Etikett: hjärnkirurgi

Älskade att gå till tandläkaren :-)

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Har ju varit och fixat min glugg hos tandläkaren, och nu…tre  år efter att jag sa att en av mina kindtänder skulle dras, för den var inget annat än ett stort problem, så höll tandläkaren med. Dom kan inte hitta en fyllning som sitter kvar och hålet går ända ner till käkbenet, så det blir, mest troligt operation, sa hon…kul kul! Men säkert ett nödvändigt ont.
Apropå tandläkare och dagens skolkande i skolorna, så kom man ju att tänka på när man själv gick i skolan. Jag tror aldrig jag har varit en sån flitig tandläkarbesökare som då. Inte var det någon koll på vart vi tog vägen, ibland sa man det själv till läraren, att man hade en tid och andra gånger bad man en kompis, hälsa att Maria, minsann, har tid hos sin tandläkare…inga frågor ställda.
Sakta men säkert, ändrades dessa förhållanden och man var sedan tvungen att visa fram ett tidkort, tyvärr hade dom även där gjort en liten miss eftersom man inte behövde lämna igen tidkortet när man var klar, så kunde man ju fylla i egna tider, guu´se smart man var 🙂
Jag kommer ihåg en tjej, som verkligen hade problem, hon var kanske en 3-4 år äldre än jag, och det var inte bara skolan hon hade problem med, utan även droger. Hon stannade av en gång då vi stod utanför huset, hon var säkert påverkad på något sätt, och hon frågade hur det gick för oss i skolan, sedan talade hon om vikten av att sköta sig, att hon själv ångrat vad hon gjort osv. Kloka ord, om man tänker på dom idag, men inte lyssnade vi på dom, inte då. Hon dog, ett år senare, av en överdos.
Jag gick aldrig något gymnasium, så det är grundskolan man har i ryggen, och arbetslivserfarenhet, hur långt man nu kommer med det. Men idag gör det ingenting, jag har ju det jobb jag vill ha, och för det krävs inga kunskaper om kungligheter, geografi eller hjärnkirurgi.
Jag var helt enkelt inte intresserad av att läsa och lära, tyvärr. Men när man är som jag så spelar det ju ingen roll, det gick in i ena örat och ut genom det andra, och så är det nog för dom flesta, tycker man att det är ointressant, så varför skulle man då spara på den informationen. Man kanske skulle kunna göra skolan och ämnena mera intressant och spännande?
30% av dagens ungdomar i Umeå har någon gång skolkat, jag undrar vad dom siffrorna var, i början på 80-talet. Kan det vara så stor skillnad idag? Jag är i alla fall glad över det nya systemet dom kör med, kallat skola 24. Där kan jag som förälder logga in och kolla Niccos närvaro/frånvaro, och sen är det så, om dom har för stor frånvaro så kommer det att ”straffas” på ett eller annat vis, fast dom har än inte kommit på hur.
Jag tror på det systemet men jag vet ju också att det krävs engagerade föräldrar och det är inte alla barn som har det, tyvärr.
Näpp, nu ska jag inte gräva ner mig mer i detta om skolkande, jag har provat på det och säkert många med mig. Idag ska jag ut en sväng på jobbet och kolla vad dom sysslar med och ikväll är det föräldramöte. Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten