Etikett: instinkt

Otroligt klantigt!

Av , , Bli först att kommentera 15

Och idag har vår yngsta dotter, Jennifer namnsdag, Grattis! Och ja, jag kanske måste skriva att hon är 21 år idag så det är en lite äldre bild 😀

Skanning_20190819 Ja, hon döptes till Jennifer Niccolina, med Jennifer som tilltalsnamn, men den 2 februari 2010, ringde jag skattekontoret, efter önskemål från hon själv. Och ändrade namnföljden så nu har hon tagit sitt andranamn som tilltalsnamn och heter numer Niccolina Jennifer, jojomensan!

Så sa jag igår, till henne då hon var här, att Niccolina finns ju inte som namnsdag, men du kan ta den 2 februari som din namnsdag, du bytte ju namn, den dagen. Hon gjorde en snabbkoll och faktiskt, det finns inget namn i almanackan det datumet, det är nämligen Kyndelsmässodagen. Hehe…

Theresé gratulerade oss på vår bröllopsdag igår, med en annan bild på Sally, tagen på High Chapparall, med det ökända gänget, bröderna Dalton:

72085907_10156827360827060_7774677802682417152_nDom som förövrigt funnits på riktigt, men blev skjutna hela högen vid ett dubbelt bankrån i slutet på 1800 talet…otroligt klantigt, på min ära!

Jag ramlade över en bild på FB igår, som sportbibeln lagt ut, och min första tanke var att detta hade kunnat vara jag, alltså, hahaa…

71406409_10157470377691585_6362254378346217472_nVet att jag nånstans besitter en typ av tävlingsinstinkt, tror dock att den avtagit något, med åldern, men i stridens hetta så gör jag nog obetänksamma saker, och tänker inte så mycket på följderna, bara jag vinner eller kommer först 😀

Apropå bilar, tävla och hjälmar, vilken hjälm är din av dessa? Min köper jag rakt av, junihjälmen. Sorry Nicco och Theresé 😀

71804728_2434572483257275_301314774975643648_nOch här sitter jag nu med en liten del av mitt dagliga kaffe, så den här texten som även den, dök upp på FB igår, får vara lite att mitt signum, och med den önskar jag er alla en bra söndag!
71768184_10157471386986585_7927145722896449536_n

SPRING!!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller 🙂
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.
 
Maria Lundmark Hällsten