Etikett: gäng

Erbjudanden att fundera över

Av , , 2 kommentarer 12

Jag vet att jag skrivit det tidigare, men det här vart ju rätt roligt, haha. Jag har en gång i tiden anmält mitt intresse till en jobbsökarsida. Och då skickar dom med jämna mellanrum ut, erbjudanden. Men jag vet att då jag skrev om detta så var jag lite brydd över dom erbjudanden som kommer just till mig.

Man har ju förmodligen fyllt i en profil, och skrivit om sina utbildningar samt vad man har för erfarenheter, men här stämmer ju ingenting. Tror inte det kommit ett enda som passar mig, men kolla detta: Gastroenterolog, Centric Care AB, Västerbotten. Apropå blogginlägget jag skrev i tisdags 😀

Men nä, jag är inte så intresserad, faktiskt. Och titta vad Ålidhems hälsocentral har för aktuella saker på gång:

001

Låter onekligen lite halvknepigt, vadå Ebola är aktuellt hos oss? Att det är aktuellt att vaccinera sig, ja, det fattar jag, men det andra, hm…

Helena skrev ett inlägg igår, om att kunna vara tillsammans, fler än 2, och hur svårt det kan vara. Man kan undra varför, och det har ju snudd på, alltid varit på det sättet. Jag undrar också hur det kan komma sig. Ok att man som ungdom, träffades ett gäng och gjorde något gemensamt, men när du gick hem, så följdes du av en person som du sedan umgicks med.

Kan det ha att göra med någon osynlig, inbördes tävlan? Det är svårare att hävda sig inför fler personer, man måste jobba mer för att göra sig hörd och kanske få igenom just sina egna idéer.

Att bara ha en kompis gör att det blir lättare att komma överens, samt ge och ta emot. Visst kan man ibland hitta av att umgås fler där man trivs i en grupp av människor, men det funkar kanske hellre i vuxen ålder, och på nåt sätt är du ju inte längre, lika beroende av just en speciell kompis att umgås med, varje dag. Och i den gruppen är det säkert en eller två, som du hellre tyr dig till, om ni skulle umgås på tu man hand.

Jaja, det finns säkert fler teorier och vad som stämmer, vet jag inte, man får gissa 😀 Om 1½ timme ska jag bege mig ut på vägarna mot Lycksele, och räknar kallt med att komma hem, till en senare middag. Det tar sin lilla tid att sitta och köra. Träffen skulle börja 13 men man skulle vara där 1 timme innan, sedan håller den på i upp till 3 timmar. Får kolla av väglaget också, lite skillnad är det ju att köra på vinterväg än på bart underlag. Hoppas på en bra dag för er alla!

X skalan är inte att leka med

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag och Tina träffades nere på stan igår, jag köpte lite julklappar så där, mycket juligt nu, och det är inte så konstigt med tanke på vad som stundar på söndag. Så här fint har Tina julpyntat hemma hos dom (hon var väldigt mån om att jag skulle fota och lägga ut):

Foto1302

Eller, haha, jag zoomar ut, så här ser det ut egentligen:

Foto1301

Och det var inte hemma hos henne utan inne på Mias, där finns det saker, pryttlar och annat små grejs, väldigt fint.

På väg upp mot järnvägstorget, fick vi plötsligt känna på hur halt det kan bli på plattorna runt bågen huset, snacka om 15 på ”X skalan”, alltså typ 15 gånger halkigare än springandes inne på badhuset med blöta fötter. Sen snodde vi om och gick tillbaka, och då hade vi tur, sandbilen hade hunnit vara ut.

Det hade den här också, på Västerslätt, då jag gick ut med Winstone, men det var den snålaste sandaren i stan, en liten sand sträng i mitten, så man fick lov att gå på gräsmattan i alla fall. Jag undrar jag, om man ska ta broddarna nu då jag går ut, hm…eller så provtrampar jag på vår grusgång, för vet ni vad, det var till och med halkigt på stenarna, haha…tala om det.

Snart går jag på min jobbarhelg, men jag har en känsla av att den kommer att dundra till och sedan försvinna i ett litet minnesmoln, bort i fjärran. Det går ju så fort ändå, och tiden har en tendens att gå ännu snabbare då man vet att det ska ske saker inom en snar framtid.

Julen ser man fram emot men även advents helgerna, mysigt med ljus, vi ska ut och käka med ett gäng på It´s only rock n´roll på Lucia, och ja, garanterat att den helgen kommer att kännas som någon dag borta…bara så där och sedan var den över. Men det spelar ingen roll så länge man har roligt, då har man ju fler kuliga saker att se fram emot…hela tiden 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

058

Nu kan vi slösa…

Av , , 4 kommentarer 10

Det växer blommor runt vår trapp…jag vet inte varför, men dom kommer upp, år efter år, nu trodde jag att dom redan sjungit på sista versen, men nä, det finns några få, som kämpar sig kvar:

002

Mycket smultron har vi haft i våra buskar, men inte ett endaste blåbär, jätte konstigt, men det kanske har varit för varmt, för dom, på vår gård.

Man vet då definitivt att det är höst, då barren regnar mot våra fönster då det blåser, och nu håller gräsmattan på vara dags att krattas, huvva…tur att vi inte har större tomt än så här.

Det var bastukväll igår, höstens första och vi drog in 180:- på trissen, jodå, med andra ord tio spänn plus/person om man räknar bort inköpet. Nästan så man känner sig lite slösaktig och skulle kunna tänka sig att köpa nåt onyttigt…men…nej, inga utsvävningar nu, det tar vi sedan 😀

Vi pratade lite om yrkesheder, igen…att man ska vara stolt över det arbete man utför. Monika sa att hon fått lära sig tidigt, att man inte stod med händerna i byxfickorna, utan man skulle sysselsätta sig, fanns det inget att göra för tillfället, så tar man i värsta fall sopborsten, nåt, kan man alltid hitta på.

Jag kom då osökt att tänka på ett av mina första jobb, nere på Butica Sport. Ägaren hade ju även, Sport & Fritid samt Låstjänst, uppe på järnvägstorget. En storvuxen man, som sällan log, utan det skulle vara ordning och reda.

Han jobbade inte själv, nere på Butica, utan vi var ett annat gäng. Ofta lite småtomt på folk, och vid något tillfälle hade vi plockat fram stolar till kassadisken, det föll inte i god jord, hos ägaren. Man skulle inte sitta ner i kassan, nu gjorde vi väl inte det då det var kunder i butiken, men ändå. Det roliga var väl att det han sa, det lyssnade man på. Respekt, med andra ord!

Och även där fick man då lära sig att man skulle åtminstone se, sysselsatt och arbetsam ut, då folk tittade 😀

Och det här med bemötande, ute på Blåeld i helgen så berättade en av ägarna att han varit eller om det var någon bekant, på en typ av charmkurs. Han tyckte att det var löjligt, att lära sig att klistra på ett leende för att verka trevlig och hjälpsam…mja, kan han ha rätt i, jag vill ju hellre se ett äkta leende än ett påklistrat, ofta märker man nog skillnaden, svårt att lära sig vara något man inte är.

011

Önskar er alla en fin tisdag!

 

Nu är det f-n i mig, snart dags…

Av , , Bli först att kommentera 10

Winstone är en roligt typ…eller hund rättare sagt. Han bryr sig inte värst mycket om bilar då vi varit på dragracing, och det ljud dom kan åstadkomma. Men jäklar om du ringer på dörrklockan eller låter mikron pipa… då ska det skällas så man flyger rätt upp.

Ja, ok, han kanske vill visa att nu kommer det minsann någon som vill hälsa på, men då undrar jag vad han tänker då han står ute på bron, även jag och Nicco, sen öppnar jag ytterdörren och trycker på ringklockan… samma reaktion, men hallå, vi står ju ute, ingen annan i sikte heller, men skällas ska det, och han blir väldigt misstänksam.

Samma med mikron i bussen, det var ett evigt plingande och skällande om vartannat då plättarma skulle värmas en och en 🙂 Haha…

En annan sak han reagerar rätt så kraftfullt på, det är då Åke pratar med lite högre röst, till exempel då det går förbi nån granne och han ropar ett hej eller ställer en fråga. Då rusar Winstone upp och sätter igång att gaffla, det är precis som när gonggongen ljuder i en boxningsmatch, och Winstone tänker att det är bråk på gång och han ska rädda Åke.

Tänk er då vi sitter och åker bussen, och man måste ibland prata lite högre för att höras…och vad händer, jo Winstone gör en tjurrusning, skäller och tittar sig omkring och undrar vart fan bråket ska börja, om det kommit in någon i  bussen när vi ligger och kör 90 efter E4:an (ja jag vet, 90 funkar inte med bussen idag, men det har gått förut).

Jaja, huvudsaken han är fin och för det mesta bra att ha att göra med, men vi ska väl komma på nåt sätt att få honom att sluta skälla också, fast man kan ju undra hur.

Foto0455

En sak som jag verkligen hatar, det är då folk säger en sak, men gör en annan… utan förklaring eller ursäkt. Vi är ett gäng (ska inte avslöja vilka) som blivit tillfrågad om vi ville att det skulle slås på den stora trumman, eller så fick vi välja den lilla trumman och då skulle det dröja 3 månader, ungefär innan det skulle hända saker.

Nu har det snart gått 1 år… det har inte ens blåsts i en flöjt och nu är det f-n i mig dags att kalla in det tunga artilleriet. Låter kryptiskt, jag vet, men varför lovar man saker man inte kan hålla, när man dessutom har vissa skyldigheter, i just detta fall. Snart är det dom som får passa sig, så inte VI, tar fram det stora trumslagarsetet, för då kommer det inte att väsnas lite… jag lovar.

Och med dom små orden och med det lilla tipset att aldrig lova mer än man kan hålla, så önskar jag er alla en fin torsdag!

Dammråtta eller fiskpinne…

Igår blev det av naturliga skäl, en hel del prat i telefonen. Nyheten om att vi blivit mormor och morfar, spred sig som en löpeld, och alla ville veta hur det hade gått, vad det blev, hur stor hon var och när dom kommer upp till Umeå. Den sistnämnda frågan är då en som inte går att svara på…just nu. Dom får nog först landa hemma och ta in allt nytt, innan dom kommer åkandes hit.

Ingegerd kom ut på gården igår och sa att Hemköp sålde ut alla kvarvarande varor till 50%, så vi tog bilen och drog iväg dit. Nog gapade hyllorna tomma men jag lyckades skrapa ihop en korg till ett värde av 1000:-, men behövde endast betala 500, inte så tokigt, faktiskt. Kaffe fanns det, Bullens korv, köttsoppa, kryddor, godis, tvättmedel etc. Men om dom inte gömt undan ett lager som bärs ut idag, så kan det knappast vara någon idé att ens gå in där, så mycket folk som det var och så många grejer dom lastade på. Nicco stack dit med en kompis och förväntningarna var stora på Monster dricka och godis, men då fanns inget av det kvar.
 
Apropå på Nicco, så kom hon ut i teverummet i förrgår och sa att dom hade tänkt sig ner på stan, ett gäng, och dom skulle klä ut sig till något djur. Nu ville hon ha ett eller flera tips på vad hon skulle kunna klä ut sig till.
 
Hm, *kliar sig i huvudet*, ta dammsugarpåsen sa jag, klipp ett hål i den, töm ut dammet över dina kläder och vips, så var du en dammråtta. Nähädu, den idén gick inte hem hos henne. Funderar mera, men du kan klä ut dig till en fiskpinne. NÄÄÄ, sa hon, det ska vara ett djur med päls. Jamen vi har inget du kan ta på dig, och vi har inga öron att sätta på ditt huvud. Ta ett djur utan öron då, sa hon. Aha, men det finns ju inga pälsdjur utan öron, då får du klä ut dig till en orm, svarade jag.
 
Inget dög, inte ens min utsökt, goda idé om att sätta fast renhornet som vi har liggandes till ingen nytta, du har väl hört talas om det exotiska djuret, enhörning, sa jag, och nu har du möjligheten att bli den enhornade renen. Men inte då…hon tyckte mest att jag var knäpp, så hon lade ner projektet. Som tur var hade alla andra gjort samma sak, det bara rann ut i sanden.
 
Det är inte så tvärenkelt att hitta på ett djur om man inte har en enda sak hemma, ett par öron hade underlättat eller några låtsas tänder, man får nog köpa nåt som man kan ha liggandes om utifall att, någon tycker att dom ska försöka igen.
 
Ni får ha en bra dag, själv blir det kanske vallning av dammsugaren, en liten promenad och i eftermiddag väntar veterinärbesöket.
 
 
Maria Lundmark Hällsten