Etikett: fultomtarna

Nu räcker det, STOPP!! Sa hon och ingen lyssnade.

Av , , Bli först att kommentera 14

Kollade in väderprognosen för några dagar sedan. Ja det skulle snöa…lite varje dag i typ, 2 veckor. Mm, men det var väl ok, tänkte jag, för det såg ut som om det skulle vara minusgrader, alla dagar, och det skulle absolut inte, komma så mycket snö. Perfekt, då ligger det ju kvar, det som kommer, och det blir inga mängder… PYTT!! 😠

Nu räcker det, STOPP!! Sa hon och ingen lyssnade.

Nå, jag tror jag brukar skriva det varje år, det värsta med snön, är väl om det blir halkigt och om det kommer mycket. För man känner sig nödbedd att hålla efter, och det är inte så roligt arbete. Samt att promenadstråken man har med Winstone, minimeras, och man börjar på hålla sig efter cykelbanorna. Små tråkigt, kan jag tycka.

Nej, jag har ingen lust att pulsa i en halvmeter snö, snubbla på trädrötter och falla ner i nån å, bara för att jag vill fortsätta välja mina egna vägar. Det finns gränser, så jag faller till föga. Accepterar att det är vinter, och ser fram emot april, maj, då man börjar skönja gräsmattor och annat. Fast ok, det är fint med snö… i december.

Sen var det ju det där berömda ljuset som alla saknar, och som kommer med snön. Jag håller med om att mörker och regn, gör vägarna svart. Asfalten suger upp allt ljus. Men att det skulle bli ljust inne, av snö på backen, det köper jag icket. Och fortsätter hävda att man faktiskt kan tända ljus eller en lampa, så blir det ljust.
Det har jag nu gjort, på morgonen. Min nyinköpta lampa, passar bra där i hörnet på arbetsbänken. Och den kan lysa upp en hel del, finns dimmer på den, minsann. Känner mig nöjd med den 👌


Började rota bland lite julsaker igår. Gjorde plats för vår lilla julgran. Men tyckte att den kanske ska få komma upp en liten bit från golvet. Det var ju inte världens största gran jag införskaffade ifjol. Nästan så jag ångrar att jag snålade på höjden, men…

Jaja, det blir nog bra, och jag tror jag satsar på att ha granen uppe nån av kommande 3 dagar. Inte idag, dock, nopp, idag ska jag göra så lite som möjligt. Och i eftermiddag ska jag träffa granngänget för en fika på Ullas. Så där lämpligt förehavande en ledig dag i slutet av november.

Förresten så noterade jag något, nere i källaren då jag var där och rotade. Fultomtarna rör sig i riktning in mot korridoren, jisses…kan dom vara på väg hit…igen?


Jag som trodde att rivjärnet gjorde ett rätt så bra jobb, ifjol 😳

Har ju min jobbarhelg så därför tänker jag passa på att inte göra så mycket idag. Jo, förresten, det ska upp en bit älgkött från frysen, här vankas det älgskav till middag, det är inte ofta vi äter det. Beror lite på bristen av älgkött, kan ni tänka. Men bland har man den där råturen att ha en vän, som har en man, som jagar. Och som tar med lite som present, då hon hälsade på. Dom kan man kalla gudagoda vänner 🥰

Önskar er alla en toppen torsdag!

Det gick inte då, men nu..

Av , , Bli först att kommentera 13

Under arbetsbänken, hade jag inte bara tidningsurklipp utan även dagboken, som personalen på IVA, och vi, skrev i, då pappa låg där.

Jag provade att läsa i den för några år sedan, men.. jag slog igen den då första bilden dök upp. Jag tänkte då, att för mig räcker det med att veta att den finns, jag behöver den inte för att minnas.

Den här dagboken är något som personalen skriver för att det ska finnas för patienten, om han eller hon, vaknar upp igen. Då får dom åtminstone tillbaka lite, av den tid som dom förlorat. Och dom får luckor i sina liv, utfyllda. Vi fick ju också skriva i den, vilket vi gjorde.

Alldagliga saker, tankar, hejarop, personalen skriver lite om vad dom gjort, och dom tar även bilder som sedan klistras in. Jag läste den, förra veckan, och nu gick det bra. Och jag tänkte vad fint att detta ändå är något som görs…ja, förhoppningsvis, än dag. Vem vet, hinner dom ens, med tanke på hur ansträngt det är inom vården idag.

Den här filmsnutten dök upp som minne på FB, och den här killen är ju underbar, haha. Kom ihåg att ha på ljudet så ni hör allt han säger, och vad duktig han faktiskt är, trots sin ringa ålder.

Vi har ingen Dino hemma men en…tadaa, japansk spets. Nu håller den på vara den årstiden då man inte vet vart han är. Han syns ju knappt.

Ja, förutom hemma i soffan, här är han ju svårt att missa.

Detta gör han varenda morgon. Först lägger han sig på Åkes plats i soffan, där han hinner ligga 2 minuter. Sen kommer han över hit och stirrar på mig, fast jag vet ju vad han vill. Han vill säga god morgon och bli kliad bakom öronen.

Ja just ja…fultomtarnas framfart, fotas förstås. Vi får se vart tusan detta kan sluta 😬

Hoppas på en fin onsdag, för er alla!

Så många frågor❓ Så lite svar…🤔

Av , , Bli först att kommentera 15

Kommer ni ihåg skon jag skrev om, mina skor som jag nu saknar 1 av. Jag har fortfarande inte fått veta vem jag bytt med. Ingen av mina kollegor i alla fall. Eller min brukare, h*n har bägge sina skor, intakta, hemma hos sig. Jag var ju så tvärsäker att det var där, jag gjort ett byte.

Och det gör fallet, mer svårlöst. Jag vet nämligen inte vart jag har varit annars, där jag tagit av mig mina skor🤔

Vi har heller inte haft besök och jag kan tyvärr inte, säga när, det faktiska bytet, skedde. Det är ju nämligen 2 likadana modeller.

Vad som skiljer sig åt, är att min sko, har mera foder, samt 1 dragkedja på sidan, och ett litet annorlunda mönster under sulan. Medan den felande skon, har 2 dragkedjor.
Detta är väldigt mystiskt…har jag gått i sömn Har vi haft en intruder här, som ville ha en sko Jag blir galen…jag vill ha tillbaka MIN sko, ju 🥴

När jag pratade med mamma igår så kom vi i alla fall fram till att det är tur att det är min storlek, alltså samma på bägge två. Själv hade hon varit på nån typ av gymnastik för 2-3 år sedan och då hon skulle hem blev hon förvånad över att skorna var så stor.

Hon gick där och funderade på hur hennes fötter hade kunnat krympa under den lilla stunden. Men väcks ur hennes tankar då en kvinna ropar och frågar om det är nån som möjligtvis fått med sig hennes skor. Jodå, skillnaden där var att hon inte fick på sig sina, och det är ju snäppet värre.

Nåja, där skiljde det nog inte mer än en storlek. Värre var det med historien jag fick höra igår, av en annan släkting. Hon har precis som jag, 38 i storlek, men hon fick med sig ett par 42:or, haha, Hon undrade om detta nu kan vara ett släktdrag.


Nåt som verkar vara genomgående för oss i vår familj, är att det ständigt och jämt ska hända saker. Bara för att det kan.

I måndags var det Nicco som blev offer för en händelse. Hon och Georgo skulle iväg och handla, så hon startar upp sin bil, medan hon gå runt och skrapar rutor och sopar bilen.
Georgo kommer ut och ska hoppa in då han plötsligt säger att det luktar brand och det ryker från hennes säte. Det är sätesvärmare som börjat brinna. Och detta slutar med att dom skär upp ryggstödet för att vara säkra på att det slutat brinna.

Då hon ringer mig för att berätta om händelsen, så börjar jag skratta, och det är ju förmodligen för att det är så dråpligt. Men sen säger jag att det var ju en jäkla tur att det hände där det hände.

Obra att ligga i 110 efter E4an, med enkelfil och mitträcke, och sätet tar eld. Det går fort att det börjar brinna, dessutom kanske det hade tagit nån minut innan man fattat att det faktiskt brinner 🔥

Nej, nu ska hon plocka bort bägge värmarna. Det satt en felaktig säkring där, så det är förmodligen den, som är boven i dramat.

Tog en bild igår, borta vid Tvärån, förstås. Och vill nu visa vad man kan få till om man redigerar. Den första har jag bara poppat lite, för att få fram mera konturer, en skarpare bild. Fin tycker jag, jag gillar det skarpa 🧡

 


Och den här, hoppla, nu fick man färg och en annan typ av bild, lite mer magisk.


Detta är ju verkligen på gott eller ont. Det är ju jättekul om man får till en superbra bild. Men lite tråkigt om man faktiskt kan redigera bilderna till max. Originalet försvinner ju på ett sätt. Och dom där gamla fotograferna som tagit fenomenala bilder på djur och natur, ter sig inte längre som proffs, fast dom ju är det…på riktigt.

Vart jag vill komma är väl att allt INTE är vad det ser ut som. Vissa saker är mindre dramatiska än det verkar. Fast…inte om man snackar om min försvunna sko, hahaa…

Här kommer nu det bittra slutet för fultomtarna, vem hade kunnat ana, att det skulle sluta på detta sätt? Varför fattade dom inte vad som skulle hända? Är dom borta för alltid eller kommer dom att återuppstå, nästa jul? Så många frågor, och så lite svar.


Hoppas på en fin trettondag, för er alla. Själv ska jag iväg och göra rätt för mig, på jobbet.

Kaboom, det kunde ha varit Åke…i garaget…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jordskalvet i söndags, kan väl nu ingen ha missat. I alla fall ingen av er som bor här runt Umeå, tänker jag.

Själv satt jag här i soffan och Åke hade precis gått ut för att slå igång motorvärmaren på sin bil. Så hördes plötsligt ett smällande ljud följt av ett dovt muller. Min absolut första tanke var, snöras från taket, men jag övergav tanken på en nanosekund. Det var alldeles för kallt för att nån snö skulle släppa greppet om plåten.

Andra tanken var, att nu jädrar i min lilla låda, exploderade den nyinköpta torktumlaren 🔥, så jag hoppar upp från soffan och öppnar dörren ner till källaren, förberedd på att det ska komma upp ett rökmoln, men nä, torktumlaren låter som vanligt och det luktar ingenting.

Aha…ok, då är det Åke som lever om i garaget inget ovanligt, med andra ord 🤭

Går in på FB och det första som poppar upp är en fråga på Umeå Tipsgrupp, om det var nån som upplevde att det nyss varit en jordbävning. Och där får jag då svar på frågan. Folk skriver alla områden dom känt skaller, eller hört muller.

Jag skrev Västerslätt, och hade tänkt gör ett tillägg, typ…eller så är det bara Åke som är i garaget, men jag lät bli, var ju lite mer åt det interna hållet.


Nå, nu vet vi ju att det var 2,4 på richterskalan, det roliga är att om man googlar det så står det att 2,0 upp till 2,9 är knappt märkbart. Här kan ni se själva.


Och trots det, så var det så många som kände av den…konstigt. Men samtidigt tur att vi håller oss till dom små siffrorna. Nivåer kring 8 på den skalan, kan ödelägga hela städer, och det är ju fruktansvärt.

Idag visade vår termometer på -12 då jag gick ut med Winstone, runt 7 tiden. Så det blev dubbla kläder av allt, och han fick ta på sig skorna på framtassarna. Han får kramp i trampdynorna, och jag tycks ha sett att det är mest fram, så vi gjorde en test.

Det gick bra, inga kramper, men han vill inte gå, då han har skorna på sig. Utan han springer, haha. Förmodligen tror han att dom ska ramla av då.

Den här dagen för 4 år sedan, hade vi lite kallare, hurvas 🥶 Även inne, var det kallare, för idag är det minsann 21 grader på samma plats 😁


Det drar nu ihop sig till slutet för fultomtarna…


Imorgon kommer det en rafflande finalbild (a thrilling final image) på eländet.

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Listan kan göras oändligt låååång…

Av , , Bli först att kommentera 22

Roade mig med att se på Farmen, nu på morgonen. Nytt år, ny säsong, fast tyvärr, ingen skillnad på hela konceptet och inte heller på deltagarna.

