Etikett: hakan

En Maria julgran fick bli en Åke gran istället

Av , , Bli först att kommentera 10

Efter frukost igår blåste vi i väg till PMU, Annelie hade aldrig varit där. Hon fyllde korgen med fynd, jag bar bara på en sak, men ett fynd i mina ögon. En, tadaaa…lampa

Fattar inte vart mitt gillande av lampor kommer ifrån. Nu lutar det åt att jag får sälja köks lampan vi har. Kanske nån fler också. Vi har inte mer än 6 rum med tak inne hos oss, och 6 nere i källaren, fast där blir det knappast några fin lampor i alla fall. Men man kan ju byta ut precis som man byter gardiner eller sätter upp jul prylar, och sedan tar bort och ersätter med det gamla eller så smyger man in nåt nytt.

Apropå jul prylar så hade jag en idé om en döskalle julgran, utomhus. Den skulle ha ett stativ, likt belysning man brukar ha på flaggstänger, och sen skulle den täckas med ljus och grönt barr glitter. Längst upp skulle det sitta en döskalle med topp stjärnan på mitt på huvudet. Det hade väl varit en Maria Julgran 😁

Fast med den lilla tid kvar till jul, få idéer på lösningar så gjorde Åke en enklare julgran. Enkel men den fyller sitt syfte. Det ser ju ut som en julgran på håll, den blev perfekt.

Får se om det kommer upp några kulor och en topp stjärna på den, eller ska man hålla den så där 🤔

Jul innebär inte bara att man får se små töntiga, romantiska julfilmer från 90 talet, 3 månader innan jul. Utan man får höra julsånger också. Jodå, var lugn, jag väljer vad jag ser eller lyssnar på, men ändå. Det mest störande är förmodligen att det ska nötas in så man är less på jul innan den varit.

Nå, Elisabeth skickade en julsång som förändrar allt. Det här är ju roligt ju… haha. Mera sånt åt folket!!

Vi åkte även till Rosendahls som nu ligger efter ÖK. Men njae, det blev nog en sån där 2 besöks utflykt. Ni vet, då man kan svara på frågan, ”har du varit på nya Rosendahsl?” – Ja, 2 gånger, första och sista.

Med det menar jag inte att dom inte har fina saker, om än rätt så dyra i pris. Men här vet vi ju också att har dom den där rätta saken, som är guld värd för en själv, då köper man den ändå. Nä, det var otroligt litet därinne. Man kan inte mötas och man får vara rädd att dra med sig saker från hyllorna om man inte håller in jackan i kurvorna.

Vi åkte hem och här hade vi haft besök. Annika och Håkan hade svängt förbi för att önska en God Jul och med sig hade hon en påse med sitt goda mjuka tunnbröd. Visserligen bakat över gränserna (i Spanien), men det var absolut ingen skillnad på smaken, love it 🧡

Till lunch fixade jag något jag bara läst om, men som lät så enkelt. Korvkebab…

 

Och ja, det gick absolut hem. Tillbehören bestämmer man ju själv. Vi körde med sånt här bröd, men det finns ju en uppsjö av bröd man kan använda till wraps

En sallad, Åbergs salsa ”Godisburken” och den där kebabsåsen jag rörde ihop själv, med Fanta i.

Man hyvlar en god, köttig falukorv, lägg dom avlånga, tunna skivorna i en bytta och krydda med kebabkryddan. Låt det ligga medan du gör i ordning det andra, stek sedan i olja och smör, klart!

 Annelie gick igenom småkrafs som stod framme, hittade en liten döskalle kista som Nicco haft nån gång, långt bak i tiden. Eh, ja, hon höll på få hjärtsnöjpen, det satt nämligen nåt i kistan, jösses, kan dom inte bara hålla sig borta 😵‍💫😨

Önskar er alla en jättefin andra Advent!

 

Hur ofta står man där och gluttar in 🤓

Av , , Bli först att kommentera 14

Det var en trevlig lunch med Elisabeth igår. Hon sitter i detta nu, på flyget på väg till Hockenheim, Tyskland, där hon ska kolla in lite Dragracing. Har man tur kanske man kan dela lite bilder därifrån 😃

Jag städade ur Camaron lite igår, Winstones fluff, sprider sig lätt då han följer med. Och bilen blir dammig även om den står inne i garaget då den inte används.

Hann inte med så mycket mer, jo, jag handlade lite till gårdagens middag uppe på Gammlia. Där var det inte bara en bil utan en massa bilar och live musik med Kjelles Hjältar. Dom var inte alls oäven att lyssna till.

Mats Alfredsson fotade och la ut sina fantastiska bilder vartefter. Jag gick igenom alltihop och hajar till då jag kommer till denna.


Haha, vilken konstig känsla då man känner igen inredningen, fast ändå inte. Hur ofta har man stått utanför passagerar-sidan och gluttat in, liksom 😅

Här kom även vår bil med, den känner jag igen vid första anblicken. Igår, parkerad på annat ställe, mitt i rundningen vid museet.


Den fastnade även i Larsa Berggrens kamera, superfina bilder.


Vi käkade middag tillsammans med Jitte och Ina, som för första gången var där före oss, och hade faktiskt hunnit ta vår plats, hahaa… Nå, vi får se vem som hinner före nästa gång, om nu grejerna och vädret håller till nästa onsdag.


Annika Collén och Håkan var där i Håkans finbil.

Sen gick jag och fotade lite random, så där.


Får se vad dagen har att erbjuda, kan vara nåt som jag inte tänker skriva om just nu. Får bli en cliffhanger.

Och med den lämnar jag dagens bloggande och önskar er allihop en fin torsdag!

Det låter MER, som i Festisen MER

Gårdagen började bra, efter morgonens göromål så åkte jag iväg till Nybro där jag mötte upp Elisabeth, på en lunch. Jag har svårt att släppa taget om deras räksallad, jag tycker den är jättegod. Och med trevligt sällskap och surr om lite allt möjligt, så sprang tiden iväg.

Premiärturen med Camaron blev tämligen kort. Ett varv i omgivningen, körandes på ettan. Tändningen är inte heller som den ska så Janne kommer hit och ska fixa till det. Varför den inte ville växla upp, berodde lyckligtvis på att en vital slang, hoppat lös, så det är åtgärdat.

I övrigt så tycker jag att den ljudmässigt, fått en annan klang, fast i sammanhanget heter det nog inte klang, utan snarare muller. Det låter lite MER, som i Festisen MER… typ, give it too me!!


Annika, min boss från förr, och hennes Håkan, kom hit på ett litet kvällsbesök. Mycket bra initiativ av Annika, tycker jag. Inte så ofta vi hinner ses numer.
Dom tog upp det här med nutidens teknik, och ABBA som uppträtt i London med sina Avatarer på scen. Här kan man ju förstå att det kanske är åt det hållet det barkar. Kanske ett väldigt bra alternativ med tanke på hur världen ser ut idag, och det blir ett annat sätt att kunna se sina idoler.

 

Annika nämnde nåt om att hon i alla fall hade kunnat tänka sig att se Elvis, alltså kungen Elvis, ifall hans avatar skulle dyka upp.

Jag tyckte att dom kunde utveckla tekniken lite och göra den mer verklig. Tänk er Angus Young i AC/DC, skutta omkring och då han passerar ovanför åskådarnas huvuden skulle det sprättas iväg lite svettpärlor, nu snackar vi ju vatten, men… Nähä ok, nu driver jag lite, fast det skulle säkert kunna finnas andra saker, man kunde hitta på för att göra det mer levande.


Det tråkiga, eller tråkigt och tråkigt, så här är det väl nästan jämt. Man jämför med hur det varit, hur det är idag och sedan kan man bara spekulera i hur framtiden, kommer att te sig.

Man kommer att jämföra och det blir den här gruppen av människor som sett ZZ Top i riktiga livet. Den andra gruppen människor som såg ZZ Top med avatarer, och den tredje då, som vi inte vet än, men tvåhundra år framåt sitter dom där och diskuterar.

-Jomen Frippe, nog vet du väl att din farfars morfar, såg på ZZ Top live. -Live…vad är det, sluta, det måste ju vara rena stenåldern. -Jooo, det är sant, man gjorde så, på den tiden. Och min morfars far, han gick ju på Avatar konsert med dom. -Nämen lägg av, vad fjantigt. -Mm, det säger du det Frippe, kolla hur ni upplever musiken då…JÄTTE konstigt.

Och så där är det väl även idag, då det gäller allt möjligt. Tekniken som utvecklas åt alla håll och kanter, på gott och ont, förstås.

Ta sport, som exempel. Patrik Sjöbergs rekordhopp på 2,42. Och det var hela 44 centimeter högre än George Horins hopp, 1912, på 1,98. Här måste det ju handla om träningen som säkerligen idag, är betydligt mer kraftfull än den var på den tiden, eller kanske rättare sagt, man tränar mer, än man gjorde då.

Tekniken som förbättras och justeras, underlag, förberedning, ja, you name it, ni vet vad jag pratar om. Man kan ju dock undra, vart det kommer att sluta.

Här ska i alla fall jag avsluta dagens inlägg med att önska er alla en trivsam fredag! Och hey, gårdagens blogg, hittar ni här också, hehe…

Vilken fest,jo man tackar 🥳

Av , , Bli först att kommentera 14

Vilken fest vi varit på. Jag, Åke blev bjuden av Annika till Bageriet i Vojmån. Stängt för sommaren men öppet för inbjudna.

Det serverades surströmming fast vi hade turen att Håkan fixade älgkött till Annika, Åke och jag. Efterrätten var världens största nötpaj med mjukglass på.


Korvgrillning på kvällen. Men inte vid denna brasa, direkt, haha. Fast det eldades en del ändå.


Värsta hotellfrukosten…och sedan helgrillad gris med potatissallad från egen odlad potatis till lunch. Kaffe och bullar till dom som orkade. Nu är vi på Lainejaur, i stugan, och solen skiner 🌞


Annika Collén du är ju bara bäst…och Håkan är inte så tokig heller 😉 Tack för ett supertrevlig häng, med er! Och som Annika sa, detta får nog lov att bli en sed, så då hoppas vi på det.


Nu är grillen tänd och vi ska upp och käka med dom andra. Ha en fin fredag kväll, allihop.

Inte är det jag, det är fel på…

Av , , 2 kommentarer 11

Idag fyller Tina år och dagen till ära, ska hon få lite bilder från sitt Torrevieja, jag vet ju hur hon brinner för det 😀

033-768x1024 083-768x1024 Foto1603-768x1024 040-1024x768 050-1024x768 Foto1592-768x1024Och med dom bilderna säger vi Grattis, från alla på Ettan och hoppas du får en toppen dag!

Nicco var ledig igår så vi käkade lunch ihop, och då kom vi in på samtalsämnen såsom saker att göra sig illa på. Ja, det har man ju gjort otaliga gånger, men sån där riktig smärta just vid olyckstillfället, finns nog inte. Då bubblar det i så mycket annat att man inte känner hur ont det gör.

Och tur är väl det. Jag har landat på hakan 2 gånger, i samband med att jag suttit på en cykel. Den första gången, var jag inte äldre än 6 år, kanske, och ett barn på vår gård, hade en cykel med ballongdäck. Jag tyckte den såg jätte intressant ut.

Jag förhandlade till mig en åktur på den cykeln, men tog mig inte speciellt långt, jag kraschade in i kantstenen och landade med skallen i asfalten. En pappa, som bodde i höghuset, råkade se alltihop från fönstret och kom till min undsättning. Han visste vart jag bodde och bar hem mig till mamma.

Mm, och jag skyller hela olyckan på dessa ballongdäck, vad var det för uppfinning, dom var ju alldeles för breda, utan dom, hade jag ju inte kommit in i kantstenen, eller hur? 😀

Nån smärta kommer jag inte ihåg, men jag vet också att om man får en hjärnskakning så kommer man inte ihåg vad som hände och varför. Och hjärnskakning hade jag och fick ligga en natt på lasarettet.

Andra gången slutade också med ett lasaretts besök och övernattning samt lite ihop syning på hakan, jodå, vilka talanger man besitter…not! Och det kanske är den största anledningen till att cyklar inte alls räknas som nåt jag litar på. För det kan ju knappast vara mig, det är fel på 😀

Nä, nu har jag lite saker jag ska hinna göra undan innan jobbet kallar, så jag önskar er alla en fin onsdag!

Maria Lundmark Hällsten