Etikett: huvudet

En fråga…eller fundering

Av , , Bli först att kommentera 10

En fundering så här på morgonkvisten…hur kan det komma sig att man kan måtta in sig så precis i sängen vid sänggåendet, att man aldrig behöver hasa upp eller ner då man lagt sig?

Spelar heller ingen roll om man stiger upp i nattens mörker för en snabb rundvandring i hemmet för att sedan återvända till sängläge, man sätter sig ändå på exakt rätt ställe för att tippa omkull och hamna med huvudet på kudden. Och detta i kolandes mörker. Är det bara rena rama skills eller är det så för alla?

Fast det vore ju lite jobbigt om man aldrig hittade av rätt, utan fick hålla på i 5 minuter varje gång för att justera in rätt position 😀

Och apropå att justera, så blev det ännu en justering i mitt schema, och jag jobbar dagtid idag, skulle egentligen varit kvällspass, men det gör inte så mycket, det är som både och, att jobba eftermiddag känns bra då man gör det, och att jobba morgon/förmiddag, känns bra då man väl klivit upp och dagen börjat rulla på. Det är väl som tur då att man får det lite blandat så där.

Annars inget speciellt och inget nytt, hann inte med så mycket igår, missade cruisingen men det kommer ju fler kvällar, förhoppningsvis innan det är dags att ställa undan bilarna för vintern. Nu ska jag ut med Winstone en tvär sväng och sedan dra iväg på jobbet. Hoppas på en bra dag, för er alla!

003

Jag nös och tänkte på Cesar!

Av , , Bli först att kommentera 10

Varje gång jag nyser, nu hädanefter, så kommer jag att tänka på Cesar Millan, vare sig jag vill eller inte. Ni vet, han som snackar med hundarna. Jag gillar hans sätt att gå tillväga och han vet nog det mesta om hundar, vad jag nu tänker på är det där psssch ljudet, som man ska använda för att korrigera en hunds beteende.

Till exempel då dom gör fel och du snabbt vill få dom att avledas, även ett sätt att tala om att det dom gör, inte är ok.

Mm, funkar jättebra, även på Winstone och katterna, det är ju samma ljud som kommer ur den där självutlösande kattsprayen, det pyser till.

Så var jag ute med Winstone förra veckan och jag kände mig nödbedd att nysa, försökte dämpa mig lite och det blev exakt Cesar Millans ljud, Winstone som struttade runt på sidan om mig och hade en fin dag ute i solen bland alla lukter och intressanta saker, stannade nästan mitt i steget och böjde huvudet lite lätt nedåt och tittade på mig med förskrämd blick…vad hade han gjort???

Jag kunde inte annat än börja skratta och undrar ju nu, förstås, om Cesar tänkt på detta själv, hahaa…jag menar, en hund lever i nuet, hela tiden, den ska inte straffas efteråt, utan med omedelbar verkan, så nu undrar Winstone, vad han gjorde som var så fel…den där dagen 😀

Foto0631Ja exakt…vi gör ju ALDRIG några galna saker som vi inte får!!!

Jag jobbar i eftermiddag och sen, mina vänner, är jag ledig i dagarna 6, ska bli underbart. Jag och Åke tar ju vår buss och åker ner till Järlåsa, där det blir tårtkalas…nä, ursäkta, Mimmi kalas var det ju. Och Nicco stannar hemma med katterna, hon ska tjäna sig en slant på lördag och jobba under Wheels dagen.

wheels14

 Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

 

ADHD hunden…

Av , , Bli först att kommentera 11

Winstone har ett hörn… alldeles eget, tycker han i alla fall, i vår tv rums soffa. Och där ska han klämma ner sig, minst en gång per dag och speciellt då någon sätter sig just i hans hörna.

Sedan har han saker för sig, där han ligger och ser ut som om han ska ställa sig på skallen. Rumpan rätt upp, huvudet rätt ner i kudden eller ibland under, och sedan sparkar han på den som sitter där, precis som om han försöker putta ner en från hans ställe.

Han kan också, rätt vad det är, skälla till så man håller på få en hjärtinfarkt, eller så börjar han nafsa efter ens fingrar och armar.

Här satt jag i hans hörn:

Foto0101Foto0100 Foto0102 Foto0104 Foto0105

Det uppskattades inte, men han ser så rolig ut, helt galen.

Då undrar jag, eftersom det faktiskt stod på den hundförsäkringen vi hade, att den även täckte om hunden har ADHD. Ehhh, ok, jag visste inte att hundar kunde ha det. Och hur ställer man den diagnosen? Kan detta vara ett ADHD beteende, som han håller på, eller är det bara valpbeteendet eller andra olater han lagt till sig?

Sen är han bara för kul, speciellt då vi sitter vid matbordet. I köket har vi satt en gräns, bortom spisen (lite Ceasar Milan style), och där får han vara, och han ska inte överskrida den gränsen. Det gör han inte heller, då vi tittar på honom, men jäklar om du vänder bort blicken, tio sekunder, då har vovven plötsligt förflyttats en halvmeter närmare, utan att ha ändrat position på kroppen.

Vi säger åt honom att backa, och då gör han det, även om han ibland sjådar på och försöker men tar sig inte en tum bakåt, det ser bara ut som det, men så plötsligt lossnar det, han backar, för att sedan upprepa det där smygandet tillbaka.

Och han sitter och tittar på oss, allihop och har ett minspel som ser så frågande ut. BACKA!!! Säger Nicco, där är din gräns!!! Han tittar på henne exakt som om han svarar: Vadå, gräns…är inte vi med i EU, det är väl gränslöst?

Jaja, han är för gullig, det spelar ingen roll 😀

Trevlig stund hos kusin Anna, vi träffs alltför sällan. Då vi var barn, så umgicks vi, nästan hela sommarloven, ibland fick jag åka ner och hälsa på henne i Stockholm och andra gånger stannade hon kvar hos oss i Malå, eller kom till Umeå. Idag bor hon med sin familj här i Umeå, takvåning i bågenhuset, med utsikt över stan.

Och det kan ibland bli så, då man hamnar för nära så pratar man mindre med varandra. Vi talades ändå vid på telefon, kanske en gång i månaden, då dom bodde därnere, nu händer det knappt aldrig. Man kanske blir bortskämd på nåt vis…dom finns ju ändå här, i närheten. Ja, jag vet inte alls, det var bara en teori.

Ni får ha en underbar dag…jag börjar se fram emot midsommarhelgen nu, ledig, träffa gamla gänget, och bara ha det gott.

 

Ryssen är här!!!

Av , , 2 kommentarer 8

Jo det är sant… fast h*n kom inte idag utan det var faktiskt ett tag sedan. Nu snackar jag den sibiriska nötkråkan, den så kallade kottbombaren.

Vi stod härute för några dagar sedan och pratade med Tord och Ebba då nötkråkan plötsligt alarmerade sin ankomst till tallen (ja, den låter som en väckarklocka) och en halvminut senare släppte den ner en kotte så det bompade till i backen.

Det är faktiskt bara att passa sig så man inte får en sån där klump i skallen, dom är hård, tung och rätt stora:

017 018

Tord har också en sån där tall på deras gård och han sa att då Ebba var liten så var det faktiskt något dom tänkte på, då hon vistades ute, att en kotte i skallen var ett tänkbart scenario. Vi har ju hört då dom släppt ner kottar på bilar som kör förbi, och det hörs, jag lovar 🙂

Jag fick återigen bevis på att världen inte är stor, då jag igår åkte på färgaffären för att köpa mer färg till staketet. Killen som skulle hjälpa mig, plockade fram en burk som han trodde var mest lik den vi börjat med, och jag påpekade att priset var i alla fall mycket bättre, det skiljde 200:- för en burk.

Ja, sa han, det är ju därför du ska komma hit och handla, jo sa jag, men vi var i stugan i Malå och hade inte så mycket att välja på. Vad sa du, frågade han, Malå? Jag är ju därifrån, vart har ni stugan? På Lainejaur-udden, svarade jag, det är min mamma som äger halva den.

Då trodde han att jag skojade, du sa han, då är det förmodligen min pappa du köpt färgen av, och han bor på ju på Udden. Och oh ja, då vet ju till och med jag vem han är och det stämmer, det var han vi köpte färgen av 🙂

Vi väntade regn hela dagen igår så därför målade jag ingenting, men det kunde jag lätt ha gjort, det kom ju aldrig, det där stora svarta molnet som låg bakom huset. Nåja, det blir väl då det blir, inget att göra åt saken.

Önskar er alla en bra söndag!

Gasvarning!

Av , , 2 kommentarer 6

Kan ju inte låta bli, men en Jan B, går numer runt med ett armband som det står gasvarning på…

Ja jag vet, det låter jätteskumt men fyller en mycket viktig funktion, det är så här. Han har nämligen opererat ögat, han hade en spricka eller hål på den gula fläcken. Detta åtgärdas genom att gas sprutas in i ögat sedan får man under tre dygn, inte ens lyfta upp skallen utan ska sitta/ligga/stå, med huvudet riktat ner mot sina fötter.

Efter dessa tre dygn anses själva proceduren vara avklarad men det kan dröja upp till sex veckor innan allt är som vanligt igen. Under dessa sex veckor….om man då skulle råka vara inblandad i en olycka och ambulanspersonalen vill använda sig av lustgas, så ska detta armband varna för att så får icket ske, då blir man nämligen blind.

Grymt men sant, jag hade aldrig hört talas om detta och visst är det väl tur att man nu kan operera en sån sak, men jag ska ju ärligt erkänna att jag först trodde att varningen gällde en naturgas 🙂

*klura* på den ni

Av , , 7 kommentarer 5

Åke sa en sak igår som väckte en del huvudbry…kanske, i alla fall för mig, men jag vet inte om jag är världens smartaste person 🙂

Nå, han har som bekant (för er som vet hur han ser ut) en del skäggväxt. Ibland rakar han bort det precis som han gjort nu och när det blev snack om det igår på café kvällen så skyllde han på att han ville ta bort det som blivit vitt/grått, men, tyckte han, visst är det konstigt att skägget, som faktskt suttit i ansiktet, 18-20 år mindre tid än håret på skallen, ändå blivit så mycket /vitare/gråare än håret på huvudet. Hur kan det komma sig?

 

Läkarintyg

Av , , 2 kommentarer 3

Här kommer lite mer utdrag från läkarintyg:

*Hon beskriver huvudvärken som spännande.

*Patienten röker en cigarett i veckan. Uppmanar honom att dra in på rökningen.

*Patienten fick rådet att gå och hänga sig.

*Kan ej få ned hakan mot huvudet.

*Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.

*Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

*Urin odlad på distriktläkaren visar växt av coli.

*Patienten har återigen fått ont i värken.

*Vänster knä svullnade upp och sökte distriktläkare.

*En hel del bekymmer med sina fötter, kan inte sjunga för halsen.

Om vissa sjukintyg ser ut på detta viset så borde slutkontentan av detta, vara som alla säger, man ska vara frisk för att vara sjuk!

 

 

Hysteriskt roligt!

Av , , 1 kommentar 2

Det bästa som går på teven är AFV (american funniest home videos), tyvärr så verkar det inte finnas så många nya avsnitt utan dom ältas om och om igen, men för vår del tycks det inte ha någon betydelse, vi skrattar så vi har ont i magen, varje morgon dom visar det och varje kväll och helg.
 
Jag har tre absoluta favoriter och den första är hunden som fått ett ben att gnaga på, han ligger i soffan och sen ser man hur hans bakben, sakta rör sig framåt, som om det är en inkräktare som har tänkt lägga beslag på hans godis, han morrar och hugger åt sitt egna bakben och man kan inte annat än skratta. Som tur var vann dom det stora priset, en av alla gånger det delas ut, och dom sa att nu skulle dom ha råd att skicka honom till en hundpsykolog, det såg ju ut att behövas.
 
Andra klippet är en äldre herre, i gissningsvis 70 årsåldern. Han går i sakta mak fram till ett stängsel som är ca 1 meter högt och som han ska kliva över. När han fått över ena benet vänder han sig om och fastnar med den andra benet i stängslet, han greppar en liten trädslana som finns i hans närhet och sakta sakta viks han och slanan bakåt, det går verkligen i snigelfart, och när han väl landar, på andra sidan stängslet så lyckas han peta in slanan under kepsen eller vad det nu är han har på huvudet och när han sedan släpper taget så blir det världens katapult och kepsen flyger tillbaka till ruta ett…hysteriskt roligt.
 
Och sist men inte minst, den där mannen som hoppar trampolin. Han tar fart och stampar i några gånger sedan, och nu kommer det som verkligen är knepigt, när han hoppar så lyckas han hamna UNDER trampolinen som bånkar till honom i skallen. Jag har sett den så många gånger men har ännu inte lyckats komma underfund med hur han lyckas med det konststycket. Men roligt är det.
 
Roliga saker har man själv varit med om men när tusan har man tajmat in att ha kameran i handen? Nä man får skriva ner det istället och hoppas att dom som sedan läser eller hör det berättas, tror på det.

 

Ha en fantastiskt rolig dag och berätta den för någon så den koms ihåg!

Maria Lundmark Hällsten