Etikett: hök

En hök i sovrummet!

Av , , Bli först att kommentera 17

Pratade med Nicco efter gårdagens fadäs med att ta fel buss, då hon tyckte att åttan såg ut som en etta och hamnade på fel ställe. Sånt som händer!?

asl-number-one-coloring-pageasl-number-eight-coloring-page

Nå, vi kom in på vad som hände mig i lördags, och jag sa att jag hade tvingat upp ögonen, då jag hörde att dom pratade över huvudet på mig, om att ringa ambulans och sånt där. Och då jag sa det så sa Nicco att det var igenkänning på den.

På den tiden hon bodde hemma och hade problem med att ta sig upp på mornarna, och jag kom bullrandes upp och skulle få fart på henne. Hon fick pressa sig till det yttersta för att svara på ett glatt och vaket sätt att hon var vaken. Fast det var bara lögner.

När jag lärde mig hennes mönster så var jag inte lika snabb på att gå ner igen, utan jag stannade i hennes kök, och levde om med olika saker för att hon skulle vakna på riktigt.

Idag har hon en väckarklocka som sakta tänder upp ljuset i rummet samt avger fågelkvitter. Hon sa att Tano, the dog, kan hon se i ögonvrån, att han sitter och ser väldans skeptiskt på henne, och undrar vad tusan hon dragit in i lägenheten.

53913837_10156979791371585_2434860060099215360_n

Och jag undrade vad som kommer att hända, den dagen hon har semester, solen stiger upp och fåglarna kvittrar ute, kommer hon då att vakna i tron om att det är väckaren?

Hon hade pratat om just detta på jobbet och fortsatte tala om att det var småfågelkvitter och man kunde även välja hök läte. Då blev det tyst i fikarummet. Alla såg fundersam ut, men Nicco kom på varför, hon sa fel, inte hök utan gök. Då hon sa det så drog dom alla en suck av lättnad. Dom hade funderat på hur tusan en hök låter, hahaa…

Ja, och där drog vi iväg, det kanske skulle vara nåt, för dom svårväckta, ett alarm som skriker som en rovfågel, du känner dig jagad i sömnen, eller som Nicco föreslog, ljudet från Ronja rövardotter, där fåglarna med människokroppar, skriker. Mm, eller så tar vi nåt enkelt, sa jag, introt till Hajen 😀 Nä, där spårade det, totalt 😀

Nån som är duktig på att sova är Åke. Jag kan prata med honom, vissla, hallåa, och han hör ingenting, men jädrar om jag häller upp en kopp kaffe, då öppnas ögonen. Jag fattar inte hur det är möjligt, men men…

Fast det är ju skönt att kunna sova, det är vi nog alla eniga om:

Åke för typ 18 år sedan, även då, besatt han konsten att kunna sova, oavsett vad som hände runt omkring, här är det Nicco som nattat sina dockor…:D
Skanning_20190929 (2)Önskar er alla en fin tisdag!

Vi fick veta vad det var

Av , , 2 kommentarer 5

 

Det kom hit en kille igår som ville ha fågeln, han skulle stoppa upp den. Vidare fick vi då veta att det inte var en hök utan en Järpe…har ni hört, vad nu denna hönsfågel gjorde i stan en lördags morgon, ja det lär vi aldrig få veta.
Jag har en gång tidigare haft ute denna bild, tagen av mig från min kokbok:
Och där fick man ju verkligen ta sig en funderare, undrade hur stackarn den fågeln skulle ha sett ut 🙂 Men nu vet vi då hur en äkta Järpe ser ut, även om den är förvillande lik en duvhök, åtminstone för en människa som inte har ett större fågelintresse.
När vi åkte bort med bussen och buicken så följde inte bara Brälla med, utan även Lena, en John och barnbarnet Elliot. Dom skulle in på en loppis som låg i byn dit vi körde fordonen.
Inga konstigheter inträffade på vägen dit och inte hem heller. Lena var så smart att hon packat med sig en picnic korg så vi fick stanna efter vägen och ta oss en fika, det satt ju hur bra som helst.
Dessutom blev vi ditbjudna, till Lundalogén, ni vet, på middag. Hon bjöd på go´köttet med sås, och lokala grönsaker till samt klyftpotatis och gelé, hur gott som helst. Sedan kom Öhman dit, lagom till hjortronpajen och kaffet, och efter det så plockades den lilla skivspelaren fram och D.J Öhman skulle assistera och fixa fram låtarna…det gjorde han…buntvis.  Även en Mats Karlsson dök upp och spisade skivor.
Idag kanske vi tar oss en tur till antikhuset i Rödåsel och ser om dom fått in nåt nytt. Och sedan får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin dag!

Men äntligen…

Av , , 2 kommentarer 4

Fick in en liten liten sticka under hälen igår då vi var ute och gick. Och hur något sååå litet, kan göra så ont, är helt obegripligt.

Annat var det då Theresé hade lekt med blyertspennor i soffan och missat att plocka bort en av dom, och givetvis satt den fast mellan dynorna och jag kastade mig ner i soffan och pennan borrade sig fast i låret. Det gjorde fruktansvärt ont, men den gick då att få bort, om än lite trögt. Ja jag vet, Theresé, det var inte avsiktligt. Ska väl också tilläggas att händelsen med pennan inträffade för ca tjugo år sedan.

Nåväl, nu fick jag då äntligen bort den lilla sk-t stickan men man ska var vig som en jag vet inte vad, och sen ska man ha syn som en hök för att kunna hitta något så litet.

Over and out!!!

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Hök syn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jag har glasögon, inte alltjämt men när jag ser på teve, kör bil och ibland framför datorn. Jag fick glasögonen för ca 9 år sedan. Innan dess hade jag syn som en hök och kunde till och med se saker som Åke inte såg fast han hade sina glasögon på sig.
 
De var på en hälsoundersökning som sköterskan ifrågasatte att jag ens fick köra bil utan glasögon, hon tyckte att jag var meste halvblind på ena ögat, äsch tyckte jag, inte har jag fel på synen inte. Det är väl så, att när synen långsamt blir sämre så kompenserar man det, med att bland annat kisa framför teven då man hade lite svårt att se vad som stod där.
 
Nåväl, min pappa tyckte att jag skulle fara och köpa ett par, då jag skämtade med honom och sa att jag inte sett att jag legat och kört bakom honom på mariehem och att det enda jag egentligen behövde var en vit käpp som jag kunde sticka ut genom fönstret då jag körde bil, för att lokalisera lyktstolparna.
 
Så blev det också, jag beställde en tid hos optikern och dom sa väl i princip samma sak, dom fattade inte att jag klarat mig så bra utan glasögon. Bestämde mig för ett par som jag skulle få hämta ut efter en vecka, vilket jag gjorde.
 
Väl hemkommen med dom nyinköpta glasögonen så ställde jag mig på balkongen för att titta om jag såg nummerskyltarna på bilarna, nere på gatan, typ 30 meter bort. Och det gick inte att utläsa bokstäverna eller siffrorna. Det var en stor besvikelse, det var nämligen så här att när jag lånade Åkes glasögon så kunde jag se vad det stod på nummerplåtarna på bilar som var parkerad 50 meter bort, utan problem. Något stämde inte. Jag ringde upp optikern och sa att det måste vara nåt fel på styrkan och sen talade jag om hur jag testat Åkes och mina glasögon. Vänta sa hon, jag ringer upp.
 
5 minuter senare ringer hon upp och säger med ett glatt uttryck, att det var inget fel på styrkan, man ska nämligen inte ens se så där bra. Då spelar det ingen roll hur roligt och perfekt man tycker att det är. Ögonen är tydligen inte skapta som en höks 🙂
 
Idag har jag inget speciellt inplanerat, förutom 10 promenaden. Ganska skönt egentligen, men jag kan lova att dagen kommer att försvinna i alla fall, planerad eller oplanerad. Önskar er alla en bra sådan.