Det finns alltid med den där som ser annorlunda ut, den andre som säger att dom ska vinna hela alltet och som oftast är den som åker ut först. Den med pålimmade ögonfransar och fransarna, som efter 3 veckor kommer att ha kloggat ihop, nån som bara vill glida runt och inte förstår att det finns djur på en bondgård…ja, listan kan göras betydligt längre än kvittot som en Ullareds kund visade upp då dom handlat för 33 000:- och bara smågrejer.

Fast jag VET, det är ju lite det här alla vill se. Man vill reta sig på hur vissa beter sig, man vill klura på hur andra tänker eller hur dom inte tänkte. Och alla har vi en avstängningsknapp, eller worst case scenario, kan man alltid dra ur sladden. Men inte jag, jag vill se det här, och jag vill fundera på hur jag skulle ha gjort, om jag hade varit där. Så Farmen showen is still going strong i det här huset, liksom ”fultomte” showen.

t7Vad gör dom…har dom fått fnatt, varför ska dom upp på kupan…jäkla tomtar!!! Och varför är dom så där rymningsbenägna, bara 2 tomtar kvar därinne?

Apropå att rymma, jojo, jag köpte ett sånt här frågekorts spel på Lagerhaus:

49543336_10156845029801585_8368976653677756416_nOch kolla in den här frågan…och klura 2 sekunder:

49533103_10156845032901585_28206171219296256_oHär kommer svaret!

49900309_10156845032486585_4739803484117794816_oHahaa…alltså, ok, det är inte bara i Sverige vi har konstiga regler, lagar och straff.

Nu har jag snart städat bort hela julen, bara julgranen kvar och några bauta kulor ute på bron. Men det var inte planerat, jag trodde nämligen att det var i helgen julen skulle ut, men så kikade jag i almanackan igår och insåg att jag startat en vecka tidigare…*suck*, fast å andra sidan, det spelar inte så stor roll. Julen är ju över, åtminstone för tomtarnas del, tänker jag.

Önskar er alla en fin tisdag!

Fortsättning följer!

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu hade jag tänkt skriva att jag inte gjorde nåt överhuvudtaget igår, fast det hade blivit en ren, skär lögn. Att städa och stöka bort efter en nyårsfest, är inte gjort i en handvändning.

Men i övrigt så gick jag faktiskt inte ens utanför dörren igår, och nu ljög jag på riktigt, jag tog in bordet vi ställt ut inför korvgrillningen, så näsan hann jag i alla fall sticka ut. Och en sväng till glasåtervinningen i samband med ett besök inne på Ica Västerslätt, hann jag också med.

En del av nyårsfirargänget for iväg och käkade middag på Taormina, men jag iddes inte, ville inte, kände inte för det, så jag, Åke och Nicco stannade faktiskt hemma och käkade istället, bara för att vi kunde.

Theresé satte glaskupan över fultomtarna och då blev det genast The Truman show hemma i köket:

49371983_10156831081781585_4250651497022357504_nFortsättning följer!

Och till er som inte sett den filmen, gör det. Handlar om en som växer upp i en tv show, utan att veta om det. Han lever i en glasbubbla, helt ovetandes om att hela hans liv är regisserat och uppgjort. Skrämmande!

När vi stod härute på gården, vid tolvslaget på nyårsafton, så frågade Brälla om jag hade några nyårslöften. Nej svarade jag, det var längesedan jag slutade med sånt. Det jag säger att jag ska göra, det gör jag, och allt det andra som inte är prio ett, låter jag vara flytande.

Fast visst finns det mycket jag kan lova och hålla, och det är saker jag säger nej till, och det kan jag fortsätta säga nej till. Vart jag lägger min röst till exempel, eller andra saker som jag vill fortsätta med, vad jag vill hjälpa till med eller förbättra. Men allt sånt bestämmer jag själv, när, var och hur. Och härmed säger jag hej då till 2018, och en ny almanacka hängs upp på väggen:

49277786_10156831988241585_6594226382341931008_nJust i detta nu, sitter familjen Hällsten-Söderberg och intar frukost, och sedan är dom på väg söderut, på hemvägen. Själv ska jag ut med hunden, och se om jag kan komma på nån lämplig middag till Åke som han kan plinga igång då han kommer hem, för i detta nu är han på jobbet och då han är hemma är det min tur att jobba. Skönt att jag bara har en 2 dagars arbetsvecka, det är överkomligt 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!