

Som jag skrivit så många förr, så fortsätter det att ramla in mejl, kommentarer i min blogg och meddelanden på FB, om hur man blir av med sitt medlemskap, som man ofrivilligt fått, då man trodde att man skulle få gratis parfym

Så igår kväll, samlade jag mina tankar och skrev till PLUS:

002

Får se då, om dom tycker det kan vara något att ta upp, och undersöka.

Jag har ju ibland, känt mig som värsta Sverker då jag suttit och svarat på alla frågor och försökt hjälpa människor vidare, då det gällt detta lurendrejeri 😀

sverker-jpgBild lånad från svt.se

Jag hade dock inte nöjt mig med en soptunna, nono…en container, skulle det ha varit.

container_oppenbild lånad från www.srvatervinning.se

Jag och Tina tog en lunchbuffé ute på Scandic Syd igår, dom har jättefin sallads buffé där, fräsch och god, maten är det inget fel på heller, men man ska nog vara där i tid, det är uppenbarligen fler än vi som tycker det är bra därute. Så det kan vara svårt att få bord, om man kommer lite senare.

Hann med en svängom med snabeldraken, behövs verkligen varje dag, med tanke på allt grus som Winstone drar in. Synd att dom inte kommit igång ordentligt med sopningen, härute på slätten. Det är mycket grus och sand att ta rätt på. Men dom kanske väntar någon vecka eller två, guuu´ vet vad det kan komma för skrot från himlen, våren är väl på gång, men den är inte riktigt här, ännu.

Kvällen avslutades med bastuträff, 90 spänn drog vi in på trissen, wow!!! Dom har ju ändrat på lotterna och säger att nu minsann, får man skrapa fler rutor, visst, men som Monika påpekade, så är antalet vinster färre, om man jämför vad som står bakom dom gamla lotterna, vs dom nya. Fast vi har då hittills, inte blivit direkt fascinerade över vinstutbudet på alla lotter vi skrapat, så jag vet inte om det gör någon skillnad, det är väl som dom säger på reklamen, händer det, så händer det.

Hoppas på en superdag för er alla…på återhörande!

Varför…kanske därför?

Av , , 2 kommentarer 11

Kul att vakna upp till lite smatter på rutan, man får höstkänsla, inte så mycket julstämning, men…hej, lite regn är bra för potatisen, eller hur det nu var.

Jag vet inte varför en tanke dök upp igår, just innan jag skulle gå i säng, ja, tankar poppar väl upp lite när som helst, men just denna…när en människa ber om ursäkt för en annan person. Varför gör man det?

Att man kan förklara någons beteende som en ursäkt, det är en sak, det kan ju vara saker som den påhoppade personen inte vet, som ligger till grund för vad som hänt, men att just be, om ursäkt för vad en annan person gjort eller sagt, varför skulle man ens köpa den ursäkten, näpp, det förstår jag inte.

Det har hänt mig, någon gång, faktiskt, och det kan ju vara just den händelsen som jag började tänka på igår, och här var det en person som ursäktade sin pappa, för vad han sagt, och jag kontrade med en gång med, att h*n inte skulle be om ursäkt för vad dennes pappa sagt, h*n hade ju inte med saken att göra.

Men så tänker jag, att den här personen som framför ursäkten, varför gör man det? För att man skäms, men ska man skämmas för vad en annan människa gör, och beror det i grund och botten på dåligt självförtroende? Hm…*kliar sig i huvudet*, nej jag vet inte svaret, jag kan bara gissa.

Det beror förmodligen också på själva situationen, vem vi snackar om och hur dom i vanliga fall, hanterar såna här saker, konflikter eller vad det nu må vara. Jag lämnar tanken där, och ser om det är någon härute som har andra tankar kring frågan 😀

Tina bjöd mig på lunch igår, inte illa, vi skojade lite om att vi nu ska ta ett litet uppehåll från varandra på obestämd tid, då julen är i antågande och det kan finnas andra saker man lägger sitt krut på. Men jaja, vi får se hur länge det uppehållet varar, vi kanske ses, redan imorgon 😀 Hahaa…

Foto1342

Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Ingen är perfekt!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag träffade en kvinna, när, var, och hur, är oväsentligt. Hon berättade att hon är 61 år, har en dotter som fyllt 40. En fin tjej med mycket att kunna se fram emot, men…

Hon börjar ta droger, och varför en människa gör just det, är nog väldigt individuellt, kanske för att man har för mycket, helt enkelt, och det blir ett sätt att koppla ifrån.

Man kanske söker efter något, men man vet inte riktigt vad, och droger hjälper en, även om det egentligen är tvärtom. Ja, i alla fall så tog hon en överdos, vilket sedan resulterade i ett hjärtstillestånd som gett henne bestående hjärnskador.

Idag är hon i behov av hjälp, dygnets alla timmar. Kvinnan berättar lite om resan dit dom kommit idag, allt hände för snart, 1 år sedan. Hur hon fått kriga med myndigheter, att vilja ha svar på frågor, som ingen kan ge henne.

Och mitt i allt detta, leva med en sorg över hur det blivit, och hur det hade kunnat vara. Såna där svåra saker, och frågor som man aldrig får svar på, men man skulle så gärna vilja veta.

Jag sa till henne, att man får hoppas, för hennes dotters skull, att hon själv inte vet, vilka skador hon har, hon kan ju vara lyckligt ovetandes, för det måste ändå vara värre att veta, att något är galet, och inte kunna göra något åt det.

Samtidigt kämpar dom på med rehabilitering, och hon måste lära sig allt från början. Och på mamman lät det som att det går väldigt långsamt. Jag sa att det förmodligen är jättesvårt att se, om man själv träffar den här personen, varje dag eller varannan, det är först då man stannar upp och tänker tillbaka på hur det var från början, som man kan se framstegen, och det höll hon med om, hon har ju haft fullt upp med att fixa vardagen, att hon inte har pausat från det och tänkt efter.

Ja usch vad en drog kan ställa till med, och inte bara drabba en själv, utan många runt omkring. Man undrar om det alltid varit så här, eller är det mer idag, än förut? Handlar det bara om att man är mer upplyst och alla pratar om det, öppet, eller är det för att det är så mycket lättare att få tag i drogen idag, än det har varit?

Har vi ett för högt tempo idag och ställer för stora krav, jag är nästan böjd att tro det. Inget duger som det är, utan man ska hela tiden söka efter något nytt, annorlunda, man ska kunna en massa saker, det krävs utbildning och erfarenhet, samtidigt som man helst ska vara ung och okysst. Den ekvationen går inte ihop, man får inte heller se ut hur man vill, andra bestämmer hur det ska vara och uppfyller du inte dom kraven, så får du klara dig själv. Och hur ska man göra för att bryta detta mönster? SVÅRT!!!

Jag hoppas i alla fall att det så småningom löser sig för kvinnans dotter och att hon får ett lyckligt liv oavsett hur mycket hon kommer att komma tillbaka. Ingen behöver ju vara perfekt, för att kunna leva ett bra liv.

Önskar er alla en toppen måndag, med en ny låt av AC/DC, varsågoda!

Datorelände eller haveri

Av , , 4 kommentarer 5

Theresé skickade en länk till en artikel, skriven av Robert Aschberg, angående datorer. Jag tror hon syftade på Niccos dator, eller ja, för all del, det kan nog handla lika mycket om datorn vi sitter bredvid.

Nå, han skriver bland annat att man dels ska ha tålamod och sedan, tydligen pengar, när ens dator havererar.  Hans första reparation av sin nya dator, kostade mer än vad hela datorn som hans fru använder sig av, kostade i inköp. Den är tydligen gammal, men den fungerar dock.
 
Han avslutar sin artikel eller måhända kåseri, med dessa rader: Jag har mejlat till en ”agent” på företagets ”Nordic solution center” som hörde av sig efter den första reparationen och förklarat att han inte behöver skicka den där enkäten om servicen som han skrev om. De skulle inte vilja läsa svaren.
 
Det säger nog allt. Att man är bra nog less, på att höra den ena undanflykten efter den andra och att allt ska ta sån tid. När man ringer till vissa företag så får man frågan om dom efter samtalet kan få ställa några frågor om hur samtalet löpte och om man fått den hjälp man ville ha, jag önskar nästan att dom hade en sån liten frågestund efter samtalen med a-kassan, då skulle förmodligen deras bandspelare brinna upp 🙂
 
Vem är ens villig att sitta och besvara frågor om man inte blivit hjälpt? Inte jag i alla fall, då är man ju mest irriterad och vill förmodligen inte heller hjälpa dom till förbättring även om det kanske skulle vara precis vad dom behövde.
 
Åke har då tagit Niccos dator idag, han träffade på en kille i Vindeln som skulle ta sig en titt på den. Så nu är det bara att hålla en tumme för att han kan fixa den. När Nicco sitter vid våran dator, som saknar avkylning så kan man nästan bränna sig på den efter bara en halvtimmes användande. Har märkt att vissa saker man gör med dator eller vissa sidor man är inne på, gör datorn varmare, och hon har alltid musik på medan hon gör annat och det tål den tydligen inte så bra.
 
Idag ska jag nog åka och hälsa på Annika, hon är tillbaka fån Ryssland och opererade en minisk igår, så nu är hon nog hemmavid och tar det lugnt. Jag skulle ut och handla igår men efter att bilen stått på tomgång i fem minuter medan jag kämpade med att få bort all is som låg på alla rutor så dog den helt plötsligt bara av och vägrade sedan att starta. Vilken rolig bil vi har! Men Åke kan fixa det mesta och han ringde upp då jag och Birgitta var ute på kvällspromenaden och meddelade att bilen nu går som en klocka. Bara att hoppas på att den fortsätter med det fina beteendet.
 
Nu ska Nicco ha hjälp med sitt hår, det ska våfflas. Ni får ha en fin dag!

Varför?

Av , , 3 kommentarer 5

 

Fick veta en väldigt tragisk sak i torsdags, en person som bara var tretton år och som valde att ta sitt eget liv. Man blir helt paff, man kan inte förstå hur en så ung människa kan ta ett sådant beslut, man tycker att en trettonåring inte ens skulle veta hur eller vad det är, att ta sitt liv, det är helt obegripligt.
 
Vilken smärta för människorna runt omkring, föräldrar, syskon och vännerna, och alla frågor man säkert vill ha svar på men som man kanske aldrig kommer att få, det blir antaganden och gissningar.
 
Varför upptäcker inte omgivningen att det är något som är fel? Varför gjorde man inte så eller varför sa personen ingenting. Frågorna måste bli oändliga och svaren så få.
 
Jag kan förstå att man inte söker hjälp, det kanske känns skamligt, man vill inte tala om hur man mår, man vill vara den som alla tror att man är, att må dåligt eller känna ångest kan tyckas vara en svaghet och ingen vill bli kallad svag.
 
En nära släkting till mig tog sitt eget liv vid en ålder av 27 år och ingen kunde ha anat vilka tankar han hade eller hur han mådde inombords. Han hälsade på jag och Åke en vecka innan han dog, vi såg ingenting, jag träffade honom samma dag, och ingenting var annorlunda mot för alla andra gånger vi träffats, så hur skulle man ha kunnat veta vad han hade planerat?
 
Så här i efterhand så tycker man att han gjorde saker på ett konstigt sätt, varför sa han så, varför gjorde han på det viset, ja nu vet vi ju, det var för att han visste att han aldrig mer skulle komma tillbaka. Men då, fattade man ingenting.
 
Jag kan inte säga att vi kände trettonåringen men vi vet vem hon var, vi vet också vem hennes föräldrar är och man kan bara gissa sig till vilken sorg dom bär på, och ingen önskar att vara i deras skor. Jag kan inte heller säga att jag vet hur det känns, men med egna barn och med ett som snart är i den åldern, så kan man lätt föreställa sig hur det skulle ha varit.
 
När man läser om sånt här i tidningar eller ser det på tv:n så försvinner det efter ett tag, man slår igen tidningen, stänger av teven och sedan tonar det bort. Man kan ibland bli påmind och man försöker komma ihåg vart det hade hänt eller när, men det är svårt. När det nu händer en som man har ett ansikte på, så blir allt så påtagligt och det kommer så nära inpå att man verkligen känner allas smärta.
 
Det första man tänker själv är, hur kommer dom som finns kvar att orka, men det gör man av någon outgrundlig anledning, människan är skapt så. Man har förhoppningsvis ett skyddsnät av frun eller mannen, barn, syskon eller släktingar och vänner som tröstar och stöttar. Den som tar sitt liv ser ingen annan utväg, dom kan inte heller tänka på vilka dom kommer att såra eller hur andra kommer att ta det. Dom ser ingenting annat än sin egen smärta.
 
Man kan inte vrida klockan tillbaka men man kan förhoppningsvis ge ett annat barn i samma sits, en idé eller en tanke som får dom att ändra på sitt sätt att se på tillvaron eller som kan förmå dom till att tala om för någon hur dom egentligen mår. Hjälp finns alltid även om man inte vet vart, man ska söka efter den. Tala med skolsköterskan eller en annan vuxen person som man känner förtroende för, jag lovar att det finns alltid dom som lyssnar och som vet vart man ska vända sig. Man är aldrig ensam även om det kan kännas så.
 
Det blev inte ett roligt bloggande idag men jag tror att det är viktigt att skriva om det och att man sedan kan prata med andra om detta. Vem man nu än är eller hur man än mår, du kanske är den som plockar upp en annan som ligger på botten och inte ser en annan väg ut.