Etikett: kåda

Glädjande nyheter, strålande…

Av , , 2 kommentarer 11

Glädjande nyheter, strålande nyheter, det är ju den internationella Glädjedagen, just idag!!


Glädje är inte nödvändigtvis något man skrattar åt, däremot kan det vara någon, man skrattar med. Glädje och lycka, går väl hand i hand. Fast skratt, kan absolut vara en glädje höjare, det med.

Jag såg Farmen finalen igår efter jag kommit hem från jobbet. Och jag blev så glad att Nebil vann. Men ännu gladare av hans lycka och samtal till hans fru. Det blev så äkta, så det var nästan svårt att inte ryckas med. Man kan glädjas åt andra med ☺️

Den här filmsnutten är en bra, kort beskrivning på ren och skär glädje…+ Lycka! Klicka på bilden.

Jag och Mr Rosa (Winstone), gick en sväng förbi VK huset och under järnvägen, igår. Då vi står under järnvägsbron, började det plötsligt låta som om det kom ett JAS plan på låg höjd. Haha, så skumt, det var ett tåg, det lustiga var att man hörde ingenting innan den passerade bron. Kan ju ha varit för att vi stod under, men ändå.

Fotade träd o himmel, tyckte absolut att molnet där bakom, visade ett ansikte. Fast då jag kom hem och kollade bilderna, så såg jag nada.

Kom dock ihåg då jag gick den där svängen, long time ago.

Det enda jag vet, tidsmässigt, är att det var efter, oktober 2012. Eftersom min pappa hade vandrat vidare till andra dimensioner. Tror att det var rätt nybyggt, just den gång och cykelbanan. I vart fall, rätt ny för min del. Det var eftermiddag och skymningen började göra sig påmind. Gatlyktorna var tända. När jag kommer upp på höjden, innan man går över bilvägen, så slocknar plötsligt en gatlykta, precis framför mig. Och då jag passerat, tänds den igen.

Jag lyfter på ena ögonbrynet men tänker inte mer på det, förrän jag kommer fram till nästa gatlykta, och samma sak händer…igen. Då rynkar jag säkerligen på dom där ögonbrynen och tittar bakåt. Och vet ni vad, det fortsätter ända fram till bron. Då började jag istället fnissa för mig själv och jag tänkte på min pappa.

Vem vet? Antingen är det så här vi gör då vi inte kan förklara saker, och minnen av dom vi en gång haft oss nära, gör sig påminda på lustiga sätt. Jag kan inte heller svara på varför jag kom att tänka på honom, just i det ögonblicket, men nånting var det. Det vet vi ju också, att vi ofta säger då oförklarliga saker sker, att det är en hälsning.

Så kan det vara! Det kan också vara att vi vill bli påminda om saker för att hålla dom vid liv. Vår hjärna är ju mer komplex, än vad vi vill erkänna, och tro. Jag hade väl aldrig heller förr, förknippat Winstone, med min pappa. Winstone kom ju till oss, först 2013, så min pappa fick aldrig träffa honom.

Men här minns jag att Winstone kom till mig, jag kom honom väldigt nära då han ville bli omklappad. Och hela han, luktar pappa. Haha, ja, det låter ju jätte dumt, men.. Winstone luktade skog, barr, och kåda. Jag minns att jag sa det högt till Åke. Min pappa jobbade ju hela sitt liv, i skogen, så att jag förknippade doften med honom, var inte alls så konstigt. Det luriga var, vart Winstone kunde ha fått den doften ifrån. Ingen skogsvandring i alla fall. För vi var här hemma.

Oförklarligt, men hjärtligt och glädjande att människor lever kvar, oavsett, vart dom, eller vi, befinner oss.

Ha en underbar, glädjefylld måndag, mina vänner!

Finally, är den väck!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag tog en sväng upp till mamma igår, hon bjöd på kaffe i dessa mumin muggar:

41215961_10156566025076585_310591290154680320_nJa, dom hade hon köpt till min farmor och farfar för x antal år sedan, då farmor sagt nåt om att kaffe och fat, var lite överambitiöst, och det är det ju, fast jag vet att min farfar, drack kaffe på fat, titt som tätt 😀

Nå, då dom båda gick bort, fick mamma tillbaka dom där 6 kopparna som hon en gång givit dom. Nu blev jag lite intresserad, Mumin muggar är ju som poppis, men just den där modellen, har jag inte sett.

Jag googlade och bildsökte, men hittade nada. Men syster Emma hittade en kopp, exakt likadan, såld på tradera för 1 månad sedan, och den koppen gick vidare för 1580 svenska enkronor, inte illa!

Nicco har haft Pontiacen ståendes alldeles bredvid husväggen och där, den nu stått har den plötsligt fått stora problem.

40496259_10156549261136585_3288159638205235200_nDen har inte gått att rubba, vajern till växelspaken spökade och det gick inte att få in en växel, utan den hade fastnat i parkeringsläge.

Lätt oroväckande då vi har fönsterbyte på gång och där Pontiacen stod, finns 2 fönster. Hon har rådfrågat, fått tips, både användbara och andra som gissat. Igår gjordes en test, hon öppnade huven, stack ner en pinne och kom åt vajern, in i bilen, rucka på spaken och *vips* så kom neutralen in och vi kunde putta bort bilen…*puh*, äntligen!!!

Nu står den under tallarna, inte så bra med tanke på kådan som droppar där, Åke letade fram ett bilkapell, och jag undrar…är bilen för stor, eller är kapellet för litet?

40952040_10156566347391585_2040057191553040384_oIdag blir det en kaffedejt med Helena på Ullas, jojomensan, och sen ska jag bara fortsätta njuta av att det är fredag. Hoppas på en fin dag, för er alla!
480326_432901313465396_137157573_nLille Winstone var verkligen liten, en gång i tiden, det är Nicco som fotat honom.

Femöres kola och Jenka

Av , , 6 kommentarer 4

Jag kopierar min text här och sätter ut den på min sida på netdoktor.se, där får man också en del kommentarer på det man skriver. Igår, apropå min blogg om tuggummi, så var det en som efterlyste namnet på tuggummit i svart och gult papper, tuggummit i sig var med lakritssmak.

Jag visste med en gång vilket tuggummi hon menade men att komma på namnet var lite klurigare. Det första som poppade upp var Jenka, och jag vet att det inte var det, men jag brukade nämligen köpa ett Jenka och ett sånt där lakritstuggummi.
 
Gjorde en del ärenden, var på strömpilen, hem till morsan och drack kaffe, till Annika och lade in räkningar på datorn, när jag så kom hem, bärandes på alla påsar så kom plötsligt Jenka fram igen och direkt efteråt Shake. Visst är det lustigt att ett namn eller plats kan vara helt bortblåst för att sedan dyka upp från ingenstans? Kanske inte skulle vara speciellt lustigt om det aldrig dök upp heller, ett tydligt tecken på dåligt minne. Men hjärnan verkar arbeta på sitt håll utan att man är medveten om det för att sedan ge ett tecken på att den arbetat klart och ger en sitt svar. Ganska bra, faktiskt.
 
När jag satt hos morsan så sade jag vad jag bloggat om och då blev det mer prat om godiset från förr. Vi gick en liten nostalgitripp bland godsakerna, 5 öres kolan som då var mycket större än en vanlig kola idag. Jag kommer ihåg att på slutet av 5 öringens och 5 öres kolans livstid så fick man bara köpa kolan för att fylla upp till närmaste enkrona eller femtio öring. Hade man handlat för 1.95 så fick man ta en kola. Förstår egentligen inte varför, vad hade det för betydelse, huvudsaken för kiosken borde ju ha varit att få sälja sina saker och få sina pengar?
 
Morsan berättade att min morfar plockade kåda från ett speciellt träd, och det fick dom ha som tuggummi. Hon tyckte att det var ganska gott, lite träsmak på och hårt till en början men när dom tuggat tillräckligt länge så funkade det alldeles ypperligt. Hon kommer däremot inte ihåg från vilken trädsort han tog kådan ifrån, kanske någon av er som vet?
 
Idag är en oskriven dag, eller oplanerad kan man också kalla den men garanterat är att den kommer att svischa förbi lika fort för det. Ni får ha bra lördag!
Maria Lundmark Hällsten