På väg hem från jobbet igår kväll så passerade jag i vanlig ordning järnvägstorget, och där lyser en stark grön stråle från rådhuset och tvärs genom rådhusesplanaden, några blå sken syntes där också, på sidan om:

Bild tagen av Ingvar Näslund

Jag plockar upp mobilen och ringer till Nicco, tänker att om hon är hemma så kan vi köra en sväng ner på stan och hon får fota lite, men hon svarar inte. Jag testar hemtelefon och får tag i Åke som säger att hon inte är hemma så det är bara att släppa den idén och göra helg… på riktigt 🙂

Väl hemma så var det på spåret dags, Åke satt resberedd framför tv:n och jag plockade fram datorn, jag brukar bara strölyssna/se på det programmet, under tiden fortsätter jag försöka få tag i Nicco, vill ju veta vart hon är.

Åke säger att hon inte ätit middag, skorna var dock hemma, men han hade ropat på henne tidigare och inte fått svar så… och hon har ju fler sko-par än ett.

Jag smsar… ingenting, jag skriver på FB där hon är inloggad och hör här, då jag gör det så loggar hon ut, med en gång. Jag fattar ingenting, och börjar bli lätt oroad, vad är det som händer. Jag ringer säkert 20 gånger, går in på FB igen och där är hon, skriver en gång till och hon loggar ut.

Man hinner tänka en hel del, har hon blivit nedslagen och bortrövad, på väg hem från skolan eller ofrivilligt neddrogad… har någon stulit hennes mobil eller har hon tappat den… jag hinner fundera på om och när jag ska ringa polisen… faktiskt.

Halvtio, kommer jag på att jag köpt en sak till henne som jag lagt på hennes köksbord, så jag springer upp för att se om hon varit hem och hämtat det, men det har hon inte, jag vänder och tar halva trappan ner, då jag stannar och tänker att jag må ju gå och kolla rummen, tänk om hon ligger där och har slagit skallen i något.

När jag öppnar dörren igen så hörs en yrvaken röst inifrån ett becksvart rum, och där ligger hon, på soffan, under filten och fattar ingenting. Vad gör du… frågar jag… tar en liten tupplur, svarar hon. Jojo, en ”liten” tupplur, när stackarn kom du hem, och vet du att klockan är halvtio nu… nä, det hade hon ingen aning om, hon hade käkat en rullpizza då hon kom hem, klockan tre, sedan hade hon bara tänkt vila lite och som sagt, det blev ingen powernap precis, utan flera timmar, jag trodde ju att det skulle vara kört för henne att somna men hon gick upp elva, då var hon trött, helt otroligt!

Men jag var då glad att hon var hemma och jag kunde släppa alla tankar som faller över en 😀

Ikväll är vi bortbjudna på middag, till ”Kul-Janne” och Ingegerd, trevligt, trevligt… kanske man tar med kameran och ser om man kan skymta något ljusfenomen på himlen, från invigningen på stan. Önskar er alla en fin lördag!