Etikett: gräs

Hon blev alldeles knottrig!

Av , , 10 kommentarer 14

 

Jag kan inte annat än tycka att det är lite skönt att temperaturen sjunkit, nu kan man ju andas igen och kanske få något gjort. Det enda jag saknade igår var blixtarna och dundret, det vill sig inte riktigt.
Jag och Tina åkte i alla fall ut till Smultronstället i Holmsjö: http://smultronstaellet.se/ och där finns som vanligt mycket att se på, trevlig miljö att vistas i och gott fika. Fort och lätt kan man göra av med några timmar, bara så där.
Knott fanns det dock och Tina myntade åtminstone för mig, ett nytt uttryck: -Jag blir alldeles knottrig! Hahaa… ja, varför inte, det är ju knott, och finns det många av dom så kan man lätt bli knottrig. Visste ni förresten att knott och brems, inte bits inomhus, rätt så skön vetskap.
Jag köpte en häng ampel med blandad kompott, och den ska inte hänga på bron, det har jag provat förut och där torkar dom ut så fort, men här, under tallen, hade jag ifjol en blomma som klarade sig jättelänge, och det tror jag är för att där får den skugga, och den håller sig fuktig mycket längre därunder:
På ÖoB hittade jag en groda som fått pryda fågelbadet:
Här brukar det faktiskt bada både stora och små fåglar, Winstone kan sitta i lugn och ro och titta på dom, men jäklar då dom flaxar iväg, då försöker han sig på en spurt men lyckas ju aldrig.
Han är förövrigt rätt så stollig. Då man är ute och går med honom, och möter cyklister, så bryr han sig inte…det kommer en andra cyklist, han tittar inte ens, så kommer en tredje och han rusar mot och börjar hoppa på bakbenen som om han säger, typ: -JAAA ta mig med härifrån, snälla!!!
Tur att man nu vet om det och jag håller mig alltid beredd på en hoppande hund och håller honom väldigt kort, sedan är det nog läge att lära honom att man INTE gör så, oavsett vem eller vad man nu möter.
Till hans stora glädje (inte vår) så har dom nu klippt gräset och i spåren efter gräsklipparen ligger nu stora högar med gräs, och att ha Winstone ute i närheten av sånt är som att släppa ut kossorna på grönbete, han blir alldeles euforisk och försöker stoppa in allt han ser i munnen, ja, det går ju jättebra… eller inte. HUR, får man honom att sluta med detta?
Jag håller honom kort, även där, och säger NEJ, varje gång han böjer huvudet för att plocka upp gräset, han gör det ändå och då stoppar jag honom och tar ut gräset ur munnen, men det hjälper föga, han är på igen, efter någon sekund. Jaja, det kanske är något som han kommer att sluta med, bara så där, jag hoppas då på det i alla fall.
GRÄS ÄR GOTT!!!
Önskar er alla en fin tisdag!

Jag har lämnat rapport

Av , , 4 kommentarer 11

 

Vilka dagar vi haft, satt ute igår och hade det bara gott. Helena och hennes yngsta son, kom förbi och vi grillade korv till lunch. Winstone fick en lekkompis och blev helt galen i sonens leksakshund.
Winstone som förövrigt bara mår bra, han tuggar gräs som en kanin, och ibland ser han bara för rolig ut, då han bökar runt med nosen, man ropar på honom, han tittar upp och det sticker ut en näve torkat gräs ur käften på honom. Man frågar vad han håller på med och han tittar på en…puffar till och gräset åker ut.
Igår hittade han på att börja gräva ett hål i gruset, bakom bilen… han är påhittig som sjutton.
Jag åkte på strömpilen efter middagen, tyckte inte att det kändes så lockande att sätta sig i en kokhet bil, mitt på dagen. På vägen dit, då jag passerat rondellen vid lasarettet, noterade jag en större plasthink som låg vid sidan av vägen, hur länge tror ni den låg kvar där?
*Pang* så satte den igång att snurra ut på vägen, och jag hade verkligen inget annat val än att köra rätt över den, jag kunde ju inte ta räcket på höger sida, inte heller välja att krascha in i bilen vid min vänstra sida, sååå… det blev ett j-vla liv då den fastnade under bilen, inte nog med att Buicken i sig, har ett rätt så högt ljud.
Och vad gör man då. Mjo jag körde och hoppades att den skulle lossna, vilket den gjorde efter någon kilometer, då den flög ut trodde jag den skulle komma ut som flisbitar, men den såg bara hel ut, förutom en spricka tvärsöver.
Nicco tog Winstone på den sista promenaden igår kväll och kommer tillbaka och ropar att hon ser en igelkott och vill att Åke ska hålla Winstone. Men Winstone hoppar efter, glad i hågen, han hinner fram till kotten men gör inget speciellt, kotten har redan rullat ihop sig till en boll.
Nu hade jag hört att igelkottarna skulle inventeras på nåt sätt, så jag googlade och visst är det så. Detta stod i Expressen:
– Vi har fått en massa spridda rapporter om att igelkotten har minskat i antal och det finns även en utbredd känsla för det. Men läget är okänt och vi vill ta reda på hur det ser ut, säger Per Bengtson, projektledare och biolog på Naturskyddsföreningen.
Föreningen bjuder nu in allmänheten att, via en enkät på föreningens webbsida, rapportera igelkottar de träffat på, levande eller döda. Uppgifterna ska sedan sammanställas och skickas till Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Utifrån underlaget kan SLU ta ställning till om arten ska klassas som hotad eller inte. Det kan ju vara så att arten bara har förändrat sin utbredning i landet. Slutcitat
Så nu har jag varit in där och lämnat rapport om när och vart, den sågs.
Önskar er alla en fin tisdag!

Umeås laglydigaste…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Jag fick då se Umeås laglydigaste människor igår kväll. Far från Ålidhem klockan nio på kvällen, ganska direkt kör det upp en polisbil bakom mig och ligger där, hela vägen ner mot stan. Då jag väldigt ofta kör den vägen och vid den tiden så vet jag vilken trafik det normalt brukar vara där, nämligen knappt någon alls, men redan vid Östra gymnasiet kunde man ana en viss skillnad.
Och sen tog man sig förbi järnvägsviadukten och sen var det stopp. Jag hade hamnat i kön där trafiklysena inte fungerar. Några åkte iväg så jag tog mig upp som tredje bil i höger körfält, men sen var det tvärnit. Vi stod så där i 5 minuter, och ingen gjorde någonting alls, överhuvudtaget.
Polisbilen låg nu i andra körfältet, snett bakom mig och jag hade tänkt hoppa ut och fråga om dom kunde tänka sig att kliva ur och dirigera trafiken, men då är man ju så där fjaskig och tänker, hm…om jag nu gör det så blir det väl grönt, och då står man där som ett fån. Nå, jag körde fram en halvmeter och vek av mot sidan så det blev en lucka för dom att ta sig fram… och se där, plötsligt tänder dom blåljusen och sakta men säkert tar dom sig ut i korsningen och börjar vinka iväg bilarna.
Vi pratade om bilar då jag kom hem, bland annat om min farfars gamla Amazon, som fortfarande finns kvar, och med tanke på vart dom bodde så kom jag ihåg en annan bil, däruppe i Malå, som jag fick se då jag satt och hängde utanför kiosken, någon gång i början på 80-talet.
Jag kommer inte ihåg bilmodellen, kan ha varit en Amazon eller en folkvagn, men det var ju inte bilmärket som var grejen utan utsidan på bilen… den var nämligen täckt av en typ av gräs, hela bilen, alltså. Och hur dom fått detta att sitta fast, det vet jag inte heller, men jag kommer ihåg vad fascinerad man blev.
Mindre fascinerad var min farfar då han och farmor besökte Umeå i deras Amazon och farfar hade fått sig en kola som han satt och tuggade på. Och det vet vi alla hur en kola kan vara, väääldigt seg, och min farfar hade inte sina ordinarie tänder kvar utan löständer och vad tror ni händer?
Jo, kolan kletar ihop tänderna då dom passerar ute på kyrk bron, han kämpar så att han faktisk håller på att köra ner i älven, innan tänderna lossnar, jojo, detta har farmor berättat ett antal gånger, men det lät ju betydligt roligare då hon talade om detta spektakel.
Apropå Malå… så vet vi att det snöade däruppe i förrgår, men snön har smält bort så vi startar upp bussen om 1½ timme, och hämtar upp Ingegerd och Jan A och drar iväg dit upp, bara för att komma ifrån ett tag, grilla till middag, dricka öl och annat och bara vara, jojmensan. Så jag önskar er alla en fin lördag, det kommer säkert vi att ha.