När jag flög ner till Kungsängen/Arlanda, så var det busväder eller busblåst, häruppe, och flygkaptenens sista ord, innan det bar iväg, var: Its going to be a bumpy ride!!! Ja, tänker jag nu, knöligt värre, hahaa…apropå knölar och sånt där.
Här finns den bilden
Jag kom mig till läkaren igår, hon tittade, kände, och frågade, sen ville hon se på mitt ben. Jag ligger på britsen och hon tar tag i det, en nanosekunds tystnad och sedan: ”Men, vad är det här?” Hm…ja jag vet inte, svarar jag, och tänker att det vet jag visst, det är ju mitt ben…hallå!!!
Det är knölar på ovansidan smalbenet, hon vill få en andra bedömning och hämtar en till läkare. Dom tycks i alla fall konstatera att knölarna inte sitter fast i själva skelettet utan man kan röra på dom. Kan vara knölar man kan få av benhinneinflammation, det kan vara åderbråck, fast dom inte syns, eller tumör, eller kanske bara en sån där åldersgrej, man blir gammal och knotig, eller, bara för att det är jag, Hällstenssyndrom, det finns bara en i världen som har det…typ jag 😀
Nåja, jag är inte så brydd, hon skickar en remiss så jag får komma och göra ett ultraljud på benet, och sedan ville hon att jag skulle på provtagningen, dit har jag hunnit vara nu på morgonen, så dom kan utesluta någon typ av brist. Det är sällsynt, sa hon att man har nån brist, så det var väl mest bara för att det ska vara kollat och avprickat.
Och nu har jag talat med sjukgymnasten, och fått en tid så får vi se om dom har nåt att tillföra. Och sedan återstår då väntan på svar och ultraljud. Jag blir hemma, veckan ut, fick utskrivet nåt muskelavslappnande, så jag kanske slipper kramperna som dyker upp, titt som tätt.
Min vän Ulla, skrev igår att hon varit så svårstucken och jag kommenterade hennes inlägg, och skrev att jag kände igen det där, ni vet, den gången jag skulle in och dom skulle testa att sy igen hålet på magen, och efter 7 provstickningar, gav dom upp och jag fick sövas innan dom satte nålen, och det såg ut som Stockholms blodbad efter deras försök.
Idag, var det en yngre förmåga som skulle sticka, jag kommer ihåg honom från förra gången och då gick det galant. Idag, inte lika bra, han letade, rotade och rev sönder ett kärl och sedan blev han så nervös, han ville inte få huvudvärk direkt på morgonen, sa han, och gick och hämtade en kollega.
Jomen här är kärlet, sa hon…fast även om hon försökte låta positiv, så slank kärlet iväg, och hon fick rota, hon med, fast i andra armen förstås. Och inte fick hon allt blod hon behövde heller, men det gick inte…ja jädrar i min lilla låda, vad besvärlig jag är, men fortfarande obrydd, nålstick gör mig ingenting…det är ju bara en känsla! 😀
Här hittade jag den bilden
Önskar er alla en trevlig tisdag!
Senaste kommentarerna