Etikett: ”fuck you”

Inte bara rumsrena ord, men…

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag har förstått det så, att alla, inte kan höra sin röst i huvudet. Googlar lite snabbt, nånstans står det att 40% kan göra det, på andra sällen står det om nån forskning där man kommit fram till att dyslektiker inte hör röst i huvudet.

Fladdrade förbi en text där det stod att om du läser en bok, men inte hör orden, så kan du ha dyslexi. Nånstans undrar någon om en som är född döv, har en inre röst. Och i så fall, hör dom då orden eller visualiserar dom tecken istället? 🤔

Ja, vem vet? Ingen vet ju hur jag upplever min röst i huvudet. Däremot finns den där, konstant, och ibland kommer det engelska ord, andra gånger slabbertyska och ibland, ren rappakalja. Det kan vara olika dialekter och brytningar. Tänker jag på nåt som min farmor sagt, eller nån annan, så hör jag ju deras röst och ord.

Detta var nu något som gick runt i min skalle på morgonpromenaden. Sen gled det över till engelska ord, som blir så knäppa på svenska och vise versa. Det är ju omåttligt populärt att säga FUCK, heeela tiden. Men fuck, är väl egentligen ett sjukt ord att använda och vad betyder det för dom som har det som sitt språk
Enligt google translate, fuck= knulla, fuck you= fan ta dig, ehhh, ok Och när springer vi runt och skriker KNULLA bara så där, på svenska. Skulle låta oerhört barnsligt, på riktigt, hahaa…

Nåja, jag säger garanterat inte enbart rumsrena ord…i mitt huvud, men mycket får stanna där 🤬🤣

Jag drog med mig Winstone och försökte ta mig fram till mitt favorit, pilträd. Jag tycktes se igår att det kanske var knoppar på väg. Men det var inte så enkelt att ta sig fram, så vi stannade och fotade på håll. Men inte ser man nåt på det här avståndet.


Är ledig idag så till lunch planeras det en räkbakelse, minsann.


Och nu tänker jag att man kanske kan gå ut i solen en stund, man får som passa på, tänker jag. Önskar er alla en Trevlig och Glad skärtorsdag!

👍 Kan missuppfattas som 🖕

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag börjar att citera det sista jag skrev, i gårdagens inlägg:

”Nä, nu kanske man ska göra sig en inköpslista och åka upp på Kvantum och veckohandla. Må ju kolla receptet på gáhkkun också. Och javisst ja, inte att förglömma. Sally, barnbarnet ska vara på teven ikväll, klockan 18 på tvåan.” slutcitat

Och det var precis vad jag gjorde. Skrev inköpslista. Klädde på mig, skrev till nån sista grej, tog på glasögonen, hittade en lapp i jackfickan och slängde bort den. Åkte till Kvantum, ska ta fram lappen och kan ni gissa… jag hade ingen lapp. Förmodligen var det den jag hittade i jackfickan och slängde bort… snopet 🙈🙊

Hann bara hem så kom väghyveln. Den kör förbi 3 gånger, och man håller andan en stund för man vet inte om det kommer en traktor efteråt, för att ta rätt på snövallarna. Men det gör det…alla 3 gångerna och jag står och överväger om jag ska ge traktorföraren en tumme upp 👍 För att visa tacksamhet. Men så tänker jag tvärt, what if… han ser inte min tumme utan tror att jag står och ger honom fingret 🖕 Och då är risken överhängande att vi inte tar oss ut från gården förrän det blir töväder på riktigt. Så jag gör ingenting…

Ska också uppdatera bilden jag la ut på Sally, Theresé kommenterade på FB med denna bild.

”Ponchon” hon har på sig, har Theresé sytt och det är en skopmehke (uttalas ofta Skopmohk). Med en samisk Gud på.

Såg givetvis filmsnutten hon var med på, där hon sa hej på samiska, –Buorajk! Och hälsade en trevlig nationaldag från Samiska föreningen i Uppsala.

Theresé och Sally var på Upplandsmuseet och firade nationaldagen med Samiska föreningen. Dom körde bland annat lassokastning. Här skymtar Sally som står och tittar på vad Theresé gör.


