Min lediga dag gick åt i ett nafs. Jag som bara hade en sak att göra, hälsa på mamma. Där var det ny portkod, kontonummer som skulle skrivas ner, nya koder till dosa, ja, en massa siffror hit och dit. Så när jag lämnade henne var det bara hemresan kvar.

Men, så dök det upp en sak, och jag skulle iväg och hämta en grej, men innan dess, hem o käka lunch och gå med Winstone. Eftersom jag liks skulle ut, så uträttade jag ett ärende till Nicco, 2 bingolotter skulle hämtas på Tegs vårdcentral, där syrran hade 2 stycken på lager.

När jag ändå var där gick jag in på Konsum, och i kassan blev det tvärnit, jag kom inte ihåg min bankkod. Det var liksom blankt. Deras apparat godtog inte heller mitt körkort som ersättning för koden, det ska gå, men inte igår.

I sista minut kom jag på att jag hade ett till kort, och där satt koden kvar i mitt huvud. Nå, jag kommer ut till bilen och då kom även min kod tillbaka..tillfälligt hjärnsläpp, heter det väl.

Inte så konstigt kanske, med tanke på alla siffror jag hade suttit och skrivit tidigare.

Hämtade grejen, levererade Bingolotterna, och kom hem lagom till att försöka lista ut vad vi skulle käka. Åke kom på den utsökt goda iden att gynna Ullas kondis…igen, och travade över dit och köpte en smörgåstårta…excellent

Vi hade också BIngolotter köpta av Sally. Men som vanligt sitter man mest och är irriterad över att sakna en siffra och dom väljer alla andra siffror i nära anslutning till den du behöver. Igår var det dessutom nära 100 000… 50 000, och dyra resor, men näpp, inte ens en Sverigelott. Nåja, vi hade ju sysselsättning och jag fick träna på ännu mer siffror.

I den sista luckan låg botten till folkan och den är nu komplett. Med ljudet från en folkamotor, fast vill ni höra det så får ni komma hit.

+

Idag firar vi inte bara jul, utan vi har varit förlovade i 36 år. Tänker man tillbaka känns det som om dessa år är uppdelade i olika liv. Inte jätte konstigt kanske, eftersom man förändras, omgivningarna är inte som förut, folk har kommit och gått och sedan all utveckling, på det.

Jag har ibland, reflekterat över hur, till exempel min farfar, fick uppleva utvecklingen från 1910, till 1993. Om man jämför allt som blev till under dom åren, kontra slutet av 60 talet fram till nu. Det var liksom större saker, förut.

Ta bara musiken… idag är det svårt att höra något du inte känner igen. Ja, det finns väl bara ett visst antal noter och toner man har att röra sig med. Musikstilar, javisst och uppträdanden, men jag tycker inte det är ofta man höjer på ögonbrynen.

Well well, jag och Åke har också förändrats, inte bara i ålder, men… vi har tuffat på, oavsett allt vi mött på vägen.
Apropå väg, så ligger det inte långt bort att tänka bil. Och bilar har fultomtarna använts sig flitigt av. Jösses, nu vet jag ju vad dom gjort,alltså… Ja tydligen har dom hämtat upp, en bil till. Parkeringen är nu full.

Men VAD… Här har det tydligen varit party..

Undrar om dom använde den till julgröten eller om dom tog den ren, som den var

Då jag inte såg till några fulisar med en gång så föll misstankarna på plåtlådan. Och haha, jodå, det lyser ju för tusan därinne.

Öppnar försiktigt, för att inte störa och döm om min förvåning. 6 fultomtar av 7, är tillbaka. Och julfirande är på gång.

Julmarsipangrisen är kopplad, men jag tror faktiskt att den får överleva julen. Annars hade den nog redan legat på ett bord.

Men då återstår det bara att önska er alla en riktigt God Jul, och… nämen, wtf, haha. Den sista fultomten är återfunnen. Jag hörde att det prasslade i julgranen..