Etikett: grina

Roligt och (oroligt)

Av , , 2 kommentarer 14

Nej. det var ingen rolig dag för Winstone, igår. Jag lämnade honom 7.30 och fick hämta hem honom efter 13. Han grinade i bilen och struten gjorde, absolut, ingenting bättre.


Operationssåret är rätt stort, så det ser inte så roligt ut. Och på det en grop. Dom behövde dock inte skicka vidare det dom tog bort utan det är ett Lipom. Vilket är en godartad tumör, men som kan ställa till det om dom blir för stora. Och en operation, är ALLTID, ett ingrepp, som kan gå åt skogen. Det vet vi allihop.

Nå, han äter och det är positivt. Smärtstillande får han också, samt inflammationshämmade medicin. Han kommer nog att strutta runt på några dagar. Det får ta den tid det tar.
Gubben 😪


Lite roligare för mig. Jag som fick en ingivelse på onsdagseftermiddagen, och satsade 45 kronor på V86. Förträngde vad jag gjort, och det kanske inte kändes så spännande då V86, sällan ger nån större utdelning än nån hundring.
Kom ihåg att jag spelat, rättade den och voila… där kom slanten tillbaka som jag får betala för Winstones operation, efter självrisk och procent på den rörliga kostnaden.


Tackar 🙌

Min Begonia masoniana, blommar.


Begonia masoniana, järnkorset begonia, är en växtart i familjen Begoniaceae, kommer från södra Kina och norra Vietnam. Den kommer ursprungligen från odlade växter av okänt ursprung och återupptäcktes först mycket senare i naturen. Till skillnad från min som jag fann på Nelins i Uppsala, haha.

Tog fram en bit älgkött från frysen. Plockade ner Croc Poten som stått uppe i skåpet ett tag. Fyllde den med lite godsaker…


Och japp, en stund kvar till middag, men jag tror det kommer att bli supergott.


Ska uträtta lite ärenden idag sedan njuta av fredagen och ledigheten. Hoppas ni alla får en toppen fredag. Avslutar med två coola bilder som Åke Blomqvist från Sundsvall, fotade utanför Delsbo. Han skickade dom till mig och skrev att han tänkte på mig då han såg bilen haha… ja why not, jag kan förstå det ☠️😁 Han tror också att det är belysning därinne, nattetid, fränt. En sån där hade vi också kunnat ha som dekoration på gården 😍

Noll, zero, cero, 零, нуль

Av , , 6 kommentarer 12

Med facit i hand skulle jag ALDRIG ha klivit upp igår. Men hur stora hade oddsen varit på det… noll, zero, cero, 零, нуль.

Tar sopen i ena handen, kopplet i den andra och sopar mig nerför brotrappen. Längst ner har vi stenplattor och gissa vad som låg under all snö, is förstås. Och is är förrädisk, ibland går det hur bra som helst, och andra gånger, inte. Igår blev det en, inte gång.

Mina fötter for upp i luften, sopen flög iväg, hunden sprang bort till staketet och jag landade med övre ryggen mot nedersta trappstegs kanten. Tror idag, då jag går igenom hur jag kan ha landat att jag förmodligen hade vänster armen ovanför skallen och därför tog det även på sidan.

Jag låg där och ojades och trodde faktiskt att jag inte kunde röra mig. Förbannade mig själv för att jag inte hade mobilen i fickan, för hur skulle jag kunna få Åkes uppmärksamhet. Jag hade inte ens luft att ropa. Jag ser en kille komma gåendes på gång och cykelbanan, och jag ber i huvudet att han inte ska se att jag ligger där. Enbart för att jag tror att Winstone, kanske skulle attackera om han kliver in på gården. Winstone är väldigt vaktig då det gäller mig.


Killen såg mig inte, där Winstone satt i snön var han än mer osynlig Men jag fick i alla fall kraften att ta mig runt och upp, för där kunde jag ju inte ligga. När jag stod upp, var nästa tanke att jaja, jag provar väl gå med hunden, men näää, 2 steg sen fick jag vända om. Fanns inte en chans i humhum att jag skulle fixa det.

Satt och grinade i över en timme, jag fattar inte ens hur eller varför.

Benen skakade, armen, vibrerade, och smärtan på det. Nå, det var nog en kombination av allt som gjorde det. Chocken och sedan luften som tog slut…typ. Och kanske kanske, för att nu skulle min journal utökas med ännu mer onödigheter, jösses, när ska det ta slut.


Fick komma på akuttid på vårdcentralen. Där gjordes en undersökning där han både klämde, tryckte och gick igenom ryggen. Detta gjorde han för att kolla så inget satt löst. Och det gjorde det inte. Så det får jag ju vara glad över. Skulle jag känna av svanskotan idag skulle han skicka upp mig på röntgen av bäckenet, men det trodde jag inte skulle bli aktuellt. Hade jag skadat det så hade det nog känts ännu mer.

Han skrev ut morfin och Alvedon 1g, men ska jag vara krass, så tror jag inte att det hjälpte ett dugg. Eller, så får jag lov att tänka att utan dom, hade det varit ännu värre. Jag har legat på rygg hela natten, inte kunnat röra vänster arm, inte ens kunnat räta till kudden, och nu har jag nackspärr på det. Tack Televerket, verkligen…TACK!!


Träffen på Ullas gick jag av naturliga själ, inte på. Fultomtarnas framfart är nu utom kontroll, ni vet, jag kan inte fota, finns inte en chans att jag tar mig ner på golvnivå. Så det får uppdateras vid senare tillfälle.

Tur i oturen att Åke är hemma. Jag kan inte ens mata hunden. Får inte ner kulorna i skålen, så igår då jag provade släppa dom från stående höjd, så tyckte Åke att jag skulle överlåta matningen till honom. Han ville inte ha dubbelarbete med att nu plocka upp allt som låg på köksgolvet.

Det kom lite snö igår, minsann.

Skulle fota den vackra himlen genom fönstret, vilket jag gjorde nu på morgonen.

Så testade jag att fota från mitten av rummet med 10 förstoring, haha, det funkar det med, fast inte lika bra skärpa.

Nu hoppas jag på en bra dag, för er alla. Min kommer förmodligen att bestå av smärta och snigelgång, men men…det kommer att bli bra.

Den tornade upp sig, likt liemannen…

Av , , 2 kommentarer 17

Ni som har läst mina inlägg, under en längre tid, vet nog vid det här laget, att fjärilar, flärpflärpsen, är inget jag finner roande, överhuvudtaget.

Som jag sagt många gånger förut, jag vet att dom är jättefina, många av dom, men… nej nej och åter nej, jag litar inte på dom för fem öre, kanske inte ni heller skulle göra, fjärilsvännerna :O


Jo, jag tog i lite, den övre bilden hittade jag på pinterrest.se och är ingen fjäril, men det hade kunnat vara, haha, men den undre däremot, fiii…

Och med den lilla faktan om mig, så kan ni ju gissa vad som händer då jag startat upp Camaron igår och är på väg hem. Jag slänger ett getöga i backspegeln och gissa vad som tornar upp sig, likt en lieman på domedagen, där i baksätet?

Need i tell you, seriöst :O

Inte kan man då träna dom heller, för då hade jag skrikit åt den, att sitta still. Nejdå, den skulle flamsa omkring därinne och givetvis kommer den fram där jag sitter. Det är en sån där färglös sak, nattfjäril med superlånga, sylvassa hörntänder och en snabel större än ett sugrör.

Nå, jag får ut den genom fönstret och får nästan en sån där skrattfnissattack som ändå känns som om jag skulle kunna börja grina. Och tänker också att bilen bakom mig, trodde säkert att jag kastade ut skräp genom fönstret, hahaa…

Nej, jag överdriver, det var så jag kände det, fast fjärilen var nu inte så stor att den hade kunnat tippa bilen av vägen. Men visst är det typiskt, att det skulle hända just mig, varför liksom.

Jaja, jag fick känna mig som en överlevare, en stund efteråt och den känslan sitter bra, den med. Så tack och tack för alla prövningar man utsätts för.

Åkte hem och hämtade Åke och Winstone, sen drog vi en runda på stan. Det var ju Gammlia 2.0 igår, och några bilar var då nere och cruisade, fast det var långt mellan dom. Men kolla in dom här 2, supercoola bilderna som Mats Alfredsson knäppte igår, och som jag har tillåtelse att visa upp. Wow faktor på dom:


Apropå bilder, tror jag har lagt ut nåt sånt här förut men det här är också coolt, på sitt sätt. Läs instruktionen och gör som det står:


Är min lediga dag idag, så den är oplanerad i detta nu, fast plan ett, är prommis med hunden, sen frukost, så man kommer igång. Ha en fin torsdag, allihop!

Brev till samhället

Av , , 2 kommentarer 3

 

Jag låg och läste en bok igår kväll av Eric Ericsson som heter brev till samhället. Jag kan knappt titta i boken så skrattar jag och igår grät jag så tårarna rann…han är så knäpp så man kan inte annat. Han har skrivit och skickat in brev till olika instanser och myndigheter, sedan har han kopierat sina brev samt svaren han fått, och det är dom man får läsa. Här ska ni få ett smakprov.
 
Björklunda katthotell
 
Mitt namn är Eric Ericsson och jag är en av personerna bakom föreningen Thomas Olssons vänner. Du kanske känner igen namnet Thomas Olsson? Du kanske läste om honom i kvällspressen i början åttiotalet, då det skrevs en hel del om honom. Thomas Olsson var från början byggarbetare men skadades svårt av en truck. När Thomas Olsson vaknade ur koman trodde Thomas Olsson att han var en katt, och har sedan dess trott det. Vi har nu gett upp hoppet att han skall bli ”människa” igen och vi har nu beslutat att han mår bäst utav att leva med andra katter, därav detta brev. Vi söker ett kattpensionat som kan ta hand om honom på hel eller halvtid. Vi skulle vilja komma över med Thomas Olsson den 17 december för att ni skall träffa honom, och så att han skall få träffa era katter, och framför allt så kan vi diskutera vidare vad det skulle innebära för er och vad ni skulle vilja ha för ersättning. Om inte ni kan den 17 december så är det bra om ni hör av er omgående om en ny tid.
 
Varma hälsningar
Eric Ericsson
Föreningen Thomas Olssons vänner
Mailbox 344
11 7 Stockholm
 
Detta är svaret han fick.
 
Till föreningen Thomas Olsson vänner
 
Hej Eric Ericsson
 
Ang ert brev meddelas att vi inte har möjlighet att hjälpa er enligt eran förfrågan vare sig nu eller i framtiden.
 
Med vänlig hälsing
 
Björklunda Katthotell
 
Boken är full av tokigheter och han skänker nog en hel del panik åt dom han skickar breven till, då han ofta skriver att han i princip är på väg till dom. Jag sa till Åke att man kanske skulle lägga om taktik då man söker jobb och skickar in ansökan, man skriver som Eric istället för att sjåpa sig, att jag kan börja jobba imorgon klockan åtta, om inte den tiden passar så meddela ny tid snarast…typ.
 
Idag kastar vi loss och åker upp till Piteå och ska köra årets sista tävling, önska mig lycka till. Men vi får verkligen hoppas att vi slipper dyngan från ifjol:
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig helg, återkommer på söndag eller måndag!
Maria Lundmark Hällsten