Etikett: Karin Boye

Monsterlikt återbruk

Av , , Bli först att kommentera 13

Ja nu står han här, vår nye snabeldrake. Rustad, rak och pansa…plastomsluten, (orden kom bara till min skalle, och är egentligen början på en av Karin Boyes dikter, haha).

Hatar att köpa hushållsapparater, men dom är absolut ett måste. Eller ja, det beror väl på vem man frågar. Men det vore, åtminstone för mig, tragiskt att inte kunna städa, tvätta, laga mat på spis osv. på det enkla sätt vi kan idag. Tänk er att stå och knäskura ett sopat golv, tvaga tvätt med tvättbräda och koka soppa över öppen eld…

Nicco bjöd med mig till en Loppis i Klabböle, igår. Den bästa loppisen jag varit på i sommar. En äldre kvinna med fina saker och inga opriser. Jag fick med mig hem dessa 3 glas koppar i plasthölje (almost mint condition) och medföljande bricka, för 60 riksdaler. Tror att dom kallas för Melitta koppar.

Och dessa 2 koppar, Rörstrands Pomona Diamant, 90kr styck, men jag vet att dom kostar runt 450 kronor om man hittar dom i butik.

Nu spelar inte priset så stor roll, annat än att det är kul att man faktiskt, än idag, kan få känna att man gjort ett fynd. Jag tänker ju använda dom,

såklart. Gillade dessa koppar utan att ens lyfta upp dom från bordet.

Kvinnan som bor där, eller höll i loppisen, hade ett ovanligt efternamn. Så när vi kom hem, började jag säga det till Åke. I min tankevärld, så trodde jag kanske att hon hade nån koppling till Elsie, via jobb eller annat. Men jag hinner bara börja på hennes efternamn så fyller Åke i både för och efternamn i ett svep. Och ja det är ju rätt, och inte bara att han kunde namnet. Hon hade varit hans klassföreståndarinna, way back in time.

Bredvid kvinnan, på loppisen då, satt en tjej och hennes pappa, vid ett eget bord. Där fanns det grejhojta, haha. Så coola saker, i mitt tycke då. Eller vad sägs om denna öppnare

Dom hade magnet fiskat i älven och fått upp den därifrån. Och därifrån till Klabböle för att hamna hemma hos oss. Fick ett visitkort

Och ni kan även hitta dom på INSTA gram. Lånade 2 bilder därifrån.

Sen tog vi kaffe och en glass nere på Energicentrum. Fast nu ljög jag, grovt. Det var tanken men dom hade sålt slut på ALL glass. Jamen vi tar väl en godbit då…och kaffe. Ok sa tjejen bakom disken, för att i andra andetaget säga, ja just ja, vi har slut på kaffe också. Oh my loooord!!

Inte för att godbiten var dålig, fast jag hade aldrig valt att dricka mineralvatten till den. Men vad gör man *himlar med ögonen*

Åkte ut med Camaron efter middagen. Vi gjorde en längre sväng runt Umedalen, Baggböle, Kåddis, Öbacka Strand, Sofiehem, kajen. Där stod det 3 bilar i kurvan. Haha, Camaron är ju inte tvärlätt att ratta i snäva utrymmen, tur man tränar Haha. Lacke Nilsson ryckte fram mobilen och fotade.

Sen tyckte han att Åke var väldans lik nån från ZZ Top, så han fick till en bild på honom med

Nej mina vänner, nu ska jag röja min väg ut på gården. Röja innebär att jag ska ta ner lite saker till källaren som hamnat innanför dörren. Det samlas på hög då man har andra saker för sig. Och nu tycker jag det är dags att ta undan dom så det ser lite städat ut, tänker jag. Ha en fin söndag! Avslutar med dagens upphittade på morgon prommis med Winstone.

Vilka otroliga kontraster det finns, därute 🦛🐩

Av , , Bli först att kommentera 19

Vi har fått en ny vikarie på jobbet, jag hade ett inskolningspass med honom i förrgår. En riktig stjärna, som bara vet, hur man bemöter människor, tar hand om och ser efter dom man jobbar hos. Nå, han är från Kenya, och har bott här i snart 8 år.

Vi kom att prata om djur, och vilka djur vi är rädda för. Min brukare är en hårding, inte rädd för nåt. Han å andra sidan, är rädd för ormar. Inte så konstigt egentligen, deras ormar är betydligt giftigare än våra. Han hade haft 2 möten med orm, hemma i deras lägenhet i huvudstaden i Kenya.


Sen fortsatte han och berättade att som barn, var det ju andra djur som dom skulle passa sig för… håll i er nu… krokodiler 🐊 och flodhästar 🦛
Jag blev alldeles hänförd, tänk vilka sjuka kontraster det finns i världen. -Nej, idag blir det inte att bada i sjön, flodhästarna hänger där. -Passa dig för krokodilen nu när ni är ute.
Kontra våra upplevelser här hemma. -Klappa inte på hundar utan lov…


Kan ni gissa att han skrattade då jag berättade om mitt lilla djur jag är rädd för. Jodå, han skrattade och mellan skratten kom han med samma konstaterande som alla andra… Men fjärilar, dom är ju jättefina… och dom bits ju inte. Johoda, sa jag, det kan dom, har du aldrig sett dom med huggtänder.

Intressant var det också att höra om språken. Dom pratar Swahili, men har engelska i skolan. Sedan finns det 42 olika språk i stammarna. Ok, sa jag, ungefär som dialekter då? Nej nej, alla stammar har sitt egna språk. Jösses!!

Jag frågade om han, firar jul på något sätt, och jodå, dom firar ju, precis som vi. Men där är det inte jultomten som kommer utan Father Christmas.


Father Christmas är ursprungligen en personifiering av julen som förekommer i engelsktalande länder, dock inte i USA och Kanada. Figuren ledde till utvecklingen av den moderna Jultomten i USA, och är numera ofta synonym med just Jultomten. Där får man presenter på juldagen.

Sen tänkte jag, apropå denna pratstund vi hade. Vilka intressanta historier och upplevelser man får höra om, om man bara frågar. Och tänk hur många vi är, och hur många vi har runt omkring oss, som vi faktiskt kan fråga. Alla har vi historier att berätta.

Tog en bild på mina 2 pelargoner som står i köksfönstret.

Då jag gjorde det, dök detta upp i min skalle… Rustad, rak, och pansarsluten. Mm, den dikten, har jag en gång i tiden, skrivit ner i en bok. Jag var runt 14-15 år, och vet inte riktigt varför den fastnade då.


Karin Boye är i alla fall den som skrivit den, och här kommer den i sin helhet. Tänkvärd ändå och som med målningar är det fri tolkning. Med den önskar jag er alla en fin onsdag!

Jag vill möta…

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.
Maria Lundmark Hällsten