Etikett: halka

Passa er, för löv & ler halkan!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 oktober 2017 kl 08:53, 2 kommentarer

Nu ska man passa sig för löv & ler halkan. Jag höll på dra på arslet 3 gånger igår, under promenaden med Winstone. Inte ute på asfalten precis, men dom vägar vi går, utmed Tvärån, där var det minsann förenat med livsfara. Jan A kommenterade på FB att det var bra träning inför vad som ska komma, och ja, man kände lite att det sitter i benmärgen, att försöka parera då fötterna glider 😀

Då jag skrev det där kom jag plötsligt ihåg då jag en gång för flera år sedan, skrev i ett blogginlägg, att jag hade gått ner i en ofrivillig spagat, och VK, saxade just den meningen och la ut i papperstidningen, hahaa…jojomensan!

Jag hamnade på Avion, lite tvärt, igår, hade lovat att låna ut bilen till ett par utan dragkrok på sin bil, så där fotade jag ett litet hotfullt moln…och då körningen var klar, blev jag bjuden på en cappuccino uppe på Waynes, aldrig fel 😀

Och idag vet jag att mamma ville att vi skulle ses, jag kanske skulle fråga henne om hon vill bli bjuden på lunch, jag kan fixa en hemma lagad quesadillas, och sedan kan jag fråga henne om vi ska kika förbi, inne på Pryl 1900, ett ställe jag aldrig varit till, men dom verkar ha mycket roliga saker där. Hm…ska fundera på saken!

Jag kallar Eloise för kontors katten på Instagram, hon ligger ju allt som oftast här på soffan, bredvid mig. Och där har ju jag ”mitt” lilla kontor. Papper, musmatta, mus, mobil och igår, min nya lur, hon såg ju verkligen arbetsam ut, eller kanske lite lätt överväldigad, över alla samtal hon blev tvungen att ta 😀

Det skrev jag nu…och plötsligt hinner jag se en stor fågel komma rätt mot rutan och *PANG* så körde den in i den…FYYY, jag blev så rädd av smällen och Winstone hoppade upp från sin sovande ställning. Så obehagligt…men den klarade sig i alla fall, jag var nyss ut och kikade vart den landat och den blev lite stressad då jag kom så jag vände på klacken, dom kan behöva några minuter på sig för att kvickna till.

Nå, nog om detta, nu vill kontors katten ha mat, och jag ska väl ta och göra mig i ordning för en ny dag. Hoppas på en bra sådan, för er alla!

Nä, det blev ingen ny soffa, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 oktober 2017 kl 07:58, Bli först att kommentera

Jag gjorde fönstret på insidan i teve rummet igår, och nä, jag beställde ingen ny soffa eller tv, dom sakerna får hänga med ett tag till, men man känner sig som nöjd då man fått ta bort lite skräp:

Och som vanligt flödade fantasin och jag kom på att en tavellist i köket, säkert skulle få plats, och se, det fick den:

Nu kunde jag avlasta den andra hyllan lite och kryddburkarna blev mer överskådlig. Sen är det väl detaljerna, som gör det mesta, eller vad tycker ni? 😀

Jag hade kaffebesök på eftermiddagen, Ullis tittade in, mycket trevligt och det var så längesedan vi träffades, så vi har redan planerat in en liten utflykt, för nästkommande vecka…nice!

Åke satte på vinterdäcken på Audin, med andra ord, 1 bil redo för vad som komma skall. Nu kan man ju ändå hoppas att det dröjer, men bäst är det ju att vara förberedd. Bussen ska ställas bort för vintern, så jag ska väl så sakteliga börja tömma den, tänker att lite varje dag, skulle kunna vara en plan. Så jag börjar väl idag…med nåt litet.

Niccos resa fram och åter till Boden, gick bara bra. Mamma/mormor, var som orolig, och hann ringa 3 gånger innan hon tog sig iväg i lördags. Har hon vinterdäck, tänk om det är halkigt…nu varnar dom för frost i heeela landet…hon kör väl försiktigt, när åker hon, när ska hon tillbaka…du vet väl att det är värst på kvällen och morgonen…
Nå, så jag tänker att jag får ringa henne idag och säga att allt gick vägen, så behöver hon inte tänka på det nåt mer.

Idag är det jobb som hägrar, men dessförinnan tänkte jag försöka fixa en 60 års present, jojomensan. Jag har mina planer för vad det blir, men jag måste dubbelchecka nu, att det blir rätt, så ett besök på Avion, står på the do list, today! Önskar er alla en fin måndag!

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2017 kl 08:38, Bli först att kommentera

Från plus tio till minus fem, på en dag, eller kanske ett dygn, det är som aprilväder. Fast det ser ju ut att kunna bli soligt idag och då tror jag att vi kommer upp på plus sidan, härligt, trots att det är lite galet också, jag menar, vi är i mitten på februari…februari 1999, var det -33 grader, nån dag där, mitt på hållet. Det kommer jag minsann ihåg, för då skulle Theresé till vårdcentralen, och jag ville helst inte gå ut med Nicco, i den kylan. Hurven!!!

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde då jag stängde dörren efter mitt arbetspass igår. Och jag klarade mig nästan, men bara nästan, ohalkad,ända ut till garaget. Men då hade jag ett litet ärende till soprummet, och ja, det var asfalt utanför dörren. Det är ohalkigt!

Jag öppnar dörren, lampan därinne har en fördröjning så dom första 2 stegen tar jag i kolande mörker. Och där, mina vänner, på golvet, precis där man sätter ner fötterna, är det en osandad halkbana med lite vatten på, så gissa vem som gjorde världens vurpa?

Här hittade jag den

Sen vet i tusan hur jag klarade av att få en liten bula på vänster sida av knäet, och på den högra sidan, ett blåmärke som är typ, 6cm i diameter…ehh, det måste ha varit en vurpa med tvist. Inte nog med detta. Hur eller kanske varför, måste man ta stöten, med det ben som är ”friskt”, varför inte ta det sämre benet som redan är åt skogen, tänker jag. Och inte blev det bättre i min onda arm…nejdå!

Jag mejlade i alla fall kvartersvärden, igår kväll, för tänk, hemska tanke, om nästa människa som kliver in där, inte faller lika mjukt som jag ändå, kanske gjorde, ojoj, det kan gå illa. Så där ja, då tycker jag nu att jag halkat färdigt för det här året. Jag lyckades ju även med det konststycket i lördags, då vi gick över till Lundalogén.

Glasögonen flög iväg och Winstone var uppe i ansiktet på mig innan jag landat, och undrade förstås vad jag höll på med för rolig lek.

Vet dock inte vad jag ska skylla på, det var då inte halka då, fast något knöligt underlag, så, ja, ett feltramp. Men med mjukare underlag än ett betonggolv 😀

Bilden finns på pinterrest.com

Jaja, det kunde ju ha varit värre, faktiskt. Idag ska jag till sjukgymnasten, undrar just vad han kan visa mig för övningar, ner på knä, tar jag mig inte, hahaa…inte med det blåmärket och onda knäet, inte kan jag heller använda det andra benet, som man ska, ja, som sagt, vi får väl se vad han kan hitta på.

Jag fick mig då en överraskning då jag kom hem igår, kaffet var kokat och på bordet stod ett litet konstverk:

Nicco hade fixat och trixat med marängbotten, tårtbotten, lemoncurd och annat gott, inte alls dumt 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tjopp tjopp så var den gjord

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 december 2016 kl 11:51, 2 kommentarer

Det var det, det…tjopp tjopp så var julafton gjord! Vi tog det precis så lugnt som det var tänkt från början. Vi var hemma, gick enbart utanför dörren för Winstones skull, och det var lite med fara för ens egna liv, med tanke på halkan. Att jag hade broddar, såna där små, som bara sitter därfram, hjälpte föga. Men jag klarade livhanken!

Vi åt julmiddag i matrummet:

Och Åke fick dricka en Jungfru snaps medan jag tog mäskdrängens. Den var god, faktiskt, I övrigt tyckte jag nog att den ekologiska prinskorven, samt kalvsyltan, var det godaste på bordet.

Sedan avrundades middagen, med julklappar, jag fick dessa döskallar, av Åke, som ska läggas i frysen och sedan i glasen, coola va?

Och sedan hade min käre make köpt mitt favvo märke till smycken, med andra ord Thomas Sabo, och dessa ska ju in på mitt armband, nu med 2 stoppar, så kulorna kan separeras:

Så fick vi helt oförhappandes var sin klapp från en fin kille som bor här i stan, jag, 2 katter, och det borde ju rimligtvis vara Enya och Eloise, samt en disktrasa med en katt på…jättefina!

Och Åke ska få testa kaffe med hasselnöts smak, det kan han behöva 😀

Nicco fick också en klapp av killen, men den får hon öppna till veckan, då hon är hemma igen.

Min klapp, smyckena, blev sedan orsaken till städning i kökslådor, och nu menar jag verkligen städning. Ni vet, man har såna där lådor där man vräker ner grejer, tillfälligt (tror man) för man har ingen annanstans att lägga dom, och sedan växer lådans innehåll till det bara blir jobbigt att öppna den för man vet ändå inte vad som ligger där, vi har 2 såna lådor under arbetsbänken…nu genomsökta, rensade och till snyggade, men armbandet fanns inte där.

Jag blir galen…på mig själv. Jag VET nämligen att armbandet låg i en skål uppe på mikron, den har även legat i en skål här i tv rummet, men nu, då man ska ha det, så verkar det ha gått upp i rök. Nåja, jag får röja mer, det hjälps inte. Jag har säkert lagt det på ett sånt där bra ställe, så jag skulle veta vart det var…typ.

Kvällen tillbringades framför teven, vi såg Chevy Chase fira jul och Gremlins…fast innan den var slut, gav vi upp och gick i säng. Och tänk, i morse steg vi upp först vid halv tio, med andra ord en välbehövlig sovmorgon, det var längesedan jag fick sova så länge…skönt!!!

Önskar er alla en trevlig fortsättning på julhelgen!

Ingen vet, vad som komma skall

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2016 kl 08:21, Bli först att kommentera

Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.

Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.

Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.

Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in 😀

Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.

Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte 😀

Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.

Citerat från scb.se
”Om överlevnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna förväntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.

Med fortsatt överlevnadsökning blir medellivslängden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedömningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prognoser.
Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medellivslängden i framtiden. Minskad dödlighet bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livslängden ännu. Hur riktiga olika beräkningar om framtidens överlevnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat

Ja det ska vara spännande, alltjämt 😀 Hoppas på en bra dag, för er alla!

Främlingar i duschen

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 januari 2016 kl 08:30, Bli först att kommentera

Nu kan vi snacka skare, vad förvånad jag blev då jag klev ut genom dörren. Nog såg jag sandbilen, och att det visade på plusgrader, men jag missade att det regnar, och all snö, har ett lätt istäcke över sig.

Nä fy, jag som tyckte att det var så bra med underlaget, äntligen kunde man gå utan att halka omkring. Nu blir det nog att gräva fram broddarna igen, innan jag och Winstone går ut på morgon promenaden.

Jag kom ihåg att ringa Tullverket igår och stämde av nästa måndag, då jag kan åka och hämta mitt illegala sprit lager, hehee…fast nu var det ju inte illegalt, jag har minsann betalat så det räcker. Vad som retar mig mest, just nu, är dom där 300:- extra, för transport, fast jag hade ju redan betalat för leverans hem till dörren. Mm, så kan det gå om inte haspen är på.

Kanske man kunde bråka om dom slantarna, men jag ids inte, seriöst. Jag sparar min energi till annat. Och sedan får jag se om man kan få sig en god likör till kaffet, om 2 veckor…kanske.

Vi hamnade vid det rektangulära tebordet igår kväll (läs, köksbordet där det serverades en kopp te). Ämnet gled från benbrott i foten, gymnastiska övningar, och en Lyckseleresa, över till, oinbjudna främlingar i duschen.

Ja, det är Nicco som brukar ha besök där, av…spindlar. Hon tycker dom är jätte läskig, då dom kommer fram och sitter där och glor. Jamen, sa jag, vad är det för typer då. Och nu syftade jag inte på människor, utan typen av spindlar. Dom sexbenta stackarna, eller såna där speedade saker som man knappt hinner se, ludna…stora, vindruveliknande bakkroppar, eller vad.

