Etikett: Gamlia

Det är ju det jag sagt hela tiden

Av , , Bli först att kommentera 11

Så kom hon och sedan for hon… Theresé, alltså. Fort hade dom dagarna gått fast det blev ju bara en, hel dag, igår, och i morse skjutsade Åke ut henne på flyget eftersom han ändå är vaken den tiden. Hennes plan skulle gå 7, okristligt tidigt med tanke på att man ska vara där en halvtimme innan.

Vi hann då i alla fall med muséet igår, och kolla här, bakom lås och bom, några snabeldrakar i olika format:

Foto0711

Roligt, snygga, utsmyckade glasmontrar på väggarna:

Foto0710

Och kolla in skylten dom hade inne i en provhytt:

Foto0712

Mm… visst är det ändå tankeväckande att det bara är på kvinnor, inga män som ska ändras på formen??? Eller är man så speciellt förvånad…näää.

Sen hade dom tryckt upp t-shirts med citat från Job Andersson, ni vet, han som kan forma handen…som en liten PIIIL!!!

Foto0715 Foto0723

Skrattade gott åt dom, kalhygget i Rödåsel hade dessutom min pappa hjälpt till med och lillebror Lars, skulle alltid påpeka det då vi körde förbi stället, på väg till Malå. –Min pappa har gjort det där!

Och inte nog med detta, på kökshanddukarna fanns det upptryckt våra olika slanguttryck, notera kasch 🙂 Det är ju det jag sagt hela tiden, det heter kasch. Theresé trodde att dom söderut, missförstår en då man säger så där och tror att man är ute efter cash (pengar), hahaa… jaja, då får dom tro det, då.

Foto0716

Sen var vi in en tvär sväng på det där andra arkivet där Theresé hittade tidningsurklippet från 1948, eller när det nu var, där svärfar, Nils ”Nicke” Lundmark, fanns med då dom hade rundbana på Gamlia och han var med och tävlade:

WP_20130926_002 WP_20130926_003 WP_20130926_004

Och inte nog med det, vi hann ju käka en lunch på Ullas, uppe på östra station och vara på sporthuset och titta efter jackor och vantar, jodå.

Idag ska jag hinna med tandhygienisten och sedan träffa Helena på en fika/lunch, innan jag börjar jobba, ska bli trevligt… ja inte tandhygienisten kanske, men det andra 🙂 Önskar er alla en toppen fredag!

 

 

Filbryta… med sting

Av , , Bli först att kommentera 9

Efter jag varit hos Tina igår åkte jag ut på MIO, Mariedal, och skulle se om dom hade nåt för 600 kronor som jag kunde tänkas vilja ha och bara betala 300 för, men nä, eller jo, egentligen, jag såg en jätte cool lampa, svart och vit, fast den gick på 595:- och för att få det där lilla extra, så skulle man köpa till en sån där tygklädd sladd, för typ 350:-, och då kände jag att det blev mer än vad jag tänkt mig och en lampa är dessutom inget vi behöver…så jag hejdade mig.

Tydligen är det ingen här som är intresserad av den där rabattkupongen, där man får 300:- i rabatt om man handlar för 600? Ingen har då hört av sig, och till er som missat det, så har jag en sån kupong som jag ger bort om ni vill ha, känns dumt att kasta bort den, den gäller bara till på måndag. Så feel free att mejla mig: [email protected] eller lämna en kommentar här.

Vi åkte upp på Gamlia med en termos kaffe på kvällen, alla sa att det såg ut att vara mer folk än vanligt, men det beror väl på vädret och att det kanske var sista träffen för i år, jag vet inte, men många sa det. Här var ju nåt att gömma luftfiltret under:

001 002 003 004 005

När vi så går där och strosar runt, är det en man som ropar, jag vänder mig om och han säger nåt så jag går tillbaka… ehhh, jag tror att jag känner den där mannen, säger han och pekar på Åke. Aha, sa jag,  Åke menar du, och jag ropar till honom.

Åke skärskådar mannen ett ögonblick, känner du igen mig, säger mannen…jo, visst är det slöjdläraren…magister Ren. Och det var det. Åke hade honom i träslöjd för 40 år sedan, jag tycker det är så otroligt att en lärare kan känna igen en elev så där, med tanke på hur många elever han måste ha hunnit haft.

Är det bra eller dåligt, månntro? Känner dom igen eleverna för nåt bus dom hittat på eller är det för att dom var duktiga på nåt sätt, eller är lärare ett speciellt släkte som tar igen folk, hur som haver, vem man än må vara?

Ja han påstod då i alla fall att Åke varit en snäll och duktig elev, så det lät ju fint. Han stod där länge och pratade om bilar, motorcyklar och elever, det fanns ju några fler där på Gamlia som han tog igen på utseendet.

Sen gick vi uppför backen och placerade oss framför Buicken där vi plockade fram termosen och avnjöt en kopp kaffe. Åkes ”chef” Kurt, fick sig en kopp och även Brällas bror Peter som gick förbi. Fjuppe stannade av och började prata om någon historia som gått om någon som hade rört ihop en bryta i en navkapsel.

Och den historien visste Åke mycket väl vart den kom ifrån. Det var Tex som berättat den och den var självupplevd, dessutom. Han hade varit uppe i Vilhelmina och suttit där på någon camping och fått så fruktansvärt ont i magen. Han blev till slut liggandes där och ojade sig.

Då hade det kommit fram en kille, som sa att en filbryta, skulle nog råda bot på det onda. Fil sa Tex, jamen det finns ju ingen tallrik här. Killen hade så gått bort och knackat lös en navkapsel från en bil, slagit upp fil i den och hällde på lika mycket ren sprit, så vispade han runt det där och frågade om Tex ville ha lite, för sitt magonda.

Tex blev inte bättre i magen av att titta ner i den så kallade tallriken där det blivit svarta ränder efter skiten i navkapseln, så han tackade nej och killen fick själv käka upp sitt fil. Det slutade med en ambulansfärd för Tex del, han hade brusten blindtarm och på den hade nog ingen filbryta i världen, hjälpt. Så det var därifrån den storyn kom.

Önskar er alla en bra torsdag!

Summering

Av , , Bli först att kommentera 9

En salladslunch på strömpilen med Anna och en kaffe på station med Anneli och sedan Gamlia, ja, det skulle kunna summera min gårdag i det stora. Att det sedan tillkom målning, iväg och köpa en burk med färg (nu har det gått åt 2 burkar mer än vi räknat med), och rastning av hund samt annat sånt där vardagligt, är ju världsligt.

Och nu ska jag visa vad en ”gör det Maria grej”, är för nåt:

018

Jo, jag skulle klippa upp förpackningen på blåtanden jag köpte och naturligtvis klipper jag sönder mjukvaran som följde med, *suck*. Men då är det ju tur att sånt där brukar ordna sig ändå, datorerna idag söker ju själv rätt på sakerna den behöver ladda ner för att grejerna ska funka som dom ska.

Camaron ville inte funka som den skulle då vi kom upp på Gamlia. Jag noterade lätt rök under huven och en lite bränd doft. Den hade i princip inget vatten kvar… inte konstigt då att den ville gå varm. Återigen tur, då att det finns vatten att tillgå och vi tog oss hem, men sedan var det absolut färdigt, Åke fick fara och köpa nåt att fixa kylaren med.

Knutkorset fixar han ikväll så hoppas jag på att Buicken kommer att vara i toppskick, imorgon igen, annars blir det den orangea faran till jobbet. Avslutar med lite bilder från gårdagen, och önskar er alla en fin torsdag!

004 006 007 008 010 011 012 013 014 015

Ska jag spruta på den då?

Av , , Bli först att kommentera 5

Så var den semestern förbrukad… fort var det gjort. Men å andra sidan, tänker man tillbaka lite så tycker jag ändå vi hunnit med en hel del, känns nästan som om det var 2 månader sedan man jobbade.

Nicco klagade igår morse över att det satt en lockespindel på hennes toalett, ja ni vet, såna där med 2 ögon och världens längsta ben, dom gillar tydligen hennes toalett, då det endast är där och nere i källaren dom påträffats. Jaja, jag kollade in där men såg ingen, hämtade upp den dödligt giftiga sprayen som jag köpte för ifjol (tror jag) och som skulle vara effektiv nå hemskt.

4 sekunders sprayande täcker 30 kvadratmeter och dörrar ska hållas stängda i 30 minuter. Jag sprayade hennes lilla toa, kanske 2-3 sekunder, stängde dörren och utrymde placet. Den lille stackaren låg sedan där, död…ihop skrumpnad, ja, så går det, vad fasen ska ni in hit och göra???

Jag läste lite på sprayflaskan, hm… kanske inte borde göra det, jag förstår liksom inte all information.

001 002

Nä, jag lovar, jag ska inte spruta på kycklingar, smågrisar och ”unga” kalvar (är inte alltid kalvar unga?). Och om jag stöter på en äldre kalv… ska jag spruta på den då?

Nåja, nu är det gjort, men jag tror att man skulle få ta detta genom muren, det måste vara där dom kommer in, och sedan via hennes ventilation på toaletten. Vi har inga härnere, men då går ju fläkten snudd på, hela tiden, det gör inte hennes.

Tina, you know, kom förbi en sväng efter hennes jobb och bjöd jag och Nicco på lite bakelser till kaffet, hon ville egentligen ha en tårta, men det fanns inte vad hon var ute efter så det blev dom där istället, inte alls så dumt, minsann.

Vi gjorde oss en sväng på Gamlia igår kväll, mycket bilar, men då var det ju fint väder också. Mats Alfredsson har fångat vildkatten på ett kort och jag tyckte den såg så bra ut så jag lånar den bilden av honom och sätter ut här:

555527_10201039793056025_1525640929_n

Han tar många fina bilder på bilar och dylikt.

Vi hann också med en sväng på Biltema, Nicco har fixat sig ett projekt, hon ska lacka sin moppe, hade hon tänkt, så vi köpte lite saker som kan behövas till det.

Nu ska jag förbereda middagen till dom som är hemma ikväll och äta frukost. Önskar er alla en fin torsdag!

 

Sockrade saker med sockersmak

Av , , 6 kommentarer 10

Åke har några frukostflingor som han ätit…ja, ända sedan vi träffade varandra, för 29 år sedan, och det är dom omåttligt nyttiga frostis, med Tony Tiger, sockrade sockerflingor med sockersmak…typ. Det räcker inte med det, han sockrar dom också, faktiskt.

Rätt så tur då att vi väldigt sällan äter något man ska ha flingor till så den där sockerchocken får han bara någon dag i månaden.

Nå, vi har ett paket i bussen som hängt med nu i sommar, och då vi var nere i Järlåsa, och var barnvakter till Sally, så hade jag dukat upp för fil/yoghurt och flingor. Nu hittade jag inga andra flingor än just dessa.

Jag förstod ju att detta är inget Sally brukar få, men hon ville naturligtvis ha samma sak som morfar, jaja, sa jag, du får prova några stycken, vilket hon gjorde och hon absolut älskade flingorna (ja vad annars). Mmm…vilka goooda chips, sa hon, och sedan passade hon på att fråga vart jag hade köpt dom.

Ja, sa jag, nu är det ju så här att dom där finns bara i Umeå, och egentligen är det bara Åke som får äta dom, så… dom kan du bara få då du kommer till oss, om vi nu har såna flingor hemma. Hon såg misstänksam ut, precis som tjejen på reklamen, som undrar vad pappan äter och han svarar selleri, och undrar om hon vill ha…typ. Men vad annat kunde hon göra än att gilla läget, och förhoppningsvis har hon glömt bort dom, nu.

Nu håller Åke på vara på slutet av staketet, så snart får väl jag ladda för målning, vi hann med en liten sväng upp på Gamlia också, med Camaron, det var inte så många där, gissar att dom flesta trodde att det skulle regna, men det kom bara 5 droppar så var det över.

Vi har lite tid i trädgårdsmöblerna också, kul att titta på alla Nolia besökare som passerar här och som pekar, tittar, viskar och pratar högt om sakerna vi har härinne på gården. Gris ändan, har jag placerat ute vid en staketstolpe, och den väcker många glada miner. Höstacken fotas nog mest, den med glasögonen på.

En pojke stannade och tittade nyfiket in här på gården igår och han blev utskälld av sin mamma: Man står inte och tittar in så där, sa hon med skärpa i rösten, han sprang efter och undrade vad han hade gjort för fel, och hon fortsatte gnöla på. Men hallå…det undrar jag med, vad han gjorde för fel??? Om man inte får titta, vad har man då ögon till. En annan sak om han kanske hängt på staketet eller sagt något uppstudsigt, men han tittade ju bara.

Nu ni, ska jag sätta lite fart, önskar er alla en fin torsdag!

Jag fattar inte, men…

Det blev lite grejande härhemma igår, jag klippte gräs, tvättade, diskade, var på banken, Forex, handlade lite på Gourmet, efter middagen plockade vi fram Camaron och åkte upp på Gamlia för lite medhavt kaffe. Många bilar, som vanligt och efteråt lite spontan cruising, på stan.

Åke pallade upp bussen, det är nämligen nåt som inte är som det ska, den vill inte komma upp i varv, och nu ska han testa att byta bränslefilter och lufta.

Vad förvånad jag blev igår då jag läste på ostpaketet…0 kolhydrater, noll, hur kan det vara så? Mjölk innehåller ju kolhydrater och är till och med något man kan ge en diabetiker som fått sockerfall, men vart tog dom kolhydraterna vägen då dom gjorde ost av mjölken?

Googlade och hittade en sida där det står att många ostar inte innehåller några kolhydrater men det är lite olika, men jag fattar fortfarande inte hur. Jaja, man ska inte begripa allt heller 🙂

Idag åker vi vidare till Sundsvall, inte mycket rast och ro här inte. 3 dagars tävling blir det, och det känns som evigheter sedan jag var i Sundsvall. Hm, jag kan till och med säga att det var 2007, som vi var där sist.

Det var nämligen på hemväg därifrån, som jag sa att det skulle vara kul att testa köra lite dragracing och vi bestämde i bussen, att köpa oss en bil, ta licens, och testa på. Jag och Lena hade suttit i våra solstolar och surrat lite om det här med att stå i ett röd lyse, och man ville vara först iväg… det var faktiskt genom det samtalet allting började. Ja, 6 år senare så har vi 2 förare i familjen, 3 om man ska räkna in Anders också, men han körde ju redan innan.

Och kanske Sally får smak för det också… om några år, vem vet.

Önskar er alla en fin torsdag!

Maria Lundmark Hällsten