Fordon och bilar i all ära men jag har ett hatobjekt, och det är den här gröna saken:
Den passerar mig (vart jag än är) minst 2 gånger per dag. Winstone gillar den inte heller, och har aldrig gjort det.
Låt mig tala om varför! Lite beroende på vem som kör, men 90% av alla gånger den kör förbi oss, så har chauffören plattan i mattan. Bara ljudet från motorn är störande, det är ju inget brummande eller nåt sånt där mjukt ljud, nä, öronen säger ifrån.
Och på det, ett jävla slamrande och bonkande från det dom har längst fram. Den studsar och far och smällen kan jämföras med en traktorskopa som åker i backen.
Det finns tydligen en grop i vägen, strax bortom vår infart, och den där gropen hittar dom av VARJE gång.
Är vi ute och går, jag och Winstone, och den där gröna faran smyger (nu var jag ironisk så det räcker, vadå smyga?) upp bakom oss, så får Winstone flykt beteende, han vill börja springa, och det är ändå sällan han gör så där. Näpp, we dont like it!
Vi placerade oss på balkongen igår kväll, och Winstone joinade oss, förstås, han vill ju vara där vi är:
Idag är Grunkor och Mojänger i Överklinten, kanske vi åker dit…kanske vi sitter hemma och häckar, vi får se hur det berömda dagsläget känns. Nu ut till kaffekoppen!
Senaste kommentarerna