Etikett: hemma

Adventure before dementia

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 augusti 2022 kl 18:00, Bli först att kommentera

Vi avrundade Järlåsabesöket igår med att äta gemensam middag på en kolgrill i Morgongåva. Jag kunde absolut INTE, låta bli att fota därinne. En bild i alla fall…

Jag slängdes tillbaka i minnet, till Arvidsjaur, och deras kebab och pizzaställe som vi brukar besöka. Dom hade ju samma inredningsstuk i mitten av sommaren. Detta var 3 år sedan.

Sen åkte familjen Hällsten-Söderberg tillbaka till sitt och jag, Åke och Winstone, tog sikte norrut. Vi körde till Armsjön där det finns en större parkering, så där slog vi fast. Fint var det då efter vägen, där solen försvann i horisonten.

Startade med kaffe och morgonprommis…

Sen fortsatte vår resa, hemåt.

Här kunde jag inte låta bli att fastna i tankar om hur vi gräver, spränger och lämnar djupa spår i vårt jordklot. Lite varstans efter vägen, hölls det på med byggen av olika slag. Och ett och annat arbetsfordon hamnade i skottlinjen.

Vill sammanfatta mina tankar med ett ord…

Det var väl ett populärt spel för x antal år sedan. Där man skulle styra små snubbar till olika projekt där dom stod och sprängde och skottade jord, hahaa…

Fikade innan Docksta, Winstone var inte sen att visa sin välvilja att hjälpa till med att äta lite bulla.

Tyckte att dekalen på husbilen framför oss, hade passat oss som hand i handske.

Korv macka på parkeringen i Nordmaling, och Winstone ger sig aldrig.

Nu har vi varit hemma några timmar. känns väl skönt, det med. Och nu kanske vi bara ska njuta av dom sista 9 lediga dagarna jag har kvar.

Har inte talat om för Nicco, vad vi lastade i Järlåsa. Hehee…

En till ekplanta. Fast den tänker jag att hon kanske kan ta med upp till Malå, om hon nu åker dit inom en snar framtid. Då kan hon plantera den på plats och vi behöver inte försöka oss på att dra upp den med rötterna. Been there, done that.

Ha en fortsatt fin tisdag, allihop!

Vilket öknamn kan jag ha fått 🤭

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 juni 2022 kl 08:11, Bli först att kommentera

Jo, åskan drog in över Malå med omnejd igår, från en nästan klarblå himmel.

Till detta.

Men vi hann då bara uppleva några få droppar regn innan vi var på väg hemåt. Fast regn hoppas jag verkligen att det kom, vår ek, behöver vattnet.

Mamma tyckte att jag skulle gå och prata med trädet varje dag, då jag sa nåt om att vad det trädet nu kostat, så skulle den banne mig inte våga, stå där och dö. Dessutom, om träd och växter nu känner att man gör något med dom, så tog den eken ut hämnd på mig eftersom jag slet av rotänden, då den skulle upp ur jorden.

Har haft värsta natten hittills, trodde på riktigt att jag skulle få ge upp efter 1½ timmes sömn. Jag kan ligga lätt framåtlutad i ett sidoläge, men det går inte så länge innan höften börjar värka. Då vill man över på rygg, och där kändes det som nån försökte trycka in en träpåle genom ryggen till bröstkorgen.
Så jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att sätta mig på sängkanten och vila lite, innan jag la mig ner på sidan igen.

Vet inte vad jag ska döpa eken till Undrar vad den har för öknamn på mig

Såg sedan, då vi om hem, att åskan eller blixten då förstås, orsakat en skogsbrand. Detta är saxat från vk.se

”Det inkom ett larm till SOS vid klockan 14.40 på söndagseftermiddagen. Det rör sig om en skogsbrand vid Mårkberget i Malå kommun och inringaren ska ha lagt märke till en rökpelare på håll.

Räddningstjänsten var framme på platsen vid klockan 15.14, enligt SOS.

– Det brinner i terrängen i nuläget och vi arbetar för att få det under kontroll. Det är en omfattning på 100 gånger 100 meter, säger Elin Elisson, inre befäl på räddningstjänsten.

Skogsbranden ska ha skett till följd av åskan som passerat över området och styrkor från Malå är nu på plats.” slutsaxat

Mårkberget ligger just innan man kommer in till Lainejaur. Dom Uppdaterade klockan 18, och då var allt under kontroll och ingen större spridning, så det var ju tur. Men man ser vad vädret kan ställa till det.

Väder har vi idag med, minsann och motorfesten i Umeå, startar idag.

Ett trevligt initiativ från motorfolket som pushat och engagerat sig i detta. Och till helgen, det för många efterlängtade Wheels, som Nailheads arbetar för och med.
Tänkte avrunda dagens inlägg med ett roligt klipp på en kille som visar upp hur olika djur, slåss, haha… vad folk kan hitta på.

Och ja just ja… ha en underbar dag, allihop, och eller… njuuut av dom kommande 24 timmarna.

(b)apelsin 🍊

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 juni 2022 kl 09:55, 4 kommentarer

När man hör ett ljud, nåt som faller i golvet, och man vet vad det är, utan att ha kikat. Och det var helt otippat att nåt, överhuvudtaget ens skulle falla ner på golvet. Hur vet hjärnan att ljudet av en apelsin, låter så där

Sen kan man undra hur något som legat orört i minst 8 timmar, plötsligt ge upp och trillar ner utan att någon är samma i rum, eller ens varit i närheten av köket innan den föll

Apropå apelsin så är det nåt som Mr W älskar. Han brukar också vara en fena på att ta saker i luften, men här… njaee…

Bestämde mig tidigt igår att jag skulle tillbringa större delen av dagen hemma. Varmt skulle det bli och ibland ska man inte ha saker planerade utan försöka att bara vara. Promenad i omgivningen blev det.

Lite plock i åkersrabatten, vattna djuren på gården, njöt av värmen. Pep iväg strax innan middagen och införskaffade tyget till regissörs stolen. Det blev svart tyg, som jag nu ska skicka söderut, tillsammans med tyget som suttit på stolen. Så får vi se om om Theresé får till något.

Sen fick jag säkert 3 timmar i telefonen, minsann. Och det hade det absolut inte blivit om jag haft annat för mig. Avslutade med att fixa Sallys cozycorner i bussen och torkade golvet innan jag låste igen bussdörren för kvällen.

Nu har jag varit ut med Mr W, fint väder idag med fast mera blåst och nån grad kallare. Men sommaren är verkligen här, nu.

Önskar er alla en fin onsdag, och den här kan ni ju klura på…en stund

Teorin är inte sanningen, tyvärr…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 februari 2022 kl 08:02, 2 kommentarer

Glömde ju bort att skriva Anders teori om skyltarna jag ville veta om ni kunde. Två skyltar, enligt honom då, lägger man ju ihop, så står det 90 på varsin sida, så blir det förstås 180…vad annars

Notera att det inte är sanningen, utan hans…teori, haha. Och sorry, Anders, det blev ingen vinst till dig.

Vi kom oss iväg runt 13 tiden igår. Var tvungen att göra ett tidigt depåstopp på macken i Hemavan, för inköp och påfyllning av spolarvätska.

Nya vyer att insupa på hemvägen, då man plötsligt ser fjällen från en annan synvinkel.

Gjorde samma stopp som på ditvägen. Clementindags och lite rastning av Winstone, i Blåvikssjön.

Ispelaren i Lycksele, är verkligen mäktig, och är större än den ser ut, på bilderna.

I övrigt passerades Lycksele lika fort som man kör från Västerslätt ner på stan, tjopp tjopp så var man ute på storvägen igen.

Ett till snabbstopp på Tallbacken och sedan raka spåret till en förbeställd hämtpizza så var middagen plötsligt fixad och klar.

Och visst är det som man så vackert säger, borta bra men hemma bäst. Fast lite kul ändå, jag sa nämligen till Anders, att detta hade vi nog aldrig kommit på att göra själv. Skidor går ju fetbort och vad ska man då till en skidort att göra.

Men, vi pratade lite lätt på hemvägen, och dividerade ifall liftarna går, även på sommaren. Då kanske man åker upp dit igen, tar liften, och går sedan ner. Enbart för upplevelsen och dom majestätiska vyerna. Why not

Nu är vi i alla fall hemma, jag har ett jobbpass ikväll, så då lär jag få skicka ut Åke till Glassbilen. Jag råkade ju trycka på beställningsknappen, då jag såg att dom hade en glassbåt med semmelsmak, och lite annat gott.

Sally är säkert sugen på glass i helgen, och då må vi ju få lyxa till det. Inköp från glassbilen har jag inte gjort på åratal, så lite synd att den hittade på att komma den enda dagen i veckan som jag inte är på plats… eller…

Ha en fin torsdag allihop, regnet till trots!

Många frågor och få svar

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 augusti 2021 kl 08:36, Bli först att kommentera

Vi fick uppleva lite värme igår, innan vi packade ihop allt, startade upp och drog iväg hem. Kaffe på altan, blev det förstås också, mer än en, kan jag ju säga.

Plötsligt blev det ett tjattrande och i björken ovanför bussen, böjde sig grenarna åt alla håll. Det var 2 ekorrar som antingen bråkade eller busade Lite osäker, den ena fick jag på film och den andra på bild.

Apropå film så fick jag filma nåt annat. Det är absolut vindstilla, varmt, det är tyst, inte en rörelse på vattnet, men plötsligt, från ingenstans, börjar det krusa sig på vattenytan. Här är filmsnutt nummer 1.

Jag stänger av filmandet men får rycka upp mobilen igen, efter några sekunder, då vågorna svallar in mot land.

Fattar ingenting, vad är detta? Sivert, som har stugan 30 meter från oss, berättade att dom såg detta i fredags, samt midsommarhelgen. Ja ni fattar ju att man undrar om det är en monsterfisk eller kan det vara jordskorpan som rör sig. Jordbävning…men kan det vara en jordbävning under vattenytan utan att man känner det i marken, bara en bit ifrån?

Fint, sa jag till Åke då vi satt och filurade på vad det kunde vara. En öppning i jordskorpan och SLURP, så försvann hela sjön ner i ett slukhål och vi blev utan sjöutsikt. Hur kul var det, på en skala.

Men realistiskt, en monsterfisk, njae, skulle det ens vara möjligt att den skulle kunna skapa såna vågor, som sträcker sig flera hundra meter, tvärsöver sjön. Då måste det verkligen vara ett monster i storlek, och röra sig fort som tusan.

Slutligen, apropå sjön, och alla glas och porslinsbitar jag plockat upp från sjöbotten, där vi går ner i sjön. Jag trodde att det höll på ta slut på bitar, då jag bara hittade några få, under semestern. Igår plockade jag upp detta.

Näpp, det är definitivt slut, med att kliva ner utan badskor. I detta fall tog jag vad jag hade…stövlarna 😅

Vart kommer allt detta ifrån? Många frågetecken??? Och inga svar…så här långt. Jag får återkomma i frågorna om nån ger oss dom, svaren alltså.

Nu är vi i alla fall hemma igen, och söndagen kommer att fördrivas här hemma. Kan nog bli en liten sväng med Camaron, på eftermiddagen. Vädret ser då ut att kunna tillåta lite utehäng Ha en fin söndag, allihop!

Det spökar 👻

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 november 2020 kl 10:18, Bli först att kommentera

Nu har väl ändå tiden ur led, eller vädret, kanske man hellre skulle säga. Vem sätter potatis nu? Allt detta vatten och i dessa mängder i november 😳

Jag och Winstone gick ut i vanlig ordning, igår, men han ville inte gå så långt, vare sig på morgonen eller vid lunchtid.

Och jag åkte på ärende till Mariehem, mhum, det tog en väldans tid att ta sig hem. Första stoppet var nedanför Berghem, såg en bild som P4 i Västerbottens la ut, och här är anledningen till varför alla bilar var tvungna att svänga av, förbi universitet.

Sedan var det stopp åt höger, ner mot stan, jag har ingen Jeep, men jag svängde över refugen. Hann bara uppför backen så var det stopp nedför lasarettsbacken. Nå, jag följde med strömmen, kom mig ner på stan, gjorde misstaget att svänga vänster in på Västra Norrlandsgatan, och möttes av en sjö, jag kunde inte ens se vart vägen var, men jag kunde ju gissa.

Nä, med facit i hand, skulle jag aldrig åkt ut, men men, jag tog mig hem i alla fall.

Lite spökerier var det också. När jag kom fram till Mariehem, och skulle låsa bilen, så hittade jag inte bilnyckeln. Letade, rotade, letade i fickorna både 3-4 gånger, den fanns inte.
Jag tänker då, att med min surtur, så kommer väl dörrarna att låsa sig själv och jag kommer inte att ta mig in i bilen igen. Så, klok som en uggla, lämnar jag skuffen öppen, samt fäller ner ryggstödet. Då kan jag, i värsta fall, hoppa in den vägen. För nyckel till tändningen, har jag ju.

Bilen är olåst då jag kommer igen. Men nyckeln är fortfarande väck. Jag letar på grusgången, då jag kommer hem. Jag kollar fickorna igen, för hundrade gången. Till saken hör, att jag har bara 2 fickor på min jacka.

Nu, då jag och Winstone skulle ut på morgonturen, så hittar jag nyckeln. Gissa vart…

I jackfickan. Ska man skratta, grina eller ringa efter spökjägarna.

Tvärån är nalta bred idag. Här, under viadukten, där Vännäsvägen passerar ovanför, så var vattnet 40-50cm från att svämma upp på gång och cykelbanan igår. Då är det högt, kan jag säga, och vägen var givetvis avstängd. Bilden säger inte så mycket men ni som kört den här vägen, vet hur långt det är ner till vägbanan. Och då jag nu fotade, hade ju vattnet runnit tillbaka. Inte hela vägen men…

Några björkar har fått ge upp:

Och här lite fler bilder på lite mer vatten är det normala:

Följande läste jag nyss på Umeå Tipsgrupp

Tillfälligt inställda hållplatser linje 7 – Tills vidare

Linje 7 kan för tillfället inte trafikera hållplatserna Rödberget, Rödäng, Kornettstråket samt Västerslätt centrum.

Men, idag skiner i alla fall solen, vårt internet är tillbaka och livet leker. Hoppas på en fin dag, för er alla! Och en ännu mer speciellt bra dag, önskar jag lillsyrran Emma, som råkar fylla 34 år idag, Grattis!

Det finns nåt, med allt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juli 2020 kl 10:06, Bli först att kommentera

Precis som våra årstider, allihop, har sina guldkorn, på ett eller annat sätt. Så har stuglivet eller boende i bussen, utflykter till vänner och bekanta, sina guldkorn, och det är roligt med ombyte.

Att få träffa gamla kompisar, se nya ställen, uppleva en annan typ av levande. Ta den där morgonkoppen, med sjöutsikt, eller ljudet från vindkraftverken kontra biltrafiken hemma på gården.

Det är med dom upplevelserna, hur bra dom än må ha varit, som man uppskattar sin egna säng. Varmvattnet i kranen, närheten till affären och framförallt utrymmet. Jisses, här hemma, där man kan utöva ett mindre träningspass bara genom att tvätta i källaren, hämta saker på vinden, ut i bussen och ta in nån kvarglömd sak.

Man kan till och med köra ofrivillig kurragömma. Åke går ut i garaget utan att säga nåt eller man missar att han sa det, sedan ropar man utan att få nåt svar.

Är man i vår lilla stuga, så är det riktigt dåligt, om man missar då nån går in eller ut. Möjligtvis om nån skulle rulla in under sängen och tuppa av där, då kunde man få fundera en stund, vart människan försvann.

Nu vet jag att det inte är alla förunnat att bo i hus, ha en stuga eller buss. Men att bara göra ett ombyte, ändra utsikten, prata med nån du inte pratat med på länge, alla småsaker man kan göra annorlunda. Eller för all del, jämför det du har, med vad kanske många andra inte har, då inser man vad bra man har det, egentligen.

Jag njöt av att slå igång tvättmaskinen, spola i kranen, tvätta håret i varmt vatten, inte behöva springa ut för att spola ur kaffepannan, och vilken skön säng vi har här hemma…man måste bara älska det. Och ändå älskar man allt annat man gjort…det är livet, på riktigt.

Jag la ut den här bilden igår, då vi närmade oss Hissjö, med följande text 😮 I see the light, lite blå himmel över Hissjö 😎😊:

Och en gammal kompis kommenterade nu på morgonen, och jag citerar: ”Bra med en positiv inställning till livet.”

Haha…ja, det är ju så, om dagen inte kommer att bli som du planerat, och du inte kan göra nåt för att förändra den. Kör på och tänk att imorgon är en ny dag det går fler tåg.

Regnar det imorgon så njuter jag av regnsmattret mot fönstren, och skiner solen, sitter jag ute med morgonkoppen i handen. Bägge delarna är njutbara i lagom mängd.
Så stugan och Malå i all ära, hemma är ändock hemma <3

Ha en fin fredag, allihop!

4 cm skillnad är rätt mycket, faktiskt :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2020 kl 07:42, Bli först att kommentera

Jo, jag hade ju fått tips att boka tid hos en sjukgymnast, och till honom var jag i tisdags. Han noterade att mitt vänsterben var 4 cm kortare än det högra…jojo, snubbelfaktorn är nära då 😀

Han böjde ett ben i taget, konstaterade, att kan man göra så där, är det i alla fall inget diskbråck, men, sa han, då har man jävligt ont, precis där, och så tryckte han in pekfingret på utsida lår, och jag hade kunnat ge honom en hurvel det gjorde ONT!!!

Fick lägga mig på sidan och sedan vred han till, andra sidan , likadant, han mäter skillnaden och nu är benen lika långa :O Ställer mig ner på golvet och känner absolut ingenting, vilken underbar känsla.

Känslan satt kvar ett tag, nu kan jag känna vart jag hade ont men det är inte i närheten av hur det var förut. Och det gör inte ont att sätta ena foten framför den andra. Däremot ska man, under några dagar, undvika vridningar och konstiga ställningar, samt, inte bära eller lyfta tungt, så det får lägga sig.

Pratade med Tina igår, och det är ju inte en rolig situation, dom har därnere i Spanien. Men jag sa att det är tur att hon har en såpass stor lägenhet och fin terrass, så hon kan då gå från ena rummet till det andra. Samma sak för oss, även om vi inte har samma regler här. Vi får ju vistas ute, men är ju hemma betydligt mer än vanligt.

Tänk den stackare som kanske sitter i ett rum, med en kokvrå, utan några andra bekvämligheter, såsom teve eller internet, snacka om att man hellre hade suttit i ett fängelse då.

Men alla saknar friheten att få bestämma hur man vill tillbringa dagen. Ibland vill man ju ha en dag hemma, men inte under tvång. Såg ett roligt klipp som jag delar, vad eller hur hundar kan bete sig under karantän, men det där med karantän är ju en efterkonstruktion, fast roliga är dom i alla fall 😀

Jag märker definitivt av att jag är hemma mer, tankade bilen full, förra lönen, och jag har mer än halva tanken kvar och det är lön imorgon igen, så det är inte bara negativt, det som händer. Och jag hoppas att jag ska fortsätta lite så här, då allt är tillbaka till hur det var innan… fortsätta snåla in lite, tänker efter före, om det verkligen är nödvändigt, men ändå unna sig av livets goda, mellan gångerna. Det är en fin balansgång, men man kan hålla sig på benen, om man verkligen vill. Sa hon som plötsligt hade ena benet 4 centimeter kortare än det andra :O

Mitt 3 års minne idag, var första rundan runt Umestan, kul att det nästan blev årsdag på det då, men 2 dagar emellan 😀

Nä, nu ska jag se gårdagens Robinson och dagens, bränner jag av med samma gång, samtidigt som jag intar frukost. Ni får ha en fin torsdag, allihop!

Mitt hem är där jag lägger min hatt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 mars 2020 kl 09:27, Bli först att kommentera

När vi gick till Kerstin i lördags så gick vi den väg vi gått så många gånger förut. Vi bodde ju på samma gård under 17 år, så rent logiskt, borde det kännas som hemvägen, då man går där, eller?

Nej, faktiskt inte, eller otroligt nog, inte. Finns ingen hemkänsla eller saknad, fast ändå trivdes vi jättebra där. Konstigt!

Hade en intervju igår, en tjej som kommer från Burundi. Hon har bott i Sverige lika länge som hon bott i Burundi och vi kom in på det där med hemkänsla. Jag berättade om känslan i lördags och sen sa jag att det är kanske lite som sången, Wherever i lay my hat, thats my home:

Ja absolut, sa hon och höll med. Det hon saknade mest, förutom släkten, är värmen, och det kan man ju förstå 🙂

Jag var ju mariehemsbo under 24 år, sammanlagt, men Mariehem känns inte heller som hemma då jag åker dit. Det kan ju också vara för att man inte har en enda pryl där som är ens eget. Och därför känns stugan, i Malå, mer som hemma även fast vi bara är där 2-3 veckor per år. Men där har i alla fall saker som är våra 😀

Och nu är då i alla fall Theresé och Sally hemma, säger jag, fast detta är nog borta för deras del. Vi planerar för fullt vad som ska göras den och den dagen, sen ska vi klämma in Sally och hennes polare Diana, nånstans i mitten. Gammelmormor ska få påhälsning och även Åkes moster.

Jaja jag tror vi får ihop det, i slutändan. Nu kanske jag skulle ringa mamma/mormor/gammelmormor och fråga om hon vill ha besök ikväll, innan jag skriver in det i, ”the to do list”.

Jag gillar ju Blåeld i Tavelsjö, där finns det mycket fina saker och jag följer dom på Facebook. Plötsligt dök det upp ett öppningserbjudande jag inte kunde motstå. Vår eldstad härute, har spruckit och även om man kan elda i den så håller den på gjort sitt.

På Blåeld fanns nu något som skulle matcha våra stolar runt eldstaden. Jag skrev dit, och Åke blev uppringd av Bosse, en av ägarna, som sa, ta med stålar imorgon och kom och plocka upp den. Vilket Åke gjorde och nu står den i vårt matrum, men den ska få komma sig ut, så småningom. Vad tycks?

Nä nu är det dags att tänka på utgång med hunden, och lite annat. Så jag önskar er alla en trevlig onsdag!

Måste ha sett konstigt ut!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 augusti 2019 kl 11:30, Bli först att kommentera

Kamelen hade vatten även på hemvägen, och påfyllning fick den efter Härnösand, för då öste det ner ordentligt med regn.

Vi stannade på Ceasar haket i Ullånger, för en snabb middag. Ser inte så inbjudande ut, stället, inte på utsidan, men helt ok invändigt. Jag noterade ett papper vid kassan som beskrev olika smörgåsar, bland annat falukorvsmacka med stekt ägg, så vi tog en sån, lät ju enkelt.

Och jag må säga att han som fixade mackan, la ner lite själ i den,och jag ångrar att jag inte fotade. Hade nog förväntat mig en slafsig sak, bröd, korv och ägg, men här hade han dekorerat med tomat, en liten solrosfjäder av rödlök, gurka och en kvist med grönt..trevligt!

Parkeringen utanför kommer vi nog alltid att ha i våra minnen, vi stannade där en gång för längesedan, på hemväg från tävling i Sundsvall, Theresé var med även Nicco, så jag gissar att Nicco var runt 7 år, och då är det 14 år sedan.

Nå, då vi ska iväg så startar inte bussen, lätt panik, men vi finner på råd. Jag och Theresé går längst bak på utsidan bussen och tar i för Kung och fosterland, får bussen i rullning och den går igång 😀 Måste ha sett för jäkla konstigt ut, och till och med lite hopplöst, så där, bussen är ju rätt så stor.

Vi kom hem vid halv nio tiden igår, och solen var på väg bort:

Gick med lite kartong till återvinningen, ser alla kottar som ligger på andra sidan vägen, hinner tänka att nötkråkorna har fortfarande fullt upp, så smäller det till i asfalten och det ramlar ner en kotte, och jag har sagt och säger än, man vill INTE ha en sån där i skallen, fy tusan!

Kommer hem och tittar ut genom fönstret och se, där har vi två av kottbombarna, en på gräsmattan och en i fågelbadet:

Nä, nu ska jag fixa lunch och middag att ta med på jobbet, så jag önskar er alla en fin måndag!

Etikett: hemma

Adventure before dementia

Vilket öknamn kan jag ha fått 🤭

(b)apelsin 🍊

Teorin är inte sanningen, tyvärr…

Många frågor och få svar

Det spökar 👻

Det finns nåt, med allt!

4 cm skillnad är rätt mycket, faktiskt :O

Mitt hem är där jag lägger min hatt!

Måste ha sett konstigt ut!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten