Etikett: hjälp

DD som i dödsdag

Av , , 4 kommentarer 13

 

Såg en snabb notis i förrgår om någon sjuk kvinna som anmodades att göra något från försäkringskassan och därunder stod det om en cancersjuk kille som skulle måsta anmäla sin dödsdag.
Jag letade efter den notisen idag men hittade den inte på vk.se däremot googlade jag och fann detta:
Krävde intyg av cancersjuk man
Försäkringskassan har krävt att en 23-årig cancersjuk man lämnar in ett skriftligt intyg med det datum då han förväntas avlida.
Publicerad 26 februari 2013 – 01:39–Uppdaterad 26 februari 2013 – 15:14
När mannen ansökte om att få flytta hem, för att tillbringa sin sista tid i livet där, ansåg kassan att han inte var tilläckligt sjuk och krävde då in intyget, enligt sajten Nyheter 24. Försäkringskassan beklagar det inträffade och mannen kommer att få sin sjukpenning.
Man upphörs då aldrig att förvånas över liknande dumheter eller vad man nu ska kalla dom, vem är så idiotisk att man ber om en sån sak? Vad förväntar dom att man ska göra??? Ta fram miniräknaren, höfta till med ett datum och få be att återkomma om man nu skulle råka leva över, den utsatta dagen, ja jag vet inte, man kan ju dåna för mindre.
Vet att såna här tragiska fel kan uppstå då det inte är en människa som sitter bakom, utan saker och ting sker via dator eller elektroniskt, men från början, kommer det ju från något mänskligt.
Ta försäkringskassans uträkningar då det gäller rätten till personlig assistent och hur många timmar man kan bli beviljad. Då man ska svara på frågor om hur lång tid man använder till att borsta tänderna, hur många minuter tar det att tvätta kläder, behövs det assistans vid måltid och hur mycket.
Om brukaren sover någon gång mitt på dagen… hur länge, och där kan brukaren bli av med assistanstid om försäkringskassan fastslår att dom sover/vilar för länge och därmed inte behöver hjälp just den tiden. Men hallå… ingen människa på jorden kan ju säga hur länge man sover/vilar, det är skrämmande.
Nå, förövrigt kan jag också meddela att då jag googlade efter notisen om dödsdagen hittade jag flera sidor där man ska räkna ut sin egen dödsdag…ehhh ok, och på en av sidorna skulle man tydligen kunna få veta dagen D om man betalade 199:-, jag tror jag smäller av… seriöst.
Näpp, den dagen jag dör så dör jag, och därmed punkt, jag behöver inte veta när eller var, det får jag ju veta då, eller hur, om nu inte försäkringskassan vill veta det innan, då får jag väl som sagt var, höfta till med något.
Träffade Anna igår och vi tog en kaffe på Mecka, det var inte alls som på gamla tiden, därinne, men trevligt var det ju ändå och två timmar försvann i ett nafs. Kom hem och var slaskblöt om skorna, och inte vet jag om dom hinner torka upp innan dagens arbete, känner mig i behov att köpa ett par nya skor.
Stod ju på skohuset och provade ett par men blev tvärsnål och struntade i dom… det var dumt. Det är precis som med julsaker dom rear ut, man vill inte köpa dom då man precis plockat undan julen, och här tänkte jag väl att jag skulleklara mig till all snö smält bort och kunde köpa vinterskorna efter sommaren och hösten, men ibland bedrar man sig nå så gruvligt.
Jaja, det är som det är, och jag är fortfarande utan Jeep, dom skulle beställa ett hjullager som dom skulle få hem idag och har jag tur hinner dom fixa det innan jag ska iväg och jobba. Önskar er alla en fin fredag!

Ok att smutskasta andra?

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag blev uppringd förra veckan, av en person som läst min blogg och frågade om jag kunde hjälpa henne med en specifik sak. Nu törs jag inte skriva om vad det var, utan det var ytterst hemligt.
 
Igår fick jag ett sms från samma person där hon tackade för hjälpen, allt hade löst sig precis som hon önskat och vi kommer att få läsa om det i VK här framöver. Jag får väl avslöja vad det hela handlade om då man kan läsa om det. Men jag sa till Åke, att det är ju ganska roligt ändå, en människa som man inte känner, ringer och frågar om hjälp, tack vare att dom hittat en på nätet, om det nu var för att hon läst min blogg eller om hon googlat på något speciellt, det vet jag inte, men det är ju ganska coolt ändå.
 
Såna här knappar delades ut vid valvagnarna, Nicco hade fått en:
 
Sedan vet jag att det finns knappar med Holmlund på, med texten: Rösta på Holmlund, slipp Ågren, och en med: Sparka Reinfeldt innan han sparkar dig.
 
Dom är ju smått roliga, dessa knappar, fast jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite sandlådenivå, hur gamla är dessa gökar egentligen, och visar inte dom för alla våra barn, att det är ok att smutskasta andra?
 
Jag vet att det, i alla fall förut, var förbjudet att göra reklam för ett företag samtidigt som man nervärderade ett annat. Man kunde till exempel inte skriva: Handla på ICA för vi är mycket bättre än COOP. Och dom här knapparna är ju lite åt det hållet. Precis som man höll på då man var liten. Min är mycket mycket finare än din, sådeså, tusen gånger mer än du kan säga, stopp i kaninen , pang och lås…osv. Jaja, dom får hålla på hur dom vill, för min del, jag vet vad jag ska rösta på i alla fall, knappar eller inte.
 
Jag bjöd hit Birgitta och Ingegerd på kaffe igår, det är ju ett tag sedan man kunde sitta ute. Och hur roligt är det på en skala då det är grått hela dagen, fram till klockan fyra eller fem på eftermiddagen, då kommer den helt plötsligt fram och bländar en i ögonen så man får mörklägga hela lägenheten. Har solen behagat vara borta hela dan så inti fasen behöver den komma fram då det är dags för middagen. Eller ja, ok, det är väl fint att vi hinner få lite ljus på oss innan den går ner för kvällen 🙂
 
Ni får ha en bra onsdag, själv är min otippad, oplanerad och ogjord än, så vi får se vart den barkar av.

Nu och då

Av , , 6 kommentarer 3

Morning has broken…i alla fall igår. Nu lyser solen med sin frånvaro men kylan håller sig envist kvar, även fast det är 3 grader varmare än vad gårdagen hade att erbjuda.

Helena bloggade igår om ungdomarna nu och förr, och menade att idag är eller åtminstone så känns det som om klimatet mellan ungdomarna har blivit kallare. När jag läste det så kom jag genast ihåg en träff jag hade med en från Bräntis (skolan som jag gick på en gång i tiden), det var nu inte ett planerat möte utan jag skulle in på idrottsmedicinska, i höstas för att mäta bentätheten, och han som skulle göra det, råkade vara en av dom som vi umgicks med, gängvis eller hur man nu ska uttrycka sig. Ibland var man ju bara 3-4 stycken och andra gånger höll man ihop i gäng upp till 10-12 stycken.
 
Det blev givetvis en hel del prat om vad man nu gjorde och om man kom ihåg den eller den och hur det hade varit. Han berättade att han var pappa till 3 pojkar (jag kan ha fel där men pojkar hade han i alla fall), och han berättade att dom ofta satt framför datorn.
 
Jaha sa jag, på gott och ont, för mycket dator är ju inget vidare heller. Nä, sa han men då vet jag åtminstone vart dom är. Du kommer väl ihåg vad vi gjorde på den tiden? Man rökte och drack, men å andra sidan sa han, så höll vi varandra om ryggen, man lämnade inte en kompis som kanske behövde hjälp och det tycktes han ha upplevt nu, att man struntar fullkomligt i sina polare och då det verkligen gäller, så är det var man för sig. Tråkigt, men det ligger nog en hel del i det.
 
Sen kan man alltid undra om anledningen, till varför det har blivit som det är. Har vi lagt för mycket ansvar på dom som är yngre, har vi tagit för givet att dom kan mer än vad dom egentligen klarar av, ställer vi för höga krav och låter vi inte våra barn få vara just barn?
 
När jag var i 9-11 årsåldern så upplever jag att allting egentligen var ganska bekymmerslöst, inte gick jag på scouter, körer, simning etc. Jag tog dagen som den kom och alla vänner jag umgicks med, hade det precis likadant. Jag vet ärligt talat inte om en enda som hade någonting som dom var med i. Och idag tycks var och varannan ungdom ha ett fullbokat schema under veckorna.
 
Nu menar jag inte att ingen ska göra någonting, visst är det nyttigt att komma sig ut och skaffa sig ett intresse eller hobby, men det ska ju vara på en normal nivå med dagar då dom kan vara hellediga. Läxor och dylikt som har med skolan att göra, ska ju också räknas in i allt som dom ska göra. Och fort drar det ihop till att bli ganska fulltecknat.
 
Nä, huvudansvaret ligger ju på oss föräldrar, att se till att allting funkar, tyvärr så är det inte alltid det går vägen, men det finns säkert hjälp att hämta om man skulle behöva. Man är aldrig ensam. Tror att om man nu söker hjälp så kan skolan vara en start, om inte annat så bör dom veta vart man annars ska vända sig. Och man ska inte heller låta saker gå för långt. Det är inte fult och skamligt att be om råd, om man behöver det.
 
Idag ska vi se om vi får igång cheven, tänk, det kan ju faktiskt vara så snöpligt att vi fått soppatorsk, bensin mätaren har ju faktiskt levt ett eget liv, lite nu och då. Även fast den nu verkar ha fungerat när nivån kommit under halvtank. Nu låg den på det röda fältet men enligt den så skulle det ändå vara kvar en tio liter sådär, fast…som vi nu vet vid det här laget, så kan allting hända och ingenting förvånar en längre. Jaja, vi får se, man kan ju faktiskt hoppas på att det bara är det som är felet, så slipper vi lägga ner mer tid på att hitta problemet. Önskar er en trevlig lördag!
Maria Lundmark Hällsten