Etikett: Ina

Finns det nån som har det värst, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 11

Gjorde en sväng förbi jobb kontoret igår. Träffade Ina på Ullas där vi kaffedejtade och pratade om sommaren som är på G och vad som händer då. Ofta har man planer hit och dit, och då man sedan sitter där, efter semesterns slut så vet man inte varför man inte hann göra allt man skulle ha gjort. Kan bero på just det där att tiden går fort, då man har roligt.

 

Hade ett samtal igår med en som inte känner att hon ligger på topp. Hon har det inte lätt och det sker förändringar med hälsan och det syns mer markant idag, än det gjort tidigare. Hon känner att hon inte klarar sig själv längre. Nu är det till gränsen att hon går in i en depression.

Hon berättade att hon inte kan sluta tänka på detta och hur det ska bli framgent. Vad säger man en sån gång? Vad kan jag, rimligtvis säga som skulle kunna vara nån typ av tröst? Det är jättesvårt! Men jag sa dels det, det där att jag inte vet, samtidigt som jag fortsatte med, att hennes tankar, inte heller hjälper henne. Utan snarare gör att det känns värre.

Ibland ska man nog ta det dag för dag. Även om man vet vad som komma skall. Här blir det just det där att man aldrig ska ta ut något i förskott. För vet ingen annan, något som kan hjälpa, så vet inte heller någon annan, vad som står och händer och väntar bakom nästa dörr. Man ska ju aldrig ge upp, hur tufft det än må kännas och vara.

Den enda trösten jag har, sa jag, är att just du, gjort precis allt du kunnat för att göra så det så bra som möjligt. Du har tagit hand om dig själv, du har sett efter din hälsa, och trots allt det, så kom det här. Men det innebär även att du inte hade kunnat göra något annorlunda, du fick inga val. Så på det sättet kan man inte heller ångra något, eller slå sig själv för allt man lät bli att göra.

Nå, jag och Åke pratade om det här då vi satt och åt middag. Jag avrundade med dom ord jag sagt så många gånger förut, åt en annan person som jag var väldigt nära. ”Hur eländigt man än må ha det, så tänk på den stackaren som har det värst i hela världen! Ja, svarade den här personen, tänk på han, stackarn.”  Och sen skrattade vi alltid. För vem i hela världen, kan ha det värst?

När jag sa det till Åke igår så nämnde jag en person, som enligt jag, må vara en som haft det värsta livet. Mannen som levde 72 år i en järnlunga. Åke hade aldrig hört talas om honom så jag googlade fram en bild

 

”Han var bara sex år gammal när han drabbades av polio och placerades i en så kallad järnlunga – en cylinderformad maskin som omsluter personen som behandlas och som genom tryckförändringar hjälper denne att andas.

Järnlungor användes för att hjälpa personer som förlamats av polio att andas och är nu ersatt med respirator. Paul Alexander var en av de sista människorna i världen som behandlades i en järnlunga.

Sommaren 1952 drabbades han av polio och vaknade upp i en järnlunga – vilket skulle bli den plats där han spenderades majoriteten av sitt liv, rapporterar Sky news.

Efter att Paul Alexander lärde sig att andas på egen hand kunde han lämna järnlungan några timmar åt gången och han lät inte förlamningen och järnlungan hindra honom från att leva.

I maj 2020 skrev The Guardian ett reportage om Paul Alexander. De beskrev då hur han under sitt liv hade gått på college och universitet, flugit flygplan, gått på strippklubb, blivit kär, sett havet och varit i kyrkan. Mot alla odds både utbildade han sig till jurist och blev författare.

 – Jag visste att om jag skulle göra något med mitt liv, så måste det vara en mental sak. Jag skulle inte bli en basketspelare, sa han till The Guardian i samband med reportaget.

De sista åren tvingades han återigen leva i järnlungan dygnet runt och led av flera hälsoproblem. Bland annat hade han återkommande luftvägsinfektioner och kroniska smärtor i benen. Han avled den 11 mars 2024, 78 år gammal.”

Då jag nu googlade, så fann jag också att han dött, i år. Sorgligt på sitt sätt. Men det som förbryllar mest, är att han inte tyckte att han hade ett dåligt liv. Trots att han var bunden att tillbringa största delen av sitt liv, i denna järnlunga. Jag slås av att ingen kan ju mäta sig med någon annan. Det som betyder allt för dig, behöver inte vara värt något i nån annans ögon.

Tilläggas kan också, att om man inte vet av nåt annat liv, så vad ska man då sakna? Man kan dock alltid sakna det man haft och saknaden blir än värre, om man vet att det aldrig kommer att komma tillbaka. Fast återigen, det behöver inte betyda att du aldrig kommer att få något nytt, som kanske gör en förbättring framåt. Saker och ting är i konstant förändring, livet likaså.

Mary delade en bild igår, som jag tycker kan passa in här, tänkvärda ord, för oss alla.

Träffade på en kelsjuk Sambo igår kväll. Han är inte lätt att fota, kan jag tala om, haha.

Då jag gick hem, strax innan 21, så var det vårkänslor då man tittade på en himmel som fortfarande var ljus åt ena hållet. Kändes underbart och lite magiskt, så där

Nu ska Mr W ut på promenad. Sen ska jag fixa en fläskpannkaka, hoppas på att kunna sitta ute i solen en stund, och sedan jobb i eftermiddag. Ser ut att blåsa ute så jag vet inte hur pass skönt det är. Men det brukar ju bli varmare, mitt på hållet, och hittar man lä, så blir det säkert najs. Ha en fin torsdag, allihop!

Skrattmusklerna fick jobba 🤣😂

Av , , 4 kommentarer 12

Puben var öppen nere på Nailheads igår kväll. Vi åt middag och tog nåt drickbart innan vi begav oss dit. Theresé öl ville säga nåt…

Blev sedan lite mer öl, fick lite gott av Ina 😜

Vi hamnade med Mats Boström och precis som vanligt…så skrattade vi oss genom kvällen. Skrattmusklerna fick arbeta på riktigt. Vi har ju en historia ihop. Hängde jätte mycket under skoltiden, och han är nog den enda idag, som vi umgås med, även om det är sporadiskt.

Vi kom in på ämnet barn och ungdomar. Vi har ju barnbarn, bägge två. Han var fundersam på om dom som växte upp då, i absoluta början av 80 talet, hade samma beteende som ungdomar som växer upp idag. Mja, vi började nog i rätt tidig ålder att protestera och försöka gå våra egna vägar. Vuxna människor var inte mycket att hänga i julgranen.

Men oavsett vad vi gjorde på den tiden, så kändes det inte lika kallt. Man tog hand om varandra. Det satt sällan fast. Idag är det mer att det ska levereras, saker ska hända, nån hänger inte med…”skit i den” jag väljer en annan. Allt ska gå så fort och barn får inte vara barn på riktigt.

Det är så sällan du ser nån ute på det sättet vi gjorde. Vi klättrade i träd

Hoppade runt på stenar, spelade kula, vi behövde ingen som gav oss direktiv eller som skulle hitta på vad vi skulle göra, vi gjorde saker ändå

. När man sedan kom upp i tonåren och det blev moppehäng, prova på och hitta sin plats i livet, så fortsatte vi ändå bry oss. Visst, nog hamnade man i situationer som gjorde att man valde hur och med vem man gick vidare. Men ändå…vi satt inte och stirrade in i mobiler där man kan se så mycket skit, så bara hälften är halsbrytande.

Inte konstigt att det blivit kallare kanske, man blir avtrubbad, man struntar i om andra far illa. Konsekvens tänket är uppenbarligen inte för alla. Vi tänkte inte alla gånger heller, på vad som skulle ha varit det bästa. Fast vi fick ändå den där tiden att komma på själv, hur man ville ha det. Idag är det svårt att se ett mellanläge.

Man curlar, är rädd att det ska hända dåliga saker, man pushar inte utan håller hellre tillbaka. Vilket i slutändan leder till barn/ungdomar som strålar av stort självförtroende men det är bara en fasad. Dom saknar självkänslan. Eller så har du ingen där som stöttar, och dom får fostra sig själv, vilket absolut inte är bättre. Sen har vi en till faktor i det hela. OM vi inte haft den uppväxt vi hade, vart hade ”vi” då varit idag 🤔

Nå, det låter ju som ett allvarsamt samtal, men vet ni vad, med Mats vid bordet, så beror tårar i ögonen INTE på något sorgligt utan dom kommer på grund av allt skratt. Vi skrattar inte åt problemen som är, utan många gånger kan man kanske inte göra så mycket annat än att just skratta åt bedrövelserna som bara tycks byta av varandra.

Ja jag hade i alla fall en jätte rolig kväll, med mycket prat, lite sommarplaner, och lite…Rom i Jittes hörna

Kom ändå hem i lagom tid. Åke hade redan hunnit hem och lagt sig. Jag och Theresé satt uppe ett tag, tog en hårdbrödmacka och jag tog lite kaffe. Fick en bild på messenger av en Åke i Sundsvall, och den platsade verkligen in under detta, tycker jag. Då VS nu

Lite så är det väl också. För även om saker trasslade till sig, så kunde vi ändå lösa problemen

Många idag, vill inte ens ta reda på hur man gör, utan lämpar över det på andra att både tänka åt dom och slutföra. Obra! Vi får kanske börja peppa mer och inte ge vika, låt dom lösa saker själv.

Vi får väl vara vuxna och räkna ut om vi tror att dom faktiskt kan, och sedan släppa taget.

 

 

Inget roligt väder idag. Winstone fick till och med gå med regnkläder i morse. Nå, detta blötväder gör väl att snön sjunker undan en bit. Så lite positivt ändå. Ha en fin söndag, allihop!

Blir det tårta 🎂 eller godisburk 🤔

Av , , 4 kommentarer 16

Så blev det plötsligt en årsdag igen. Niccolina blir 26 år idag. Hipp Hipp Hurra!!

Hon hörs inte ska fira så hon kommer hem till oss ikväll och äter middag. Blir bra det. Undrar om jag skulle bjuda på nån tårta av nåt slag, eller ska jag göra det jäkligt enkelt, och bara ställa fram godisburken jag fick hem igår

Presenten hon ska få har inte kommit än, det är snudd på mer regel än undantag. Fråga mina barn, dom vet. Ofta var det en lapp i en låda där det stod skrivet vad dom skulle få. Jag var helt säker, denna gång att den skulle hinna komma, men… Om jag inte får meddelande i eftermiddag förstås Att grejen har landat på Preem 😃

Jag och Annelie hann snabbdejta med frukostmacka på Ullas igår. Apropå presenter hade hon med sig en underbart cool blomma. Kolla vad jag fick

Blomman/växten, hänger bara där och man ska duscha den lite nu och då. Oh, i love it 🧡 Tack Annelie 🥰

Hon har tidigare berättat om en fadäs hon gjorde för några veckor sedan. Men det var något som hon garanterat INTE, varit ensam om att göra. Hon skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala. Osäker på om hon gör rätt då hon köper biljett och killen i biljettluckan säger att det inte är nåt fel.

Så kommer en kontrollant, det sitter 2 tjejer framför Annelie och där börjar kontrollen. Annelie hör att dom förtvivlat blir varse om att dom inte har rätt biljett. Vid Arlanda byts linjen till UL eller hur jag ska förklara det rätt.

Annelie hoppar in i samtalet och erbjuder sig att betala för tjejerna. Kontrollanten säger att det inte behövs, Han ska inte slänga ut dom, utan dom kommer undan med en tillsägelse. Så blir det Annelies tur att visa biljett, och guess what…det är fel, hon har inte biljetten som gäller från Arlanda till Uppsala.

För att göra det väldigt kort, så åker hon på 1500k kronor i böter. Kontrollanten vill att ho legitimerar sig, hon har körkortet undanstoppat men tar fram sin Freja id på mobilen. Han påstår att det inte är en giltig legitimation. Say what???

Hon har ringt och pratat med dom det berör, dom ger sig inte, hon har överklagat och förklarat hela historien, hon har fått hem faktura och där står det också att hon inte klarat av att ta fram en giltig legitimation. Alltså jag storknar då jag hör detta.

Vart är människan bakom kontrollanten. Han stod ju för fasen där då hon till och med erbjuder sig att betala för 2 personer som inte har biljett. Hon har stort hjärta och ett gott sinne för andra…han har varken hjärta eller hjärna. Tjejerna får ju en tillsägelse, Annelie en böter. Vad är det för skillnad?

Vi får se vart det landar. Hon ska driva det vidare, och det tycker jag absolut.

Dagen gick vidare med ett besök på Avion. Shoppade lite, och sedan fick jag meddelande från Ina att hon var på ingång till Nybro. Där var det uppenbarligen nån typ av torsdags fika, det var fullt med folk. Men vi fick plats i alla fall. Trevligt att ses, precis som vanligt 😊👌

Och med det önskar jag er alla en fin fredag! Foto av Ahmad Mansour

Pi pi pi pizza eller paj

Av , , Bli först att kommentera 10

Stort Grattis till alla matematik älskare, idag är det internationella PI dagen. Den är givetvis tillägnad talet, den matematiska konstanten π (pi) (≈ 3,141592653589793…). Och infaller naturligtvis 3:de månaden, dag 14. Eftersom det är dom 3 första värdesiffrorna i talet 3,14, som förövrigt är ett oändligt tal.

Sen har vi då dom som minst sagt, har ett minne som verkar vara halvt oändligt. Jonas har lärt sig 25 000 decimaler, som han jan utantill. Vad han ska med den informationen till, ska jag ha osagt, men ändå imponerande. Klicka på bild för att komma till artikeln

 

Och det finns en del att läsa om historien runt PI, här kan ni som är intresserade, klicka på bilden för att läsa om den

 

Det stannar inte där. Man firar även med mat. Och vi har ju två rätter som börjar med Pi… Pizza och Paj. Så ni som behövde ett lunch eller middagstips, varsågod. Jo…det finns ju mer man kan äta som börjar på pi, kanske piroger eller pitepalt 😁 Paj heter pie på engelska, så där har ni pi:et 😜

Med ett pass gjort på mitt nya jobb kan jag inte annat än säga att jag har hamnat rätt. Känns otroligt spännande och roligt, så förutom Anders och Tinas grattis så klappar jag mig själv på axeln, dels för att jag hittade rätt och att jag var så pass intressant att jag fick det 😃

Gick ut med Mr W för en timme sedan och hamnade i minnen från barndomen. Det små snöade då vi gick, jag fällde upp huvan över skallen för det kändes rätt blött. På 3 minuter övergick det till stora blaffor. Inte alla gånger man kan höra snöflingorna eller snösjoken, landa på huvudet. Alltså, det kändes nästan magiskt. Svårt att fota storleken men på min jackärm, ser ni en endaste flinga (blaffa). Älskade detta då man var barn och mamma sa, åh titta nu kommer det xxxxhandskar. Man var helt hänförd…jo jag var det nu också

Idag ska det dubbeldejtas. Det blir frukost på Ullas med Annelie sen blir det eftermiddags fika med Ina på Nybro…lyx torsdag

Och guess what, det dubbeldejt imorgon med, haha…vilket lyxliv jag har ✨ och apropå magiskt och att vara hänförd, haha…

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Polka cider, nä fy tusan, men Winter Orange, mm…

Av , , Bli först att kommentera 14

Till glöggen igår gjorde jag lite tilltugg av olika slag. Mjuk pepparkaka som rostas, får kallna, och sedan brieost, valnöt, färsk fikonklyfta och lite honung ringlat över alltihop. Den var jättegod!

Jag gjorde smördegs pinnar med chilirostade vallmofrön och mozzarellaost, en blå Marianne godisfluff och en skumgrans fluff. Till pepparkakorna en apelsin kräm, den var underbart god, men jag skulle ha gjort den samma dag, den var sprits bar då den var ny men hade sjunkit ihop till dagen efter. Fast huvudsaken var väl smaken!

Ja, ni kan ju få en liten rund visning, så där 3 minuter innan den första glöggtestaren var på plats.

Det var förövrigt Nicco, som var först. Och som pris för det fick hon springa över till Ica Nära och införskaffa en korkskruv med handtag. Den där Brännland Iscider, var ju inte så lätt öppnad minsann.

Lotta kom strax efteråt och fick vara den som faktiskt fick loss den tjuriga korken. Åke hämtade Jitte och Ina som lyste upp med sin närvaro och present, haha. Döskalle ljus som man förstås inte kan elda upp, då försvinner dom ju…

Sivert och Ewa kom strax innan Mats P Karlsson, han hade minsann med sig go´chokladen…

Och några steg efter kom Anna och Ingvar. Av dom fick vi guld, skogens guld, en låda med frysta hjortron. Oj, dom kommer att hanteras varsamt och ätas upp med andakt

Glöggen smakade bara bra, den som det gick åt mest av, var inte helt otippat, Blossa Guld med konjak. Och av dom där lustiga ciderburkarna jag köpte, så dömde vi nog allihop ut, både Skumtomten och Polka. Skumtomten, beror lite på tillfället, och kanske inte en hel burk, utan nåt i ett litet glas vid sidan om. Pepparkaka, mm, där hade vi kanske delade meningar, kan vara en sån där att antingen gillar man den eller så gör man det inte. Lite roligt att säga så egentligen, för så är det väl med precis allt, om man inte räknar efter ett snitt 😜

Men…Winter orange, gillades av alla, om jag inte missade någons missnöje. Den här ska jag absolut köpa hem mer av. God, fräsch och passar nog till lite av varje. Innehåller sötningsmedel så kcal/100ml ligger på 27, kontra en ”vanlig” cider som brukar ligga på ca 182kcl/100 ml.

Prat, surr, musik och skratt. Då Mats P lämnade ropade Jitte: ”-Vi ses på tisdag!” Fast jag hörde:” -Vi syns på Insta!” Vilket blev aningens hilarious, då Jitte tillhör det där släktet som inte använder sin mobil till så mycket annat än vad den var menat till, från början.

Släckte den näst sista lampan (sänglampan är alltid den sista), vid 02.00 tiden, sparade faktiskt allt plock ihop till idag. Hade en trevlig kväll, precis som vi alltid har. Så det får som vanligt, bli fler gånger, vad annars 🧡😊

Blir nog en stillsam söndag, tänker jag. Fars dag, mja, våra pappor finns ju inte med oss längre. Kan hända att vi åker ut en sväng ikväll och tänder ljus på gravarna. Åke är inte min pappa…fast han kanske får en tidning och god choklad av mig, bara för att han är far till mina barn.

Här avrundar jag med en filmsnutt som är för rolig. Dottern som inte ville gratulera sin morfar/farfar på fars dag 😊😄, utan ifrågasätter varför i hela världen hon ska göra det. Han är ju inte hennes pappa 

Ha en bra söndag allihop och grattis till alla oss som hade eller har, världens bästa pappa, oavsett om det är via blodsband eller ej.

Drack 🍹🥂 stoj, skoj och skratt 🥳😃🤣

Av , , Bli först att kommentera 15

Hann blåsa upp min nyinköpta luftmadrass och bädda klart ute i bussgaraget, igår morse. Bakade kladdmuffins och gjorde färdig en liten present jag fixat åt Ina, som fyllt år. Åke for in till Malå i lite ärenden och Nicco möblerade om sängarna stugan. Lotta dök in här strax före 12 igår. Jitte och Ina, kom lagom till eftermiddags kaffet.

 

Här lånar jag Inas inchecknings bild


Åke och Jitte for iväg till kallkällan, och hann jussepass åka iväg innan det stora ovädret drog in. Lite buller och muller regn och rusk. Dom hade hunnit fram till ett vindkraftverk för att få se på det, på lite närmare håll, då det brakade loss.

Dom var aningens blöta då dom kom tillbaka, kan jag säga.

Middags fixeri, och efter det…intaget, förstås. Mat, dryck och prat.

Och från ingenstans dök solen upp.

Vi tände upp i eldklotet, drack, stojade och skojade, grillade korv. Skålade och skrattade så tårarna rann.

Nicco skulle få Åke till att dansa då han ställde sig upp från stolen. ”-DANSA? Jag har fullt sjå att ta mig till senapen!!”
Och där bröt vi ihop…igen. Vilket fyndigt citat, va?


Släckte lampan 03.30, lagom trött och sov som en stock till 7,45. Men jag tvingade mig själv till att ligga kvar en timme till. Kokade kaffe och då hade Jitte och Ina klivit upp. Dom frågade om det var en luftmadrass jag hade haft därinne. Ehh,jo,sa jag, vadå? Dom hade inte reflekterat över nåt konstigt då dom gicki säng. Men nån gång under morgonen noterade Ina att dom bara låg på en tunn bäddmadrass, jag lagt ovanpå. Ojoj!!

Nå, dom hade överlevt i alla fall. Kaffe ute, frukost och sedan vinkade dom hej då för vidare färd ned till Maltträsk.


Jag gick in i garaget för att kolla på luftmadrassen. Skickade följande sms till Ina.


Jojo, förmodligen flög ploppen ut då dom la sig, och därför märkte dom ingenting till en början. Och jag hade inte tryckt till den ordentligt, så därför flög den ut. Fast tur, då var den i alla fall inte trasig.

En trevlig och rolig kväll, var det i alla fall.

Nu blev detta ett senare inlägg, men men…får önska er alla en trevlig tisdag kväll!

Klart jag fick på skallen…igen

Av , , Bli först att kommentera 13

Under Niccos göranden av vingrätten, så slevade hon upp ett smakprov, sträckte matskeden till mig för testning. Men jag var inte med…kollade på skeden, sköljde av den och slängde ner i diskhon 🤪

Igår, bestämde vi oss för att äta grillkorv och pommes till middag. Men regnet, stormen och det trista vädret, gjorde att köttsoppa, lät mer lockande. Vi messade dom som är här, syster och bror, att dom var välkommen på middag. Även Camilla och Joel förstås.

Nicco och jag drog iväg till Malå för att shoppa loss i grönsaksdisken, bröd och annat. På Coop, fanns inte allt vi ville ha. Memomerade att grillkorv och potatis skulle införskaffas på Ica så vi avrundade besöket där.

Handlade klart, kommer ut i bilen, och där kommer jag plötsligt ihåg nåt. -Vet du vad vi glömde? -Näe…vadå, säger Nicco med en suck. -Pommesen, för tusan!! svarar jag. Hon springer in och köper det, så var vi klar för hemfärd, igen.

När vi kommer tillbaka, så slås vi av tanken på hur man kan drilla bort sig själv. Grillkorv och pommesfrites, hade vi ju strukit. Vi skulle ju ha köttsoppa/linssoppa till middag *suck* Jaja, det kommer att gå åt ändå, men det var inte prio ett.

Så sätter vi igång med middagen. Nicco gör en linssoppa till henne, Camilla och Emma. Jag gör köttsoppan till övriga. Jag brukar diska undan, vartefter, viktigt både hemma och här då arbetsytan inte är maxad. Kikar ner i en kaffekopp, konstaterar att det är sump (eller nåt) i botten. Sköljer ur den och diskar upp.

Sen, mina vänner, söker Nicco efter sin special kryddblandning som hon komponerat ihop till soppan. Ehh…. oj, det var ”sumpen” det. Givet att jag fick på skallen igen, hahaa…

Men sopporna satt som en smäck, den behövdes och från ingenstans, lugnade vinden ner sig och regnet upphörde. Vi var glada att vårt partytält överlevt, det var nära att förankringen skulle släppa.

En modern stringhylla skulle upp på väggen


Sambo var föga imponerad, vare sig av vinflarran, snusdosan eller arbetet


Matta till utedass måttades upp och Nicco skruvade fast metall list på kortsidorna.

Och BAAM, så var det klart… Snubben på utedass vill uppenbarligen inte vara med på bild. Då jag la ut en bild på honom på fejjan, blev jag blockad. Därför är han nu maskerad med dasspapper 🤣

Just nu, skiner solen, men jag tror att det ska bli en aprilvädersdag idag. Har avnjutit en kopp kaffe, nu blir det frukost och under dagen väntar vi sedan gäster. Jitte och Ina kommer hit. Dom har varit på Wheels i Haparanda, sovit över uppe i Storforsen och svänger in här för en natt i bussgaraget. Och Lotta, en kollega till Nicco, kommer körandes från Umeå för att vara här några dagar. Trevligt!!

Ha en fin måndag, allihop!

Partytältsfest, ”Grattis till körkortet, Åke!!”

Av , , 2 kommentarer 15

Hela gårdagen, på dagen då, gick åt till förberedelser inför kvällens trevligheter. Borden fick nya dukar.


Här fick jag lära mig the easy way, att klippa en rund duk, av Theresé. Tur att hon satt här inne då jag skulle klippa nästa. För jag vek den åt fel håll och hade hon inte suttit här, så jag hade kunnat visa hur jag vek den, ja..då vet jag att jag hade klippt. Och då, mina vänner, hade den inte blivit riktigt rund 🤪

Jag säkerställde grillen med att ställa vårt eldfat under grillen och sedan fyllde jag den med vatten.


Hann också med att fippla bort mig i cl VS ml, så Theresé gjorde utryckning och gasade iväg till Bo-Lage för att fylla på med ytterligare en päronkonjak som skulle vara till fördrinken. Det blev en Lennart, som då skulle döpas om till Åke, men det var halvsvårt att komma ihåg.

Vid 17 snåret började alla dyka in…


Lennarten serverades av Nicco och Theresé. Jättegod och läskande i sommarvärmen.


Fast det såg ut som om Brälla och Jitte tyckte att dom behövde lite mer värme, där dom satt vid grillen.


Jag stekte upp den där pepparbiffs skaven över glöden. Veg kebab, och tacofärs fanns också som alternativ. Detta fick man sedan blanda som man ville med olika grönsaker och ser för att sedan stoppa in i pockets. Enkelt och gott, det med.

Som alltid vid ett bord med vänner, så blir det surr och prat, skratt och minnen. Svårt dock, att höra allt som sägs, men så är det ju för alla. Vi kan inte vara på samma ställe som alla andra. Fast man kan ju mingla lite.

Här fotade Nicco då Winstone körde pose…inte Åke. Och en bild på Brälla och Jitte.

Till efterrätt körde vi en väldigt simpel grej. Supergod shot, där jag mixat jordgubbar til en slät kräm. Theresé byggde ihop den med Likör 43, jordgubbar och en klick med grädde på toppen. Som sides, fick dom Lindl chokladkulor.


Vi delades in i lag och Nicco körde en musik quis.


Jag fick hänga med lag, Leksand, bestående av Brälla, Mats Hedin och Ebba. Jag tyckte vi var duktiga, jag, fast det räckte inte hela vägen.


Thord gick och hämtade myggdödaren. Flygfäna kommer ju gärna fram då solen går ner.


Blev lite småkyligt in på småtimmarna, så vi tände upp en eld. Så där satt vi och småpratade medan folk droppade av lite hit och dit.


Vi grillade korv och jag kom på ett nytt användningsområde till dom där pockets. Jitte slängde in dom grillade korvarna, i dom.


Summasummarum, väldigt trevligt, intensivt, men vilka fina vänner vi har och vilka minnen vi får med oss. Tackar absolut Nicco och Theresé samt Sally, som hjälpte till med förberedelser och sedan styrde upp kvällen med servering och annat.


Och tack till alla ni som kom. Presenter hade ni med er fast jag faktiskt skrev i inbjudan, att man fick komma precis som man var. Ni är ju presenterna 🥰

Mats och Susanne Hedin, hade med något drickbart, minsann…inte bara Colan utan det gömmer sig en Kapten Morgan, därinne 😃


Brälla och Lena gav en underbart fin Dahlia till Åke, och jag fick ett par matchande ljusstakar.


Jitte och Ina, arbetar hårt med att finna saker med döskallar, som vi inte redan har. Haha…och ja, dom här handdukarna hade vi inte.


Mats och Hafdis kom med en blomma och ett kort till Åke.

Här måste jag skratta lite. Han berättade att han sprungit in för att köpa blomman, och han ursäktade sig med att blomman kanske inte var superfin, men han kunde inte så mycket om sånt där. Ett kort greppade han i farten, som skulle få följa med blomman. Då han står i kassan ser han att det stod: ”Grattis till körkortet”, så han var tvungen att springa tillbaka för att hitta ett annat kort 😅Fotnot: Det är en pelargon och den har blommor på gång, så den tar sig säkert alldeles ypperligt.

Camilla kom och bar på en liten fin pippi. Fast den var inte så liten. Jag tror att den ska få följa med upp till Malå, den gör sig säkert fin där vid alla stenar nere vid vattnet.

Vi bjöd även hit ett par som bor på gatan bredvid vår, fast åt andra hållet. Susanne och Lennart. Vi bodde grannar på Näckrosvägen också. Fast på den tiden hade jag inte koll på vilka dom var. Har jag nog inte haft heller, förrän fram till den lilla festen på Getaways, där vi hamnade bredvid varandra och började prata.

Så tänker jag, så här dagen efter. Vilka historier vi alla har att berätta. Upplevelser, händelser, år som går, men alla minnen som består. Vi är alla i olika typer av installationer. Vissa känner vi mer än andra, och är det ett som är säkert, så är det att man aldrig ska ta saker för givna. Livet rullar på, saker förändras och många gånger kommer det där livet, i vägen för annat. Men jag är glad att man även kan lära känna nya människor, få nya inputs och förhoppningsvis, fortsätta att lära sig nya grejer.

Och med det, önskar jag er alla en fin söndag. Nu ska jag ut och möblera om lite på gården…tror jag.

Bilder är talande men inte alltid, vad dom ser ut att vara…

Trevlig lunchdejt med Ina igår. Vi åkte ut på Nybro Teg, det är ju som lätt tillgängligt och en bra träffpunkt. Åkte hem och fortsatte städandet. Fattar inte varför jag hittar mer och mer, hela tiden. Och inte bara hittar utan hittar på vad mer jag skulle vilja göra.

Bland annat såpskura balkonggolvet däruppe, fixa nån växt av nåt slag och införskaffa en billig stol som man kan vika ihop. Nicco hade hunnit fråga om vi skulle ses på Röda Korset då hon slutade jobbet, så jag tog en brejk och åkte dit.

Då jag står och väntar på henne ser jag en man komma upp vid sidan om mig, och vi hejade på varandra. Han gillade bilen jag hade. Hade förstås lämnat min Audi hemma och tog mig fram med Camaron.


Vi pratade en stund, han gick fram och pekade på dekalen jag har på bilen, där det står EDRS, och då sa han att han designat den dekalen. Han berättade att han är konstnär och grafisk designer, och är i Umeå, bland annat för en vernissage.

När han sa sitt namn, tycktes jag känna igen det. Jag hade inte fel, Umeå Cruisings Mats Palmgren, hade lagt ut ett inlägg om denna utställning. Och jag vet att jag sett något sådant passera i flödet. 

Så idag, klockan 12 och fram till 27 maj, kan man kolla in hans alster på Galleri OSs.

Han fru är även hon konstnär och hon kom ut och undrade vart hennes man tagit vägen. Hans bil intresse visste hon, var något som drog. Han sa att hela butiken bullrade då jag kom, haha. Här har ni deras hemsidor, om ni vill se fina tavlor, klicka på bilderna så tar ni er dit.


Gick in på Dollarstore för inköp av stol och växt. Blev en kort tur med Camaron innan hemgång där jag oljade in utebordet däruppe, lite lätt. Nu tror jag, men bara tror, att jag är klar och hyresgästen kan komma. Dont mind dom små dropparna på det nysåpade golvet 😝

 

 

Nu ligger Winstone och tittar på mig, vill förmodligen att vi ska ut på morgon promenad…innan det blir lunch…


Avslutar med nåt jag såg i flödet på FB, haha…underbart! Och med den önskar jag er alla en fin lördag!

”Vår sexåring gav oss en lapp. Hans lärare hade kallat in min fru och jag för ett krismöte. Vi frågade vår son om han hade någon aning om varför, och han sa, ”Hon gillade inte en teckning jag gjorde. ”

Vi gick dit, dagen efter.

Hans lärare drog ut teckningen nedan och sa: ”Jag bad honom rita sin familj och han ritade detta. Kan du förklara? ”

”Det är inte så illa som det ser ut, vi var på familjesemester och snorklade utanför Bahamas. 🤣🤣🤣

I min skalle och ovanpå…

Av , , Bli först att kommentera 14

Fick ett samtal igår förmiddag…


Det var en jätte förkyld Ina, som fick lov att omboka Ouzo kvällen. Tråkigt 😔 men det är lite man rår över. Det kommer andra kvällar och helger så vi tar det en annan gång.

Theresé arbetade ute på gården, hon tyckte det var dags att fixa en soffa därute i snön.


Jag vevade ihop en deg så jag kunde baka lite Gáhkkuo (det är den umesamiska stavningen, fick jag lära mig).


Sen blev det korvgrillning ute i snön. Fjällfeeling mitt i stan, är en lustig känsla. Men det var riktigt skönt därute.


Jag kände mig manad att ta mig runt hörnet på huset då jag ville se hur det såg ut närmast väggen.

Blev riktigt glad då jag fick se tulpanerna som är på väg upp. Dom lökarna som jag grävde upp och satte om i höstas. Dessa som Elsie, min svärmor, satt där i rabatten för säkert, 20 år sedan.


Efter lunch gled vi iväg till Holmsund, där Theresé och Anders ville se hur Mats Boström, företag IRS, ser ut i verkligenheten. Även dom var imponerade över vad han och hans fru Hafdis, åstadkommit.


Jag tittade även till vår buss, som står därute.


Och givetvis var jag imponerad över valet av hjälm på Gråben, som sitter på luftrenare i Mats, Plymouth Roadrunner.


Haha… denna dök upp i min skalle, och på min skalle, förstås 😂


Han blev ju top tio, most outstanding, med denna bil i Finland, september ifjol.


Väl hemma igen var det bara att börja med middagen. På vårt påskbord fanns det små Västerbottens pajer, och croissanter tillverkade av Theresé, älgstek, gubbröra, köttbullar, ägghalvor, läcker potatissallad och små surdegsbröds pizzor som Nicco hade knåpat ihop. Mycket gott och alldeles lagom.


Idag hoppas jag på lite utesittarhäng i snösoffan. Theresé, Anders och Sally åker hem till Järlåsa. Och inom nån vecka eller två, så sitter Theresé på flyg till Kina, en arbetsrelaterad resa. Spännande!

Ha en fin påskdag, mina vänner! Och kom ihåg följande…

Maria Lundmark Hällsten