Bakade brödet, så underbart gott, med enbart smör på, nåt annat vore nästan att häda. Eller mja, skulle väl funka med nån ostskiva, fast ingen med smak som tar över.


Har nu hunnit vara ute på morgonprommis, och hur konstigt det än må låta så gick jag och funderade på en bil med variator. Mm, Nicco och David satt här i lördags och då visade David ett klipp på TikTok, här hittade jag den även på youtube.

Och apropå rem, och skoter, så poppade variator upp i mitt huvud. Första gången jag fick höra talas om en bil med variator, var då vi bodde på Näckrosvägen. Där bodde nämligen en äldre kvinna med en liten bil som hade just det 🛺. Och Åke skulle då förklara för mig hur den funkade. Och han avslutade med, att det är typ, samma sak som på en skoter. Ingen växel, det är bara att gasa. Jag tyckte det lät galet.

Fast en automat är det bara att gasa med också, fast den har ju ändå växlar. Det hade inte den bilen…samma ljud hela tiden, haha.

Jag har också skottat bägge balkongerna. Jo det var såpass att jag fick vålda upp dörrarna, då snön drevat mot dom. Men i övrigt gick det rätt fort att kasta snön över räcket.

Ha en fin måndag, allihop!

Två ord, ett finger!

Av , , Bli först att kommentera 13

Sally berättade att hon är elevrådsrepresentant, inte världens enklaste ord att uttala. Det var hon och en annan kille från början, men…så fick den där pojken kalla fötter då dom analyserade ordet representant, ja det slutar på tant, och han ville inte bli en tant, så han hoppade av.

Så valdes en annan kille från klassen, men på nästkommande möte hade han annat för sig, eller så kanske även han, var lite rädd för det där med tanten, sa Sally.

charleystant540x303-1HÄR hittade jag ”tanten”

Tur att hon har en bästis som ställde upp som stand in, som följde med. Nu hade dom inte kommit fram med några förslag på vad dom skulle kunna ta upp på mötet, så Sally och bästisen, klurade snabbt ut ett förslag dom två kunde lägga fram, och det var fika på fredagar. Haha…det gäller att passa på då man har chansen.

29136009_10156121628946585_3627131269092999168_nNå men vad tyckte dom om det förslaget då, frågade jag. Ja, dom skulle fundera på den, sa hon, medan mamma Theresé, höjde på ögonbrynen och frågade hur dom kunde veta att alla andra i klassen ville lägga fram det där förslaget…men Theresé blev nog nedröstad, vem vill inte ha en extra fika, så där innan helgen 😀

Jag var själv med i elevrådet då jag gick på högstadiet, säkert mest för att slippa nån lektion, jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag skulle lockas av det. Däremot kommer jag ihåg ett av dessa möten, då dom tog upp vad som hade röstats fram, för förslag av tryck, till skoltröjorna. Det var nämligen mitt förslag som vann, men det var inte riktigt rumsrent, hahaa…

fuckyouquotesheaderHÄR hittade jag den bilden

Så jag blev inkallad till rektorn som frågade om jag förstod varför dom inte kunde trycka det där på tröjorna, fast nä, jag tyckte att majoriteten skulle få det dom ville ha, men se, det gick inte. Det roligaste av allt, var att jag inte fick tillbaka min teckning, jag tror att hon behöll den för sig själv, och idag hänger den inramad i hennes finrum, jojo, så kan det gå 😀

Och så här kan det gå om man försöker dricka kaffe ur en bottenlös kopp (apropå nåt helt annat som inte hör till saken):

28951938_10156116326696585_7111562451639861248_nÖnskar er alla en fin måndag!

Jag med…du också?

Av , , 2 kommentarer 15

Ja…efter ett visst funderande, om jag verkligen ska ta upp detta, så bestämmer jag mig, för att göra det, även om det nu kan kännas lite uttjatat. Ni vet…#metoo, alla dom som någon gång varit utsatt för sexuella trakasserier, av olika slag.

Om alla tänkte efter, så är det förmodligen, nästan alla, som en gång blivit det. Sedan vet jag också att gränsen, är väldigt luddigt, men…precis som med känslor, är det du själv, som avgör, vad du tycker är, sexuella trakasserier. Känns det så, så är det så!

Jag är inte märkt för livet av dom gånger jag varit utsatt, men när detta nu kom upp, så väcker det andra funderingar.

Första gången var jag 9-10 år, och vi hade besök av en nära vän till familjen, en man som jag tyckte jätte mycket om. Jag älskade då han kom dit, och ibland var även frun med. Men just den här gången, så ändrades allt, på en liten kort stund.

Mannen kommer in i mitt rum, stänger dörren tvärt och stoppar ner handen i min tröja, och står och stönar…jag fattar verkligen ingenting…totalt paralyserad, vad håller han på med…och där dog han i mina ögon.

Givetvis hände inget mer, han hade inte så lång stund på sig…mina föräldrar var ju hemma. Jag  kommer inte ihåg om han sa nåt, antingen gjorde han inte det, eller så har jag förträngt det. Efter den dagen, så gick jag aldrig iväg, ensam, om han kom dit, då satt jag vid mina föräldrar, och detta för att skydda mig själv.

En händelse, senare, samma år, gjorde att jag fick veta att han utsatt fler än jag. Vi pratade ihop oss, och jag fick en allierad, det kändes bra, och vi ruvade alltid på nån slags hämnd, men det stannade vid det. Sedan fick han ändå sitt straff, han dog i cancer, och jag kände absolut, ingenting, totalt likgiltig, men glad…han skulle aldrig mer utsätta nån annan för detta.

Nästa gång, satt jag på bussen, jag var kanske 12 år, sitter näst längst bak, snett bakom mig, sitter en kille, påverkad av något, alkohol eller kanske nån drog. Plötsligt nyper han tag i min handled och för min hand till hans skrev, och gnuggar fram och tillbaka…samma sak som tidigare…jag blir så överrumplad, jag har ju inte ens sagt en bokstav till honom.

Nå, vad mer hade kunnat hända där? Jag var inte själv…men…vart fanns dom vuxna, dom som hade kunnat ställa sig upp och rutit ifrån??? Jag var ju ändå ett barn…och bussen var fullsatt.

Det stannar inte här heller. Jag har varit med till polisen, mest för att agera som moraliskt stöd, då det var ett gäng tjejer som skulle göra en anmälan om sexuella trakasserier. Ja, jag gjorde också en anmälan, men jag visste redan innan, att den inte skulle räknas med. Och detta tack vare att jag inte upplevt något hot, eller att jag mådde dåligt över det…

Jag vet varför jag inte reagerade då det hände…jag visste nämligen att inget skulle hända mig, jag skulle lätt ha tagit honom, och slagit ner honom i backen, jag var inte rädd. Han var bara patetisk. Det som stör mig, nåt fruktansvärt är att han ändå kommer undan, gång  gång, och dom andra tjejernas berättelser, är så mycket grövre, än vad jag råkade ut för, men ändå…här faller det på ord, som står mot ord, det finns inga vittnen. Vart var hjälpen här? Och vad mer hade vi kunnat göra?

Nu hoppas jag på karma igen…och skulle något hända honom, skulle jag inte lyfta ett ögonbryn, låter kallt och hemskt, men tyvärr, för mig har han för längesedan, förbrukat sin rätt att ha det bra. Jag vet nämligen fler saker denna människa har gjort och det är inte bara ett liv han har förstört.

Vet inte riktigt hur jag ska avrunda, och jag vet inte heller hur man ska få saker att ändras. Men ett är då säkert, jag tänker inte blunda, om jag ser eller hör någon som utsätts, jag tänker ryta ifrån, och tro mig, det har jag gjort många gånger, även om det varit i det tysta, och fördolda, enbart för att jag ska gå fri och kunna fortsätta.

 Ni vet väl att man även kan göra anonyma anmälningar va? Do it! Sociala måste utreda alla anmälningar dom får in, och dom kan, till skillnad mot polisen, lägga ihop 1+1, och tillräckligt många anmälningar om att nåt inte står rätt till, så kommer det att straffa sig. Karma!!!

Så därför skriver jag #metoo…och ”fuck you” som utsätter andra för sånt här och till er som blundar!

22519413_10155726958696585_9167286073368193938_nNu mina vänner har jag sagt vad jag ville ha sagt, och jag önskar er alla en trevlig torsdag!

Maria Lundmark Hällsten