Jag hade en riktig närkontakt med en sån där lockespindel, i förrgår, då jag skulle vara bussig och städa uppe på Niccos badrum. Jojo, *hurven*, jag stod på alla fyra och höll på torka golvet bakom toaletten, kom upp med handen på sidan av toalettstolen och DÅ… kom en stor s*t*n*s spindel och kravlade mot handen, HU!!!
Jag har ju sagt att jag inte längre är rädd för spindlar, och nej, jag är inte det, men dom kan väl för sjutton hålla sig på behörigt avstånd, jag vill inte bli överraskad och jag måste, tyvärr, dräpa dom stackare som kommer i min väg och det gillar jag inte.
Jag har ännu inte lärt mig att tacklas med just det problemet, själva dödandet alltså, så jag ryckte en parfym och besprutade den stackaren så där lagom att den blev alldeles vimmelkantig sedan kastade jag mig över den och nöp till… borta. Låter ju onekligen lite dramatiskt sådär, men jag gillar dramatik 🙂
Inte nog med detta, då gick Maria ner i källaren och hämtade upp den där elaka sprayen jag köpt från Anticimex, den där som är så giftig att man ska spruta fyra sekunder i ett rum på 30 kvadrat, sedan stänga alla dörrar och på en halvtimme ska allt levande, vara dött, jopp, och jag sprutade fyra sekunder i hennes lilla badrum så jag hoppas att grannarna bor tillräckligt långt bort 🙂
Den behandlingen ska jag upprepa om en vecka och då vore det väl själva… den, om vi inte slapp dom där sakerna… ett tag åtminstone.
Jag och Tina gjorde lasarettet igår, åkte Pater Noster hissen runt ett varv, och det gick förvånansvärt smärtfritt, jag trodde allt att man skulle kastas lite åt sidan då den skulle göra vändningen, men den gick obemärkt förbi. Sedan gick vi ner på tågstationen och åkte Willy Wonka hissen, glashissen som inte går rakt ner utan som rulltrappan, typ. Och den startar med ett ryck så det är bara att hålla i hatten.
Bilden tagen av Tina Florin
Vi passerade byggnaden och kom ner på Öbacka strand där vi promenerade runt i omgivningarna och avslutade sedan med en kaffe på tågstationen. Det är ju riktigt fint därnere vid älven.
Bilen tagen (lånad) av Tina Florin
Vid middagstid stod jag och tittade ut genom köksfönstret, såg en som var ute och gick med barnvagnen och tyckte att något inte stämde överens med bilden, det såg ljust ut, jag hade tänkt ropa till Åke och säga att det var som han sa, lite snö gör att det blir ljust, men jag gjorde inte det.
Vid middagen undrade han om jag sett att det var ljust härutanför… lyktstolpen har kommit på plats… YEEES, nu behöver vi inte leva i mörkret längre, och inte konstigt då att jag inte tyckte att bilden av barnvagnen stämde, jag såg ju den och inte bara en svart skugga.
Jag mejlade till Umeå kommun, gator och parker, för 15 dagar sedan:
Jag undrar om det är missat att sätta ut en lyktstolpe utanför vårat staket… det är bara mörker här utanför, och ett hål i gräsmattan med en kabel som sticker upp, och det har varit så i snart två år. Bilder på det finns på min blogg: http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/11/07/vilket-morker-1128140
Med vänliga hälsningar
Maria Lundmark Hällsten
Fick sedan till svar:
Hej
Jag ska undersöka har en känsla att det är ett gammalt fundament som är missat att ta bort
Vi håller på att titta över belysningen längs cykelvägar
Vi har börjat med prio ett cykelvägar
MVH
K***** E*****
Och det där trodde vi ju inte riktigt på så jag svarade:
Hej igen!
Nej, detta är inget gammal fundament, det har aldrig stått någon stolpe där förut, enligt min man som bott i huset sedan 1958. Så detta har dom grävt men inte gjort färdigt.
//Maria
Och se, nu står den där i sin fulla prakt, oj vad fint det blev, med lite ljus 🙂 Och oja, jag tror nog allt att det var som jag skrev tidigare i min blogg, att den där stolpen nog hade hamnat mellan några stolar och glömts bort, eftersom fundamentet varit där i 1½ år.
Jag önskar er alla en fin fredag!
Jo han började i tidig ålder, jag lånade korten från Niccos FB sida.
Och då kvällen bjöd på den sista soltimmen så insöp vi en kopp kaffe med likör till, på balkongen utan räcke, kändes lite svindlande, men bra utsikt, jag sa att man kanske inte skulle ha nåt räcke alls… fast, nä, det är nog säkrast, att ha nåt stabilt att hålla sig i.
Tänk, sa Åke, då vi blir gamla och kan flytta upp hit. Jojo, sa jag, då får vi nog allt anlita svärämnet Anders, först, medan han är verksam, och låta honom bygga en hiss, den skulle ju kunna gå hit upp till balkongen, och sedan tar vi bort en staketbit, så får vi inte så mycket att skotta då vi ska gå ut. 😀
Bild lånad HÄR
Senaste kommentarerna