Etikett: internationella glädjedagen

Idag mina vänner, är det 🌿, 🥬 och 🤭😄❤️ dagen

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag mina vänner är det vårdagjämning. Den dag eller tid, då solskivans centrum passerar himmelsekvatorn på väg norrut. När det händer står solen exakt lodrätt över jordens ekvator. Och det gör den alltså idag. När det här sker är dagen och natten ungefär lika långa.

Börjar vi ha lite vårkänslor eller vad. Nu är det ändå en period då det kommer att komma bakslag, men dom gör som inte så mycket ändå. Det är knappast så man oroas över att det ska komma 1 meter snö som ska stanna till midsommar.

Inga gröna saker man kan fota utomhus, inte än. Vi har inga fläckar som är fria från snö så det blir svårt men 3 april -21, hade tulpanerna tagit fart

Och denna dag, 2020, så låg inte snön lika tjock på backen. Idag kommer jag mig nog inte över plogkanten utan att riskera att falla över på andra sidan och säkert fortsätta ner i ett slukhål. nånstans.

Fast vi vet väl alla hur snabbt snön försvinner då det väl har börjat sjunka ihop. Uppdaterar: Jo men det är inte så farligt som man upplever det. Knäppte en bild på morgon rastningen

Idag är det också salladens världsdag. Det var på initiativ av en känd salladsbar som dagen kom till. Och jodå, det blir att fira den med en sallad. Jag och kusin Anna ska lunchdejta och det står sallad på min meny, perfect!

Det stoppar inte där. Vi har även internationella glädjedagen idag. Dagen uppmärksammas för lyckans betydelse för oss allihop. Lycka för mig behöver ju inte alls vara vad lycka, betyder för dig. Men hitta nåt, som du kan känna dig positiv till, och försök hålla den känslan ett tag. Det kan vara nåt så enkelt som att man ser en blå himmel ovanför gråa moln. Att man hade lyckan att få sova en hel natt. Eller att du faktiskt vet av det finns människor som tänker på just dig, på ett positivt sätt.

Lycka kan dessutom vara ett vanligt, litet skratt. Jag skrattar väl åt mycket, på mitt lilla konstiga sätt. Även åt halvdumma, sarkastiska saker. Kan detta vara en del av den anledningen månntro 🤭

Jag älskade dessa 2 figurer. Och det roligaste av allt var att jag tyckte att killen till vänster, var så lik min morfar, och killen till höger…min farfar, hahaa… Jag vet dessutom att dom hade skrattat med mig, om dom levt idag och jag hade påmint dom om vad jag tyckte som barn

Hade guldkants uppdraget igår och efter det så åkte jag på Avion en sväng. Jag hade ju shoppat på Ritauls förra veckan, och då skulle man få en present om man handlade för en viss summa. När jag kom hem och kikar ner i påsen så ser jag att ”presenten”, en duschfoam och en lotion, inte var med. Jag ringde dit och hon bad så mycket om ursäkt och undrade om jag kunde hämta den eller om hon skulle skicka med posten. Jag sa att jag kunde komma förbi, men inte den dagen.

Det var inte hon som jobbade igår, men hon hade gjort i ordning en påse och lagt till en burk med en dusch scrub och en liten flaska med sköljmedel för tvätt, med doft från en av deras serier. Det var ju schysst, tycker jag.

Nu väntar Mr W på utgång så jag ska göra mig klar för det. Avslutar med en liten historia och hoppas på en fin dag för er alla.

 

 

Glädjande nyheter, strålande…

Av , , 2 kommentarer 11

Glädjande nyheter, strålande nyheter, det är ju den internationella Glädjedagen, just idag!!


Glädje är inte nödvändigtvis något man skrattar åt, däremot kan det vara någon, man skrattar med. Glädje och lycka, går väl hand i hand. Fast skratt, kan absolut vara en glädje höjare, det med.

Jag såg Farmen finalen igår efter jag kommit hem från jobbet. Och jag blev så glad att Nebil vann. Men ännu gladare av hans lycka och samtal till hans fru. Det blev så äkta, så det var nästan svårt att inte ryckas med. Man kan glädjas åt andra med ☺️

Den här filmsnutten är en bra, kort beskrivning på ren och skär glädje…+ Lycka! Klicka på bilden.

Jag och Mr Rosa (Winstone), gick en sväng förbi VK huset och under järnvägen, igår. Då vi står under järnvägsbron, började det plötsligt låta som om det kom ett JAS plan på låg höjd. Haha, så skumt, det var ett tåg, det lustiga var att man hörde ingenting innan den passerade bron. Kan ju ha varit för att vi stod under, men ändå.

Fotade träd o himmel, tyckte absolut att molnet där bakom, visade ett ansikte. Fast då jag kom hem och kollade bilderna, så såg jag nada.

Kom dock ihåg då jag gick den där svängen, long time ago.

Det enda jag vet, tidsmässigt, är att det var efter, oktober 2012. Eftersom min pappa hade vandrat vidare till andra dimensioner. Tror att det var rätt nybyggt, just den gång och cykelbanan. I vart fall, rätt ny för min del. Det var eftermiddag och skymningen började göra sig påmind. Gatlyktorna var tända. När jag kommer upp på höjden, innan man går över bilvägen, så slocknar plötsligt en gatlykta, precis framför mig. Och då jag passerat, tänds den igen.

Jag lyfter på ena ögonbrynet men tänker inte mer på det, förrän jag kommer fram till nästa gatlykta, och samma sak händer…igen. Då rynkar jag säkerligen på dom där ögonbrynen och tittar bakåt. Och vet ni vad, det fortsätter ända fram till bron. Då började jag istället fnissa för mig själv och jag tänkte på min pappa.

Vem vet? Antingen är det så här vi gör då vi inte kan förklara saker, och minnen av dom vi en gång haft oss nära, gör sig påminda på lustiga sätt. Jag kan inte heller svara på varför jag kom att tänka på honom, just i det ögonblicket, men nånting var det. Det vet vi ju också, att vi ofta säger då oförklarliga saker sker, att det är en hälsning.

Så kan det vara! Det kan också vara att vi vill bli påminda om saker för att hålla dom vid liv. Vår hjärna är ju mer komplex, än vad vi vill erkänna, och tro. Jag hade väl aldrig heller förr, förknippat Winstone, med min pappa. Winstone kom ju till oss, först 2013, så min pappa fick aldrig träffa honom.

Men här minns jag att Winstone kom till mig, jag kom honom väldigt nära då han ville bli omklappad. Och hela han, luktar pappa. Haha, ja, det låter ju jätte dumt, men.. Winstone luktade skog, barr, och kåda. Jag minns att jag sa det högt till Åke. Min pappa jobbade ju hela sitt liv, i skogen, så att jag förknippade doften med honom, var inte alls så konstigt. Det luriga var, vart Winstone kunde ha fått den doften ifrån. Ingen skogsvandring i alla fall. För vi var här hemma.

Oförklarligt, men hjärtligt och glädjande att människor lever kvar, oavsett, vart dom, eller vi, befinner oss.

Ha en underbar, glädjefylld måndag, mina vänner!

Maria Lundmark Hällsten