Etikett: Georgio Armani

Vi låg och fnissade och skrattade i natt, min man och jag 😄🤣

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg du Nicco på vk.se sa Åke igår kväll då vi satt oss i soffan. Ehh näe… jag hade knappt hunnit ta mig ut på nätet så det var väl inte jättekonstigt. Men det var inte heller svårt att hitta igen henne där

 

Vilket bra jobb dom gör och vilket fantastiskt engagemang dom har.

Hittade roliga bilder i gruppen National Geographic Wild Planet  igår. Där man kan se folk i prekära situationer med statyer. Här får ni en bild på en kvinna som jag faktiskt vet att jag sett förut. Hon sitter nämligen i Torrevieja

Jag försökte hitta henne i nåt av alla mina inlägg men gick bet. Mina ögon vandrade över textrader och plötsligt stannade dom upp i följande text, som jag skrev under senare halvåret 2014. Då jag och Tina hunnit vara nere i Spanien och spanat på statyn. Texten har dock inget med bilden att göra.

Jag citerar: ”När vi åkte upp till mamma i måndags, så följde Niccolina med, och hon satt i baksätet och det luktade parfym. Jag vände mig om och frågade om hon nu hade Georgio Armani på sig (då jag köpt den parfymen till henne från Spanien), hon svarade ja. Varpå Åke vänder sig om och tittar på henne, lite utstuderat så där och vi, Nicco och jag, säger i munnen på varandra: Det är en parfym!!!

Ja, kanske inte så lätt att veta, för en karl. Och vi kom genast att tänka på det där projektet Nicco hade, för X antal år sedan, att intervjua några utvalda personer om Fairtrade, hon gav sig på att fråga sin pappa, och första frågan löd: Vad är Fairtrade? Åke svarar. En bräda. Brukar du köpa Fairtrade? Åke frågar: Är det inte en bräda? Hahaa…nä, han visste inte vad det var, och han var nog inne på att det skulle vara en typ av snowboard eller skateboard, idag vet han 😀” slutcitat     Tror jag i alla fall…

 

Vi fick oss ett gott skratt i natt, jag och min man. Jag är nämligen i drömmarnas land och i den utspelar sig följande lilla scenario. Åke tar Winstone och far iväg nånstans och då han kommer tillbaka ser jag en kortklippt Winstone. All den långa pälsen är väck, och det är inte det att han ser otroligt fin ut ändå, men jag tänker att nu är pälsen förstörd för all framtid.

Jag sätter upp mina händer för ögonen och försöker hejda gråten jag har i halsen. Jag vet att Åke trodde att han hade gjort något bra. Medan jag vet, att man klipper inte en hund som har ett lager med ull, längst in. För då är det bara den ullen som växer ut sedan.

Säger nej nej nej…och tar bort händerna från mitt ansikte och öppnar ögonen.

 

Här öppnar jag ögonen på riktigt och stirrar ut mot fönstret i ett rätt så dunkelt nattsken. Jag ser Åke stå där uppe i gardinen. Alltså att han ställt sig på en stol för han är nästan högst upp. Jag tittar och tänker att han måste ha ställt sig där i sömnen, så jag lutar mig fram för att se bättre, så säger jag: -Vad GÖR du??

Samtidigt som jag i ögonvrån, ser Åke ligga ner bredvid mig och att han vänder sig mot mig och då brister det lite lätt och jag börjar fnissa. Men säger inget för jag tänker att han kanske sover och jag vill inte väcka honom. Men försök hålla er själv, hahaa..

Han säger plötsligt, sover du? Då brister det och så frågar han förstås vad jag höll på med. Jag förklarade drömmen och verkligheten och då börjar ju han skratt/fnissa också. Sen undrade han hur jag kunde se honom där. Jo jag förstod ju vad det var jag sett. Från mitt håll så blev mönstret i gardinlängden, hans kropp och knopp. Inte så likt i dagsljus

Men i mörker så såg jag nåt helt annat…uppenbarligen

 

Jag fortsätter fnissa ett tag efteråt, för jag undrar om Åke trodde att jag höll på vara körd på riktigt. Där han ligger och försöker få ihop det jag sagt och sedan mitt fnissande. Han kanske trodde tvärt, att jag tappat det helt.

Ha en fin måndag allihop, och här får ni en till rolig statybild.

Åke ringde 📞 och berättade vad som skulle hända om…

Av , , Bli först att kommentera 18

Ja inte kom det nån traktor och tog undan snöhindret dom hyvlat upp på vår in och utfart igår. Så jag fick ta gång och cykelbanan ut till friheten. Snävt, men det gick.

När det blir sån där snö eller rättare sagt, isklumpar, och dom kör 3 gånger med hyvel, så kan vi inte ta bort det för egen hand. Det är alldeles för massivt. Och vi har ingen traktor med skopa, att kunna lyfta upp det nånstans.


Nå, jag kände mig lugn med att dom skulle komma och ta bort det, det brukar dom göra då det är sån där snöröjning på gång.

Jag använde ett av mina presentkort och köpte en till, tadaa….Giorgio Armani, nu klarar jag mig länge 🥰

Gjorde en sväng inne på Expo, då jag ville byta ut mattan vi har under teverumsbordet. Ingen stor sak utan den täcker bara lite mer än bordet. Jag hittade en, inte så märkvärdig men den får duga.

Därinne träffade jag en Eva-Marie, en vän från förr i tiden. Ja, vi har ju träffats en gång per år tillsammans med Annica, men i pandemitider, har vi ställt in dom träffarna. Så det var kul att stöta på henne och vi gjorde en väldigt snabb, uppdatering på livet i detta nu.

Då jag kommer hem är Åke hemma och isklumparna ligger kvar därute Jag funderar på vägen in, vem man ska ringa om skottningen Ställer ifrån mig sakerna och Åke berättar då att han ringt till Kommunen och vädrat sina åsikter och talat om vad han tänkt göra om det inte kommer nån och tar bort det där.

Ja, han hotade inte med värre saker än att han skulle styra ut snön i vägen, det är ju det enda vi KAN göra. Tjejen i andra änden sa att dom aldrig hyvlar väg utan följe traktor, mja, det kan hon ha rätt i. Men… inte förrän tredje gången dom passerade och uppenbarligen såg dom inte ens vår infart på grund av all snö, så den glömdes bort.

Fast nu dröjde det faktiskt inte så länge innan det det kom en traktor, WOHOO 🙏 Och det tog 45 sekunder för honom att ta bort skiten som legat där i 6 timmar. Tänk vad enkelt det hade varit om dom gjort det med en gång. Men nu var det inte så och inget att dividera vidare om, är tacksam för att problemet åtgärdades.


Winstone firades, han fick go´maten till middag, sån där ask med kött i gelé, som han kan få, 1 gång per år, typ. Och sedan, till kvällen, ett godis ben. Han är så himla försiktig, ingen som bara roffar åt sig, och därför var jag lite i chock, över att han ens plockade mackorna från vårt matbord. Han puttar inte ens upp en dörr om den bara står på glänt…det finns ju inte, Krigar Winstone, haha.

Sen blev det en sista kvällsprommis med mig själv och en påse kartong till återvinningen, innan soffhäng framför dator och teve.

Nu tänkte jag ut i kylan och fixa lite mer steg till stegmätaren. Och efter lunch, ska jag ut en sväng till. Det var nån på fejjan som efterlyste tyger till ett projekt. Och tyger finns det här. Hon går på Konsthögskolan och tygerna ska användas till en textil bonad som ska bli en hyllning till all vårdpersonal, doktorer, läkare och sjuksköterskor som arbetat och fortfarande arbetar under denna pandemi.
Måste ju fråga henne vart detta sedan ska komma upp och om det är nåt man kan få se. Vilket projekt 🤩

Avslutar med lite bilder som Nicco skickat, med lill Winstone på, Man har glömt bort hur han såg ut utan sin krage. Hoppas på en bra dag, för er alla.

Idag vet…vi

Av , , 8 kommentarer 10

När vi åkte upp till mamma i måndags, så följde Niccolina med, och hon satt i baksätet och det luktade parfym…jag vände mig om och frågade om hon nu hade Georgio Armani på sig (då jag köpt den parfymen till henne från Spanien), hon svarade ja, varpå Åke vänder sig om och tittar på henne, lite utstuderat så där och vi, Nicco och jag, säger i munnen på varandra: Det är en parfym!!!

Ja, kanske inte så lätt att veta, för en karl. Och vi kom genast att tänka på det där projektet Nicco hade, för X antal år sedan, att intervjua några utvalda personer om Fairtrade, hon gav sig på att fråga sin pappa, och första frågan löd: Vad är Fairtrade? Åke svarar. En bräda. Brukar du köpa Fairtrade? Åke frågar: Är det inte en bräda? Hahaa…nä, han visste inte vad det var, och han var nog inne på att det skulle vara en typ av snowboard eller skateboard, idag vet han 😀

Men det är ju så där, ibland ser man märken, man lär sig dom, men man vet inte alltid vad dom står för, dom finns bara där.

Och då undrar jag nu om någon av er, har en Soda stream, och om ni läst på flaskorna man gör sitt bubbelvatten i, någon gång? Visste ni att det finns ett bäst före datum på dom? Kolla här:

003 005

Jag hade ingen aning om det, och jag googlade på ämnet och hittade följande på http://www.sodastream.se/sv/bottles Våra långlivade och återanvändningsbara flaskor har en livslängd på 3 år.

Jag köpte 2 blå flaskor och Tina köpte 2 rosa och för att vi skulle få lite variation så bytte vi en flaska var, med varandra, dom blå flaskorna ”går ut” i april 2015, ett halvår innan dom rosa…

Och det innebär att när vi köpte flaskorna ifjol, så var ett år redan förbrukat, och på dom andra, 1½ år, av 3, hm…kanske butikerna får lov att börja se efter vad det står för datum på dom så man inte köper en hyllvärmare som stått i nästan 3 år, eller ja, då borde ju garantin gälla, men hur kul är det om flaskan går sönder i apparaten? Det är väl som vanligt, vi kunder som är ålagda att veta och titta efter, men då ska man kanske ha en hum om det innan, det hade inte jag… men hey…nu vet jag 😀

Nu kaffe, sedan väcka upp Nicco som ska installera tågräls i munnen idag, sen är det jobb i eftermiddag…mycket nu. Ha det fint, allihop!

 

Maria Lundmark Hällsten