Etikett: gräns

ADHD hunden…

Av , , Bli först att kommentera 11

Winstone har ett hörn… alldeles eget, tycker han i alla fall, i vår tv rums soffa. Och där ska han klämma ner sig, minst en gång per dag och speciellt då någon sätter sig just i hans hörna.

Sedan har han saker för sig, där han ligger och ser ut som om han ska ställa sig på skallen. Rumpan rätt upp, huvudet rätt ner i kudden eller ibland under, och sedan sparkar han på den som sitter där, precis som om han försöker putta ner en från hans ställe.

Han kan också, rätt vad det är, skälla till så man håller på få en hjärtinfarkt, eller så börjar han nafsa efter ens fingrar och armar.

Här satt jag i hans hörn:

Foto0101Foto0100 Foto0102 Foto0104 Foto0105

Det uppskattades inte, men han ser så rolig ut, helt galen.

Då undrar jag, eftersom det faktiskt stod på den hundförsäkringen vi hade, att den även täckte om hunden har ADHD. Ehhh, ok, jag visste inte att hundar kunde ha det. Och hur ställer man den diagnosen? Kan detta vara ett ADHD beteende, som han håller på, eller är det bara valpbeteendet eller andra olater han lagt till sig?

Sen är han bara för kul, speciellt då vi sitter vid matbordet. I köket har vi satt en gräns, bortom spisen (lite Ceasar Milan style), och där får han vara, och han ska inte överskrida den gränsen. Det gör han inte heller, då vi tittar på honom, men jäklar om du vänder bort blicken, tio sekunder, då har vovven plötsligt förflyttats en halvmeter närmare, utan att ha ändrat position på kroppen.

Vi säger åt honom att backa, och då gör han det, även om han ibland sjådar på och försöker men tar sig inte en tum bakåt, det ser bara ut som det, men så plötsligt lossnar det, han backar, för att sedan upprepa det där smygandet tillbaka.

Och han sitter och tittar på oss, allihop och har ett minspel som ser så frågande ut. BACKA!!! Säger Nicco, där är din gräns!!! Han tittar på henne exakt som om han svarar: Vadå, gräns…är inte vi med i EU, det är väl gränslöst?

Jaja, han är för gullig, det spelar ingen roll 😀

Trevlig stund hos kusin Anna, vi träffs alltför sällan. Då vi var barn, så umgicks vi, nästan hela sommarloven, ibland fick jag åka ner och hälsa på henne i Stockholm och andra gånger stannade hon kvar hos oss i Malå, eller kom till Umeå. Idag bor hon med sin familj här i Umeå, takvåning i bågenhuset, med utsikt över stan.

Och det kan ibland bli så, då man hamnar för nära så pratar man mindre med varandra. Vi talades ändå vid på telefon, kanske en gång i månaden, då dom bodde därnere, nu händer det knappt aldrig. Man kanske blir bortskämd på nåt vis…dom finns ju ändå här, i närheten. Ja, jag vet inte alls, det var bara en teori.

Ni får ha en underbar dag…jag börjar se fram emot midsommarhelgen nu, ledig, träffa gamla gänget, och bara ha det gott.

 

Maria Lundmark Hällsten