Etikett: HLR

Finns inga alternativ, just do it!

Av , , Bli först att kommentera 15

Ångrade inte en sekund att jag gick HLR kursen i förrgår. Verkligen nyttigt och vi fick alla prova på att använda hjärtstartaren, så även den, känner jag mig trygg med. Fast jobbigt var det, rent fysiskt, att försöka hålla igång någons hjärta med kompressioner. Jag sa att en sån där docka skulle man haft hemma, värsta träningsredskapet.


Vi fick även lära oss hur man gör en heimlich på person som sitter i rullstol. Inte alla rullstolar är såpass smidiga att man kan stå bakom och nå, runt om.

Där ställdes också frågan, ifall någon kände sig tveksam till mun mot mun metoden. Du vet ju aldrig vem det är som ligger där, och vad den människan kan ha för smittor. Men, sa någon i gruppen, om det väl gäller, så tänker man väl inte, utan bara agerar.

Mjae, fast… gör man det, sa utbildaren. Tänk er scenariot Vasaplan för att ta ett exempel, där ligger en utslagen människa med kanyler och ölburkar, runt omkring. Det är absolut många som skulle tänka, både en och två gånger. MEN, om man inte fixar mun mot mun, kör kompressioner om det är hjärtstillestånd, fast syre behövs också, för att undvika hjärnskador, så långt det går.

Nu är det så finurligt, att det faktiskt finns hjälpmedel som man kan bära med sig. Nämligen dessa.

Klicka på bild för att koma till den hemsidan, annars… Googla för fler alternativ, det finns att beställa med lite olika utseenden och priser. Ett billigt hjälpmedel, om det skulle falla sig så att man råkar ut för nåt missöde.

Med all denna info och övningar, så väcktes även minnen från pappas olycka. Jag vet att man ställer sig frågan, hur mycket skada gör man inte med kompressioner på en redan trasig bröstkorg… Ja, man skadar, men…vad är alternativet? Är det ett hjärtstopp, så är det ett hjärtstopp, och utan hjälp, dör man i vilket fall som helst.

Att utföra en heimlich, hade vi ju kunnat göra, jag och syrran. Den gången vi var hos pappa på lasarettet, och mamma blev erbjuden en lunch. Hon valde kalops och i den fanns ett helt, lagerblad. Detta fastnade i halsen och det blev stor uppståndelse.

Jag hämtade hjälp, då varken jag eller Emma, kände oss trygga att utföra heimlich. Man var ju rädd att man skulle göra helt fel och trycka sönder henne. I rummet strömmande det till folk och till slut stod där, 6-7 stycken sköterskor och möjligtvis en eller två läkare. En av dom, stod bredbent med armarna i kors. Det diskuterades om färd ner på Akuten, för inget fungerade.

Men plötsligt, efter ett till tryck, så släppte det. Med det i bagaget, så kanske man ändå känt att det där… skulle jag aldrig, velat göra. Jag ser ju hur vi skulle haft panik, och näää. Fast som sagt, idag, japp, inga problem.

Apropå hälsa, leva och må, så har jag mejlat Svea Vaccin. Tänker att vi ska på börja vaccination mot Bältros. Har nu läst en del om bältros och vad den kan ställa till med, så…varför chansa.

Ska nog gräva fram den andra resväskan och börja se över vad som ska med imorgon. Köra nån tvättmaskin och så där. Tur att huset inte kommer att stå tomt, för då hade jag nog fått vinka good bye till mina 2, blommande blommor som vill vattnas var tredje dag med vatten, underifrån.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Jag slapp se, höra och göra, tack!

Av , , 5 kommentarer 10

Nicco fick göra/lära sig om, HLR (hjärt och lungräddning) igår på skolan. Och väl hemma så satt vi och pratade om hur man skulle göra om en sån situation skulle uppstå, där man blev tvungen att utöva sina nyss, inlärda konster. Hjärtstartaren, till exempel, som ingen kan misslyckas med…säger dom.

hjartstartare-slide-3HÄR finns den bilden och information

But how about this scenario! Hjärtstataren säger ju vad du ska göra, hela tiden, och vid ett tillfälle, säger den att du ska ta av kläderna…hm…som upplagt för misstag, om du själv börjar klä av dig, hahaa…. Nja, ok, då, risken kanske inte är så stor för det misstaget 😀

Spa slutkörd

Jag började fundera på det här att man faktiskt, kan få igång ens hjärta som slutat slå…så fantastiskt, egentligen, och hur kom man ens på tanken? Hur vet man, när det är dags att ge upp…

I och med pappas olycka, så satt jag och googlade en hel del, jag kunde inte riktigt greppa vad dom hade gjort. Vad jag läst och som jag förstått det, så håller man inte på med återupplivningsförsök, mer än 13-14 minuter. Min pappa hade hjärtstillestånd i sammanlagt 45 minuter…då kanske ni förstår varför man undrar.

Å andra sidan kan jag också förstå att den som håller på att försöka rädda någons liv, har svårt för att släppa taget. Usch, man kan ju bara föreställa sig paniken att vara med om något sådant, man får verkligen hoppas att man slipper.

Nu kom jag osökt ihåg en händelse som inträffade rätt framför mina ögon. Jag vet nu att jag skrivit om det förut, men det var nog längesedan, så jag kan ta det igen 😀
Jag hade följt med Nicco till skolan eller om det var förskolan, och var på väg hem. Vi bodde då på Näckrosvägen, och huset närmast HP:s och Vännäsvägen, höll på att fixas till. Det var byggnationer på taket. Och detta var ungefär denna årstid, kallt och frostigt, kan ha varit lite snö närmast husen.

Jag tittar uppåt  en kille som är och vandrar mitt uppe på taknocken och plötsligt ramlar han på ändan och börjar glida utför. PANIK!!!

Kazan's_Panic_in_the_Street_trailer_screenshot_(8)HÄR hittade jag den bilden

Han har ingen sele på sig, han kämpar och sätter ut både armar och ben för att försöka bromsa, men det hjälper inte. Allt går som i slow motion, och jag hinner tänka tusen tankar…vad ska JAG göra? Vad händer då han landar i backen? Ska jag börja springa nu eller…ska jag ropa på nån, kommer han att klara sig…

Så kommer han fram till kanten, och får ner foten i stuprännan, och där stannar han…PUH!!!

När jag skriver det här nu så ilar det i mina ben, bara genom att gå tänka hela händelsen igen, vilken färd, och jag undrar idag, vad han kände. Köpte han en trisslott, drömmer han mardrömmar, blev han religiös, sökte han ett annat jobb, på markplan? Jag antar i alla fall att om han fortsatte jobba med sitt yrke, så kom nog selen på, efter detta. Och jag var så glad, att jag inte behövde göra någonting överhuvudtaget…jag slapp se, höra och göra. Tack så mycket!

IMG_5774-300x291Önskar er alla en trivsam onsdag!