Etikett: hemma

Gående bord, bokstavligt talat!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juni 2019 kl 19:30, Bli först att kommentera

Vi hade gående bord, igår förmiddag. Hade tagit upp frukostmaten till bussen då vi räknade ut att vi, dvs jag, Åke, Ina och Jitte skulle vara först upp. Men vi bedrog oss, Nicco och Georgo var vaken så vi bar ner det dukade bordet till altanen, sedan kom det en regnskur så då bar vi in det i stugan, med andra ord ett gående bord 😀

När Jitte, Ina, Nicco och Georgo lämnat oss, så blev det lite planering inför nästa sväng upp, vad som ska hem och vad som skulle lämnas, vad som ska köpas och vad vi kan strunta i. Jag bjöd ner Emma, Johan, Sivert och Eva-Britt på citronkladdkaka och kaffe med sjöutsikt, inte illa, man kan nästan leva på utsikten:

Winstone gör sig också bra på bild, eller vad sägs?

Nu på morgonen, hade vi bara att avklara frukosten och lite upprensning och sedan lämnade vi knott och myggriket, för denna gång. Hade lite ärende i Malå, stannade och käka lunch på Enenbacken och sedan gjorde vi en sväng på Dollarstore i Lycksele. Jag hittade en ny hundbädd till Winstone, och den accepterade han utan vidare:

Vi gjorde ett till stopp vid Tallbackens camping och käkade en glass.

Dom har samma bord som på Enebacken, ena sidan med ett rätt stort överhäng, och jag tänker att det kanske är för dom som sitter i rullstol…perfekt! Såna bord skulle finnas lite varstans.

Väl hemma har vi druckit kaffe, filosoferat och känt vilken härlig känsla det är att faktiskt kunna sitta ute utan att ha en jäkla mygghjord i öronen. Nja, sa jag, egentligen, det absolut enda jag saknar är sjön. Så vi gör nog en vallgrav och fyller med vatten härute, problem solved!

Fast ok, stugan är stugan, det är väl det att man ändå är så väderberoende. Är man där vill man vara ute, ska man liks sitta inne så är man nog helst hemma, där man har ALLT, till exempel rinnande vatten…jaja, jag vet, det har vi där med, nästa gång vi kommer upp med en ny vattenblandare 😀

Och när vi åker upp efter nästa helg tar vi med en bil också, så skulle man bli tvärless så kan man ta sig en tur i omgivningarna. Lite svårare då man ska kajka runt i en buss, så fort man ska nånstans.

Ni får ha en fortsatt bra kväll, allihop!

To be…or not to be…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 juni 2019 kl 08:49, Bli först att kommentera

Vi kom in på ämnet bin, då vi satt i Järlåsa på fredagskvällen. Theresé känner en som har några kupor och som skulle ha behövt ställa ut nån på ett annat ställe, så Theresé hade erbjudit sig att kunna härbergera en kupa.

Jo det lät bra fast, nu är det tydligen så att man inte får flytta kupor mellan kyrkostiften. Ehhh och här blev vi lite spridda i våra tankar och prat. Fråga nummer ett, blev automatiskt, varför? Ingen som visste.

Och nästa fråga, vem har bestämt det? Mja, där blev det osäkert och lite funderande, men näpp, vi gick bet på den med.

Sen går vi över till fråga nummer 3, vem i heeela världsalltet åker runt och kontrollerar vart bikuporna står och att dom håller sig inom sina kyrkostifts gränser? Och där kunde vi nog svaret: Biskopen, vem annars 😀 Bi”skopen” såklart!

To be (bi/bee)…or not to be (bee/bi), det är dagens fråga:

Resan hem gick bra, först hade vi siktet inställt på Söderhamn, där jag gick in för att köpa oss en lunch på Kvantum. Det har vi gjort förut och det var lika illa den här gången. Jag var inställd på en räkmacka, men det enda dom har att erbjuda är en landgång som såg jättegod ut men som det ligger tonfisk på…tvitvitvi.

Jamen då tar jag väl en sallad, fast den köpte man över disk, man fick inte blanda själv. Vadå, ska jag stå där och säga att jag vill ha ett salladsblad, lite sånt där för en tia och blandat för resten. Nä, vidare till de grillade kycklingen, som var paketerad två dagar tidigare och blekare kyckling har aldrig mitt öga skådat, så den hoppade jag också.

Det slutade med en nybakad fralla, som jag bredde själv med lite godsaker på, nå det dög väl som lunch.

Sedan rullade vi på genom regnbågar, solsken och skvitter:

Bestämde oss för middag i Docksta, och jag började klura vad jag var sugen på. Hm, någonting salt, pommes, nån hamburgare, kanske halloumi burgare, schnitzel, biff av nåt slag…behövde inte fundera egentligen, dom stängde en minut innan vi kom dit. 18.00, det har dom inte gjort förut!

Och vad gör man, man böjer sig för överheten (nån däruppe som bestämt sig för att det inte ska vara tvärenkelt) och knallar in på Preem som ligger i samma byggnad, och köper en fisgrillad korv i en baguette, fanns inte en gnutta färg på den korven. Fast Winstone hade ju gärna tagit den om han hade blivit erbjuden:

Har sovit gott i vår egna säng, såpass att jag faktiskt inte ens vaknade då Åke steg upp, solen skiner och det är en ny vecka. Ha en fin dag, allihop!

Lite humor må man ju få ha…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 november 2018 kl 08:39, Bli först att kommentera

Undrar om grå vädret gör att fantasin tryter, kan inte komma på vad jag ska skriva om idag. Hm…

Fars dag igår, som vi alla vet, och jag hade ju sett en t-shirt som jag tyckte kunde passa Åke, alltså, på riktigt. Kolla här!

Lite humor sitter väl aldrig fel, fast Nicco tyckte att den där t-shirten kan delas mellan honom och mig. Jag som till och med snavar på mina vinterkängor med 2cm klack…jojo!

Hemma arbete igår, ingen bilkörning och bara utevistelse med hunden. Jag gjorde en pannkaka (Åkes middag idag), målade listerna ett varv till, bakade en ananaspaj, jisses vad god den är, sedan blev det en hel del soffhäng. Nåja, inte fy skam en söndag!

Såg ett roligt klipp på en katt som blir dragen vid nosen, titta bara här:

Och då kan man börja fundera på hur dom egentligen ser på saker och ting, hur dom uppfattar omgivningen. Jag tror inte heller att alla katter, hade gjort samma sak. Precis som när Winstone, 95% av alla gånger, total ignorerar tv:n, men så plötsligt spänner han ögonen på tv rutan och ser seriöst intresserad ut.

Jag vet ju att det inte är alla hundar som kan se bilden på tv, men är det lite beroende på programmet då, eller hur många färgduttar som syns just vid det tillfället då han ser ut att se bilden. Eller…lurar han oss… 😀

Nu ska jag göra mig klar för en blöt promenad med hunden, och nej, det blir ingen lååång prommis, vi kan ju, om vi har otur, krympa i blötan och hur kul var det att gå omkring i för stora kläder.

Önskar er alla en trevlig måndag!

Hon fick heta ett och annat

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2018 kl 07:57, 2 kommentarer

Nu har jag gjort mig av med alla kattsaker, sålt, gett bort till Djurskyddet samt ett klösträd som jag gav bort till en privatperson, som jag vet, värnar om katter och har en hel del av dom. Så det kändes rätt.

Körde upp till K-Rauta och köpte ett hyllsystem till 2 garderober som vi har i sovrummet. Att vi inte gjort det förut, går över mitt förstånd. Känns som om det blev lite mer ordning och reda, samt att vi blev av med lite kläder. Både till klädinsamling och soptippen.

Trassel på flyget för Nicco och Tina, då en passagerare, plötsligt bestämmer sig för att skapa oreda, genom att stoppa avfärden för att hon har checkat in medicin som hon eventuellt, kanske kan behöva uppe i luften. Och inte nog med det, sedan beskyller hon personalen för detta misstag.

Och givetvis, (Nicco heter ju Hällsten i efternamn) så hade hon 60 minuter på sig då hon bokade flygresan, att ta sig från utrikes terminalen till inrikes, på Arlanda. Denna försening, gjorde att hon fick sitta i startgropen då dom landade, kabinpersonalen talade om att alla skulle sitta kvar i sina stolar, lugnt och snällt för att Nicco skulle ha en chans att ta sig ut först, sedan springa det hon hade för att inte missa flyget.

Här fanns den bilden

Hon hann, med tio minuter tillgodo, men…hennes incheckade bagage, hann inte. Så…hon var inte glad igår kväll. Och kvinnan med den felpackade medicinen, fick heta både det ena och det andra, helt förståeligt.

En annan variant är att börja svära på andra språk på ett bedrägligt oskyldigt sätt för att förvilla dem. Här är några möjliga alternativ.
* Baguette moisis – Din mögliga baguette. (Franska)
* Va te faire cuire un oeuf – Gå och få ett ägg kokat (Franska)
* Me cago en la leche! – Jag skiter i mjölken! (Spanska)
* Stara cholera – Gamla pest! (Polska)
* Up your nose with a rubber hose – Stoppa upp en gummislang i näsan (Engelska)
* Haista home – Lukta på mögel (Finska)

Bild samt tips, lånat här

Nu är det bara att hålla en tumme för att väskan lastats och redan är i Umeå eller att den är på väg.

I övrigt har hon haft det bara bra, och som jag skrev förut, dom har gjort saker varenda dag, så intensivt, men trevligt och lärorikt, på många sätt och vis.
Jag har 2 arbetsdagar framför mig, sedan planeras det för en liten sammankomst här hemma på lördag. Vi ska testa årets glögg, surra och ha det gött. Mer om detta, kommer garanterat senare 😀 NU!!!

Hittad på FB

Ha en fin onsdag allihop!

Varför gör man inte tvärtom?

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 september 2018 kl 09:12, Bli först att kommentera

Visst är vi människor, överlag, lite knäppa, åtminstone här i Sverige. Jag tror att dom flesta byter gardiner då våren och sommaren är i antågande, och med solen och ljusa dagar och nätter så väljer man att sätta upp ljusa, ofta genomskinliga gardiner.

Sedan kommer hösten och då vill man ha murriga, mörka färger, för att det sedan ska bytas ut mot ännu mörkare, typ rött och grönt, vid juletid.

Men varför? Med tanke på vad många säger: Nä fyy, nu kommer hösten och mörkret! Varför förstärker man mörkret då, med dessa höstfärger.

Och när det är ljust ute, på sommaren, så svär man över att man får solen i ögonen, hus och lägenheter kokar, men vad har man i fönstret, inget som stoppar värme eller ljus i alla fall. Eller så har man persienner och mörkläggningsgardiner, men dom kanske inte behövdes om man valt en mörkare färg…just saying!

Nu ska jag villigt erkänna att jag gör precis likadant, fast jag vet inte vart det kommer ifrån. Jaja, jul och julfärgerna, det köper jag, men det andra.

Lite som det där att man har inte vita och ljusa kläder på vintern, hm. Det hade ju varit smartare, det är ju inte lika skitigt ute, på vintern som på sommaren 😀

Apropå gardiner och stänger, när jag plockade ner den som satt i hallen, blev jag lite snopen, kolla hur stången ser ut:

Det är mönster på den. Har jag aldrig sett förut, förstår dock inte själva grejen, egentligen, för mönstret är ju inte övertydligt, vem skulle se det där då stången sitter uppe? Fast ändå lite kul.Varför finns inte det idag? Skulle väl kunna vara ett vitt mönster på en svart stång, eller silver…guld…what ever!!! Det skulle ju lysa av sig lite mer. Nu är det mer fokus på knopparna, inte stängerna.

Ja, det var lite tankar så här på tisdags förmiddagen, alltid ska man ha nåt att grunna över 😀 Nu, ut med hunden och sen får vi se vad det blir. Nicco har då min bil idag så jag blir hemma med övriga familjen. Ha det gott, allihop!

Vart tusan är fikat?

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 augusti 2018 kl 10:19, Bli först att kommentera

Ännu en varm dag har passerat, men med betydligt lägre temperaturer på kvällarna, fast det känns ändå rätt ok, och jag tror att många håller med mig.

Jag for och hämtade vatten igår:

Kan ju tala om att vi har faktiskt rinnande vatten i kranen, och det är drickbart, men kan aldrig jämföras med källvatten, finns inte på världskartan, inte heller på Vintergatan. Det vattnet kan man borsta tänderna med och diska, men varför ska man nöja sig med sämre kvalité om det finns andra resurser.

Nicco ville ha lite sällskap och hjälp med målningen av framsidan på stugan, så vi gjorde ett tvärryck och blev klar med den på ett kick. Nu är det ”bara” 3 sidor kvar.

Tina ringde från deras residens i Torre, hon hade städat och gjort fint, dom åker till Sverige idag. Och tyckte att nu när det var så fint där, så vill man ju inte lämna stället. Jag kände igen det, här har det nu sett ut som en arbetsplats, hela semestern och vi får inte uppleva hur slutresultatet blev, ja vi vet ju, men det är en sak att hinna se det en dag och en annan att få bo i ett, några veckor.

Jag hann duka upp, Swedish fika på den ny städade altanen, och vi hann med första klunken, sen kom störtskuren som gjorde att vi gick in i huset:

Och nu tänker ni, vart tusan är fikat, jomen det gömmer sig ett litet paket Brago kex, där bakom termosen 😀 Väl inne i stugan kom kortleken fram…lite annorlunda mot för hemma.

Det dök upp ett 2 års minne på FB, denna bilden, fast den var egentligen tagen 6/8-16:

Då var vi i Maltträsk, minsann. Gillar den lite trolska bilden.
Idag blir det en tur in till Malå, vi ska slänga skräp på återvinningen, kanske det blir en fika någonstans, Dungers har ju öppet 😀 Eller gräddhyllan på Nystedts, vi får se.

Det var jämngrått då vi vaknade, men nu har molnen spruckit upp och det kan dom få fortsätta att göra, tycker jag.

Avrundar dagens inlägg med en bild på kusin Jenny…jag är mållös, seriöst:

Hoppas på en fin dag för er alla!

Bra idé, Maria!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2018 kl 10:06, Bli först att kommentera

Vi satt ute en stund igår, jag och Nicco, och filosoferade. Kom in på ämnet städning och att vi gillar då det är ordning och reda, var sak på sin plats. Så då är det ju fruktansvärt konstigt, att det inte ser ut så, hemma. Men på jobbet håller man undan, eller om man är hemma hos någon annan, då är det lätt städat…VARFÖR???

När jag är på jobbet så kan jag gå och dammtorka lite här och där, putsa, ta en tavelram etc, bara för att. Men hemma, njae, då tar jag fläckvis, eller så bestämmer jag mig för att ta en hel hylla, men sen är det bra för den dagen.

Tycker det är extremt konstigt. Och är vi nere i Järlåsa så går jag runt och plockar i deras återvinningsbaljor, som jag sedan tar med om vi ska åka in till Uppsala, bara för att bli av med det. Men här, näpp, jag pular in i skåpet tills det inte går längre, sen blir man tvungen att bära bort det om man vill kunna stänga dörren. Ofattbart!
Dessutom skulle det ju inte vara en big deal, att ta med skräpet då man går ut med Winstone, hur tänker man egentligen? Varför känns det roligare att städa hos någon annan?

Nå, jag tänker att jag har en lösning på det hela, kolla bara:

Här bor nu inte Hällsten-Lundmark längre, utan Svensson-Larsson, perfekt, det är bara att ta på städhandskarna och dra fram snabeldraken, tjopptjopp så var det gjort 😀

Såg att Tvärån ökat i bredd, i förrgår då jag var ute med Winstone:

Och änderna kom flytande i ett jehu, undrar om dom gillar farten? Vissa av dom flöt sidledes och när dom passerat oss så började dom bromsa upp och vände på femöringen, jo, jag tror att dom gillar det där.

Önskar er alla en trivsam måndag, själv går jag på en jobbarvecka som innebär arbete, 6 dagar av 7. Men, känner jag mig själv rätt så smäller det till precis som det gör då Viggen planen passerar, med en ljudbang, och sedan var det måndag, igen.

Jag skådade ljuset!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2018 kl 09:19, Bli först att kommentera

I see the light!!!

Fast nu snackar jag inte i religiös mening, utan att det finns en sol, däruppe. Kan dock inte påstå att den skänker någon värme, -21 då vi klev upp för 1½ timme sedan. Det blir skor på, för stackars Winstone, men har han tur så blir det varmare till nästa sväng, -10, fixar hans trampdynor utan att krampa.

Tina hade delat ett inlägg på Instagram igår och taggat jag och Nicco i den, det är en kvinna från Malå trakterna som skrivit en del om vädret vi har. Hon heter Karin Sidén Lundmark och jag har hennes tillåtelse att lägga ut den här. Och när ni läser, tänk er dialekten i huvudet…detta är ju som att få min mormor, farmor, morfar eller farfar rätt in i hjärtat, klockrent, och roligt 😀

Idag blir det en bra dag att få vara hemma på, jag har ju bokstavligt talat ingen bil (och idag betyder det att jag inte ids skjutsa Åke till jobbet för att få låna hans Volvo) njae, jag klarar mig utan.

Sen må jag ju säga att hans Volvo inte är kul att köra, finns inget drag i den. Hade tänkt smsa honom i måndags och skriva att den där kan han aldrig ta till en dag på strippen. Jag höll ju på få panik bara att ta mig ut från vår gård innan bilen som kom körandes från vänster hade bucklat till förar dörren, och då var det låååångt kvar innan han ens skulle ha hunnit fram.

Jag gasade, och jag gasade och bilen förflyttades i slow motion, ut på vägen. Jaja, kylan kan ju ha spelat en viss roll också. Sen lyste en lampa med en stjärna (tyckte jag att det såg ut som), strax efter en bred pil, jag frågade Åke då jag kom hem vad dom betydde, han hade ingen aning.

Igår då jag skulle ut lyste en annan lampa, jag ringde upp bilägaren som förklarade att det var glykolen som krymper i kyla men då bilen blir varm så slocknar lampan, och det gjorde den, sen fyllde han även på glykol då han kom hem på lunchen.

Nu upptäckte jag att det inte alls var en stjärna som lyste kvällen innan utan en snöflinga, hm…mja, vad den betyder har vi ingen aning om, och igår lyste den inte. Däremot fick jag veta vad den breda pilen betydde. Jag hade råkat dra spaken ett snäpp längre ner vilket innebar att jag la in 3:an, typ, istället för driven. Nå, ett problem ur vägen, eller en lärdom rikare 😀

Theresé och Anders har tillbringat någon dag i Stockholm, mässor och annat, hon skickade en bild från ett ställe:

Haha, dags för oss att byta vårt efternamn, till engelska, fast då var vi där igen, egentligen blir det ju Flatrockstone, om vi ska vara nog. Hellstone lät lite roligare 😀

Ha en fin dag, allihop!

Han kämpade in i det sista…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 januari 2018 kl 10:26, Bli först att kommentera

Winstone kämpade in i det sista med att försöka hålla sig upprätt, men det gick inte. Då han fått den lugnande sprutan så tog det inte mer än 5-7 minuter innan han blev tvungen att lägga sig ner på golvet, om än, högst motvilligt.

Att vara till veterinären, är inget han tycker är helt fantastiskt roligt, snarare tvärtom. Även fast han fortfarande springer in dit, så vill han lika fort ut igen.

Nå, han hade inte alls så mycket tandsten som dom trott, och i övrigt var han bara fin i munnen, så det var skönt att höra. Och nu glänser hörntänderna ikapp med hans vita päls. Dom passade även på att klippa hans klor, rejält, och det, utan att ta betalt för det, perfekt, kunde inte ha blivit bättre.

Då han kom ut i rummet där jag satt och väntade, så om han först fram till mig en snabbis, sedan direkt mot dörren…och ut…han drog hela vägen till bilen, precis som om han var rädd att jag skulle ändra mig och gå tillbaka in igen. Då vi kom fram till vårt hus och skulle svänga in på gården så grinade han lätt, därbak i baksätet, förmodligen glädjetårar över att pärsen var över.

Nu hoppas vi att det dröjer ett bra tag innan nästa gång man måste dit. Både för hans skull men även om man tänker rent ekonomiskt 😀

Åke kom hem på lunchen igår, och lyckades med konststycket att köra fast, precis i svängen in till Blomstervägen, och där blev han stående, det bara slirade. Jag tog spaden och joinade honom för att se om vi skulle kunna gräva fram lite av däcket, som tur var kom en traktor och körde förbi, tog ett varv i rondellen och kom tillbaka för att höra om Åke ville ha en putt i baken, och det ville han och loss kom han på 3 röda:

Vi har varit ut på morgonsvängen och jag må ju sända ut en varning. Jag var förberedd på halka, men då vi gick iväg kändes det bara bra, det var till och med bra, hela rundan, förutom ett parti, på cirka tio meter, som var en ren isbana, fast det syntes inte, det var lika vitt och fint som överallt annars. Jag hade tur att mina pareringar med armar och ben, gjorde att jag tog mig förbi stället utan att stå på huvudet. Så lita inte på hur det känns eller ser ut…det kan vara lurigt på sina ställen.

Hoppas ni har en bra dag, vart ni än må befinna er!

Det känns som i ett annat liv!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 augusti 2017 kl 08:44, Bli först att kommentera

Jag och Åke, tog en liten prommis med Winstone igår kväll. Då passerade vi Näckrosvägen, och vår gamla lägenhet, där vi tillbringat 17 år. Men ingenstans, känns det som hemma.

Så pratade vi om just det, hemma. Ja jag bodde ju 17 år med mina föräldrar på Mariehem, och sedan ytterligare några år, på samma område, fast i annan lägenhet…och Mariehem är inte hemma för mig heller.

Man är ju inte ny på stället, och man känner till skrymslen och vrår, men hemma känslan är nog alltid, vart du har dina saker. Lite grann som: wherever i lay my hat that’s my home!

Sen känns det också lite besynnerligt att dessa ställen man bott på, känns som i ett annat liv. Kan det ha att göra med, att man egentligen, ska leva här och nu, det är ju precis i detta nuet, som allt är oskrivet, och man kan till viss del, påverka, framtiden. Och utan tidsmaskin, tar man sig aldrig bakåt 😀

Innan den där kvälls prommisen, åkte vi upp på Gammlia och det var snudd på, mer bilar än under alla andra träffar. Vädret var ju det perfekta, och jag tänker att dom flesta tar dom där sista chanserna att få glida runt lite, innan man ställer undan bilen för säsongen.

Nu avrundar jag detta inlägg med..tadaa…bilder på bilar 😀 Och önskar er alla en trevlig torsdag!