Etikett: grannar

Åldersrelaterat, eller?

Av , , 3 kommentarer 8

Uppe med tuppen… har det något med åldern att göra, eller? Hm…nja, jag vaknade halvsex och var tät i näsan, låg och vände och vred tills jag ledsnade och gick upp, min tanke då och nu var att det är ju lördag, va fasen, blir jag trött kan jag väl lägga mig och sova en stund senare idag, brukar inte hända, men jag har ju chansen.

Och så klev Åke upp, kliade sig i huvudet och undrade vad jag gjorde uppe, ha, men du då, svarade jag och då sa vi att det kunde vara åldersrelaterat 🙂

Vi har några gamla tidningar här hemma, rätt så roliga att titta i, ibland:

007004

Jag undrade vad Livgrisar är för nåt… levande grisar gissade Theresé på, och det kan ju stämma.

Och på bio Royal, rullade följande film för 60 år sedan:

005

Telefon numret var ju lätt att komma ihåg, inte så många siffror som det är idag.

Apropå telefon… så ringde det igår förmiddag, på hem telefonen, en man som presenterade sig och undrade i nästa andetag om han råkat väcka mig. Jag kände inte alls igen rösten så jag sa: Nej, jag är vaken men är du säker på att du ringt rätt?

Jo, sa han, det var han säker på, men du vet inte vem jag är. Sedan berättade han att han googlat på byn han bor i och hade hittat mitt blogginlägg där jag skrivit om just den byn, min mormor bodde där en gång i tiden, och han ville veta om jag visste lite mer om stället.

Jag ringde mamma och vidarebefordrade vad hon berättade, till mannen, han svarade först att då var det huset hon bodde i, som han nu huserade i, men så ringde han upp på en stund igen och ville dementera. Nu hade han pratat med sonen till min mormors sambo… kul, och vi sa just det där som man alltid säger, en sån gång: Världen är inte stor, nä, sa han, och Sverige är ännu mindre.

Betänk också… att i denna lilla by, Koler, dit min mormor flyttade med hennes sambo, hade hon som sin närmaste granne, en av hennes systrar, att två syskon hamnar på samma plats och blir grannar, kan ju inte heller vara nåt som händer dagligen dags.

Önskar er alla en fin lördag!

Grannosämja… kan det bli

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag kan inte låta bli att fundera över hanhundarnas pinkande, alltså ursäkta. Dom markerar revir, men borde inte detta beteende försvunnit snart, dom har ju som ingen användning av det.

Jag vill inte att Winstone pissar på saker som ska handhas av mänskliga händer, som till exempel vägskyltar, markörer som dom ställer ut för att visa att det pågår arbete, betonggrisar och träbroar, för att nämna några saker.

Men för mig blir det en evig kamp, varje dag och varje promenad. För andra har ju varit där och markerat, så det vill ju han med, och skulle det nu mot all förmodan, vara ett opinkat ställe, så ska ju det markeras före alla andra… alltså *suck*.

Samma sak gäller ju nu vårat nya staket. Det har redan hunnit vara hundar där och pissat, och jag blir fruktansvärt irriterad då man gå med en hund i koppel och inte kan hålla in dom då man kommer fram till staket eller häck som omgärdar en gård och ett hus. Tror folk att det är allmän egendom eller? Otroligt fräckt, men jag ska råda bot på det. Jag ska köpa och fylla på den självutlösande fy sprayen, så får vi se vad som händer då den kommer att puffa till en hund på nosen eller för all del, därunder då den lyfter på benet. Och jag hoppas det tar ordentligt!

Sen är det inte hundarnas fel, det fattar ju vem som helst, dom går på instinkt och vad dom har medfött, men visst har dom väl en läromästare som dom ska se upp till och lyda? Egentligen vore det ju lämpligare om hundägarna fick puffen i fejjan, men det skulle säkerligen resultera i grannosämja, eller vad tror ni 🙂

Idag har jag möte och annat så jag börjar jobba först efter 17, härligt, då behöver jag inte stå och fixa middagen nu på förmiddagen, utan jag har tid att chilla lite också. Önskar er alla en toppendag!

