Etikett: halkigt

Alla vägar leder hem

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag skrev om vägen till Rökå, den med dom härliga guppen, den sträckan är 2 mil, och ungefär i mitten, kommer man till en rätt så brant backe. Jag minns då vi skulle upp till stugan, pappa förstörde halva resan eftersom han hade släpen med sig, och då blev det ingen fart i guppen.

Den här gången var det dessutom vinter, och halkigt. Då vi kom fram till backen, så började däcken slira, han tog sig inte upp, även fast han testade flera gånger. Nä, sa han, tar jag mig inte uppför den här backen, så klarar vi inte av nästa heller.

Och jag kommer ihåg den stora besvikelsen, då han var tvungen att vända och ta vägen över Kristineberg…fy, man tycktes ju nästan vara framme vid målet, och då vill man väl inte vända om.

Apropå vägar och att inte vända tillbaka. Jag sa till Åke då vi for upp i fredags, vilken tur att vi inte bor på Udden, fy fasen vad tråkigt att ha hund, det finns bara en väg, och man får ta samma väg då man ska tillbaka. Inte som här hemma. Här kan du välja vilket väderstreck som helst, och till och med gå i en cirkel, alla vägar leder hemåt, det blir som lite ombyte 😀

Nu räknar vi Niccos balkong som klar. Jag pimpade den inför hennes hemkomst igår, ser rätt så trevligt ut, tycker jag:

2016-08-28 15.03.132016-08-28 18.32.54Åke fick ta ut Winstone, just innan vi kom hem, sedan filmade jag då han först upptäckte hennes resväska, han sprang runt ett varv i hallen och sedan ut i tv rummet där hon satt och väntade på honom. Hon fick sig ett par rejäla, blöta pussar av honom, en lycklig hund, där vi nu var samlade, allihop.

Presenter fick vi också, paprika krydda, klisterdekaler, hm…nu måste man fundera vart man ska sätta dom, och slutligen…tadaaa….en döskalle 😀

IMG_1824 IMG_1825 IMG_1827Önskar er alla en trevlig måndag!

2016-08-28 21.17.38 2016-08-28 21.17.44

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Av , , Bli först att kommentera 15

Vad tråkigt att det var tvunget att börja regna igår. Jag höll på dratta på ändan tio gånger under en 200 meters promenad från huset till garaget, då jag skulle åka hem, igår kväll, efter jobbarpasset. Det var dock inte lika halkigt här, på slätten, men det var igår, det. Idag ser det lika slirigt ut, här.


Som barn var det annorlunda, då spelade vädret, nästan aldrig någon roll. Första snön, eller snö och snö, det räckte med den första rimfrosten och man var redan ivrig på att få ta fram pulkan.

Var det sommar och det satte igång att regna, ja, ner och bada, fanns inget bättre, smatter på skallen, vattnet kändes varmare, och ingen på stranden, som man upplevde var i vägen, det var ingen som ville vara där, just i regnet 😀

Halkigt ute, då tävlades det i vem som kunde ta sig längst, utan att röra fötterna eller trilla omkull. Ingenting, var ett hinder!

Nu retar man sig på att man inte kan gå, i normal takt. Det tar längre tid att ta sig fram, och det finns en potentiell risk att man blir blöt på knäna, om man har oturen att få glid under skorna, broddarna till trots. Inte nog med det, vi har ju även den där ofrivilliga spagaten, den vill man inte vara med om, ouppvärmd 😀

Nåja, vädret är lika ombytligt som färgerna i socklådan. Och när jag nu skrev sockar/strumpor, så gled tanken över till tvätt, eftersom det är i maskinerna som dom flesta sockor försvinner…spårlöst.

Jag tvättade igår, och allt jag hade i maskinen, och nu menar jag verkligen ALLT, åkte in i ett påslakan, så det blev tufft att få ut det ur maskinen. Det var ju som en stor, tung tygsäck. Alltså hur är det möjligt? Att hitta en eller annan socka, eller andra små tygsaker i ett påslakan, är ju inge ovanligt, men hur alla handdukar, lakan och örngott, kunde hamna däri, det kommer jag att grunna över.


Vi avrundade gårdagskvällen med veckofinal i Farmen, kaffe och en underbart god, semmelkladdkaka, här får ni receptet på den:


8 bitar
Ingredienser
150 g smör
100 g mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor (jag tog en dryg tesked mald kardemumma)
2 1/2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Topping
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
Florsocker (jag skipade florsockret)
Smör till formen

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Riv mandelmassan. Mortla kardemummakärnorna.
Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
Låt kakan svalna.
Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
Vispa grädden lätt.
Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Klart att servera!
2016-02-07 20.31.44Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni andra med, inklusive jag 😀

Framme…

Av , , Bli först att kommentera 12

God morgon världen och Järlåsa! Vi kom fram utan problem, även fast man hört att det var halkigt mellan Härnösand och Sundsvall, en olycka varnades det om, men inget vi såg. Jag körde tills vi passerat Sundsvall, sen fick Åke ta över.

Det är rätt så ansträngande för ögonen, då man inte är van att köra i mörker. Mötande trafik, syns också konstigt då ljuset reflekteras i mitträckena, det är ett evigt blinkande.

Jag kan tala om vad som tog längst tid, det var då vi bestämde, att ta lunch i Övik, på Burger King:

535272_10153797651346585_2309090721391195503_n

Vi fick köa i över 20 minuter, men det var ”bara” 5 före oss…dom har ju drive in också, så dom jobbade så svetten lackade. Fort har 45-60 minuter passerat, för att få lite lunch, då man måste stanna.

Så middagen blev ett snabbare alternativ, en korv på Preem, vid tankningen.

Vi var framme strax efter åtta, och här lyste det varmt i fönstren, ljusstakar, och julgran, trappan till övervåningen kom på plats, igår, något Theresé gruvade lite för, det är hon som ritat den, och det är klart, allt ska ju stämma in i minsta detalj.

Bilder får komma sedan, jag vet att det tar evigheter att ladda upp bilder på det här nätet.

Så var det julafton i alla fall, och jag vet att det kommer att bli grötlunch, afternoon tea, har Theresé sagt att det bli vid två tiden och då ska lillebror Lars, Svetlana och Nicklas vara här. Glögg serveras då det är Kalle Anka på tv, och middagen kommer att infalla vid fem tiden…sen kommer det att klämmas in 2 julklappsutdelningar…pressat schema. Fast trevligt! 😀

009

Avslutningsvis önskar vi er alla en riktigt God Jul, en trevlig dag och supernice kväll!

12380304_967964963292359_143467025_n

 

Vad försökte hon göra…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu kommer det att handla om våra katter…igen. Fattade inte vad Eloise höll på med, häromdagen. Jag stökade på i tv rummet och hörde ett krafsande på källardörren. Ja, ni vet ju, ni som hängt med, att där sitter det en kattlucka i dörren, för dom har sina klösträd och annat, nere i källaren.

Jag gick dit, ingen katt, med andra ord satt hon på andra sidan dörren och krafsade som en galning. Jag slet upp dörren, hon hoppade ner ett trappsteg och satt och stirrade på mig. Jag stängde och gick därifrån. Till saken hör, att luckan inte var låst, det dubbelcheckade jag.

Det går 2 minuter, så sätter hon igång igen. Jag upprepar föregående insats, stirrar tillbaka på henne och frågar vad stackaren hon håller på med…jag får inget svar, bara en blick.

Stänger igen, och hon börjar efter en minut, nu har hon väckt Enyas intresse, och jag hör hur hon går in genom luckan, tystnad…sedan kommer hon tillbaka och Eloise fortsätter krafsa. Den här gången öppnar jag, säger åt henne att komma upp och inte sitta där och sjåpa sig, jag står säkert med öppen dörr i 3 minuter, men hon viftar inte ens på öronen, alltså tala om det.

Men hon slutar i alla fall, vad eller varför hon gjorde så där, kan man bara fantisera om. Lucköppning inför julen, fast dom har bara en lucka, eller kanske hon försökte sabotera luckan, utan att vi skulle veta om det 😀

010

Konstigt det där med att man pratar med djuren. Nicco frågade mig om jag brukar prata med Winstone, då vi är ute, och ja, jag brukar ju det. Har till och med funderat vad andra tänker om dom råkar höra en. Han drar plötsligt iväg åt nåt håll och jag frågar vad han håller på med…typ. Som om han skulle svara på det.

Nä dom är väl rara, dom små liven, oftast i alla fall även om dom innebär en del arbete och dom tar sin lilla tid ifrån en, det hjälps inte.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och kom ihåg, om ni får sladd, frikoppla och styr i vägens riktning…halkigt idag!

12346794_961753680580154_5116338_n

Betar av, allt eftersom…

Av , , Bli först att kommentera 8

Pappa hade en kasch med tidningar och urklipp som han samlat på sig under åren. Mamma ville nu bli av med dessa, då hon själv inte är så intresserad av detta, och många klipp visste hon inte ens varför han sparat.

Så jag fick ta över dessa för uppdraget att gå igenom dom, och slänga det som inte säger mig nåt. Andra klipp tänker jag att jag lägger in i min mormors klipp och klisterpärm, där hon hade sparade klipp. Så finns dom kvar, till mina syskon eller barn och barnbarn, om dom någon gång vill kika på dom.

Hittade morfar, som inte bara snidade fina trä saker, virkade fiskegarn och gjorde mjärdar, nä, han stickade sockor också:

006

Morbror Börje, fast dom har skrivit att han heter Bernt, som gick bort 1997, alldeles för tidigt:

039

Och storebror som knåpade ihop en cd skiva med musik, hemma i deras hus i Vindeln. Den spelades även på radio och kunde nog ha kommit långt om den blivit mer promotad:

042 046

Pappa, finns med där, längst till höger:

045

Jag har inte hunnit bläddra igenom allt än, men det är i alla fall på börjat. Lite kul, är det allt, och vem vet vem jag kommer att hitta där, eller vad.

Nu är det halkigt ute, och Åke berättade om en dröm han haft, handlade inte om halka men om Östra station och dess närområde. Då kom jag osökt ihåg en vinter, kan ha varit 1986. Och ishalkan slog till. Vi var på väg ner på stan, kanske för den sedvanliga kaffe frukosten uppe på Tempo, som intogs på lördagarna, och valde att köra nerför lasarettsbacken.

Jo, och där var det halkigt…med rödlysen längst ner och det blev rött, spännande. Volvon fortsatte att glida så vi skulle precis öppna dörren för att prova hjälpa till att bromsa med fötterna, då det äntligen blev stopp, nån centimeter innan den tagit bilen framför.

Men vad vore livet utan överraskningar och pulshöjande händelser…ingenting eller rätt så fjuttigt, eller hur? 😀

Hoppas på en bra söndag, och andra advent, för er alla!

018 015

 

 

 

Nära döden upplevelse, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Ny plan…jag trodde att väskan skulle åka igår, men dom ändrade sig på kirurgen, den åker nästa vecka istället. Det är även dumt at ta den på fredag och inte ha någon som kan kolla hur det ser ut under helgen. Ja, vi får fortsätta se vad som händer, hålet är i alla fall mindre, så pumpen funkar som den ska.

Kirurgen sa att det hade varit önskvärt, om dom kunde använda vacc packen mer, än vad den faktiskt gör. Men det är förstås en kostnadsfråga. För man kan ju undra hur lång tid detta hade tagit, om jag inte fått väskan…månader, förmodligen, och dagliga omläggningar på det, fy tusan.

Han sa också, förra gången jag var där, att läkare, rent generellt, inte har så stora erfarenheter av såromläggningar. Detta är ju för att dom ser det i ett första skede, och sedan tar sköterskor/distriktsköterska över omläggningarna, så han tyckte att detta ändå varit lärorikt för honom, att få följa. Bra att man var till någon nytta då 😀

Det var ”hemma hos” Kerstin igår kväll. Vi lyckades skrapa fram 120:-, wohoo…eller ja, så begeistrad blev jag ju inte, men det var i alla fall en vinst. Och här hemma, apropå Kerstin, så blommar kaktusen jag fick av henne för rätt så länge sedan:

20151125_081412

Och även kaktusen jag fick ta över från Birgitta:

20151125_081533

Dom borde alltså trivas här, eller så var det där om att blommor blommar, då dom har en nära döden upplevelse, ja jag vet inte 😀

Fick ett mejl igår, ett erbjudande:

20151125_080753 20151125_080806 20151125_080830

Men jag förstår det inte, seriöst. Om man tar detta erbjudande så är man alltså en notorisk fortkörare som redan från början, anser att dom har råd med böterna, eller så skiter dom i att faktiskt betala dom, så varför skulle dom i så fall betala försäkringen??? Och har man inte roligare saker för sig än att betala försäkringar för såna här saker eller fortkörningar för den delen…just saying! Och hey, om man redan betalar 10 000:-/år i böter, och höll sig från dessa olagligheter i 2 år, så har man ju plötsligt , råd att köpa den där fotpallen jag skrev om igår 😀

Och sist men inte minst, lite bilder på Nicco och Enya som poserar…men Enya såg inte så villig ut:

12235063_10153734588691585_7268578075156098496_n 12274723_10153734589851585_4966013394081666393_nOch här Eloise, inte hon heller, så där överdrivet förtjust:

20151123_194454 20151123_194508 20151123_194515 20151123_194521

Hoppas på en bra dag för er alla och håll er på fötterna, det är garanterat halkigt ute!

 

 

Osandat, sandat, grusade planer…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag hann med allt jag skulle igår, om än det blev lite stress, på slutet, det är till och med inbokat besiktning och det var ju sån tur att det finns tider rätt så sent. 17.50, för att vara exakt, och skulle det då falla sig så att jag är på lasarettet just då, eller av annan anledning inte kan åka dit, så får Åke ta den istället. Detta kallas planering, eller plan A, jag åker, plan B, Åke åker 😀

Jag hann också med att vara ute och halka på, inte bara med Winstone, jag gjorde mig en sväng till Jan A och Ingegerd som bjöd på kaffe, och tipsade om vad vi kunde göra med ett objektiv, som Nicco funderade på.

Jag kan ju inte låta bli att undra vad dom tänker på då dom sandar. På cykelvägen här utanför, är det en mittsträng, med sand…bra, men vad händer då man får möte? Jo, man måste ut i periferin, där det är osandat och halt…jättebra, not!

Den lilla vägen mellan Näckrosvägen och centrum, var inte halk bekämpad, överhuvudtaget, utan där gick jag på gräset.

20151111_135405

Inne på Näckrosvägen hade nog vaktis varit ute och slängt några stenar, närmast buskarna, dom hjälpte föga. Och är det inte så här, varje år, den här årstiden.

20151111_135710

Folk är som tagna på sängen, halka, vart kom den ifrån, kanske man skulle ut och sanda, eller, jo, jag kan ta lite här, och sedan tar vi lite där…eller ska vi sanda?

Det ser då lite bättre ut idag, hann tvärslänga några ord med grannfrun, som var ute med Frasse (lill hunden), och hon tyckte det var mindre halt idag. Fast hon undrade också, varför det sandas mitt i, och inte ute på sidorna.

Fru Andersson, som förövrigt kom förbi med en bukett rosor för att hälsa mig välkommen hem, och dessförinnan kom hon med en liten låda hallon, som hon plockat, så goda och fina. Inte dumt med snälla grannar 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla. Själv har jag en tid att passa, och det är en trevligare tid, än lasaretts besök, tandläkare eller andra instanser, jag ska kaffedejta Anna, det var ett tag sedan sist.

043

X skalan är inte att leka med

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag och Tina träffades nere på stan igår, jag köpte lite julklappar så där, mycket juligt nu, och det är inte så konstigt med tanke på vad som stundar på söndag. Så här fint har Tina julpyntat hemma hos dom (hon var väldigt mån om att jag skulle fota och lägga ut):

Foto1302

Eller, haha, jag zoomar ut, så här ser det ut egentligen:

Foto1301

Och det var inte hemma hos henne utan inne på Mias, där finns det saker, pryttlar och annat små grejs, väldigt fint.

På väg upp mot järnvägstorget, fick vi plötsligt känna på hur halt det kan bli på plattorna runt bågen huset, snacka om 15 på ”X skalan”, alltså typ 15 gånger halkigare än springandes inne på badhuset med blöta fötter. Sen snodde vi om och gick tillbaka, och då hade vi tur, sandbilen hade hunnit vara ut.

Det hade den här också, på Västerslätt, då jag gick ut med Winstone, men det var den snålaste sandaren i stan, en liten sand sträng i mitten, så man fick lov att gå på gräsmattan i alla fall. Jag undrar jag, om man ska ta broddarna nu då jag går ut, hm…eller så provtrampar jag på vår grusgång, för vet ni vad, det var till och med halkigt på stenarna, haha…tala om det.

Snart går jag på min jobbarhelg, men jag har en känsla av att den kommer att dundra till och sedan försvinna i ett litet minnesmoln, bort i fjärran. Det går ju så fort ändå, och tiden har en tendens att gå ännu snabbare då man vet att det ska ske saker inom en snar framtid.

Julen ser man fram emot men även advents helgerna, mysigt med ljus, vi ska ut och käka med ett gäng på It´s only rock n´roll på Lucia, och ja, garanterat att den helgen kommer att kännas som någon dag borta…bara så där och sedan var den över. Men det spelar ingen roll så länge man har roligt, då har man ju fler kuliga saker att se fram emot…hela tiden 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

058

Snabba riviga starter rekommenderas ej

Av , , 2 kommentarer 9

Så var vi inne i november… ingen snö, men isigt på vägarna. Winstone halkade runt nu på morgonpromenaden, men han lär sig väl, han med, med tiden, snabba riviga starter är inte lätt på isbana.

Vi åkte ju ut på Gamlia igår och beskådade först vad som bjöds på restaurang/fiket inne på muséet, dom flesta av oss valde deras klämgrillade surdegsmacka med sallad, det var inte alls så tokigt, och då vi laddat med det och kaffe så tog vi oss längst upp, men på vägen dit var vi ju tvungna att stanna i trapphuset och kika på det stora fotografiet dom har där över Umeå, taget 1965, man känner inte riktigt igen sig.

Längst upp hade dom en av dom första modellerna på tv apparater, och hallå, här kan man väl snacka tjock-tv, den är lika bred som den är tjock:

Foto0950

Umeås telefonkatalog… en sida från A till Ö, och jag tror att den var från början av 1900, så det var nog inte så många som hade telefon:

Foto0951

Frisörstolarna var ju som ett åbäke, vilken arbetsställning frisörerna var tvungna att ha om dom skulle klippa lugg på någon:

Foto0955 Foto0956

Jan B missade ingången så han kom inte heller ut, här, genom väggen:

Foto0958 Foto0957

Prinsgatan… ja där föddes jag, men några minnen därifrån har jag inte, då mina föräldrar satsade på stort och köpte lägenhet på Mariehem då det var nybyggt, 1968.

På nedre delen av muséet fanns det lite statyer,/figurer och en gammal cykel samt en bil, det var som inte just nåt mer, men som jag förstått det så kommer dom att öppna en ny utställning Rock of art, från och med januari, så då får man väl åka dit igen och se vad det är för nåt.

Foto0960 Foto0961 Foto0963 Foto0964

Halloween var det också igår, och ett vykort fick vi från Sally, som klätt ut sig till krokodil, fast det fick man inte säga till henne, hon ville vara en drake 🙂

Foto0981

 Och så jag dukade med våra nya glas och pimpade lite lätt så där i matrummet:

006 007 008

Mamma och Bosse kom på kvällen och hjälpte oss att smaka på en cheese cake jag köpt, kvällen till ära.

Ett pling på dörren och där stod två tje… spöken, och frågade om vi hade nåt godis eller om det skulle busas, vilken tur då att jag köpt hem lite godis som dom kunde få med sig 🙂

Och avslutningvis, en vas med ljusslingan jag köpte på Pangpriser i Nordmaling:

010

Önskar er alla en fin fredag!

 

 

Självtestare

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…
Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.
Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.
Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.
Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan,  trodde säkert att jag skojade med henne 🙂
Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.
Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!
 
Maria Lundmark Hällsten