Ja… visserligen var det mer än någon av oss andra visste, att vi hade hund, men tydligen finns det andra som tror det. Vi tar det från början.
Jag jobbade ju mina tio timmar igår, det var söndag, och vad passar då bättre än att få åka och köpa oss en pizza efter dagens slut, att slippa vara kreativ och komma på något vettigt, stå vid spisen och laga till det och… ja ni vet vad jag pratar om.
Åke är som alltid klar först, och han tar i vanlig ordning sin cigarett och går ut på bron för att insupa den dödligt goda röken från sin pinne. När han öppnar dörren ut, så nyser han och det är inte nådigt, vilket ljud han kan få till då han nyser.
Vi tittar på varandra, Nicco och jag, och skrattar lite och tänker väl tanken om vad andra skulle tänkt, om dom hört honom. Och nu råkade det ju var en som noterade nysningen.
Här utanför kommer en liten kille i 6-7 årsåldern och går, helt fredligt, ut kommer Åke och låter som han gör och killen blir vettskrämd. Han tvärnitar och säger till Åke: OJ, vad din hund skrämde mig!!! Nämen, vi har ingen hund, svarar Åke. –Nähä, men jag blev skrämd i alla fall.
Jag och Nicco noterar händelsen här utanför, för killen står kvar och pratar med Åke och gestikulerar med händer och armar, och vi undrar just vad dom snackar om. När Åke sedan kommer in så frågar vi honom vad den lille killen hade velat.
Ja, han sa ju det där om hunden, och sedan då Åke tände cigaretten så sa killen genast: Jag känner röken redan, ända hit. Om du vill sluta röka så tycker jag att du ska köpa Nicorette, det hjälper med en gång!
Hahaa… vilken kille, och uppenbarligen gillar han reklamen på tv, för jag förmodar ju att Nicorette inte tillhör sakerna han provat på. Ja så kan det gå, om man nyser… tur att det inte gick förbi någon med dåligt hjärta, då vet man aldrig hur det hade kunnat sluta. Önskar er alla en fin måndag!
Senaste kommentarerna