Kusin Anna frågade för några dagar sedan om vi skulle åka till Ålidhems biblioteket. Dit skulle Annika Norlin, författaren till boken Stacken, som vi läste sist.

Så det gjorde vi igår. Det blev fullsatt med en gång, extra stolar fick tas in och slutligen stängdes dörren. Det fick inte plats en till därinne. Cornelia, en av tjejerna som är med i vår bokklubb, var också där.

Annika fick frågor av en kvinna som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, det står inte heller i inbjudan. Men hon skrev akademiska texter, så hon är en van skrivare fast inte vad det gäller romaner eller noveller. Här lyssnar hon intresserat då Annika svarar på en av hennes frågor

Hon tvekade aldrig i hennes svar, hon fick till exempel berätta om hur hon hittat sina karaktärer, upplägget på boken, tankar på både det ena och det andra.

Hon hämtar mycket av sin inspiration till karaktärer från fikastunder på Espresso house. Haha, det var ju också roligt att hon nämnde det. Jag tycker själv att det är kul att sitta och iaktta andra människor. Rörelsemönster, vilka dom hänger med, och kanske som Annika sa: Varför hänger dom där med varandra. Kan dom där vara ett par, eller är det där kollegor, en mor och son, eller kan det vara en farmor. Hur har ens dom där en connection? Sen kan man utifrån det sitta och spåna och måla upp egna storys. Och är man driven och duktig, kan det hända att dom hamnar på papper i en Roman eller Novell.

Skrivandet har hon redan i sig, då hon är med i ett band och skriver låtar. Fast en låt ska ju inte vara en roman, men orden måste vara kraftfulla om du vill få fram ett budskap under längden på en låt.

Den enda bilden jag fick till med någorlunda skärpa, var denna, då hon förstås blundar 🫣

Tur att jag fick låna en bättre bild av Cornelia Gustavsson 👌

Sedan fick man ställa frågor, och det var det några som ville. Vi sa efteråt att det var ändå roligt att det vi fick höra av Annika, och av frågeställarna, var precis vad vi i bokklubben redan avhandlat. Lite av samma tankar och funderingar. Man kan ju tolka en bok på sitt egna sätt, och man kan ”tro” eller välja att ”tro”, att vissa saker i en historia, kommer sig av en viss persons upplevelser. Vi målar upp egna bilder utifrån berättelsen, fast min bild behöver inte vara samma som den du ser.

Därför var det extra roligt att se och höra att vi ändå var rätt eniga i hur och varför, det såg ut som det gjorde.

Apropå böcker och läsning, hörde på nyheterna i morse att skolelever får öva på att skruva upp läshastigheten.  Då man fått upp hastigheten ska det övas på läsförståelse och andra saker. Åke undrade av vilken anledning man måste läsa snabbt. Mja, det undrade jag med, först, men sen mindes jag hur gymnasieeleverna på Nolia eventet, inte ens kunde läsa papperet jag skrivit, om hur man skulle göra för att vara med på tävlingen.

Även om jag pekade på papperet med stora bokstäver skriven med fetstil och sa läs, så kliade dom sig i huvudet och förstod ingenting. Är det inte så för er också, att då man läser en text så tar man in hela sidan. Man behöver inte läsa bokstav för bokstav, utan man får in en helhet, eller?

Jag förstår ju dock att det kan se annorlunda ut beroende på om man är dyslektiker eller har andra svårigheter att läsa, men då kan ju detta kanske vara ett hjälpmedel. För att få upp hastigheten måste du vänja hjärnan med att se på boksidan på ett speciellt sätt… jaja, jag ska inte skriva mer om det, jag kan hamna ute på djupa vatten, jag gissar ju bara.

Jag var iväg och tränade innan lunch igår. I mina lurar spelade jag musik. Har nyligen börjat lyssna lite på musik med jojk. Det är konstigt ändå hur man rycks med i såna låtar. Dom har en speciell rytm, låter som om naturen talar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag känner. Ni kan ju lyssna på en låt själv. Jag rekommenderar högre volym för att både höra och känna.

Och med dom, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin torsdag!