Etikett: galler

Om imorgon, vet vi ingenting.

Av , , 2 kommentarer 14

Ny dag och den ser ut att bli lika solig som igår, fast morgon och kvälls kall. Jag hade på mig vinterjackan igår och kände mig som en eskimå då vi åkte iväg till kyrkogården. Vantar på händerna men ändå iskalla fingrar.

Nå, vi vet ju alla att det är precis som det ska vara, inga konstigheter, vintern är på gång, fast snön kan ju få dröja ännu ett tag, tycker jag.

Har sovit hela natten i min egna säng, underbart fast smärtsamt. Nu har jag ringt vårdcentralen och väntar att dom ska ringa upp. Det är mitt högra lår, som domnat bort, all känsel var borta då jag vaknade på onsdagsmorgonen efter operationen.

Men hur känslolöst det än må vara så gör det jätteont, på insidan. Känns som om någon står med en skärbrännare och eldar mot huden, och andra sekunden får jag som små elstötar, sååå irriterande. Och det är svårt att bara ligga still. Jaja, får se vad dom kan hitta på.

Vi har som pratat lite om dom här sista veckorna och jag sa till Åke i förrgår, om man hade vetat detta för 3 veckor sedan…fast, på nåt sätt, ångrar jag ändå ingenting. Jag kan inte göra det. Även om det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt, men det vet man ju aldrig innan. Risker tar man ju hela tiden under sitt liv, vissa utmanar ödet och andra tar det som det kommer.

Fast man vet aldrig ändå, vem som kommer att drabbas mest. Risktagaren eller den som bara chillar.

Nån gång under den här tiden har också tanken slagit mig, om jag nu hade gjort detta i början på juni, hur hade det då sett ut? Om jag fortfarande hade fått infektionen, så hade vi förmodligen varit i Järlåsa.

Andra gången det avblåstes, skrev Theresé, att ja, det kanske inte är meningen den här gången heller, men tredje gången gillt. Jo, tredje gången blev den som gällde. Men å andra sidan, det här är ju sånt man aldrig kommer att få veta, ingen idé då att grubbla, utan idag, är idag, och morgondagen vet man aldrig heller, vad den har att erbjuda 😀

10670001_10152768980406585_5972465705213113315_n

Önskar er alla en trevlig tisdag!

 

Den som söker…finner

 

Innan vi skulle åka och hämta hem Winstone, så letade jag upp den stora kattburen som jag införskaffade då Eloise skulle opereras. Men en väsentlig grej, saknades… nämligen gallret.
Jag letade, letade. Sökte, efterfrågade, men inte då, det fanns inte att uppbringa så vi tog helt sonika enbart buren med oss och sa att det får bli att hålla för eller ställa öppningen emot sätet, vad annars kunde vi göra.
Resan hem gick ju över all förväntan, galler eller inte, så det spelade ju ingen roll, men det lustiga i kråksången var, att gallret återfanns, direkt då jag klev innanför dörren, här hemma.
 Det första man gör då man kliver över tröskeln är ju att kolla vad katterna hittat på för otyg. I hallen hade någon roat sig med att öppna garderobsdörren och vräkt ur varenda sko par som låg längst ner, så när jag böjde mig ner för att ställa tillbaka alla skor, så får jag då syn på gallret, det låg där, längst ner i garderoben, och det kan jag lova, där hade jag aldrig i livet sökt efter det.
I köket hade Enya roat sig med att dra ut en halv rulle med plastpåsar, ni vet, här räcker det med en cm som hänger utanför en låda, så åker det ut. Men annars var allting på sin plats, så man får väl tacka Eloise, jag är rätt så säker på att det är hon som hittade gallret, det är nämligen hon som ger sig på att försöka öppna dörrar och garderober.
Och Enya är den enda av dom som intresserar sig för plastpåsar… så.
Nu ska jag iväg och skjutsa mamma till ett möte sedan inväntas besök här hemma, Tina ville komma förbi och kika på Winstone. Han är förövrigt så himla rolig, som han håller på, och katterna har fått sig utskällningar, att något så litet kan låta så mycket, hade jag ingen aning om. Min hund, Lady, chow-chowen jag hade, skällde första gången då hon var två år, och i ren förskräckelse satt hon sig ner då ljudet kom ur hennes strupe, hon blev jätteförvånad.
Önskar er alla en fin onsdag!