Foto0126

Efterfest här hemma…

Av , , 2 kommentarer 14

 

Igår var det efterfest här hemma… eller nja, grillning i alla fall, Monica, Björn, Fred, Birgitta, ”Kul-Janne” och Ingegerd, joinade oss till en lunch grillning, och efter det blev det en kaffe. Vi hade ju tur med vädret, även om det kändes kallt ett tag och såg ut att kunna bli regn, men så ändrade sig hela scenariot tvärt, och solen kom fram igen.
Vi pratade återigen om barnen idag, och hur allt förändrats. Jag tror att som det ser ut idag, med datorer, mobiler och tv spel, det har gjort många fantasilösa. Och det togs upp som exempel att det redan på förskolan, finns färdiga rum med olika aktiviteter, men även där är det ju redan förutbestämt, går du in här så målar du, härinne är det läsning osv.
Och själv kunde man roa sig med ett gäng pinnar, gräs av olika sorter, kottar och stenar. Lillebror Lars hade byggt vägar och allt möjligt i en grushög utanför storstugan, där smällde han ett öres och förstörde vägarna men som han sedan byggde upp igen.
Fast som vanligt, man kan inte säga genomgående att allt var bättre förr, det fanns nog mycket som var galet, redan då också.
Jag och Nicco åkte förbi hennes träslöjdslärarfe i fredags, jag hade köpt en whiskeyflaska och lite choklad åt honom, för allt det han gör och ställer upp på. Han hade också mycket vettiga teorier om elever och hur dom fungerar, dom, skolan, måste sluta försöka få alla att passa in i en och samma mall, det funkar inte. Precis som det är med uppfostran av barn, det finns inte en sak som passar alla, dom är och fungerar på olika sätt och tar till sig saker olika, så är det bara.
Jag och mamma åkte på Coop och handladepå eftermiddagen, sedan ringde Theresé och informerade om hur dom lagt upp sin vistelse här, till midsommar och veckan därefter. Nu är sommar och semester inte långt borta, härligt! Och nu har jag inte tid att sitta här längre, ska ju iväg och jobba. Ha det fint, allihop!
 
 

Spritproblem

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag fick en fin påskpresent igår, från en bloggarkompis på netdoktor.se, det var en glad överraskning. Ett paket med flera paket i, inte bara saker med döskallar på, utan godis, kaneltvål, godis till Winstone och en flaska med körsbärsrom… ska bli spännande att se vad den smakar 🙂
Apropå flaskor och alkohol… jag och Theresé var in till Bo-Lage, ni vet, han som bor lite överallt, men vi besökte han på strömpilen. Och där valde vi ut en liten vinflaska, som Theresé och mormor, skulle få avnjuta till middagen igår. Hur tror ni det gick???
Så här ser flaskan ut idag:
Den är med andra ord oöppnad och osmakad och det var inte för att dom inte ville, utan för att det inte gick att få upp flaskan även om både Åke och Theresé försökte med alla krafter dom besatt. Korkskruven fick tas ut och stearin droppades över hålet.
Jaman hallå, spritproblemen är lösta, om man limmade fast alla korkar så fick ju ingen upp flaskorna, jodå, (det skrev hon, nickade belåtet på huvudet och trodde att det var sant).
Men jag köpte även en Amarula gräddlikör, som vi fick avsmaka till kaffet, och den är ju inte dum, och den fick vi ju dessutom upp.
Annars förflöt långfredagen precis som en vanlig fredag, inte var den speciellt mycket längre än någon annan dag. Men man har ju hört skräckhistorier om hur det kunde se ut förr i tiden, då barnen skulle hållas inne och inte fick dom leka heller… man kan ju fråga sig vad man skulle lära sig av det.
Theresé åker hem idag… och tåg är färdmedlet hon valt på hemresan. Om en timme går tåget, om allt blir som planerat, och sedan är hon hemma på 6 timmar, inte så farligt, med andra ord.
Vi är bortbjudna ikväll vi…till ett par grannar från ”gammgården”, det ska bli trevligt, och nu ska jag preparera videon så jag kan spela in mästarnas mästare, som vi missade i söndags. Ha en underbar påskafton, allihopa.

Riktig närkontakt, utgången blev döden.

Av , , 6 kommentarer 11

 

Jag hade en riktig närkontakt med en sån där lockespindel, i förrgår, då jag skulle vara bussig och städa uppe på Niccos badrum. Jojo, *hurven*, jag stod på alla fyra och höll på torka golvet bakom toaletten, kom upp med handen på sidan av toalettstolen och DÅ… kom en stor s*t*n*s spindel och kravlade mot handen, HU!!!
Jag har ju sagt att jag inte längre är rädd för spindlar, och nej, jag är inte det, men dom kan väl för sjutton hålla sig på behörigt avstånd, jag vill inte bli överraskad och jag måste, tyvärr, dräpa dom stackare som kommer i min väg och det gillar jag inte.
Jag har ännu inte lärt mig att tacklas med just det problemet, själva dödandet alltså, så jag ryckte en parfym och besprutade den stackaren så där lagom att den blev alldeles vimmelkantig sedan kastade jag mig över den och nöp till… borta. Låter ju onekligen lite dramatiskt sådär, men jag gillar dramatik 🙂
Inte nog med detta, då gick Maria ner i källaren och hämtade upp den där elaka sprayen jag köpt från Anticimex, den där som är så giftig att man ska spruta fyra sekunder i ett rum på 30 kvadrat, sedan stänga alla dörrar och på en halvtimme ska allt levande, vara dött, jopp, och jag sprutade fyra sekunder i hennes lilla badrum så jag hoppas att grannarna bor tillräckligt långt bort 🙂
Den behandlingen ska jag upprepa om en vecka och då vore det väl själva… den, om vi inte slapp dom där sakerna… ett tag åtminstone.
Jag och Tina gjorde lasarettet igår, åkte Pater Noster hissen runt ett varv, och det gick förvånansvärt smärtfritt, jag trodde allt att man skulle kastas lite åt sidan då den skulle göra vändningen, men den gick obemärkt förbi. Sedan gick vi ner på tågstationen och åkte Willy Wonka hissen, glashissen som inte går rakt ner utan som rulltrappan, typ. Och den startar med ett ryck så det är bara att hålla i hatten.
Bilden tagen av Tina Florin
Vi passerade byggnaden och kom ner på Öbacka strand där vi promenerade runt i omgivningarna och avslutade sedan med en kaffe på tågstationen. Det är ju riktigt fint därnere vid älven.
Bilen tagen (lånad) av Tina Florin
Vid middagstid stod jag och tittade ut genom köksfönstret, såg en som var ute och gick med barnvagnen och tyckte att något inte stämde överens med bilden, det såg ljust ut, jag hade tänkt ropa till Åke och säga att det var som han sa, lite snö gör att det blir ljust, men jag gjorde inte det.
Vid middagen undrade han om jag sett att det var ljust härutanför… lyktstolpen har kommit på plats… YEEES, nu behöver vi inte leva i mörkret längre, och inte konstigt då att jag inte tyckte att bilden av barnvagnen stämde, jag såg ju den och inte bara en svart skugga.
Jag mejlade till Umeå kommun, gator och parker, för 15 dagar sedan:
Jag undrar om det är missat att sätta ut en lyktstolpe utanför vårat staket… det är bara mörker här utanför, och ett hål i gräsmattan med en kabel som sticker upp, och det har varit så i snart två år. Bilder på det finns på min blogg: http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/11/07/vilket-morker-1128140
Med vänliga hälsningar
Maria Lundmark Hällsten
 
Fick sedan till svar:
Hej
Jag ska undersöka har en känsla att det är ett gammalt fundament som är missat att ta bort
Vi håller på att titta över belysningen längs cykelvägar
Vi har börjat med prio ett cykelvägar
MVH
K***** E*****
 
Och det där trodde vi ju inte riktigt på så jag svarade:
Hej igen!
Nej, detta är inget gammal fundament, det har aldrig stått någon stolpe där förut, enligt min man som bott i huset sedan 1958. Så detta har dom grävt men inte gjort färdigt.
//Maria
Och se, nu står den där i sin fulla prakt, oj vad fint det blev, med lite ljus 🙂 Och oja, jag tror nog allt att det var som jag skrev tidigare i min blogg, att den där stolpen nog hade hamnat mellan några stolar och glömts bort, eftersom fundamentet varit där i 1½ år.
Jag önskar er alla en fin fredag!

Red ut i horisonten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.
Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.
Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.
Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.
Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.
Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.
Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.
En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.
Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade 🙂
Önskar er alla en trevlig lördag!

Vass kniv…utan egg

Av , , 10 kommentarer 6

 

Jag bjöd våra gamla grannar på fika igår, ute på ”gammgården”. Man får ju passa på då solen skiner, vid den här årstiden kan man aldrig vara så säker på vad som kommer att komma, nästa dag.
Inte ens idag, kan man räkna med 🙂 Vi ska nämligen, och med vi, menar jag Jan A, Inge-Gerd, Jan B, Kerstin, Birgitta, Fred och jag, dra till Övik, med tåg. Och nu är det ju tågresan i sig som lockar, så går inte tåget, så åker inte vi heller. Vad vi ska göra i Övik, vet vi inte än, gå på någon affär, strosa runt, vi blir inte borta så länge.
Igår kväll blev det givetvis Gammlia, vad annars, en onsdag med soligt väder:
För vår del var det nu årets sista träff däruppe, nästa onsdag är vi i Uppsala/Järlåsa. Vi åker dit på tisdagskväll.  Får ju passa på nu när man är sjukskriven, man vet aldrig hur lätt det är att ta ledigt sedan.
Åke ska fixa middagen ikväll, eftersom jag inte kommer att vara hemma förrän vid sjutiden, så det blir pizza. Nicco och jag satt och kollade in pizza listan igår och då hittade jag denna, något förvirrande pizza:
Undrar varför den heter Mango pizza, då den inte verkar innehålla något med mango. Det fick mig att tänka på en kille, inga namn nämnda, som var över till Amerika med Brälla och några andra. Dom var in på ett hamburger hak och skulle beställa, han tog till orda och beställde –One cheese burger…whitout cheese.
Mjo, så kan man också göra 🙂
Hoppas ni får en bra dag, allihop, det tänker jag ha!  

Orunda däck

Av , , 7 kommentarer 6

 

Som sagt var, ”vildkatten” kändes fruktansvärt obalanserad och vibrerade nå hemskt i låga hastigheter. Åke provade att byta däck från höger till vänster och fram och bak…till slut, uppenbarades felet, kolla in hur vänstra framdäcket ser ut:
 
Haha…inte konstigt att det svajade, hjulet är ju inte precis runt, som det påstås ska vara, egentligen. Nu hade en Mats Jonsson, tydligen två däck liggandes som vi ska få köpa och det var ju bra, det kan vara detsamma att byta runt om, för vi visste ju att däcken inte var i speciellt gott skick.
 
Det blev några svängar med bilen igår, bland annat åkte vi till slöjdarnas hus, där jag hittade en present till mamma, som fyller år om några dagar, sen åkte vi runt i omgivningarna bara för att glänsa lite 🙂
 
Nu, över till något mindre roligt. Telia…vad håller ni på med??? Nu kan jag ringa hit, med bägge mobiltelefonerna, tidigare fungerade ju bara mobilen med Telia som operatör, jag/vi hade blivit lovade, och fråga inte dom på Telia hur dom kunde lova det (det var deras egna ord) men det skulle funka igår, den 15/5. Men ha…det gör det alltså inte, min mamma, med bredbandsbolaget som operatör kan inte ringa hit och alltså inga av våra tidigare grannar heller, för dom har samma operatör. Fy, vad less man blir.
 
Nicco kom hem med nya intryck och givetvis med nyinköpta saker från deras besök i Stockholm. Att göra sin prao hade varit lite långtråkigt så där, men säkert lärorikt ändå, man får en inblick i hur det kan vara att ha ett arbete, sen tycker man väl om olika saker, allihop.
 
Vi åkte ut till flyget så vi hann se stjärtfenan på planet då dom landade, sen väntade vi, och väntade och väntade, jag hann säga till Åke att hon kommer säkert av planet sist, eftersom vi betsllt en ledsagare (bara för att hon skulle få se hr allt gick till och för att Arlanda är lite störe än Alvik), och mycket riktigt, hon kom av sist, vi såg henne, gjorde oss förberedda på att ta emot henne…men sen var hon bara borta. Vi väntade i en kvart, Åke fick till slut gå och efterlysa henne inne där man checkar in, där fick han veta att dom med ledsagare alltid lämnas där man tullar in. Fint att vi fått veta det då…eller inte.
 
Sen ville hon ha min legitimation, men hag hade den i bilen, så Åke fick ta fram sitt körkort, fel nummer två, han hade inte sitt namn på papperet och skulle egentligen inte alls få ta emot Nicco, och fel nummer tre, dom hade inget papper att visa upp, även fast det var så viktigt att jag skulle skriva ut tre stycken kopior och skriva under dom. På Arlanda fick Theresé lite tjafs, för där skulle dom helt plötsligt ha fyra kopior, sen skulle hon skriva under att hon var Nicco mamma, även fast hon påtalade att hon var hennes syster, och det var väl helt galet. där ser man hur olika dom kan göra, ingen regelbok dom går efter, precis.
 
Nu gjorde det ju ingenting, Nicco kunde väl ändå intyga att vi var hennes föräldrar, men rutinerna kanske ska ses över, kan ju bli mer problem om barnet i fråga är några år yngre än vad Nicco är. Hon sa då att hon aldrig mer ska ha en ledsagare, hon fixar det där själv, nu när hon vet hur det funkar. Ja, det tror jag också.
 
Ska åka på jobbet om 45 minuter så det är väl bäst man får i sig lite frukost. Ni får ha en bra måndag!

Fy för Ica banken

Av , , 4 kommentarer 8

 

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.
 
Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.
 
Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.
 
Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.
 
20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.
 
Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.
 
Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.
 
Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.
 
Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.
 
Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!
 
Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst 🙂
 
Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.

Magnetisk fart

Av , , 4 kommentarer 6

 

Åke har i alla fall kommit på felet med våran gamla dator, varför den bara blev svart då man startade den. Det gäller bara om ”pinnen” det mobila bredbandet sitter i då man sätter igång den, då ”kraschar” den, men inte annars. Kan det ha varit ”pinnen” som gjorde att vår nya dator, havererade? Ja, inte en omöjlighet, Tack för den Telia (televerket, brukar vi ju annars tacka).
 
Den sista Maj, ska vi tydligen ha Internet i huset, så inte tycker jag då att Umeå energi kunde påskynda det hela, så det blev störande bra. Jaja, snart ska det väl vara färdigt och då får man förhoppningsvis vara nöjd och glad. Men nog är det en smärre djungel att veta vad man ska välja för bredbands leverantör, jag tror att vi satsar på T3, så får vi se vad dom kan leverera, annars går det väl alltid att byta, men jag ska inte ropa Hej förrän vi sitter där…uppkopplad och klar.
 
Jag åkte upp till morsan igår, innan jobbet, hon skulle nämligen ha celebert besök från Renbergsvattnet. En gammal kompis till mig och hennes fostermamma, hade varit hit en sväng och tog tillfället i akt att hälsa på. Det var evigheter sedan jag träffade Annelie, och hon var snabb på att berätta om en av gångerna vi camperat ihop. Hon hade kommit upp till stugan i Malå och bodde givetvis med mig.
 
Hon hade fått över 300 myggbett, då vi varit ute under dagen och nu ville hon att jag skulle rita något på hennes rygg. Hon hade förväntat sig ett mästerverk men jag hade ringat in alla myggbett och sedan skrivit bredvid dom, vad det var för något…typ, myggbett, kvissla, finne osv. Haha…jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Och tur var det väl att det gick att tvätta bort.
 
På jobbet fick vi besök av chefens svåger och hans dotter. Vi fick äran att gå bort med henne till en lekpark som dom har på gården bredvid, med en jättegunga. Hon hoppade genast upp på den och försökte få ordentlig fart och snurr på den. Då hon äntligen lyckades, så låg hon där och tittade ner genom nätet och sa: -Vilken magnetisk fart jag har!
 
Jodu, sa jag till chefen, det har du aldrig varit med om va, en magnetisk fart, det lät lite små mystiskt så där. Fast i själva verket kanske hon egentligen menade magisk, men det må då vara hänt, det lät då roligt. Annars kan man ju fundera hur en sån fart skulle fungera. Det skulle kunna vara då man försöker sätta ihop två magneter med varandra och man har fel sida uppe, det kan man kalla magnetisk fart det, det är ju stört omöjligt att få dom att hålla ihop, och dom gör allt för att komma ifrån varandra. Jag undrar till och med om jag inte har hört någon gång, på tv, att dom använder sig av något magnetiskt i berg och dalbanorna, hm…ja, jag ska inte svära på det, men inte brukar ju vara omöjligt.
 
Nu önskar jag er alla en fin dag, själv ska jag ha över några ”gamm” grannar på grill lunch, (gamla med viss modifikation) jag ska stå för kol, sittplatser och kaffe, så får dom ta med det dom vill lägga på grillen, det blir säkert trevligt.