Etikett: julafton

Det var det…det

Av , , 4 kommentarer 16

Det var det, det…julafton kom och gick i ett svep. Jag hann aldrig vara utanför dörren igår, det skulle dukas, för det ena och det andra, dukas av, diskas, och fram med mer grejer. Vi var totalt 17 personer här, men i det här huset rymdes vi allihop.

2015-12-24 10.56.30 2015-12-24 10.57.38 2015-12-24 10.58.34 2015-12-24 11.17.09 2015-12-24 11.17.15 2015-12-24 16.06.40 2015-12-24 17.31.29 2015-12-24 17.32.49 2015-12-24 16.42.11

Visst kan man ana svärsonens yrkesval:

2015-12-24 17.32.10

Han med firman, lyftteknik, och håller på med hissar, han måste givetvis ha en sån där knappsats, för att få igång fläkt och belysning 😀

Inbyggd kaffemaskin, så nu blev mamma sugen på en också, frågan är vart hon ska rymma den:

2015-12-24 17.31.54

Idag vet jag inte vad som ska göras, här ute är det rätt lugnt, inga butiker, massa folk och andra stressmoment. Och imorgon var det prat om att eventuellt besöka Uppsala domkyrka, eller nån outlet åt andra hållet, vi få se.

Hoppas på en fin juldag för er alla!

 

 

Det är bara att tända upp…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det känns enormt konstigt att det ska vara julafton om 2 dagar, hade vi snackat höstlov, hade jag hellre greppat det. Men det är väl bara att vänja sig vid att det är så här det kommer att se ut, hädanefter.

Jag klagar inte ändå, för jag tillhör ju dom människor som lika gärna kan vara utan snön. Ljuset pratar alla om, jamen vi har ljus, inne, så det är bara att tända upp dom 😀

Jag hittade ett häfte på returbutiken i Vännäsby och kunde inte låta den ligga kvar där:

2015-12-22 08.09.54

Skrivet av svenska folket med bilder av 8 olika personer, det finns en umebo med här, också:

2015-12-22 08.09.42

Denna såldes via Radiohjälpentill förmån för lepra-barn över hela världen. Kommer utsökt ihåg kyrkobesöken man fick göra som barn, i juletider. Och man fick en bössa i papper, som man vek ihop och där skulle man då samla slantar för att sedan lämna in till kyrkan. Men det görs väl inte idag?

Undrar vad Pippi Långstrump skulle ha sagt om detta fynd, om hon varit här som sakletare:

2015-12-21 10.03.41

En dammsugare har någon tappat…eller burit/slängt ut, tänkte på den där slogan: Håll naturen ren! Jovisst, men en dammsugare, då var det nog feltolkat.

Har ett litet uppdrag idag, Nicco ska med, men dessförinnan ska djuren utfodras, och en av dom ska ut på promenad, kanske jag skulle ha kört ett varv med snabeldraken också, och nu måste jag låna Niccos drake, våran gav upp, bara så där. Nå, det löser sig. Ha en fin dag, allihop!

En bra julafton

Av , , 6 kommentarer 10

Julaftonen gick så fort men så här i efterhand, när man tänker på den, så hann man med en massa saker ändå. Jag jobbade först ett 7 timmars pass, hann hem och se Kalle Anka medan vi drack kaffe. Slog igång en kastrull med potatis och förberedde det som skulle stekas och serveras kallt.

Nicco hade redan dukat så det var bara att bära in det som skulle förtäras.

006

Och i sista sekund kom jag på vad jag skulle göra. Nu blev det inte så mycket proffs gjort i all hast, men till nästa jul kommer jag att göra dom perfekta:

007

Små tomtar av jordgubbar. Blanda ihop Philadelphia ost med florsocker, skär av toppen på jordgubbarna, som ska bli tomteluvor, spritsa ut ostkrämen på underdelen och dra ut så det blir lite skägg, och en klick som tofs på luvan. Sedan skulle man egentligen spritsa ut 3 vita knappar på underdelen samt smälta lite choklad och göra chokladprickar som ögon. Men som sagt, det kommer fler jular 😀

Och sen, kan ni gissa, så delade vi ut klappar, ingen tomte kom, affären hade hunnit stänga, ingen tidning att köpa, hm…eller kan det bero på att det bara var vi tre som var här och ingen av oss, tror riktigt på tomten.

Fick ett fint Sabo smycke igen, av min käre make:

018

Och en ny ring, han tyckte att vi, dagen till ära kunde uppdatera våra gamla förlovningsringar, så det blev en till oss var:

021

Och vänder man på den så ser näsan ut som ett hjärta 😀

022

Och där hade det ju räckt långa vägar men han hade kostat på ännu mer, två par örhängen fick jag också:

023 024

Samt 4 kryddburkar i porslin…fina!

028

Av Nicco fick jag en bok, som jag nu ser fram emot att läsa, den låter kul och jag fick veta att det finns en fortsättning på den.

027

Vi softade en stund och vid halvåtta snåret tog vi en prommis över till Lundalogén och avslutade julaftonskvällen i gott sällskap, över både kaffe, Cognac och matsmältningsraket 😀

En bra julafton…och idag har man varit ute i -14 grader på halvlång promenad med Winstone, första gången den här säsongen som jag faktiskt satte på mig något under jeansen, jag brukar ju normalt vara lite varmblodig av mig. Önskar er alla en trevlig juldag!

 

Whit a hey hey ho, and a…

Av , , 2 kommentarer 8

Så var det julafton, inte så förvånande. Det var inte längesedan man satt på altanen, så där i juni och sa,  ujuj, det kommer att gå fort, snart är det jul, och man hade rätt, igen 😀 Och det är inte bara julafton vi firar, utan idag, för 29 år sedan, förlovade vi oss, uppe i Malå, och ringen sitter kvar på fingret, men nu med en giftasring också.

Fick en fin kylskåpsmagnet (hemmatryckt) med tillhörande brev av min bloggpolare Ulla, söderöver. Jag som hade tänkt skicka något till henne med, men som blev osäker på om jag hade rätt adress och sedan glömde jag bort att fråga…jo, det var ju det där om att vara disträ, fast det brukar vara tillåtet den här årstiden. Man kan skylla på både det ena och det andra. Är det inte brist på sol, så är det julstress, för lite tid och för mycket arbete, haha…det är bra, att man kan skylla på något i alla fall. Tack Ulla, den sitter på kylskåpet!

Vi skulle köra årets jul-foto session igår, jag hade kommit på en jättebra idé. Få in katten i den långa stora tomteluvan, men gissa vad, katten var för stor, och sedan var bägge två så okoncentrerade att det blev Winstone som kommer att få avsluta blogginlägget med julhälsningen. Min kamera fick dessutom slut på batteri så Nicco fick hämta sin kamera och knäppa korten.

På jobbet blev det snack om det här med Kalle Anka och traditioner. Jag vet att jag tyckte det var tråkigt då dom helt plötsligt började visa nya klipp från nya filmer…där försvann liksom det sedvanliga och man kanske förstod att inget skulle vara för evigt.

Och vad rätt man har, kolla Aladdin asken, totalförstörd, precis som dom lyckades förstöra Twistpåsen en gång i tiden. Varför ändrar man på vinnande koncept? Kunde dom inte göra en helt ny påse då, bredvid den gamla, nä, för då skulle folk få svårt att välja, för man kan väl inte köpa två, så det tjänar dom inget på.

Ja hörni, apropå gamla saker och förr i tiden. Jag och Theresé kom in på just det ämnet då hon berättade att Anders och hennes julklapp hade kommit. Hon har fått honom att betala halva, men utan att veta vad det är. Den är stor och kom på en pall. Så han gissade på en projektor.

Jag skrattade och sa att hon kanske köpt en overhead apparat, som man hade i skolan. Konstant snedbild, och det spelade ingen roll, vart i klassrummet man satt, det var alltid suddigt och texten var större däruppe än nere.

Och dom gamla rullbanden vi fick se dokumentärer på, det roligaste var då filmen var slut och alla eggade upp läraren att spela filmen baklänges, det var tider det 😀

Nä, dags att göra sig i ordning för arbete, så nu, från oss alla (på Ettan) till er alla, en riktigt God Jul och hoppas ni får en trivsam dag och kväll, med många nya intryck, god mat och trevligt överlag!

jul 020 jul 021 jul 022

 

Varför sån hets och brådska?

Av , , 4 kommentarer 14

 

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.
Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.
Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.
Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.
Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?
Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Är vi fattiga, or what???

Av , , 6 kommentarer 13

 

Kommer ni ihåg våran gamla Chevrolet Caprice, den som alltid hade något fuffens för sig, bland annat så ville ju dörrarna, under vintertid, inte gå igen, utan hade det varit plusgrader och sedan blev det minus så studsade dörren bara upp igen.
Jag vet att jag berättat om den där julaftonen när vi packat bilen, Nicco hade placerat sig i baksätet och vi skulle bege oss 21 mil norrut, upp till Malå, där vi skulle fira jul, för oss själva.
Allt gick ju som på räls tills vi skulle stänga Niccos dörr, den ville icket, Åke tog dörren och stod och slog den fram och tillbaka mot dörrkarmen, men inte hände något för det. Då tog han olja och annan smet och hällde ner i låsanordningen och överallt han kom åt.
Sen tipsade Maria om att han kanske skulle testa att elda lite med tändaren, på den där grunkan som inte ville funka, och det gjorde han, med den följden att bildörren började brinna, invändigt och plötsligt var det rena cirkusen därinne på gården.
Nicco som hade spänt fast sig fick ju panik och ville ut, om nu någon granne stått och sett på hela scenariot så måste dom ha undrat vad tusan vi höll på med… döda bilen, eller vad? Först smäller man i dörren som om man ville ha ihjäl någon och sen ledsnar man och tuttar eld på den istället.
Nu var det ju inte mer dramatiskt än så, det som brann slutade ju att brinna och se… sen funkade dörren som vanligt igen och vi kunde ge oss av för ett helt normalt julfirande. När vi pratade om det igår, vid middagen, så tyckte Nicco synd om sig själv och sin tuffa uppväxt och hon undrade också hur sjutton pappas lastbil egentligen kan rulla, den borde ju vara lika misshandlad som bilen hade blivit, mja, sa jag, nu var det ju inte pappas idé, att tutta eld på dörren, det var ju egentligen min… moahaha!!!
Varför vi ens kom in på den berättelsen var att samma fenomen inträffade igår, då jag och Nicco hade bråttom till en läkartid vi hade att passa. Förardörren på Jeepen, ville först inte gå upp, jag bankade på knappen och plopp så lossnade isen och den gick att trycka in, men sen… ja då ville den inte stängas.
Ringde in till Åke som kom ut och provade både det ena och det andra, men det ville sig inte, till slut höll han bara in dörren och jag låste, så då satt då dörren fast i alla fall så vi kunde åka. Samma sak då vi kom fram och jag skulle låsa, dörren studsade så jag höll emot och låste.
Fick be om ursäkt att vi var sena, men sa jag, bildörren gick inte att stänga så det tog sin lilla tid. Nu till en något bisarr upplevelse därinne. Nicco skulle undersökas och när vi sedan pratade så skulle läkaren skriva ut medicin, han vände sig till mig och frågade om vi var fattiga? Ehhh, nä sa jag, det är vi inte. Är det säkert, sa han, hur ser det ut i plånboken? Det är lugnt sa jag, vi har pengar.
Han sa att medicinen han ville skriva ut, var dyrare än andra mediciner, den kommer att kosta ungefär 150:-, kommer inte det att kännas av, frågade han återigen. Nä, sa jag för tredje gången, det är INGA problem.
När vi sedan åkte hem skrattade vi då vi satt i bilen och Nicco undrade hur han ens kunde ställa en sån fråga, man borde väl kanske rimligtvis ha ställt frågan på ett annorlunda sätt, kanske frågat om man hade något emot en lite dyrare medicin, eller nåt sånt.
Nu berättade dock Nicco, att eftersom hon hade haft så bråttom då vi skulle iväg så hade hon inte haft tid att sätta på sig sockar så hon gick alltså barfota med sina Converse skor, och när han skulle kolla hennes längd fick hon ju ta av sig skorna så han hade ju sett hennes bara fötter. Jaha du, inte så konstigt då att han trodde att vi var fattiga, sa jag.
Först får han höra att vi har en skitbil där dörrarna inte gå att stänga och sedan ser han att du går barfota i ett par tunna tygskor mitt i vintern. Så vad skulle den stackaren tro… jaja, nu vet vi ju det i alla fall 🙂
Tur också att man är vig, jag fick hoppa in och ut genom passargerardörren, två gånger, men sen så funkade dörren, får se hur illa det är idag, då vi ska på begravningen, ser ju inte så seriöst ut att måsta ta sig in på den sidan av bilen.
Önskar er alla en fin dag!
 
 

Det var det, det…

Av , , 9 kommentarer 11

 

Det var den julaftonen det, mycket mat och många klappar. Vi hade ingen tomte men väl en tomtenissa, och det funkade lika bra. Så här såg hon ut:
 
Och hon talade med bred norrländska och Sally köpte det paketet 🙂
Vi gav henne en kundvagn, och gissa om hon körde med den resten av kvällen, fullpackad med saker:
Jag fick örhänge och halsband av Nicco:
Smycken av min käre make, Åke:
(Nej Tina, det var inte den med dom rosa hornen, men ändock en döskalle :))
Och en ny lampa, som jag vill ha i hallen plus en termos, av Theresé och Anders:
Anders föräldrar, hade även dom skickat med en sak till barhyllan, tydligen ett måste till julen, och en Aladin ask:
Sedan han Tina åka förbi, även hon med en sak till hyllan, men som hon skrev, inget man blir på fyllan… av 🙂
Även Rickard gav oss en julklapp, en dörrmatta som får pryda sin plats i hallen:
Idag jobbar jag, därav den tidiga timmen, och nu är det frukost som väntar innan avfärd. Theresé, Nicco och Sally, skulle nog ner på stan och se om Ohlssons har öppet, Nicco fick en symaskin i julklapp och ska väl nu få sig lite tygbitar att sy loss på.
Åke hade planer på att ta bort plogkanten, han, och det kan också behövas, den blir ju så packad och hård när plogbilen kör förbi. Önskar er alla en fin juldag!

Dom fanns inte… jag lovar

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Ja, vad säger man… nu sitter vi här, julafton (jaja, inte afton än va), och är nyuppstigna, snölösa, tomtesbefriade men förväntansfulla. Julafton är det oavsett, och inte bara det, jag och Åke har förlovningsdag idag, jodå.
Jag har legat vaken mellan 4.15-5.15, fråga mig inte varför men det snurrade frågor i huvudet, hade jag skurit upp skinkan på jobbet, skulle jag skära upp skinkan på jobbet, hade jag diskat, skulle jag jobba idag… lite borta  var jag säkert eftersom jag inte ens kunde avfärda alla frågor utan var tvungen att ha dom i skallen.
Jag som skulle hålla mig sysslolös igår, städade på toaletten, torkade trappen… inomhus, stekte tunnpannkaka, gick över på HP:s och köpte lite sista minuten småtjafs, stanna på Preem och hämtade ut ett paket Nicco hade beställt innan jag åkte till mamma och drack kaffe och sedan for jag på jobbet.
På jobbet i förrgår, blev det lite småroligt, chefen vill nämligen alltid, och då menar jag alltid, ha på sig sina benvärmare, då vi ska ut. Och ut skulle vi ju. Jag vill ha mina benvärmare säger hon och jag börjar leta. Jag letade på alla ställen dom normalt brukar ligga på, jag letade på alla onormala ställen… jag letade överallt. Det var ju nästan så att chefen inte riktigt trodde på mig, men benvärmare fanns inte att uppbringa någonstans.
Då ville hon ringa till Anna assistent, som hade passet före mig, för att fråga vart sjutton hon hade trollat bort dessa benvärmare, Anna hade bara sitt mobilsvar på så chefen talade in ett meddelande: Hej, jag undrar bara vart mina benvärmare är, hej då!
Jag letar fram ett par minde omtyckta benvärmare och ska sätta på henne dom och se… vad tror ni då mitt norra öga skådar? Jo, hennes benvärmare sitter ju redan på. Hahaa… jag snabbskickar ett sms och skriver att benvärmarna är upphittade på chefen, God Jul!
Nu önskar jag er alla en riktigt fröjdefull jul!

Småbarns fasoner

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.
 
Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.
 
Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord 🙂
 
Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.
 
Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.
 
Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.
 
Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.
 
Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt 🙂
 
Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!

Älgvarning på Västerslätt

Av , , 2 kommentarer 4

 

Det blev en dag med fullt upp, igår. Jag var ute med Kerstin, sedan ett snabbt besök på vårdcentralen, prata med juristen, var in på Handelsbanken, handla, gick till huset, där jag skulle leta efter nödvändiga papper, städade upp i några lådor och skafferiet, hem och tvätta samt plocka undan all jul…fast precis som vanligt, då jag var klar med allt och förnöjsamt tittade runt på nystrukna gardiner och annat nytt så hittade jag en felande länk. En kvarglömd svart, julstjärna som jag satt upp mitt i taket. Och det skulle väl vara konstigt om inte fler små tomtar dök upp, bara så där.
 
I huset finns det fotografier i massor, och när jag stötte på dessa kunde man inte låta bli att le, och komma ihåg vilken ”bra” fotograf, svärmor var. Inte många kort som innehåller det hon egentligen ville visa:
 
Sedan fanns detta kort också:
 
och jag tyckte först att det inte riktigt stämde, med en älgvarningsskylt, uppsatt mitt emot kyrkan på västerslätt, men så kom jag också ihåg att det faktiskt varit en älg och sprungit runt här på villaområdet för flera år sedan. Då bodde Bronco, Åkes hund, hemma hos hans föräldrar, och han hade blivit som galen och stått och skällt nedåt vägen. Och svärföräldrarna förstod inte vad som tagit åt hunden förrän dom hörde att det sprungit en älg där.
 
Efter allt slit igår så gick vi då till slut i säng och jag slötittade i en Knasen, och ramlade förstås över denna lilla serieruta:
 
Apropå julen…och vad vi hade för oss på julaftonen, så kändes den liten träffande, eller hur Åke 🙂 ? Ha en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten