1 dag försvann i mitt bloggarkiv, nämligen gårdagen, (för er som inte la märke till det) 😉  Fick i alla fall en friendly förfrågan, via sms, från Monika, som var rädd att något hade hänt. Nej, visst hände det saker men inget av allvarligare karaktär, inte igår i alla fall 😄

Hade nog stannat i Njurunda, om det inte varit för att där kostar det att stå, och sist jag kollade så fattade jag inte ens hur man skulle göra. Så, vi lämnade det stället, fulltankade och fortsatte en liten bit till.

Vi vaknade upp i Armsjön, drack en kaffe, kollade avståndet, och det visade sig ta 61 timmar dit vi skulle, om vi inte hade haft ett fordon, utan bara traskat på.

Gjorde 2 stopp, för intag av medhavd lunch…ish och en bensträckare. Vi passerade några vägarbeten. Just detta innan Uppsala, där dom stängt av en dubbelfil och plötsligt skulle vi möta trafiken.

Det varnades varannan 500 meter, om att det var 70, omkörningsförbud och mötande trafik. Dessutom var det utställt koner i mitten.
Här undrade jag varför… ehh, begriper inte folk som har körkort, och som är dom enda som ska vistas där, vad som gäller?

Vad är det för dalt? Ska man ponera att förare är så sjukt trötta att dom inte ser att dom får mötande trafik? För i så fall, varför ser det inte ut så här, på alla andra vägar i Sverige? Hur många smala och eländiga finns det inte, där det både är 70, 80 och 90 i hastighet, men inga varningar om mötande trafik?

Det är en sak om man mitt i denna sträcka har en utfart från annan väg, och det ska informeras om detta. Men så var det inte alls, hela vägen. Det där blev nästan som att sitta i kö i telefonen. Och du får höra en gång i minuten att det är kö, att du kan kolla in deras hemsida, att det är 30 minuter kvar, fast det i själva verket tar 10 minuter. Här undrar jag om dom säger 30, för att avskräcka folk?

Nåja, fram kom vi, och Theresé var nyss hemkommen. Vi hade fruktstund i deras uterum, sen blev det 3 fika, och förberedelser för middagen som blev en köttsoppa.

Winstone och Bobby, försökte bekanta sig med varandra. Svårt då den ena inte vill…Winstone, och den andre vill, ibland, och ibland vill den fräsa och vifta lite utmanande på tassarna. Fast det går ändå hyggligt. Inga större draman.

Fast Winstone…inte Churchill nu, utan vår Winstone, ville väldigt gärna gå ut och tugga på godsaken han fått. Bobby står här, just nedanför mina fötter och uppenbarligen tycker Winstone att han utgör ett hot mot hans godis. -Please…öppna dörren så jag får gå ut, människa!

Nu är Theresé och Anders på sina jobb, och Sally i skolan. Vi har inga planer för dagen, men eventuellt en slottsrunda imorgon. Vi får se vart det lutar. Har nyss kokat kaffe, så dagen är bara nystartad.

Den här bilden dök upp som 2 års minne, och det är väl hösten vi nu går tillmötes. Och med den önskar jag er en fin fredag, allihop!