Etikett: frihet

Tecken från ovan…

Gravsättningen av Stor-Stina igår filmades och fotades. Jag lånar 2 bilder på det

Själv dolade vi på här hemma. Ryckte upp lite maskrosor, drack kaffe, jag åkte en tvärsväng upp till mamma. Åke grejade med motorcykeln som inte velat kicka igång. Ja, som en vanlig dag på vår gata i schtaaan.

Vi hade blivit tillfrågad av Mats och Susanne ifall vi ville komma till Getaways motorclub, på lördag kväll, så skulle vi bli bjudna på grillmiddag. Det tackar man ju inte nej till. Mats ringde och berättade att även Mats…som i Mats Boström och Hafdis, blivit bjudna.

Åke gick ut med Winstone, jag tycker jag hör nånting stort som brummar ute på gården fast här passerar ju så många bilar som bullrar att man knappt reflekterar över det. Hård knackning på dörren och in stegar Mats B och funderar vad vi gör.

Det blev lite dricka ute på gården, Åke frågade om Mats kunde provkicka så dom gick till garaget och ja…plötsligt hände det. Han fick igång motorcykeln även om det tog sitt lilla tag. Tur att do kom förbi så där oförhappandes och ännu mer tur att vi fick lyxen att få åka dit bort. Hafdis rattade sin Cadillac, och vi åkte.

Goda kycklingspett, underbara människor, och mer än så behöver man ju inte

Åke gick hem lite tidigare, Theresé och Nicco var tillbaka så han hade sällskap hemma. Jag fick åka samma bil hem jag

Såg en fiskmås på grannhuset där i kvällskenet

Skrattade och var tvungen att berätta att jag bjudit Elisabeth på lunch i fredags. Hon i sin tur berättade om en hotellvistelse i Härnösand för ett tag sedan. Hon hade fönstret öppet och BAAAM så flög en fiskmås in på hotellrummet, JÖSSES!! Hon sprang in och slängde igen toadörren, greppade en filt eller om det var ett täcke och schasade ut den samma väg som den kom in. Vilken upplevelse, fiskmåsen är ju inte som en liten sparv, direkt

Fast, ett möte med en fiskmås, om vi ska säga något gott om det, står för något. Fiskmåsen symboliserar att det är viktigt att våga vara först. Mod får du genom att lära känna dig själv och din kraft. Din gåva är framåtanda. Och oja, Elisabeth är allt det som skrivs, så egentligen hade hon inte behövt bli pushad av fiskmåsen 🥴🤣

Stod bakom garagetältet igår och frigjorde 2 rabarberplantor. Det kom små puffar av något som luktade så gott. Jag fattade inte vad det kunde vara. Idag, på morgonpromenaden med Mr W så fick jag se att häggen blommar, så med denna bild önskar jag er alla mammor ett stort Grattis på morsdag!

Nu ska jag slänga ihop en äpplekaka så vi kan åka upp till mamma i eftermiddag och bjuda på fika. Theresé åker ju hem idag, så det får avsluta hennes snabbvisit här. Dom kommer tillbaka om en månad ungefär. Och imorgon kommer nytt besök från södern 😍

Ha en fin söndag allihop! Avslutar med en bild jag knäppte då Theresé och Nicco skålade och firade Niccos sista jobbar dag. Nicco såg molnet och tyckte det såg ut som en fjäder. Den symboliserar by the way, Frihet, så det var väl ett passande tecken från ovan.

 

 

4 cm skillnad är rätt mycket, faktiskt :O

Av , , Bli först att kommentera 15

Jo, jag hade ju fått tips att boka tid hos en sjukgymnast, och till honom var jag i tisdags. Han noterade att mitt vänsterben var 4 cm kortare än det högra…jojo, snubbelfaktorn är nära då 😀

Han böjde ett ben i taget, konstaterade, att kan man göra så där, är det i alla fall inget diskbråck, men, sa han, då har man jävligt ont, precis där, och så tryckte han in pekfingret på utsida lår, och jag hade kunnat ge honom en hurvel det gjorde ONT!!!

Fick lägga mig på sidan och sedan vred han till, andra sidan , likadant, han mäter skillnaden och nu är benen lika långa :O Ställer mig ner på golvet och känner absolut ingenting, vilken underbar känsla.

Känslan satt kvar ett tag, nu kan jag känna vart jag hade ont men det är inte i närheten av hur det var förut. Och det gör inte ont att sätta ena foten framför den andra. Däremot ska man, under några dagar, undvika vridningar och konstiga ställningar, samt, inte bära eller lyfta tungt, så det får lägga sig.

Pratade med Tina igår, och det är ju inte en rolig situation, dom har därnere i Spanien. Men jag sa att det är tur att hon har en såpass stor lägenhet och fin terrass, så hon kan då gå från ena rummet till det andra. Samma sak för oss, även om vi inte har samma regler här. Vi får ju vistas ute, men är ju hemma betydligt mer än vanligt.

Tänk den stackare som kanske sitter i ett rum, med en kokvrå, utan några andra bekvämligheter, såsom teve eller internet, snacka om att man hellre hade suttit i ett fängelse då.

Men alla saknar friheten att få bestämma hur man vill tillbringa dagen. Ibland vill man ju ha en dag hemma, men inte under tvång. Såg ett roligt klipp som jag delar, vad eller hur hundar kan bete sig under karantän, men det där med karantän är ju en efterkonstruktion, fast roliga är dom i alla fall 😀

Jag märker definitivt av att jag är hemma mer, tankade bilen full, förra lönen, och jag har mer än halva tanken kvar och det är lön imorgon igen, så det är inte bara negativt, det som händer. Och jag hoppas att jag ska fortsätta lite så här, då allt är tillbaka till hur det var innan… fortsätta snåla in lite, tänker efter före, om det verkligen är nödvändigt, men ändå unna sig av livets goda, mellan gångerna. Det är en fin balansgång, men man kan hålla sig på benen, om man verkligen vill. Sa hon som plötsligt hade ena benet 4 centimeter kortare än det andra :O

Mitt 3 års minne idag, var första rundan runt Umestan, kul att det nästan blev årsdag på det då, men 2 dagar emellan 😀

Nä, nu ska jag se gårdagens Robinson och dagens, bränner jag av med samma gång, samtidigt som jag intar frukost. Ni får ha en fin torsdag, allihop!

Avsked och början på nåt nytt…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag fick ett tråkigt besked igår, inte oväntat, men då en yngre människa går bort, en som precis börjat sitt vuxna liv, ja då finns inga ord. Jag satt där och tänkte, och ska man någonstans komma i närheten eller om man går efter vad man kan relatera till, så måste jag säga att det absolut värsta, alla gånger, jag varit med om, var då pappa gick bort.

Från olyckstillfället till hans kropp inte orkade med mer. Det tog 6 veckor…6 veckor av hopp, jag var ändå positiv hela den tiden, även om jag innerst inne visste, att det skulle nog inte gå vägen. Hoppet blev förtvivlan, och alla dessa frågor som man aldrig kan få svar på. Och jag vet, man ska inte älta sånt, för det enda som händer är att man offrar energi på sånt som inte ger nåt tillbaka.

Nu går mina tankar till den här killens föräldrar, dom har absolut en tuff tid framför sig, även om man visste utgången, så vet man aldrig hur det kommer att bli, den dagen dom inte finns längre. Den största trösten, och det är ju precis som man brukar säga, är ju att personer som varit obotligt sjuka, ändå får det bäst då det är över.
Och jag tror att det är så man måste se det. Dom behöver inte kämpa längre, många har redan gett upp sin strid och bara väntar på att få fortsätta, någon annanstans.

Och även om vi alla tänker, tycker och tror olika, så för min del, så vet jag att det finns en spännande fortsättning, den dagen man lämnar in, och det ska bli spännande, på sitt sätt.

Där kom det där positiva in igen, och ja, att förhålla sig till döden som man gör till livet, och att alltid tänka att det blir bättre, oavsett hur dagen, veckan eller månaden blir, det är jätteviktigt.

Detta fick bli mitt avsked till killen J, jag önskar dig en spännande resa till friheten och det okända, och vi är alla med dig i tankarna.

10636358_307351129458587_4912545018364390575_o

Önskar er andra en bra dag!

15977686_10154887671371585_2506727254902380786_n

Maria Lundmark Hällsten