Så var bussen, både inofficiellt och officiellt undanställd för vintern.

Det gick ett par på gång och cykelbanan då Åke passerade dom. Jag noterade hur dom vänder sig om för att kika på bussen, kvinnan, börjar prata med mannen. Och även om jag satt i min bil, kunde jag se på kroppsspråket vad hon sa

Den där bussen brukar ju stå därborta, så höjde hon armen och pekade åt vårt hem håll, och tittade på mannen för att se om han förstod vilken buss det var, haha…

Det gick fort att lämna den igår. Utan presenningar var det inte så mycket mer att göra än att parkera den på anvisad plats, prata med kompisarna som lånat ut en bit av deras place för bussen, och sedan åka hem igen.

Åt lunch och sedan hamnade vi i soffan. Så dök det upp en avisering på fejjan, från Rödå Antik Rödåsel. Frågade Åke om vi skulle åka dit och det gjorde vi. Tjopp tjopp!!

Där finns det saker, som vanligt.

Jag tycker väl att det är lika roligt att bara gå och kika. Som att hitta det där som man inte visste att man behövde, eller det där glaset som man har hemma som gick sönder. Minnen från förr, jaaa, dom där kopparna hade ju farmor, eller den där stolen känner jag igen. Det är precis på såna här ställen, det kan hända.

Det här var väl lustiga stolar.

Det lustigaste var faktiskt materialet. Jag blev överraskad då jag kände på dom. Jag ville veta om det var plast eller trä, men jag trodde fel. Det var ett gummiliknade material.

Vi tog oss en fika där, jo det brukar finnas kaffe och nån typ av fikabröd, om man blir tvärt, kaffesugen. Och jag hittade en liten rund bricka i trä, som jag behövde till mitt projekt.

Eftersom jag inte kunde öppna filmsnutten på Sambo, så printade Nicco bilder från hennes film, så ni får se buskatten…jisses

Idag är vi bortbjudna på fika hos några grannar vi hade på Näckrosvägen. Ja dom bor ju kvar där och vi bor här. Inte långväga ifrån, utan snudd på, granngårds avstånd.

Hoppas på en bra söndag för er alla, regn och ruskväder till trots