Etikett: gömma

Gömma och glömma och komma ihåg!

Av , , Bli först att kommentera 11

Det håller på dra ihop sig till julklappsinköp, och värst för mig är det att hålla reda på vad jag har köpt och till vem och framförallt vad.

Jag är lite av en expert på att overdoing saker, det blir lite för mycket eller så panik köper jag nåt för att jag tror att det behövs, fast egentligen blev det bara bortkastat.
Ska hämta ut 2 beställda paket idag, och nu hade jag tänkt skriva att då är det klart, men då ljög jag, har nån klapp till som ska avklaras. Ja, ni hör ju, jag vimsar till det, sen gömmer jag dom också, och det kan bli katastrof, på riktigt.

IMG_2870-1024x1024

Så nu bestämmer jag att då jag skrivit klart detta inlägg så skriver jag upp, vad jag köpt, vad som är kvar och vart jag har gömt det…bäst så! Och tackar nån, nånstans att det ändå är kvar 4 veckor, så det finns tid att göra fel, göra om, och göra rätt 😀

Snön som låg så fin och tjock försvann på ett kick och nu liknar det mest ruskigt höstväder, slask och skitiga vägar, och hunden suger åt sig av allt :O Det är nog det enda jag ogillar med vädret, mörker gör mig ingenting, inte ljuset heller, men smutsen är inte kul.

Nåt som verkligen gav mixade känslor, var då jag hamnade nånstans och fick se detta klipp, och måste dela med mig av det.

Hur man först reagerar på någons utseende, för att sedan tycka synd om, och det övergår till att verkligen gilla nån för vem dom är, viken tjej alltså, humor och allt som följer med. Det sorgliga är väl alla följdsjukdomar som blir av hennes diagnos, och förmodligen kommer hon väl kanske inte att bli så gammal.

Vi skulle alla behöva se sånt här, nån gång då och då, för att mer, uppskatta vad vi har, vem vi är, och vilka vägar vi kan välja som andra kanske aldrig får möjlighet till. Att vara glad för det lilla och vårda och ta hand om oss själva, för att hålla oss starka för andra. Det är stort!

Hoppas på en bra dag för er alla!

glass-skylt-1024x768

SPRING!!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller 🙂
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.