Etikett: Inga ledsamheter

Lååång eller kort fredag, vi väljer lagom…

Av , , 2 kommentarer 16

En räkbakelse blev det, inte världens finaste. Jag hade inte bestämt i huvudet hur den skulle se ut. Så när jag sedan byggt ihop den så hade jag inte så mycket hemma, att fixa ihop nåt på. Well well, den fick i alla fall godkänt. Åke tyckte att den konkurrerade med Ullas kondis.


Satt ute i solen, och då sa Åke, från ingenstans… inget påskpynt i syrenen. Ehh, nä, jag hade faktiskt, tänkt strunta i allt påskpynt i år. Varför, liksom… Men så tänkte jag att det kanske kan glädja nån, vad vet jag, om man hänger upp lite färger där. Och det var precis vad jag gjorde.


Sen städade jag upp ute på bron. Det hamnar lätt saker där som man inte vet vart man ska lägga, och sen ser det bara ut som en avlastningscentral. Vi hade tänkt inviga klotis, och elda lite i den, men då lunchen redan var fixad, blev det överambitiöst. Vi tar det en annan dag.

Käkade en liten påskmiddag, som vi är van att äta den. Fast jag frågade Åke om julmat, på riktigt är, påskmat. Är det inte lite ute, man äter kyckling eller fläskfilé istället. Äsch, jag vet inte vart jag fått det ifrån. Sill och ägg, däremot, är väl kanske mest vanligt, men det kör vi inte med här.


Låååångfredag idag, och Jesus korsfästes. Apropå kors, så… Ja det här har jag berättat förut, men det passar som in ändå, haha.

Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan. Nicco, berättade, för längesedan, att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.

Det var nämligen så att varje gång Theresé och Camilla, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan.

Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia präntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.

Min farmor, införde då en ny grej. Varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.

Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, gammelfarmor antecknade dom gånger hon var duktig och åt upp all mat.

Hade varit kul att kolla om korsen i kyrkan är kvar och ännu roligare om bordsskivan hade funnits kvar. Men det tror jag inte.

Önskar er alla en fin långfredag. Nej, här kommer vi inte att sitta och ha tråkigt bara för att fredagen ska upplevas lång och sorglig. Här vilar nämligen inga ledsamheter, det försöker vi undvika, så gott det går.

Han spekulerade…

Av , , Bli först att kommentera 13

I lördags, då vi var några stycken här, så kom vi in på ämnet missförstånd, olika namn som uppfattas på olika sätt, och hur man kan betona ord…ja, till exempel så har jag boken Analfabeten som kunde räkna, i min lilla stringhylla i sovrummet. Och tyvärr alltså jag tycker att själva ordet analfabet, är knepisch.

Varje kväll då jag kastar ett getöga på hyllan så läser jag anal-fabeten…typ, och det låter ju galet 😀

Så kom jag plötsligt ihåg en utflykt i min ungdom, jag åkte med mamma och pappa till Arvidsjaur, några mil från stugan. Pappa gillade att åka in på småvägar för att se hur det såg ut och nu tyckte han att vi skulle åka uppför nåt litet berg, därborta.

Det var en smal och brant väg och plötsligt ser vi en jättestor sten, vid vägkanten. Men upptäcker den så där, så att man såg den i ögonvrån, och det stod något på den. Här vilar…

Ja, sa pappa och spekulerade, det är säkert någon som förolyckats på just den här platsen, och därför har dom gjort som en minnes sten där. Kanske nån som cyklat omkull, eller blivit påkörd…mm, som sagt, bara fantasin kan sätta stopp på såna där tankar.

Nåja, vi visste vart stenen var och på vägen ner igen, så bromsade han fast bilen så vi skulle få läsa vad det stod på stenen. Vi läste nog i munnen på varandra…och gapskrattade sedan 😀

Här vilar

Inga Ledsamheter

Ett litet skämt, och det där sorgliga, om att någon skulle ha dött där, försvann som i nafs. Det blev bara glada miner, resten av vägen ner 😀

Jag vaknade inatt av att Åke var uppe och gick, jag öppnade ögonen och skulle kolla vad klockan var…och under en sån där, nanosekund, trodde jag att jag blivit blind…det var kolsvart. Jag blinkade med ögonlocken, kollade åt håller där Åke har sin klocka, men det var lika svart där. Då förstod jag att det var strömavbrott och inget fel på min syn 😀 Puh!!!

Önskar er alla en trevlig måndag!
IMG_2528 IMG_2535

Maria Lundmark Hällsten