Etikett: granne

Innekatter och utehundar

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juli 2014 kl 08:40, Bli först att kommentera

Det gick bara bra att vara ”barnvakt” åt Sally igår. Det var ju så varmt igår, ja jag vet, det ser nog likadant ut, överallt i Sverige, så hon tog badmadrassen och gick ut i sjön med den, jag tog min stol och solfjäder, och följde efter. Så där låg hon och jag satt i sjön, i säkert 30 minuter, skönt var det.

Åke tog fram lien och högg vassen vid vår sida, dom säger ju att om man gör det, håller efter vassen, så kan dom till slut försvinna, och det är ju dom som gör att botten inte är så rolig där.

Vi hade ett långt samtal, jag och Sally, där hon ville veta varför katterna bor i egen stuga, och varför dom är inne. Jag sa att nu är dom nio år, och är riktiga innekatter, det skulle nog inte vara bra för dom att släppas ut, speciellt som vi inte kan ha dom lös, hemma i stan.

Eran katt, Diesel, har ju alltid varit ute, så han kan ju det där, avslutade jag. Efter en stund, då hon låg där i sjön och guppade, kom det från ingenstans: Men Winstone…han är väl en riktig utehund? Haha, då hade hon nog klurat.

På kvällen satt vi där uppe vid grillen och drack kaffe, Sam, min ingifte morbror, berättade om deras granne, som bodde mitt över och som hade en pojke som ar morgonpigg som sjutton. Sam var uppe med tuppen, han med, och just den här morgonen, frågade han om inte föräldrarna var vakna. Nä, svarade pojken. Men skulle du vilja det då, frågade Sam. JAAA, sa pojken.

Jamen då tar du ett glas med vatten och gå in och slå det i öga på pappa, då kan jag garantera att han vaknar. Sen noterar Sam hur pojken ställer upp ytterdörren på glänt så reträtt vägen är fri, och det går en stund sedan blir det ett buller utan dess like och ut kommer pojken i full karriär, efter en stund kommer pappan.

Han är inte lite blöt uppe i skallen. Sam får sedan höra att pojken inte kunde hitta ett glas, kanske han inte nådde upp i skåpet, så han tog helt sonika en STOR kastrull och fyllde den till bredden med vatten. Och när han sedan skulle slänga vattnet så bar det sig väl inte bättre än att det var lättare att slänga hela kastrullen och inte bara vattnet, så hans pappa fick sig ett rejält uppvaknande 😀

Det ska jag också få nu, med kaffet nykokat och håret ska jag tvätta nere i sjön. Ha en fin dag, mina vänner!

Snart är sötebrödsdagarna över…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juni 2014 kl 09:19, 8 kommentarer

Jag har tagit ett beslut…och det är egentligen enbart för att jag vet att ingen blir äldre, (gäller alltså inte enbart mig själv) jag har lite besvär så där, ont på diverse ställen, knän som känns, fötter som lider, rygg och axlar, nå, och i måndags damp då min remiss ner i brevlådan:

Vad kan det vara jag har tänkt ut…månntro? Jo jag vill till Lycksele och göra en så kallad gastric bypass operation, för att gå ner i vikt, jodå så att…och första besöket är inte operation utan man får veta vad man ger sig in på, men jag har egentligen inga tvivel, det är bara att köra på.

Läste remissen igen och, hahaa…kolla vad dom skrivit:

Om tillståndet förvärras, hm…vad menar dom med det? Jag kan komma in fortare om jag plötsligt börjar gå upp i vikt, eller 😀 Eller nja, så var det nog inte, men kan nästan tolkas som det. Jaja, önska mig lycka till, jag kommer att göra detta om inte dom finner några andra problem som skulle sätta stopp för det.

Jag träffade Helena på Ålidhem igår, vi tog en fika och pratade bort en stund, alltid lika trevligt, mycket att förtälja och tiden rusar då man sitter så där.

På kvällen då jag gick ut med Winstone, träffade jag en annan Helena, en Jonssons Helena, som stannade bilen och vi pratade lite tvärt om midsommarfirandet, vi brukar ju vara ett gäng som samlas uppe i Maltträsk.

Vidare på vår promenad stötte jag på en gammal granne, och vi surrade säkert bort en halvtimme eller mer, Winstone fick då ett litet frispel då vi gick iväg, inte vill han stå stilla så där länge 😀 Men han kan konsten att chilla också, precis som katterna:

Fast på följande bilder ser ni två katter som plötsligt inte ville vara vänner längre:

Önskar er alla en fin dag!

Ibland brister det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 maj 2014 kl 08:37, 2 kommentarer

Idag ska vi fira en 68 åring…mamma fyller år och ska bjuda på tårta ikväll, inte alls dumt. Med mig kommer jag att ta en present jag köpte från Spanien och kanske en sak till, har inte bestämt mig än, hur jag ska lägga upp dagen, det löser sig säkert.

Apropå köpa och Spanien, jag hade fått en lite beställning av ”Kul-Janne”, något med alkohol, och visst, det skulle jag fixa. Jag visste märket, men storleken var inget vi diskuterade, och när jag så den lille lille flaskan kunde jag inte låta bli att köpa den enbart för att retas lite:

Tina fotade och jag lade ut bilden på FB med texten: Vad säger du Jan? Hahaa…sen skrattade jag så jag höll på börja grina, jag vet, man ska inte skratta åt sina egna skämt men ibland brister det 🙂

I övrigt har helgen bara rullat på, jag vart tvärt dagavill igår då vi gick i säng och jag tänkte nog att det skulle vara torsdag eller fredag idag, men inte då. Drömde konstigt gjorde jag också. Åke hade komponerat ihop en låt…men han kunde inte sätta ihop melodin, han hade bara en text.

Texten tog han med till vår gamla granne på Näckrosvägen, för hon hade ett piano, och han ville att hon skulle spela upp låten, hahaa…lätt att göra det med enbart en text. Så skulle jag försöka förklara det för Åke, det funkar inte så, men det ville han inte begripa, ja ni hör ju, undrar just hur vi ska tolka den drömmen då?

Bild lånad från google

Jaja, det är roligt med drömmar, för det mesta, inte alltid dock, man kommer ihåg dom. Hoppas ni får en fin måndag, allihop!

Vardagliga inköp på systembolaget

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 maj 2013 kl 07:39, Bli först att kommentera

Nicco sa igår kväll att hon aldrig sett mig så brun förut, och talade om att hon fått lära sig i skolan att man om man solar mycket, till slut manipulera sina celler och man blir mörkhyad (typ), så det var himla dumt att jag inte var så här brun då jag fick henne, för då skulle även hon ha varit brun, hm…

Nu vet jag att vi i vår släkt, har haft en aningens mörkare hudton, men det har man ju sagt att det mest varit för att dom vistats ute mycket och blivit väderbitna. Jag kom så väl ihåg min morbror Assar, en lång, väldigt mörk kille, och då jag var liten trodde jag att han var utländsk, från Italien, hahaa… fast det var han nu inte.

Sedan trodde jag nog allt att han var Elvis Presleys okända bror också, då jag tyckte dom liknade varandra, men nä, det stämde inte heller 🙂 Nicco tyckte att jag var ute och svävade, då jag berättade detta för henne igår. Jaha, och en Italienare hade vad att göra med Elvis??? Jaja, det undrar jag med… idag.

Jag hade en jobbarkompis på lunch igår, vi satt ute i det varma vädret och surrade bort ett par timmar, det var trevligt, det är ju så sällan man hinner prata med varandra på jobbet, man lär inte riktigt känna varann så där jättebra.

Sedan skjutsade jag ner mamma på stan och bjöd hem henne på middag, efter det. Vi satt ute till halvnio på kvällen, inte illa, och Winstone trivs så bra härute där det rör sig hela tiden.

Camilla, en granne, passerade och bar på en systemkasse, Åke kunde inte låta bli att säga att han minsann visste vart hon varit, nu var det ju inte sprit i påsen utan kläder, så det stämde inte riktigt.

Och då kom jag osökt ihåg, och detta har jag skrivit förut (men det kan ju finnas dom som missat det 🙂 ), då jag höll på ta datorkörkortet nere på Järnvägstorget, i ett hus där. Jag promenerade dit och hem, varje dag. Med mig hade jag min lilla kaffetermos… i en systempåse, eftersom dom har en sån där lagom storlek.

Inte hade jag en tanke på vad jag gick och bar på, förrän Sivert, min storebror, en dag sa att han sett mig på Ridvägen. –Du hade varit på systembolaget, sa han. Ehhh, nä… det kunde jag då inte påminna mig om. Jo sa han, du bar ju på en systemkasse.

Hahaa…nä sa jag, det var min kaffetermos. Men med det sagt och vad han hade trott, så undrade jag givetvis vad alla våra grannar tänkte, då jag kom hem från stan, vareviga dag, bärandes på en påse från Bolaget, innehållandes en flaska som skulle ha kunnat vara en kvarting… då slutade jag använda den påsen och tog en annan sort 🙂

Önskar er alla en fin dag!

Livet är inte för evigt hållbart, det är skört!

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 april 2013 kl 05:00, 4 kommentarer

Vi blev ännu en gång påminda om hur skört livet egentligen är, då en av våra grannar kom förbi igår, och ville tala om att hans fru, gått bort, väldigt hastigt och oväntat. Hon var inte gammal, och två yngre barn har dom .

Man har sån lust att svära, då man får veta sånt här, barnen hade sagt att dom tyckte det var så orättvist, och det är ju precis det, livet är. Man förstår inte, men jag vet ju, idag vis av erfarenhet, att det heller inte hjälper att tänka om… eller ångra osagda saker, eller önska, för ingen kan ändra på det som har hänt.

Och vissa saker går vi igenom livet med, helt i blindo, vi vet aldrig vad som lurar bakom nästa krön, och det får vi vara glada över. Rent logiskt vill man ju att den som levt längst, ska gå först, men hur ofta händer det, egentligen?

Man får sig en ordentlig tankeställare, och man börjar grunna över sitt eget liv, och vad man gör med det. Vi kan inte göra saker åt det förflutna, men till viss del påverka vår framtid. Våra tankar är med grannens familj, och vi hoppas att dom kan gå vidare, så småningom.

Själv är jag nu uppe i denna tidiga morgontimme, för jag har ett uppdrag, ska nämligen skjutsa Nicco på flyget, och det är inte det jobbigaste, kan jag säga, utan det är att få upp henne ur sängen. Kan det vara ärftligt, månntro? Vet att jag själv var svårväckt då jag var ung, men det här är snudd på galet.

Gårdagen tillbringade vi utomhus, i sol och blåst, mera krattning, och vårstädning. Planering av hämtande av Buicken och vilken bil vi ska ställa av… och vart. Huvva vilka i-lands problem man har. Näpp, nu ska jag göra mig klar, vi måste åka om en halvtimme. Önskar er alla en fin måndag!

Var dom inte nykter, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 september 2012 kl 07:16, 2 kommentarer

Jobbet har ju flyttat en bit upp, på ålidhem, anledningen till flytten är att det ska göras ett stambyte där chefen bor så boendet på den nya adressen är bara tillfälligt. Dom har även bytt ut alla fönster samt balkongdörrar.

Igår tog vi en promenad dit ner, till ”gammlägenheten” och passade på att städa ur kylskåpet, innan det är dags att flytta tillbaka, då var en sak ur världen.

På baksidan har dom byggt en jättefin altan till chefen, för att hon ska ha möjlighet att ta sig ut. Det hade hon tidigare också, möjlighet att ta sig ut, alltså, då satt det en ramp därbak, men ingen altan, så det var ju att köra ner henne direkt på gräsmattan.

Så denna altan är ju guld värd. Nu ville hon ut och provtesta utsikten, underlaget m.m. Jag öppnade dörren, drog fram rullstolen till öppningen och tadaaa… sen blev vi stående där.

Det blev tvärnit i dörren, den är för smal och hon tar sig inte ut den vägen. Nämen hallå, kan man smälla av för mindre. Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt, detta är alltså en handikapps anpassad lägenhet, jomen tjena.

Vi gick ut igen och jag frågade en av arbetarna vem jag skulle tala med, han tyckte att vi skulle gå ner till kontoret som är i en av barackerna på området. Så det gjorde vi. Vi fick tag i en av cheferna för bygget och han såg uppenbart överraskad och lite lätt besvärad ut då jag påtalade problemet och undrade om dom som gjort ritningen, hade varit på storfest och sedan gjort uträkningen måndagen efter partyt.

Det blir definitivt en plump i protokollet, sa han, och detta har ju någon skissat och räknat ut, men visst är det fantastiskt att dom inte har ett standarmått då det gäller handikappsanpassade saker, eller så får dom väl åka ut och mäta hjälpmedlen som används om dom vill få det att gå ihop.

Det räcker nog inte med det här heller, chefens granne, som också ska ha tillgång till altanen sitter h*n med, i rullstol och jag kan ju inte tänka mig annat än att dom satt dit samma dörr och fönster där också…jodå.

Detta kan ju bli ett rätt så stort problem för dom, balkongen sitter dessutom ihop med fönstret, så det är inte bara att byta ut dörren, eller hur dom nu har tänkt lösa det här.

Annars var det väl en rätt så vanlig dag i våra liv, den kom och försvann i en hast. Idag är jag ledig och dessutom är timmarna oplanerade så jag kan hitta på att göra precis vad som helst, yeees! Önskar er alla en fin fredag!

Porrkliniken

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 maj 2012 kl 07:01, Bli först att kommentera

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.

Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall 🙂

Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.

Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.

Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.

Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever 🙂 Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.

Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Självgående

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 juli 2011 kl 08:38, 4 kommentarer

Noterade att det nu finns självgående dammsugare att köpa, att det fanns gräsklippare har jag redan blivit varse. Dom har jag nämligen sett med egna ögon.

Han vi köpte bussen av, uppe i Arvidsjaur, har en granne som investerat i en sådan. Vid första anblicken så trodde jag minsann att det var en muterad jätteskalbagge som gled runt där på gräsmattan, och K-G berättade att deras hund, Cilla (sankt Bernhard) inte gillade den där självgående saken, hon blev smått elak på den.

Inte vet jag om jag skulle vilja ha en dammsugare hemma som flängde runt mellan väggarna. Men kanske om dom klistrade fast nåt hårigt på den, och en svans samt små öron, då kunde det ju vara något för alla allergiker och den skulle ju dessutom göra lite nytta 🙂 Men katterna, gissar jag, skulle nog först vara väldigt försiktiga och kanske lätt uppjagade och sedan börja morra och fräsa åt den, så det skulle nog inte funka.

Visserligen har jag redan hunnit sitta ute en stund och avverkat två koppar kaffe, men nu ska jag ut igen, det är så kvavt härinne så man kan få dåndimpen. Önskar er alla en fin lördag!

Fullspäckad dag…igår

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juli 2011 kl 09:12, 2 kommentarer

Ja jösses vilken dag det var igår. Vi hade några ärenden och jag ville göra bort dom så fort som möjligt med tanke på den värme som var. Så vi pep iväg strax efter tio, började på Laitis som inte hade öppet, tog sedan husvagnsfirman, även dom hade oöppet, Autoparts, där Åke köpte en 24V laddare, och sedan in till Bo Lage, ni vet, han som bor bredvid Coop Forum. Vi träffade på Kerstin och Janne där utanför så vi surrade en stund. Medan Åke, sedan fixade betalningen så gick jag in och handlade lite tilltugg till kvällen.

Efter det gjorde vi ett stopp hos ”gammbossen” där vi hämtade mitt dataskrivbord som stått där i några år och sedan åkte vi hem. Vid lunchtid frågade jag Åke om vi skulle ringa till Janne B och fråga om dom hade nå kaffe därnere i Åheden, att bjuda på. Gjorde så och givetvis hade dom det. Vevade ner rutorna på Buicken och drog iväg.

Där sken solen om än värre, än här hemma och det spelade egentligen ingen roll att det blåste lite…vi pratade bort en stund och sedan ville jag hem och duscha och ställa iordning lite. Vi väntade nämligen lite bekantingar till kvällen.

Jag ställde ihop borden härute, lade ut dynor, ställde ut glas, en granne som gick förbi hejade och nickade mot borden och sa att det där såg trevligt ut, ja sa jag, det ska bli trevligt här 🙂 Sedan dök Ricky upp i sin Cadillac, det var evigheter sedan vi sett honom. Han hade haft fullt upp med jobb och dylikt men var nu hemma ett tag. Han fick sig en kopp kaffe och redan där, tycktes jag höra att det mullrade någonstans, men ingen annan hörde nåt.

Sen kom Jan A (som förövrigt fyllde jämt i förrgår, jämt fast siffrorna var så ojämna dom kan bli förutom nollan), Inge-Gerd, Gun-Britt, Sören och en kompis till dom, Anders, gående med paraplyer i händerna. Det var bekantingarna som vi bjudit hit. Jag frågade än en gång om ingen hörde mullrandet men icket, jag började på tro att det måste vara en hel karavan av Åsele släpar ute på vägarna då, men jag tvivlade lite.

Vi hann sätta oss ner, spilla upp i glasen och då…kom regnet. Det var bara att greppa sakerna och gå in. Men vad gjorde väl det, med så trevligt sällskap så sprang tiden iväg, vi fick höra den ena historien efter den andra och ni kommer säkert att få ta del av någon sedan, jag måste bara få sortera lite först 🙂

Det var gårdagen det, fullspäckad, varm, blöt, blixtrande och högljudd, men trevlig. Ni får ha en bra dag, allihop, hos oss kommer den nog att gå lite långsammare framåt, tror jag.

Utryckning…igen

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 februari 2011 kl 08:34, Bli först att kommentera

Det blev en ny utryckning imorse. Vaknade av ett evinnerligt tutande, ni vet, den där lastbilen med backvarnaren. Grannens brandvarnare hade inte gett sig utan tyckte det var dags att väcka upp alla i huset.

Jag klev upp, tog pallen under armen och gick över, nu fast besluten att slita ner saken, om jag inte skulle kunna vrida loss den från taket. När hon öppnar dörren kommer precis en kille uppför trappen, och grannen trodde att det var Securitas, hon hade nämligen hunnit ringa till dom, men det var det inte. Han hade precis som jag igår, funderat över vilken bil det var som lät.

Han hade klätt på sig och gått ut, för att lokalisera vart det kom ifrån, och hamnade till slut här i trappen. Alternativt så var det grannen som bor längst ner, men som ni vet är inte jag,den rätte att fråga om det, jag vet inte hur han ser ut, trots att jag träffat honom flertalet gånger.

Nå, han fick nu det eminenta uppdraget att kliva upp på pallen för att se om han kunde få ner sk-ten. Han fick precis som jag, tyst på den, men ner ville den icket. Då dök Securitas upp, och uppdraget överläts till henne. Men tji fick allihop, det slutade med att den fick slitas ner från skruven den satt i, men nere är den och utan batteri, så nu vore det väl ändå den, om man vaknar till samma ljud imorgon 🙂

Vi hade ju ett personalmöte i förrgår, och våran chef skröt över oss anställda, speciellt en av tjejerna som jobbat längst utav oss, hon hade sagt till henne att hon var hennes alldeles egna guldfisk. Åhhh, sa vår handläggare, och tyckte väl att det lät sött, men jag anade nog vart det skulle barka iväg.

Jo sa chefen, hon snurrar runt härinne ett varv och sedan har hon glömt vad hon skulle göra, precis som en guldfisk i en glasskål. Sen skrattade hon och alla andra också, för den delen. Senare på kvällen så skulle jag lägga i säng henne och sedan ville hon att jag skulle byta kanal på tv:n. Jag gör det första men inte det andra, går ut från rummet och sedan ropar hon för hon är törstig, då kommer jag på att det var kanal jag skulle byta. Ha, sa jag, vi är nog lite guldfiskar allihop på det här stället, och jag får medhåll.

Önskar er alla en fin lördag, även fast det är kallt som sjutton, det är såna gånger vi får tillfälle att vara glad att vi har tak över huvudet.

Etikett: granne

Innekatter och utehundar

Snart är sötebrödsdagarna över…

Ibland brister det!

Vardagliga inköp på systembolaget

Livet är inte för evigt hållbart, det är skört!

Var dom inte nykter, eller?

Porrkliniken

Självgående

Fullspäckad dag…igår

Utryckning…igen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten