Etikett: hatthyllan

Nån måste vara drivkraften och här finns en av många!

Av , , 4 kommentarer 15

Det finns många som skänker bort en slant, så här i juletider. Man känner sig kanske ödmjuk inför vad man själv har, och vad andra aldrig fått uppleva eller äga. Många bäckar små, som man så vackert brukar säga.

Och sen har vi dessa eldsjälar, som lägger en del av sin tid för att få göra nåt alldeles speciellt, och som driver på det där lilla extra som behövs för att vi alla ska få en liten spark därbak, och dela med oss, lite lite till.

Visst finns det många olika sätt man kan göra saker på, tusen miljoner olika bra idéer på hur man kan fixa saker, men det krävs alltid, att någon är drivkraften och som gör att saker händer.

Igår poppade detta upp i flödet på FB, och här har vi då en av alla dessa eldsjälar som önskar att få en sant till en insamling. Det jag gillar mest, är att just pantburkar och flaskor, finns väl hemma hos oss allihop, och det rör sig om några små stackars kronor (om man nu inte sparat i flera år).

48409061_382126969259369_6651165403735130112_nVad bra, tänkte jag, då jag började läsa, och såg i mitt inre, vår pantkasch, som hänger där på hatthyllan, klart hon får ta den. Men så läste jag vidare, och insåg att det skulle bli en dyr upphämtning om dom skulle måsta åka från Uppsala trakterna och hit. Men swish, finns ju som alternativ 😀

Enkelt, snabbt, och du väljer själv, om du vill ge 10 kronor, en femtilapp, eller hur mycket som helst. Det gillar jag också, ska inte finnas ”minst” this or that, utan allt går bra och tas tacksamt emot. Så swish swish, säger jag och hoppas att du spräcker den där gränsen från ifjol 😀

När jag gick ut med Winstone igår, där vid nio tiden, så klädde jag mig för att möta -8,5 grader, lite små hurvigt. Kommer hem och plötsligt ser man inte ut genom fönstren:

48426795_10156814355461585_5427230007913086976_nKollar temperaturen som sjunkit ner till -3…-2…-0.5, man såg hur det tickade nedåt, ganska coolt ändå 😀 Och idag, i detta nu, ligger vi på en +1.1, här på slätten. Ganska behagligt, kan jag gissa, fast ibland är det ändå som om kylan biter sig fast och kryper in i benmärgen, precis som fukten på sommaren gör att det känns äckligt varmt, så är det som om det blir fukt på vintern som omvandlas till ett kallt hölje som kryper in under skinnet.

Blir till att fixa lite här hemma idag, folket kommer från Järlåsa i eftermiddag, vet dock inte om jag hinner träffa dom innan mitt arbetspass börjar, men då får det bli efteråt.

Nu…ska jag dricka upp mitt kaffe och påbörja lite av det som ska göras idag. Hoppas på en bra annandag ju, för er alla!

49144922_10156816514586585_8580222884964728832_n

Man kan int´lyckas alltjämnt

Av , , 4 kommentarer 3

 

Jag och chefen var ner på stan i förrgår, vi skulle köpa gipspluggar så en hatthylla kunde hängas upp. Det händer nu en del hemma hos henne när hon nu fått nya golv och bänkskivor, en liten rockad på möbler och dylikt.
 
Golven blev förövrigt väldigt fina i hall och kök, men jag vet inte om jag tycker att hatthyllan matchar in i övriga möblemanget:
 
Han som skulle hänga upp hatthyllan (inga namn nämns här inte) gjorde ett litet litet misstag, han använde sig av ett par gamla skruvhål, satte dit expanderpluggen och skulle sedan upp med hyllan. Men se, det gick inte, hålen misstämde på en centimeter. Det absolut roligaste är ju att man fick bevisat för sig att vi inte är dom enda på jordklotet som det ibland bara går åt pipsvängen för.
 
Men men, hyllan kan hålla en jacka åtminstone 🙂
 
Det var torsdagskväll igår, vilket i den här familjen innebär en kopp varm choklad på kvällskanten. Jag och Nicco satt och pratade om lördagspengen man hade som barn och hur man köpte godiset, ni vet…-åsså tar jag blandat för resten!
 
Jag hade vid sjuårsåldern, fått en höjning av pengen, från två kronor till fem kronor i lördagspeng. Påsen blev verkligen överfull med godis men samtidigt var dom ju inte riktigt så stora som dom är idag, påsarna alltså.
 
Jag kommer ihåg att jag var så sugen på att köpa en marängcup från glassbilen, och nu snackar vi inte om nå små fjuttiga plastbyttor med glass, jag vet att marängcupen, på den tiden var betydligt större än som dom ser ut idag. Nå, den kostade i alla fall, fem modiga kronor och mina föräldrar tyckte att det var för dyrt. Så jag tog helt sonika min lördagspeng och köpte en alldeles egen marängcup för den, jojo, det var en investering det. Inget godis blev det den lördagen, men väl glass i stora lass.
 
En annan gång satsade jag hela pengen på enbart bugg, gissa om jag var less på tuggummin efter den helgen. Man nöjde sig ju inte heller med att tugga på ett åt gången, nä, man skulle också testa vad det blev för konstiga smaker om man blandade några stycken.
 
Varför vi ens kom in på detta om glass, var för att dom igår stod på Ålidhem centrum och bjöd på smakprov av den superdyra glassen Ben och Jerry (haha, jag sa fel till Nicco, jag trodde att den hette Tom & Jerry), jag tycker att det är vansinnigt att betala femtio kronor för en liten behållare med denna så kallade glass, för hur mycket glass det är i den, ska vara osagt, den innehåller ju kakdeg, chokladbitar och gu´vet allt. Att den ska vara god, säger jag inget om, utan det är priset jag opponerar mig emot.
 
Nåja, man gör ju som man vill, och man prioriterar också saker, precis som man själv behagar. Som sagt, min marängcup som jag köpte, var inte heller speciellt billig på den tiden, om man nu skulle jämföra.
 
Önskar er alla en mycket trevlig fredag!
 
Maria Lundmark Hällsten