Etikett: gemenskap

Varför inte börja dagen med glada nyheter eller något kul✌️🥳

Har ni tänk på detta, om man snor en bild upp och ned, så kan den plötsligt få en annan innebörd

Den var väl kul, hahaa… Sen tycker jag att det är kul då man blir taggad i fina bilder som någon annan tagit. Mats Alfredsson gjorde precis det, härom dagen 😉

Nu kommer något som kanske inte alls är så upphöjande men ändå något som är viktigt att tänka på.

Stötte på en av våra grannar vi hade på Näckrosvägen, igår. Ja, till och med 2 av dom, på olika ställen. Pratade lite tvärt om livet idag, och hur det kan te sig efter man förlorat den man tänkt spendera sina sista år med.

H*n sa att på dagen går det jättebra, men sen, då kvällen kommer och man sitter där ensam framför teven i soffan. Då kommer tårarna och man tänker på hur ensam man är. Och om det är så här man ska ha det hädanefter.

Det är naturligtvis fruktansvärt, och jätte viktigt att bearbeta vad man går igenom. Att försöka vara positiv, är lättare sagt än gjort, men är ändå så viktigt. Negativa tankar är sällan bra och riskerar att dra ned dig ännu mer. Så pass att man får tunnelseende och missar allt som kunde ha hjälpt dig att må bättre.

En egen teori och tips, är att börja med att stänga ner teven. Har ni reflekterat över hur mycket tragiska nyheter dom visar, heeela tiden?

Jag lyssnade 2 minuter i morse, och på den korta stunden, om jag summerar tvärt, så är det jordens undergång. Stormar, bortspolade vägar, raserade hus… och där sa jag till Winstone: -Nu går vi ut och ser om vägen ligger kvar. Och guess what, den gjorde det.

Såg riktigt lummigt och fint ut

Jag förringar inte eländet som finns därute i världen, men jag kan knappast påverka det. Tillägger att OM det är nåt jag kan göra, så ställer jag absolut upp, men då handlar det förmodligen mer om hjälp med förnödenheter och sånt. Har ni funderat på hur nyheterna hade kommit fram till er om det hade varit för 30-50 år sedan? Då hade det tagit dagar innan vad som hänt, hade nåt fram. Och vi var mer koncentrerad på vårt egna land.

Sen spelar det ingen roll vart du än vänder dig så får du höra hur sårbart vårt samhälle är. Bedragare, AI, vad är fejk och vad är på riktigt. Skurkarna lurar överallt. Inte konstigt att man dras ned och förlorar dessutom tillit till andra. Det tror jag är den största förlusten. Att inte kunna lita på dina medmänniskor.

Fast är du där, så kan du ställa dig själv frågan: – Vad är det absolut värsta som kan hända, om du går ut genom dörren och socialiserar med andra? Om du inte kan komma på vad det skulle kunna vara eller om du funderar ut oddsen på det. Var det så farligt då?

Allt som händer i ens liv, som läggs på allt det andra, hjälper knappast till att få en att må bättre. Oro, är ju en av dessa saker. Hur ska det gå? Kommer jag att klara mig? Hur ska jag bära mig åt?

Theresé visade en bild för mig då hon var här. Och så här simpelt är det om vi inte går in på dom små små detaljerna. Vi lever i olika världar och trampar våra egna stigar, men det här, gäller fortfarande allihop. Även om vissa har väldigt svårt att se det.

Har du ett problem? -Ja! Kan du göra något åt det? Ja.

Men då behöver du inte oroa dig.

 

Har du ett problem du inte kan göra något åt. Oroa dig inte då heller, för du sa ju precis att du inte kunde göra något åt det. Eller ta det från början. Har du ett problem? -Nej! Ok, då har du inget att oroa dig över.

Jag förstår dock att känslorna man har i en sorg och ensamhet, inte är likadan för alla. Det är så lätt att säga att man förstår, fast vi alla vet att absolut ingen VET hur den andra har det. Fast nånstans kan man relatera. Skillnaden för oss som står utanför är att vi säger det, sen går vi hem och lever vidare med vårt. Medan den som sörjer hur det blev, går tillbaka till soffan.

Nej mina vänner och bekanta och alla andra, det blev inget glatt inlägg, fast jag tänker att det kan vara bra att reflektera över hur vi har det, vad vi kan förändra och hur vi beter oss mot andra.

Dessutom såg vi tvärt på nyheterna igår, på jobbet, och vi förundrades bägge två, över att dom började med en god nyhet. 3 killar som hjälpt ett barn som höll på drunkna. Allt gick, bra, dom fick utmärkelser och beröm, barnet klarade sig och ja… mera sånt på nyheterna säger vi!!

Gick ut från jobbet strax efter 23.00, ljust och ljudligt. Eller mja, ljudet kom från en och samma källa, haha, nämligen en Storspov som satt på en taknock och gapade

Hoppas på en fin onsdag, för er allesammans! Och njut det ni kan

Lite bakom flötet

Av , , 6 kommentarer 5

Nu ska jag ge några en knäpp på näsan. Inga namn nämnda men om det är någon som tar åt sig så bjuder jag på det.

Jag ska börja med att säga att vi på somrarna och egentligen ganska tidigt på våren, sitter här ute på gården, ibland är vi några få och andra gånger kan vi sitta upp emot 15-18 stycken därute, jättetrevligt och en riktig gemenskap. Jag kan förstå om ingen ”ny” vill komma ut och sätta sig trots att vi ofta säger det till andra, ta en stol och kom ut du med, luften är ju fri och man sitter ju vart man vill. Men dom kanske känner sig lite små dum, eller att dom tränger sig på, vad vet jag?
 
Nå, jag var ute och gick med en granne igår kväll och hon berättade att hon hört, ryktesvägen, att det är någon som sagt att han/hon inte begriper att vi inte har något bättre för oss. Ehhh…Och??? Om någon står bakom gardinerna och retar sig på att vi har valt att sitta ute så måste ju den människan ha betydligt mindre för sig då dom orkar stå där och hålla koll på hur ofta och hur länge vi sitter där. Som hon sa, som jag var ute med igår, det är ingen annan än vi själva som tar hand om våran disk, tvätt och städning. Hur vi planerar våra dagar är väl upp till oss själva.
 
Ja jag ska då ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt i vad en sån människa tycker eller tänker, jag tycker att vi ska vara tacksamma att vi faktiskt kan sitta ute om vi själva vill, det finns ju dom som kanske inte har tid eller ork till det.
 
Den andra knäppen på näsan vill jag ge till dom som står efter en kund i kassakön och innan man själv har hunnit lägga upp sina varor så börjar dom lägga upp deras saker. Vad tänker dom med egentligen, arslet, eller? Detta har hänt mig vid tre tillfällen, första gången stod jag nog mest som ett frågetecken och då var det en kompis till den personen som sa till att han var tvungen att hejda sig lite.
 
Andra gången började jag känna mig lite irriterad, tjejen lade upp avskiljaren fast jag hade hälften av varorna kvar i vagnen, jag sa ingenting men tog pinnen och vräkte undan hennes saker så dom höll på falla av bandet. Då började hon fatta, men hon sa aldrig någonting.
 
Tredje gången var för några veckor sedan. När tjejen började lägga upp sina saker så vände jag mig mot henne och väste ur mungipan – Det där går väl j-vligt dåligt, eller hur? Hon tog tag i sina saker och fick stå där och hålla emot…snacka om ”lucka lucka tomrum”.
 
Nästa gång detta händer, och nu går jag ut med en varning, så tänker jag sluta lägga upp mina saker och låta människans grejer passera mig, sedan ska jag säga till kassören att det där är inte mina saker, inte den där heller men det jag håller i handen. Sen får vi se vad dom säger eller gör.
 
Sååå, då har jag knäppt färdigt för denna gången, men det kommer säkert fler gånger. Nu vaknade Nicco så jag ska fråga om hon har någon frukost planerad, eller några speciella önskemål. Önskar er alla en fin dag och skickar dessutom ett Grattis i efterskott till Anders ”brälla” Brändström, som fyllde år igår. GRATTIS önskar vi från Näckrosvägen!
Maria Lundmark Hällsten