Etikett: julbord

Det visade jag officiellt, genom att…

Av , , 2 kommentarer 16

Jag klev upp 6 i morse…fråga mig inte varför, för jag vet inte själv, kan det vara nåt så simpelt som åldersrelaterat? Nu tänker jag då man var barn, och kunde sova till tolv på dagarna om mamma missat att man låg och sov (detta hände enbart under sommarloven då jag och kusin Anna låg i ett annat hus 😀 ), men dom äldre, föräldrarna då, och deras föräldrar, dom var alltid vaken.

Nåväl, det går ingen nöd på mig, 6 timmars sömn är inte att förakta, speciellt om den dessutom varit god. Det vill säga, väldigt lite vridande och vändande.
Vi hade en mycket trevlig kväll, igår. Jag började som jag skrivit förut, på Droskan, där min chef bjöd på julbord. Jag däremot, åt ingen julmat där, utan jag väntade tills jag gick av mitt pass, vilket jag gjorde och visade officiellt, genom att köpa en breezer.

När jag hunnit med halva den så ringde Åke och sa att dom var på plats på Orangeriet, så jag kunde påbörja min promenad dit. Men aldrig i livet att jag betalar 70 spänn för ett glas breezer, och sedan lämnar det…never, jag drack upp innan jag tackade för mig och begav mig av 😀

Här blev det en lååång väntan på maten, vilket kanske är uträknat, för man hinner ju med att dricka lite, innan den är uppdukad och färdig:

15350631_10154762078816585_4119541720031493883_nJulbord, skulle jag inte kalla detta, utan det var några få salamibitar, grönsaker, och sedan fick man välja fisk eller kött. Jag tycker att maten var helt ok, men…dom kunde lika gärna ha serverat den på en tallrik och burit ut den till borden. En del blev utan varmrätt och fick sitta och vänta tills dom fixat fram mer (dålig beräkning).

Lokalen är väl inte heller speciellt imponerande, men det är då lite annorlunda. Och efter mat och efterrätt så skulle vi spela boule. Och jag måste medge, att jag blev lite såld på det 😀 Jag har aldrig spelat detta förut, men jag kan lätt tänka mig att göra om det.

15350506_10154764431766585_8715480838283399804_nSom sagt, en trevlig kväll med Åkes jobbarkompisar, men hade jag fått välja vart vi skulle ha käkat, så hade jag valt, Droskans julbord, där fanns det saker att välja på 😀 Men inga spelbord/spelplaner, så det kanske väger jämt, ändå.

Vi var hemma strax innan tolvslaget, och gissa vad, min gamla chef, Annika, har varit förbi med två påsar av hennes egenhändigt, bakade tunnbröd. Var det pricken över i:et, eller vad?

15400540_10154763097176585_3829422069839295528_nFantastisk avslutning på en lördagskväll, och vi tackar alla inblandade, Lystra som jag jobbar åt, GTS där Åke jobbar och NaturligtVis (Annikas företag) där jag hade äran att få jobba förut. Till er andra önskar jag en mycket trevlig tredje advent!
15492218_10154764553971585_6198246390545748579_n

Jag slängdes ner i källaren…

Av , , 2 kommentarer 10

Jag har aldrig smakat på så kallade Mozartkulor förut, men igår så testade jag en, och jag slängdes direkt ner i källaren hos min farmor och farfar, som bodde i Lainejaur/Malå.

001

Nu slängdes jag inte ner i källaren för något dumt jag gjort och det skulle vara straffet, nähä, det var inget straff att vara därnere heller 🙂 Det var ju där farmor förvarade alla sina godsaker.

Jag och kusin Anna har tillbringat många långa stunder där, ibland smög vi ner mitt i natten och andra gånger smög vi bara ner, kunde även kasta pil därnere, så då hade man ännu en anledning att vistas där. Mozartkulorna är ju en blandning av nougat och marsipan/mandel massa och det fanns det minsann gott om i deras källare, hm… i alla fall ett tag.

Så här i jultider så kommer det förmodligen alltid att poppa upp minnen från förr, då man var barn och firade sina jular hos farfars, det var roliga jular, många kusiner som träffades, vi åkte skoter, tittade på jullovsmorgon och servades samtidigt av farmor med nybakt tunnbröd och te. På kvällarna kunde det vara livat i trappan då vi åkte madrass utför eller så var vi ute och terroriserade grannarna, haha… en gång hade jag och Anna klätt ut oss i päls och högklackat.

Vi plingade på hos min farfars bror, Elof och hans fru Olga. Vi bröt på tyska och låtsades att vi fått motorstopp en bit bort och undrade om vi fick låna telefonen. Hon såg misstänksam ut men bjöd in oss och vi visades till telefonen, då brast vi ut i skratt och avslöjade bluffen.

Vi barn fick inte det traditionella julbordet hemma hos dom, och det var vi så tacksamma över, kanske är så idag också, att just julmat inte faller alla barn i smaken? Vi fick minsann renskav och pommesfrites, underbart gott, och det var verkligen en festmåltid, dom vuxna däremot, fick nog skinkan och allt det där andra som hör till.

Här är min lilla farmor och farfar… tyvärr finns dom inte med oss längre, inte i livet men givetvis genom minnena, där lever dom alltid kvar:

553139_10151355957577060_1630460172_n

Önskar er alla en trevlig andra advent!

009

 

 

Snålaste luften…

Av , , 2 kommentarer 9

Jaha då satt man här igen, en lördag, och ska iväg och jobba om 40 minuter. Det kändes som snöflister luften då jag var ut och satte igång motorvärmaren. Hahaa…. När jag nu skrev snöflister, vilket kanske inte är ett ord man hittar i någon ordbok, men jag menar då det kommer nåt från luften som känns att vara blött, men man ser inte om det är snö eller om det är regn, så visar i alla fall min textredigerare att det är felstavat på något vis. Jag fick snålaste som alternativ till det ordet, men låter inte det lika konstigt då? ”Det kändes som snålaste luften…”

Besöket hos sjuk”frisk”gymnasten igår, gav kanske inte så mycket, ena benet diffar 1½cm och jag vrider höften så det blir en ännu större skillnad, egentligen. Det enda hon kunde råda till var att tänka på hållningen, hur man står och går, och att man inte ska hänga på ena benet, nä, det vet man ju, men det är fruktansvärt svårt att låta bli.

Sedan finns ju alternativet med en iläggs-klack, men det känns inte som ett alternativ som passar mig, jag har testat och det var än värre, än att gå så här. Vidare så sa hon, apropå muskeln som brast i min vad, att det nästan alltid krävs att man överdriver en rörelse för att det ska hända så jag hade rätt även där… jag trodde nog att jag hade överböjt benet då jag steg ner.

Jag ska boka in en ny tid hos läkaren men nu tror jag att jag väntar till efter jul, känns som om det finns andra saker som skulle ha varit gjort den här kommande månaden.

Jag och Winstone drog hem till Tina igår, och han fann ganska omgående en plats uppe i soffan. Han är snabb som rackaren. Hemma vill jag helst hålla honom borta på kattfilten, i soffan, mest för att han annars kan hoppa upp med blöta skitiga tassar efter att man varit ut och springa runt hela soffan innan han lägger sig, och det vill jag inte.

Foto1099

Det syns i alla fall att han är en hundras som passar alldeles ypperligt till agility, som han studsar, hoppar och springer omkring. Han är ju inte så hög, egentligen, 38 cm (knähöjd har vi blivit informerade om, fast det beror ju på vart man har sina knän, förstås), och ändå smäller det bara till att han hoppar upp i Jeepen som ändå är rätt hög. Det beror lite på vart vi står och om han får ta sats.

Lite fegare då han ska ner, men är vi inte hemma på gården så vet han ju som inte hur det ser ut nere på backen, så det är nog inte så konstigt.

Idag är det julbord på jobbet, jag vet inte riktigt hur pass allting är iordningställt, eftersom jag varit borta, jag vet heller inte vilken tid, men det lär väl visa sig. Nu ska jag göra mig färdig så jag hinner dit i tid, jag får önska er alla en trevlig lördag!

 

Så var det gjort

Av , , 6 kommentarer 14

 

Sår där ja, då har man provat på årets första julbord. Men Maria snålade, ingen rödbetssallad, eller sill i olika format, inte heller köttbullar och prinskorv… näpp, jag nöjde mig med att ta en skiva kalvsylta, en bit revbensspjäll, en skiva leverpastej och lite Janssons, sen var det bra. Jag hoppade till och med efterrätten, ris alá Malta och godisskålen, jajamensan (klappar mig själv på axeln).
Besöket hos sjukgymnasten tog sin lilla tid, hon var jätteduktig på att förklara, och visade på skelettet, jo, det är inte bara vi som har skelett hemma 🙂 , hur det ser ut och hur det kan bli. Hon säger att jag har en inflammation i ryggen, som kan komma av en utåtbuktande kota, inget allvarligt så, har även en inflammation i eller kanske rättare sagt runt, höftkulorna, och det är därför, jag knappt kan lyfta benen efter att jag gått i fem minuter… det gör sååå jäkla ont, men går jag i saktare fart, klarar jag mig längre.
En inflammation bör få läka ut, för att undvika att det blir kroniskt. Upp till 6 veckor sa hon, ja huvva, det är lång tid det. Så nu väntar jag på samtal från vårdcentralen, måste ju boka in ett besök hos läkaren för att få höra vad han/hon säger om det hela.
Jobbet jag har är inte heller idealiskt för ryggar och nackar, tyvärr… så det kanske inte är så konstigt att det blivit som det blev. Men det ska även bli ändring på arbetsplatsen och det blir ju bra, då kanske vi håller ihop ännu längre, vi som jobbar där..
Jag fick även två handledsskydd som jag ska använda för jämnan, usch, det är inte kul och dom känns bara att vara i vägen. Jag ska även använda dom då jag sover, och jag vet inte hur många gånger jag vaknat i natt och funderat vad stackarn jag haft på armarna. Dom är inte korta heller utan går upp på halva underarmen, jojo, så kan det gå om man golfar för mycket… typ.
Nå, när inflammationen har läkt ut, så ska jag börja styrketräna igen, jag som trodde att jag skulle få köra igång med det redan i veckan, men det gick ju inte, och det ser jag fram emot. Har ju gjort det förut och tyckte att det var roligt, jag ska tillbaka dit veckan före jul, så då… är jag igång igen.
Jag önskar er alla en fin torsdag!
 

Bannlyst på bussarna

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag blev intervjuad igår, och det är inte nu på söndag som det kommer att publiceras utan hon trodde att det skulle bli söndagsbilagan innan nyårsaftonen. Fotografen kommer hit på torsdag till veckan, jag skrev att jag hatar att bli fotad men vad gör man inte för mänskligheten… så 🙂
Sedan hade vi då julbord hemma hos chefen, maten kördes ut från La Garage, och den var det inget fel på. Skinka, nåt annat kött, pastej, ägghalvor, Janssons, köttbullar, prinskorv, tre sorters sillar, gravad lax samt kokt, såser, smör med Västerbottens ost, tunnbröd, vörtbröd och ris alá Malta till efterrätt. En del av sakerna, något upphottad mot för det traditionella julbordet. Dom får en tumme upp!
En av dom som kom till julbordet är en tjej som ska jobba extra i jul, och hon har även gjort det tidigare, fast jag har aldrig träffat henne. Hon är någon vi ska passa oss för, åtminstone om man träffar på henne då vi är i närheten av vår buss.
Hon har med chefen i sitt följe, råkat ut för allt man kan, i en buss… tror jag. Dom blev överspolad med glykol, en gång då dom satt på bussen, en annan gång brann den upp, vid ett tillfälle (med en annan brukare) gick växellådan sönder vid skuleberget, på väg hem från Sundsvall och då förpassades alla passagerare tillbaka till Sundsvall (vad tänkte dom då med?), för någon månad sen var det ett annat haveri så jag tror snart att hon kommer att bannlysas från alla bussar, och vilken tur att hon inte flyger 🙂
Apropå att flyga, igår då jag stod ute på gården och skulle fota till ordlös onsdag, så började det skrika i luften, kolla plogen som passerade:
Men nog måste dom här vara ute i sista stund, skulle inte dom ha lämnat landet för längesedan? Ur led är tiden.
Nu ska jag fixa frukost och komma på nåt Åke kan äta till middag. Ha en fin dag, allihop!
 

Å vad kallas du för då?

Av , , 8 kommentarer 5

 

I tidningen Street & Strip Magazine finns följande att läsa och jag citerar: Umeå var fullt med killar som hade det ena konstiga smeknamnet efter det andra. Kines Tore, Linkan, Bostic och Fjuppe var några av profilerna på dom mer eller mindre lagliga streetracen i Umeå. Å sen var det Bagarn…slutcitat.
 
Visst var det så men fortfarande finns det en hel del personer kvar här i Umeå med konstiga och knepiga smeknamn. Många gånger förknippas ju smeknamnet med det riktiga namnet, som till exempel, Carro för Caroline, Henke för Henrik, Bosse, Lasse och ja, ni vet. Men sen har vi dom som är lite mer långsökta, som Benke, för att ta ett exempel, en kille som egentligen heter Gunnar Jonsson, och nu kan man ju undra hur stackarn han kan kallas för Benke.
 
Mjo, hans pappa var polis, med andra ord blev han Bengens son, sen blev det Bengtsson för att sluta med Benke. Håkansson, är vi många som vet vem det är, och givetvis tror man ju att han heter Håkansson i efternamn, men så är i inte fallet, han heter Håkan Persson. Vart Jitte, Brälla, Kulan med flera, fått sina smeknamn ifrån, det kan jag inte svara på, men gissningsvis, vad det gäller Brälla så kommer det nog från hans efternamn, men jag ska inte svära på det 🙂
 
Åke har massor med bekanta och vänner, och jag tror att 90% av dom, har ett smeknamn. Han nämnde ett igår, dödde, hm…det lät onekligen halvknepigt, men idag är jag vis av erfarenhet av alla smeknamn som finns så numer höjer man knappt på ögonbrynen.
 
Själv kallades jag för Hette, under skoltiden, och kommer så väl ihåg då jag träffat Åke, och ”Tigern” (en gammal skolkompis) ringde hem till oss och frågade Åke efter Hette. Han hade knappt hört det smeknamnet och tyckte att det lät helt fel. Idag är det ingen av mina nuvarande vänner som kallar mig för Hette, förutom om man träffar på någon gammal klasskompis, eller som då jag och Åke var på återvinningen för ett par veckor sedan och en kompis pappa, som jobbar där, tittade på mig och frågade om jag kunde tänkas vara en som kallades för Hette.
 
Ja, så kan det vara. Niccolina kallas av förståliga skäl för Nicco, men en kompis till henne tyckte att hon skulle heta Niccotina iställlet…haha, men det tycker inte Nicco. Låter ju som ett nytt nikotinplåster. Näpp, nu ska jag göra mig i ordning för ett besök på kvinnokliniken, sen hem och förbereda ett eftermiddagspass hos ny chefen. Ikväll är det julbord hemma hos henne och jag är den som åker på att förbereda detta. Inte laga maten, den tas från en cateringfirman, utan det ska väl ställas i ordning och dukas upp. Åke kommer också dit på middagen. Ha en fin dag!