Nä, siffrorna som Kerstin hade höll inte hela vägen, synd, men det var på håret. Det var nämligen så att när jag och Kerstin var ute i fredags, så köpte hon en Harry Boy och sa att om det blev vinst på den så skulle vi dela lika. Så jag och Åke satt bänkade framför teven igår, Åke med en andelskupong och jag med Kerstins siffror skrivna på ett papper.
Vi stöp i sjätte loppet, även Åke, som hade liknande hästar på hans rader. Så det blev sex rätt med en utdelning på 18 kronor. Åkes vinst blir dock ännu mindre, då han ska dela den med tio stycken.
På promenaden igår blev det prat om hur människor kan eller är bra på olika sätt. Någon kan vara expert på vissa ämnen men vara värdelös på allmänt vetande, en har fotografiskt minne ,medan en annan inte vet vad som är fram och bak på en elefant. Jag vet att jag har ett jättebra sifferminne, det kan också var lite irriterande för jag kommer ihåg, i princip, alla priser på leksakerna som fanns på grossistlagret där jag jobbade för tjugo år sedan.
Det som är irriterande är att jag behöver ju inte veta dessa priser, men att sudda ut dom, går inte. Men plocka fram ett pistol set, en bil, en docka eller vad som helst, så ska jag tala om hur mycket dom kostade, då.
Åke har en släkting som är autistisk, jag vet inte så mycket om just det, autism alltså, utan att dom gärna vill ha saker på samma sätt, och helst inga förändringar. Denna killes farfar, ringde för några dagar sedan och vi satt och pratade en hel del, han berättade då att han skulle passa pojken en gång då han var liten, och dom hade plockat fram ett stort pussel som var ganska svårt, med taktegel på en byggnad osv. Farfar skulle bara tvärt gå över till hans sons hus och hämta någonting och han var inte borta mer än tio minuter, då han kom tillbaka så var hela pusslet lagt.
Han kunde för sitt liv inte begripa hur han hade hunnit göra detta, och han sa att själv hade han kanske hunnit lägga tio bitar på den stunden och pojken måste ha haft flera bitar i varje hand och bara lagt ut dom. Men han har förmodligen ett minne eller ett tänk, som gör att han bara behöver se biten för att veta till vilken annan bit den passar. Farfar sa nu att han inte vill ha locket med bilden på heller, för att se hur pusslet ska se ut då det är klart, det är fusk säger han. Ganska fascinerande och man kan undra varför vissa kan det här, medan andra är helt oslög, vad det gäller pussel.
Och apropå pussel, jag gav ett åt Åke i julklapp som han la sista biten på, i fredags. Pusslet är inte ett vanligt ordinärt, utan bilden visar hur det såg ut några år tidigare och nu skulle man lägga hur man trodde att framtiden skulle te sig. Så vi har hört några högljudda ord från köket, med jämna mellanrum och ibland har han frågat högt vem som kom på idén att ge detta till just honom, men nu är det klart och jag ska ”fuska” lite innan jag river upp det, och ta ett kort på det färdiga pusslet.
Ha en fin söndag!
Senaste kommentarerna