Nja, hon visste inte exakt, men dom är inte roliga. Det var ju inte heller det där stora fjärils aset, som var härutanför i höstas, men kolla in vad Nicco hittade på FB, alltså, man kan ju smälla av, för mindre, och jag är jätteglad att vi bor här i Sverige, där vi inte behöver ha dom största sakerna:

Hade en sån där suttit på vår sovrumsvägg, så hade jag flyttat, till ”långbortilandetingenstans”, och jag hade stannat där.

Ha en fin dag, allihop!

Plättlaggskakor…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 december 2015 kl 09:14, Bli först att kommentera

Jo nu finns det planer inför Nyårsafton 😀 Tord och Camilla kom förbi igår kväll, då jag var på jobbet och bjöd över oss dit. Vi blir det vanliga gänget, och jag fick uppdraget att fixa potatisen. Så jag klurar ett tag, men det lutar åt potatistårta/kaka…

Sedan är det perfekt ställe att hänga på, dom bor ju bara ett hus ifrån oss, perfa! 😀

Jag fick äran att göra plättar igår, ja, jag säger plättar om ”tunnpannkaka” och det kan ha sin orsak av att mina föräldrar, bägge två, kom från Malå, och där heter det så.

Detta diskuterades då vi var i Järlåsa. Anders tillhör ju skaran som använder det, längre, ordet. Och han påstod med lätt ironi i rösten, att det berodde på att dom var mer bildade, typ. Fast jag kontrade med att dom flesta har förutfattade meningar om norrlänningar, vi förkortar ord och pratar inte så mycket, och därför är ju plättar snabbare och kortare att säga 😀

Jamen då var ju problemet vad man skulle säga om just plättar, dom små sakerna, som nästan ingen gör idag. Jaja, dom kan man väl kalla för mini plättar då, fast ska nu maten heta efter pannorna dom är gjorda i, så skulle det ju bli, enligt mig, plättlaggskakor…krångligt 😀

Idag blir det en tvärsväng ner på stan, innan jobbet, ser ut att vara lämpligt väder för det, inte för kallt och ingen nederbörd. Halkigt är det nog bara där vi bor, fick använda broddarna igår, här, men inte någon annanstans. Fast nere på stan är det sällan halkigt.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Osandat, sandat, grusade planer…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 november 2015 kl 08:09, Bli först att kommentera

Jag hann med allt jag skulle igår, om än det blev lite stress, på slutet, det är till och med inbokat besiktning och det var ju sån tur att det finns tider rätt så sent. 17.50, för att vara exakt, och skulle det då falla sig så att jag är på lasarettet just då, eller av annan anledning inte kan åka dit, så får Åke ta den istället. Detta kallas planering, eller plan A, jag åker, plan B, Åke åker 😀

Jag hann också med att vara ute och halka på, inte bara med Winstone, jag gjorde mig en sväng till Jan A och Ingegerd som bjöd på kaffe, och tipsade om vad vi kunde göra med ett objektiv, som Nicco funderade på.

Jag kan ju inte låta bli att undra vad dom tänker på då dom sandar. På cykelvägen här utanför, är det en mittsträng, med sand…bra, men vad händer då man får möte? Jo, man måste ut i periferin, där det är osandat och halt…jättebra, not!

Den lilla vägen mellan Näckrosvägen och centrum, var inte halk bekämpad, överhuvudtaget, utan där gick jag på gräset.

Inne på Näckrosvägen hade nog vaktis varit ute och slängt några stenar, närmast buskarna, dom hjälpte föga. Och är det inte så här, varje år, den här årstiden.

Folk är som tagna på sängen, halka, vart kom den ifrån, kanske man skulle ut och sanda, eller, jo, jag kan ta lite här, och sedan tar vi lite där…eller ska vi sanda?

Det ser då lite bättre ut idag, hann tvärslänga några ord med grannfrun, som var ute med Frasse (lill hunden), och hon tyckte det var mindre halt idag. Fast hon undrade också, varför det sandas mitt i, och inte ute på sidorna.

Fru Andersson, som förövrigt kom förbi med en bukett rosor för att hälsa mig välkommen hem, och dessförinnan kom hon med en liten låda hallon, som hon plockat, så goda och fina. Inte dumt med snälla grannar 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla. Själv har jag en tid att passa, och det är en trevligare tid, än lasaretts besök, tandläkare eller andra instanser, jag ska kaffedejta Anna, det var ett tag sedan sist.

Roligt eller mindre kul, beror på

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 april 2015 kl 08:42, 2 kommentarer

Det finns ju hur många ”roliga” klipp som helst, roliga inom citationstecken, för allt kan ju inte ha varit speciellt kul för just den personen i den stunden. På tv visas det dagligen dags och ibland sitter man bara och gapar.

Men jag undrar som allra mest, vad stackaren dessa människor tänkte??? Varför utsätter man sig för alla dessa risker…fast ja, hade dom inte gjort det, så hade man inte fått tillfället att skratta åt det heller 😀

Och lite lustigt är det att just skratt, kan vara så smittande, såg en snutt i förrgår, två personer som visar olika sätt att garva på, och jag kan inte låta bli att dra på munnen då jag ser dom 😀

Jag och Anna pratade om detta då man halkar omkull, fort som attan är man uppe på benen igen, inget medlidande söker man efter där, inte. Nä, man är snabb som tusan för man vill inte att någon ska upptäcka ens belägenhet. Man borstar skyndsamt av sig gatudammet eller snön, för att ta bort alla bevis om vad som nyss hänt.

Och värst är det väl då man fortsätter gatan fram med lättare steg än innan, fast man egentligen…har så ont i knäet att man övervägde att ringa efter skjuts hem…typ.

Vi satt här ute i höstas och det kommer en cyklist susande i 140, över vägen och där får han plötsligt sladd och tippar, hela han glider med cykeln några meter och jag hinner ju säga nåt i stil med: Aouch, han föll…det där gick inte bra!

Tror knappt Åke hann vända på huvudet och lokalisera vart det hänt, innan killen var uppe, checkade av cykeln och drog iväg i samma hastighet, men jag VET, att han hade ont, det kan jag sätta en tusing på.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla! Och hey, kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, vet dock inte hur det funkar att frikoppla om man är ute på promenad 😀

Halkigt, nanting!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 mars 2015 kl 08:00, 2 kommentarer

Då vi gick hem i lördags, hade det frusit på, jätte halkigt på sina ställen, men man var ju som förberedd på det…trodde man.

Vi kom på den smala vägen, mellan Näckrosvägen och Ullas kondis, som inte är helt jämn, och vid brunnslocket lutade det rätt så mycket nedåt gräskanten och tjopp, så landade jag på mitt knä, som jag ALLTID landat på, när eller om jag har halkat.

Jag vet inte vad som gör mig mest irriterad, att det är samma knä, eller att man köper ett par vinterskor, och är så dum at man tror att dom ska vara bra, och speciellt mot halka, men man skänker inte en endaste tanke på att det är något lurt, då det finns inbyggda broddar i skorna. Där och då borde jag ha förstått (när jag stod och höll dom i mina händer på skoaffären) att dom måste ju vara halkig, varför skulle man annars sätta dit broddar, att användas vid halka???

Vi kommer hem, jag med ett lätt uppskrapat knä, fast dom nya jeansen höll, otroligt nog 😀 Och jag skulle ut med Winstone, sista svängen, gissa vad jag tog på mig för skor?

Jo, mina Croocs, som man skulle kunna tro, är det halkigaste du skulle kunna ha på fötterna, men det är dom inte. Jag gick lika säkert som lindansaren över Grand Canyon, och kom ut och sedermera hem, i ett helt stycke. Jag tycker visserligen att det är dom fulaste tofflorna i världen, men vad gör väl det, om hundra år.

Näpp, nästa vintersäsong, åker mina nuvarande skor i soporna och nya ska införskaffas…ohalkiga sådana, UTAN inbyggda broddar, sådeså!

I övrigt blev det en lugn söndag, inget som inträffade eller som vi gjorde, såg Farmen finalen, där rätt vinnare korades, åtminstone av dom som var kvar. Och nu var det måndag…igen, med andra ord snart helg 😀 Önskar er alla en trevlig dag!

Vad gör människan???

Etikett: halka

Passa er, för löv & ler halkan!

Nä, det blev ingen ny soffa, men…

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde…

Tjopp tjopp så var den gjord

Ingen vet, vad som komma skall

Främlingar i duschen

Plättlaggskakor…

Osandat, sandat, grusade planer…

Roligt eller mindre kul, beror på

Halkigt, nanting!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten