Etikett: glasdörren

En riktig utedag!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Tror vi var ute hela dagen igår. Jag rensade lite runt fågelbadet och rengjorde det:
Fixade fram sjöodjuret/draken:
For på Granngården och inhandlade ett sex pack penséer:
Och inte bara det, utan även en kattbur, storlek större.
Åke fixade ihop grillen, ordnade dessutom en jättesmart sak, han satte hjul på en snösläde och den här passar alldeles utomordentligt bra till att kratta upp skräpet och dra undan det på. Jag ordnade ihop en liten hög med gammalt barr och fröskal från fågelmatarna.
Två nyckelpigor fick ta plats på vindskyddet:
Kokade kaffe och stod och kikade ut genom matrums fönstret samtidigt, jag tyckte att något kändes fel, och kom på vad det var, man brukar inte kunna stå i köket med stängd dörr och ändå kunna se genom två rum, det var ju den ”nya” glasdörren som gjorde att man kan göra det.
Vi for också en sväng till Norum för att hämta dörrfodren som pappa gjort dit upp till Niccos lägenhet. Och det sista Åke gjorde för kvällen var att starta upp mossrivaren som han gick runt och körde.
Gissa vem som parkerade sig i den nya kattburen och stängde dörren efter sig? Jo Enya, hon låg därinne hela dagen, och när hon till slut blev utlurad så passade Eloise på att ta plats därinne.
Jag noterade också att kattluckan ner till källaren varit utsatt för en del tuffa tag, det ser då ut som det då den höll på lossna från hela infästningen:
Idag ska jag jobba, men får en kortare dag för att det är valborg och för att jag fick sluta tidigare om jag ville… och ja, jag ville 🙂 Önskar er alla en superbra valborgsmässoafton.
 
 

Här bor vi

Av , , 2 kommentarer 6

 

Här bor jag, lyder dagens utmaning, ja, härinne finns det inte så mycket att se så det får bli en vinterbild från fönstret och en bild tagen förra våren, då plattorna skulle rensas och tvättas upp, vårat hus syns inte, men det ligger till höger om plaststolarna och rullatorn. Och huset på den övre bilden är detsamma som syns rakt fram, på den undre bilden.
 
Nu kommer vi inte att bo kvar här så länge till, lite vemodigt att dra efter 17½ år på samma gård, men å andra sidan, så långt bort flyttar vi inte, så ni grannar, som läser detta, sitt inte och gnugga era händer i ivern att bli av med oss…det kommer ni inte att bli i alla fall, rätt var det är så poppar vi upp bakom husknuten 🙂
 
Sen vet ju ni vart vi bor, Åke kanske gör slag i saken och kopplar in ett eluttag vid utemöblerna, så kan ni sätta igång perkulatorn, lagom till vi kommer hem från jobbet…kan ju inte bli bättre.
 
Theresé skickade en bild på en kökslampa som ligger ute på tradera, exakt samma som kaffepannan som står i vårt skåp, men vem vill ha en matchande kökslampa? Njae, inte vi i alla fall. Men vem vet, kanske det var ett tips av henne, att det var något som hon skulle vilja ha, kaffepannan tillhör ju nämligen Theresé, men jag tvivlar.
 
På övervåningen, i huset, så håller Åke på med golv och tak, det är så knäppt att dom spikat fast golvet i muren och sedan har huset rört sig och därmed har golvet blivit något lutande och nu går inte köksdörren och tv rums dörren att stänga.
 
Han har sågat av allt han kommit åt och nu skulle han ge sig på gångjärnen. Då sprack glaset i dörren, tjong. När jag berättade för Nicco att hennes glasdörr gått sönder så undrade hon hur? Ja, din pappa hamrade lite på den, sa jag, utan att höja ett ögonbryn, och då satte hon igång att skratta. Jag sa nog det som om det vore det vardagligaste som kunnat hända medan hon tyckte att det lät lite allvarligare, nu är vi less på dörren som inte vill gå igen så nu ska det användas lite våld. Nå, det gjorde inte så mycket, hon ville ens ha en glasdörr där, så gjort är gjort.
 
Idag ska jag ner på HSB och se om jag kan få tag i några papper som ska skrivas under eller på, och sen ska jag kanske ta mig an, skåpet ovanför mikron…kan inte påstå att jag längtar efter det, det innehåller allt tjafs man kan tänka sig, men det ska ju göras. Önskar att ni får en fin måndag!

Glasdörren hoppade lös…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Visst är det konstigt att det alltid ska vara konstiga saker som händer hemma hos oss, eller är det verkligen så här hemma hos alla? Jag skulle dammsuga i Niccos rum innan Theresé, Anders och Sally skulle komma. Är borta vid fönstret och upptäcker att glasdörren till vitrinskåpet som hon har stående där borta i hörnet, helt plötsligt och utan anledning, har hoppat ut från sina fästen och står lutad åt ena hållet.
 
Jag börjar givetvis med att fråga Nicco om hon har stött till skåpet eller vad hon har gjort med det då det ser ut som det gör. Men hon ser ut som det största frågetecknet i historien. Alltså har det lossnat av sig själv, och som tur var har den inte fortsatt att falla utan stannat däruppe, vilken jädrans smäll det hade kunnat bli annars, en glasdörr rätt ner i golvet.
 
Sedan denna knäppa dator som vi har. Theresé har en gång i tiden installerat ett trådlöst nätverk då Nicco fick sin bärbara dator. Men på vår dator funkar inte det trådlösa, om jag drar ut Internet kabeln så förlorar vi kontakten, men…ungefär en gång i veckan blir man utslängd från nätet, på vår dator, och det enda som då hjälper, är att reparera det trådlösa nätverket, är det konstigt att man kan bli lite virrig av att bo här, eller? Man vet inte från den ena dagen till den andra, vad som ska ske härnäst.
 
Jag har ju skrivit om bluetoothen vi har på datorn, den funkar bara då den själv behagar och när den inte lyser vit och klar, så kommer man inte heller åt bilderna som ligger i den mappen. Jag har letat igenom hela datorn och dom mappar jag hittat är tomma. Jag kan heller inte bifoga en bild från den mappen i ett mejl, för då är bilderna osynliga, däremot, kan jag lägga ut dom på bloggen. Jaja, det kanske bara händer här för att vi ska ha något att skratta åt 🙂
 
Jag var upp till en granne igår för att hjälpa henne att beställa en sak från nätet, på väg hem, ute i trappen, träffade vi på Birgitta, en annan granne, som undrade om vi ville ha några blommor, hon håller på att flytta. Så jag tog mig två stycken, en garderobsblomma som jag vet att folk har sagt tidigare, är odödliga, men inte den som jag en gång hade, den var seglivad men till slut så. Och sedan tog jag en annan blomma som verkade vara fin…i alla fall nu. Nå, vi får se om dom här har bättre livslust, då kanske dom klarar sig.
 
Nu tror jag också att vi får hälsa Janne och Kerstin, välkommen hem från Thailand, det lyste då uppe i deras lägenheter igår kväll så jag gissar att dom är tillbaka på plats igen. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten