Etikett: kläder

Dom ger sig inte…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2016 kl 09:48, Bli först att kommentera

Det var inget fel på motorvärmaren…utan man kan skylla på dom kalla vindarna vi hade i helgen. Jag var tydligen inte ensam om att uppleva bilen, som halvt döende. Och Brälla tyckte att Åke gjort rätt, som legat i soffan, hela helgen. Därom, tvista de lärda!

Nåja, han låg inte HELA helgen, han motionerade Winstone och ansade lite på snön, som fallit.

Jag träffade Helena på Brobergs igår, och vi surrade bort en stund. Dom drar till varmare breddgrader om några dagar, och lite, lite avis, kan man ju bli. Åtminstone om vi snackar värme 😀

Jag hade också fram symaskinen och sydde in diverse kläder. Fattar inte hur svårt det kan vara att få rätt feeling på jeansen. Nu har jag sytt in just dom där, 3 gånger och ändå blir det inte riktigt rätt passform.

Några tröjor hann jag också med. Bra grej, den där symaskinen 😀

Om jag räknar från invägningen ifjol, i Lycksele, så har mitt BMI, idag, minskat med 12 . Inte illa, kan jag tycka 😀 Och det går sakta men säkert nedåt. Ska bli kul att se hur det ser ut till sommaren. Kanske måste investera i ny sommarjacka då, ujuj, vilka problem man kan ha. Eller så kan jag ha tur att hitta någon undanhängd sak, som bara suttit där på en galge och väntat på att få komma fram i dagsljuset.

Nu sitter jag och försöker distrahera mig själv från att tänka på torsdag. Jag har nämligen fått en ny kallelse, angående den där gastroskopin, dom ger sig ju aldrig…det är bara att bita ihop (inte bokstavligen dock) och gå dit och få det bortgjort. Tänkte försöka att inte tänka så mycket på det utan ta det som det kommer, men det är inte så lätt.

Gjorde ett potatismos på delikatess potatisar, såg sedan att det stod, smöriga och fylliga, what? Vadå smöriga…fylliga, är inte alla potatisar fylliga, finns det luftiga, eller mindre kompakta, hm…kan ju googla på det.

Fick tips av Nicco också, om man hamnar i diskussion med någon och till slut, inte har lust att svara på frågorna längre, då kan man gå in här: let me google that for you så skriver man in, det man tycker personen ifråga, ska googla på, och när dom klickar på länken, så kommer google att googla det åt dom, perfa!!!

Ha en fin dag, allihop!

Det är pampigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 december 2015 kl 09:00, 2 kommentarer

Domkyrkan i Uppsala är pampig, det är bara att medge. Vilket jobb som har utförts där, vilken tid som lagts på alla målningar och utsmyckningar, otroligt!

Dessa 3 herrar, nu kommer jag inte ihåg vilka dom var (det vet Theresé), hade tydligen placerats utomhus, och där förlorade ena herren sitt huvud, någon lustigkurre som stal det:

Vi avrundade med lunch på katedral caféet, som ligger 20 meter från kyrkan:

Sen for Åke och Anders hem till Winstone och vi, det vill säga jag, Nicco, Sally, mamma och Theresé, åkte ut till Iittalas outlet i Örsundsbro. Jag köpte 2 kaffekoppar som Nicco ville ha, ostindiska från Rörstrand, och nåt putsmedel som skulle funka till allt, samt en hjortronglögg i brun medicinflaska, den får vi testa sedan.

Inne på klädaffären fyndades det, fast jag köpte ingenting, jag har nog så jag klarar mig. Men dom andra hittade saker och kläder.

Nu laddar vi för hemresa, ska väcka Nicco, vi ska få i oss nån typ av frukost och sedan ger vi oss av. Fint väder här, än så länge, men kallt, det är -11, just nu och till kvällen utlovas snö i mängder, men inte efter vägen hem, om väder rapporterna kan stämma någon gång.

Önskar er alla en fin söndag!

Nu skriver jag om det…igen

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2015 kl 08:11, Bli först att kommentera

Nu ska jag skriva lite om ”the operation”…igen. Det finns nämligen en sluten grupp på FB, för vi som har tänkt, och som har gjort, denna gastric bypass. Där kan man ju få svar på frågor, och läsa hur andra upplevt denna resa.

Jag la ut ett inlägg där igår, och ville bara berätta och säga åt, eventuella ny joinade, som fortfarande är i väntan på operation, vad dom ska hålla utkik efter. Jag vill inte på något sätt, skrämma dom som väntar, utan bara att dom ska veta, OM, det skulle bli nåt galet, vad varningstecknen kan vara och vänta inte för länge i tron om att det ska vara på det sättet.

Så kanske någon besparas den extra resan jag fick göra. Det är trots allt en viss procent, som drabbas av detta, och risker finns det med alla operationer, och som överviktig, finns ännu fler risker, om man inte åtgärdar dom. Det är att väga för och nackdelar mot varandra.

Jag har hört många nu, som sagt, jamen den där operationer har man ju hört talas om, och det är bara negativa saker. Mm, har jag svarat, men du får ju sällan höra om dom operationer som lyckats, det är alltid det dåliga som det ska berättas om.

Jag har träffat på många personer idag, som jag inte ens visste om, som har gjort denna gastric bypass, och det är bara otroligt då man ser resultaten. Och där har vi dom som lyckats, men som inte har en skylt runt halsen, där det står vad dom gjort 😀

Jag har inte gått ner extremt mycket…än, men tillräckligt för att ta fram en påse med undangömda kläder (dom har varit för små) och där plockat sånt som jag kan tänkas använda idag. Vi lämnade in symaskinen på lagning i fredags, så jag kan börja sy in jeans och annat, åtminstone så långt det går, sedan får man väl köpa nytt. Och det ser jag fram emot 😀

Nu råkar jag också ha kläder i min garderob, som faktiskt är för små, jag har en gång köpt dom, inte velat lämna tillbaka dom, utan sagt, att en dag…då ska jag ha dom där, punkt slut, och snart är jag där, kul!

Idag ska jag ringa Bosse på Hasses och höra om han har tid att kolla varven på Jeepen, skulle kännas skönt att få till det felet, så man slipper hålla gas, då man står still. I övrigt blir det nog bara promenader i omgivningen med sällskap av Winstone. Ha det gott, allihop!

Om man ”råkar” så finns det…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 maj 2014 kl 11:25, 2 kommentarer

Oj oj, vilken morgon, hektiskt som 17, förutom en massa mejlande av delikatare slag, kan inte gå in på vad, så skulle Nicco på provtagningen klockan 8 där hennes levervärden skulle checkas upp, efter hennes körtelfeber.

Hann hem och göra 2 samtal som hör ihop mejlen, och sedan susade jag och Winstone iväg på Djurmagazinet där vi bokat in en tid för kloklipp. Gick som på räls och han fick sig en ny leksak som han springer runt och stoltserar med.

Hem igen och avverkade 2 samtal till och nu fixas Åkes middag medan jag inväntar ett samtal och sedan blir det nog allt att gå ut med Winstone igen…puh!!! Tur att jag snart börjar jobba då 😀

Och ännu mer tur, att det nu enbart är 2 dagar kvar innan vi åker på minisemestern, just nu känns den välbehövlig. Kerstin undrade i fredags om jag höll på ha resfeber…nä sa jag, och undrade tvärt om man brukar ha det, och hur det i så fall känns?

Det är jätte längesedan jag satt i ett flygplan, men vet ju att jag älskar då planet vänder och tar sats, man sugs bakåt i sätet och sedan…up ,up and away!!! Hur coolt som helst, och sen är man ju liksom där, det enda jag kan tänka mig är packningsnervositet, eller vad man ska kalla det.

Hur mycket kläder kan man behöva för 7 dagar…regnar det, kommer vi att stekas i solen, får man skoskav eller tänk om man spiller ketchup på sina jeans. Jag vet, vis av erfarenhet att man har en tendens att ta med för mycket, och jag ska begränsa mig, jag menar, det finns ju rinnande vatten där, man kan väl tvätta saker, och skulle man ”råka” fastna i en dörr och slita av en ärm på en tröja, jamen då får man väl klippa till den andra sidan så det blir en t-shirt eller så köper man sig en ny, och nåt ombyte tar jag ändå med 🙂 (garanterat för många, dessutom).

Jag ringde förresten upp Trygg Hansa, och visst har jag försäkringen hos dom, så Moderna kan ta sin faktura och göra vad dom vill med den…fult är det i alla fall då dom skickar ut såna saker och skriver att jag har valt dom…pytt!!! Jag valde bort dom, för 2 år sedan, sådeså!

Verkar nästan vara på ropet att idag göra på det där sättet. Samma sak var det ju med villaförsäkringen där det skickades ut en faktura som jag höll på betala men hann se innan, att det var fel bolag, och hundförsäkringen, där dom också tackade för att jag valt deras stora försäkring…och jag frågade mig vart jag hade valt det??? Och sedan bytte jag bolag. Mm, mitt tips, kolla upp sånt där innan ni knappar in och betalar, man kan luras av mindre saker än så där.

Önskar er alla en toppendag!

Vad är det med katter och Barbies???

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2014 kl 08:43, 4 kommentarer

Vi, det vill säga jag och Nicco, gjorde ett konstanterande i förrgår kväll. Vi stod nämligen och pratade om våra kära katter och katter i allmänhet, och hon berättade om en gammal klasskompis som hade en katt som fick dille på att pinka i hennes låda med barbie saker.

Hm… det där känns igen, sa jag, när Theresé var i 6 årsåldern hade vi en katt, som hette skorpan, och hon gjorde precis samma sak, pinkade i Theresé låda med barbie kläder, alltså nu tycktes vi vara något på spåret, hur kan det komma sig att två katter, helt oberoende av varandra, gör samma sak med samma grejer?

Och då kom vi ju osökt in på våra små söta kissar, Enya och Eloise. Ni vet, det där dom gjorde med Niccos barbie som hon hade i badkaret då vi bodde i lägenheten….mm, snacka om massaker på västerslätt.

Nicco skulle bada en kväll, hoppade ner i karet och ett vrål hördes därinifrån, VAD ÄR DET HÄR??? Jag springer dit och frågar vad som hänt och hon håller upp sin barbie docka och den har fått sina fötter amputerade, clean cut, rakt av, och det var katterna, ja vi måste ju skylla på bägge två eftersom vi inte visste vem av dom som var skyldiga till amputationen, dom hade alltså bitit av fötterna, och dom saknade delarna, återfanns aldrig.

Och dessutom… när Nicco glömt stänga dörren in till hennes rum så kunde man skymta 2 håriga saker som försvann i i rummet med en hast, sida vid sida, och ut kom dom, sekunder efteråt, fortfarande sida vid sida men nu med barbie saker i munnen… say what? Vad är det med katter och Barbies?

Jag var till fotvården igår, för första gången i mitt liv, och ja… det var nog värt pengarna (nu fick jag ju detta i julklapp, men…) och jag kan tänka mig att gå tillbaka dit igen. Jag hade fått för mig att jag inte skulle palla att någon var och tog i mina fötter, herregud, man är ju kittlig, men det gick bra.

Och på eftermiddagen var det möte på jobbet, det gick också bra, fick en genomgång i ifyllande av tidrapporter och såna saker. Någon hade tydligen haft bråttom på morgonen, och knuffat omkull motorvärmarstolpen, eller vad tror ni?

Jag är ledig idag, så jag får se vad jag hittar på. Önskar er alla en fin onsdag!

Jag väljer att komma ut, nu.

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 september 2013 kl 06:12, Bli först att kommentera

Ja jag tyckte att det kanske skulle vara på sin plats nu, att efter 46 år, kliva ur garderoben och komma fram och säga att jag faktiskt är… tadaaa… straight. Jag tänkte så ni vet, för det är väl så man presenterar sig, eller har jag missförstått något?

Detta uttalande kommer sig dels av att jag läser just nu en bok, ett ihop kok av olika kända människors stund i rampljuset, och jag hade precis avverkat kapitlet om Rickard Wolf. Han som själv hoppade fram ur skuggorna och berättade att han var/är bög.

Och sedan ringde ”gammbossen”, Annika Collén, och vi började snacka om ålder, hon har missat att fira sin 50 årsdag (som var för några år sedan…typ) och därför ska hon göra det nu, och därefter påbörja hennes räkning av hur ung hon är… ja det kan väl funka. Varför är åldern så viktig att hålla reda på.

Jag påpekade att hon då måste göra ett nytt körkort, med den rätta åldern men kom sedan på att egentligen är det ju rätt så vrickat att ens ha ett personnummer för att verifiera att det är du. Det duger väl med vilken siffror eller bokstavskombination som helst, eller?

Dessutom tyckte hon att det var en alldeles utmärkt idé, då personnumret även visar på kön, och vad hände då med detta nya uttryck, hen. Tänk om någon vill vara just en hen?

Vidare så tycker jag att just denna kombination av siffror och bokstäver, kan tryckas på till exempel fakturor, istället för dessa ocr nummer som ändå bara är där för att verifiera att det är du som betalat fakturan. Det vore väl ännu enklare att alltid ha samma siffror där, inget krångel.

Och då halkade vi in på skrubbleken, att komma ut ur garderoben, och varför heter det just att komma ut? Varför ska en homosexuell människa ens behöva berätta för omgivningen vad dom är… ja jag kan förstå att det kan hänga ihop med att bara berätta för att slippa att folk ska viska, för det kommer väl fram för eller senare ändå… men varför ska man bry sig??? Jag är numer ABC123… bara så ni vet, och ni får gärna betala mina fakturor… alldeles gratis 🙂

Nåja, nog om detta, ska snart iväg och jobba så det är väl dags att låta mina kläder komma ut ur garderoben… och sedan vill jag ha frukost. Önskar er alla en fin måndag!

Aningens lättare då…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 april 2013 kl 06:11, Bli först att kommentera

Att solen är uppe då man vaknar, gör att det känns aningens lättare att lämna sängen. Jag arbetar idag men bara fram till 12.30, då jag ska hem och hämta Nicco och Winstone, sedan ska vi upp till Hamptjärnsstugan för att träffa andra med japanska spetsar. Winstones halvbror ska även finnas med där.

Ska bli roligt att se och höra om deras hundar är likadan som Niccos energiknippe. Ibland verkar han tro att han är en katt, då han springer och jagar löv, som om han trodde att det var flygande fiskar. Ingen koll på vart han springer, han ger bara järnet.

Igår hämtade jag upp Nicco på skolan, så åkte vi till körskolan där hon fick göra syntestet, hon ska ju göra teorin för moppekortet, helgen som kommer. Och måndagen därefter åker hon till Budapest, så därför gjorde vi även en sväng in på Forex och växlade till henne lite mer pengar, hon ska väl äta därnere också.

Tänk, nu är det inte långt kvar innan 1:a maj, otroligt att man kan missa hur snabbt tiden går. Jag brukar alltid tycka att januari känns som en evighet och sedan ska det dravlas på med februari, men när man nu tänker tillbaka på den tiden så inte hann man göra något vettigt då inte… det bara far iväg.

1:a maj då man var barn innebar att man äntligen fick lov att börja använda sina träskor, cykeln fick man efter lite tjat, ta fram från källarförrådet, och vinterjackan kunde hängas undan… men absolut inte före den dagen.

Vad det har ändrats under dessa år, nu cyklar man året runt om man har vinterdäck och lite mod, många går klädda i sommarkläder oavsett temperatur utomhus, och dessa converse, tygskor, som man klampar runt i även fast det är -20 ute, obegripligt!

Jaja, då är det väl tur då att man vuxit ifrån dessa påhitt, och gör det man känner sig bekväm med, inga påtryckningar eller annat skulle då få mig att trava runt i tygskor och strumpbyxor… inte överhuvudtaget, kan jag ju säga 🙂

Med dessa ord lämnar jag nu er till vad ni nu ska göra och önskar er alla en bra dag!

När den halte leder den lytte

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2013 kl 08:46, 2 kommentarer

För några veckor sedan var jag uppe på ett område, hade en avtalad tid, parkerade bilen och började trava uppåt mot ingången. Mötte en äldre dam, som såg lätt desorienterad ut, hon påkallade min uppmärksamhet då jag passerat och undrade om jag kunde tala om vart hon kunde hitta bussen.

Nu tänkte Maria steget längre, och inte nog med att hon skulle berätta vart bussen gick, hon skulle också hänvisa henne till rätt sida, så hon frågade vart damen/tanten skulle. Ja, sa hon, jag ska hem. Ehhh…ok? Ja, sa hon sedan, då hon kom på att svaret inte gav så mycket, jag ska ner på stan.

Och nu vet inte jag vad jag tänkte, men jag sa till henne att gå rätt ner, vika av lite till vänster, gå över vägen och ta bussen därifrån, då skulle hon minsann komma ner till stan. Hon tackade så mycket för hjälpen och travade iväg.

Efter någon minut gick ljuset upp för mig, jag hade visat tanten till fel hållplats, hon skulle väl inte alls gå över på andra sidan, jamen jösses, fråga aldrig en människa om vägen, som inte kan orientera sig själv i omgivningarna. Men hur skulle tanten veta det?

Nå, så farligt blev det nog inte ändå, om hon nu inte själv, läste på hållplatsen så fick hon ju åka en liten bit, komma sig till ändhållplatsen och sedan åka tillbaka, så det var ju inte som om jag skickat henne till Jukkasjärvi 🙂 Men jag undrar vad hon tänkte om mig.

Och nu måste jag ju berätta om tanten jag träffade i väntrummet på öron/näsa/hals. Hon var gissningsvis i 80 årsåldern, jag satt ensam i väntrummet då hon försiktigt kom travandes, tittade på väggen där kölapps systemet sitter, sedan gluttade hon in genom luckan och kom sedan fram till mig och undrade om dom inte hade kölappar, jag är nämligen synskadad sa hon, så jag ser inte så bra.

Jag hjälpte henne naturligtvis och tog en lapp åt henne och sa att nästa gång det piper så är det din tur, du har nästa nummer. Ok, sa hon och tackade, sedan berättade hon att hon hängt av sig sina kläder i ett rum, men visste inte riktigt vart det rummet var, och jag visste då inte alls vart det kunde ha varit. Det fanns ju inga kapprum där.

Nå, det blev hennes tur, hon fick anmäla sig i luckan och sedan fick hon order om att följa den röda linjen till nästa avdelning. Hon kom fram till mig igen och pratade om sina kläder, hon hade ju haft hjälp av färdtjänsten upp, men hon visste ju inte hur dom kommit in.

Jag pekade mot utgången och sa, att den vägen kom du in, så mycket vet jag, in hit alltså. Ok, då tackade hon igen (jätterar tant, faktiskt, så förnöjsam och trevlig), och så började hon gå mot utgången och jag upprepade igen, att du kom in HIT, den vägen, ja, sa hon och försvann ut genom dörren.

Sen fick ju jag sitta och fundera om jag nu skickat iväg henne på en evighetsvandring runt hela NUS. Jag satt verkligen i valet och kvalet om jag skulle söka upp henne, men jag ville inte heller lämna min plats. Jaja, tänkte jag, vi är ju inte ensamma på lasarettet, det finns ju hur många som helst som hon kan fråga, så hon klarar sig säkert.

När det blev min tur fick jag gå in på en annan avdelning och sätta mig därute och vänta och se, där var tanten, och hon hade hittat rätt, där fanns nämligen ett väntrum där hon hängt av sig kläderna, puh… då kunde jag ju andas ut 🙂

Önskar er alla en trivsam, solig söndag!

Hög kvalitet… eller inte

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2013 kl 08:46, Bli först att kommentera

Igår blev det en lättare dag på jobbet eftersom jag hade en inskolning. Det är ju alltid bättre att vara två än en, åtminstone i det här yrket. Direkt efter arbetet åkte jag och tränade, upp och handla, hem och stöka undan.

Jag hann både dammsuga, torka golv, tvätta kläder, laga mat, diska och ren bädda innan halv sju, då jag sa att nu gör jag helg… åtminstone till idag. Man kan ju aldrig låta allt vara, även om man skulle vilja ge det en chans, någon gång. Det är nog inte så kul att inte göra nåt heller.

Nu har jag i alla fall fått remiss på öron/näsa/hals, dit ska jag på onsdag, även om jag inte hört en bokstav från min läkare, om provsvaren.

”Kul-Janne”, ni vet, han tipsade minsann om en länk, här kan ni gå in, och betygsätta läkare, eller se vad just eran läkare har fått för betyg: http://doktorsguiden.se/

Det lustiga är att min läkare har högt betyg, mja, jag skrev ju det, han låter proffsig, är duktig på att dra igång saker… men det vore ju fint om han även avslutade dom.

Sedan blir jag något irriterad över detta med mina vårdkontakter, på nätet, där man kan logga in, förnya recept, skirva in att man vill bli kontaktad osv. Där står det att man får svar efter 3 dagar… bullshit, säger jag, nu har det gått en vecka, och det enda pipet därifrån var att meddelandet var skickat.

Inte nog med det, man kan också klicka i om man tycker det är ok att bli kontaktad av annan läkare än just ens egen, det har jag nu gjort vid två tillfällen, men tydligen finns det ingen läkare där, för som sagt, INGEN, har hört av sig.

Vidare så finns följande att läsa på deras hemsida, nu då Carema sålts till något som heter Capio:

Vad innebär det för mig som patient?

Verksamheten fortsätter som förut. Du som är listad hos våra vård- och hälsocentraler runt om i landet och du som är patient hos vår övriga verksamhet ska känna dig trygg med att du även fortsättningsvis kommer att erbjudas hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

Hm, hög kvalitet… undrar hur det ser ut då det är dåligt då? Eller menar dom att jag ännu inte blivit erbjuden, denna höga kvalitet, ja, det återstår ju att se. Vet ju inte heller vem man skulle lista sig hos istället.

Önskar er en fin lördag, och hoppas hoppas, att dom ljög på vädret, någon snö vill vi inte ha.

Röjardag…igår

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 februari 2013 kl 06:02, 2 kommentarer

En röjardag var precis vad det blev igår, jag röjde i min garderob, kanske var det Tina som fick mig till det, hon sickade nämligen ett mejl till mig och skrev att hon läst i en gammal tidning om en app, You’ll never wear that again.

I en genomsnittlig garderob finns 31 st plagg som ej används. Enligt undersökning från United Minds.

Stadsmissionen vill ha de kläderna.

Med appen får man hjälp via sina facebookbilder att sålla bland plaggen – och upptäcka vilka man lika gärna kan skänka bort.

Och tänk då, skrämmande tanke, sa Tina, om hon kanske skulle få rådet att skänka bort allt hon äger… hm, ja, vem vet, jag kanske inte heller skulle få nåt kvar så jag satte igång att sålla. En hel påse att skänka bort och två stycken som går till bingen, brännbart. Och vips så var det lite luftigare i garderoben.

Jag fortsatte ut i hallen och tömde alla korgar vi har på hatthyllan, plockade undan alla skor förutom dom vi använder just nu så jag fick bära bort en skohylla. Och hängde undan jackor och annat. Jag öppnade en påse som hängde där och hittade en toarulle hållare i gjutjärn. Vad jag fick fundera, känner inte igen den, men antog att den var köpt på myrorna, då den var prismärkt för 25:-. Hm… fick ta en bild av den och mms:a Theresé för att fråga om den var hennes.

Svar inkom: Nej, jag är oskyldig. Så då var det jag då, som köpt den, för säkert 1 år sedan, och bara hängt den där, förmodligen var tanken att jag skulle ta den till stugan och hänga upp den på utedasset, så därför det bli så. Kanske säkrast att bära ut den till bussen, om den sa kommas ihåg till sommaren.

Sedan åkte jag och Nicco och hämtade tapeterna, jag köpte också en orange färg som jag målade med igår, hehe… skohyllan blev offer nummer ett, och sedan en pall, jag fått av min mormor för över 30 år sedan. Dom kommer att platsa bra i vår nya hall, härnere. Målaren kommer på torsdag morgon och fixar våra väggar.

Jobbar förmiddag idag, så nu ska jag göra mig klar, önskar er alla en fin tisdag!

Etikett: kläder

Dom ger sig inte…

Det är pampigt!

Nu skriver jag om det…igen

Om man ”råkar” så finns det…

Vad är det med katter och Barbies???

Jag väljer att komma ut, nu.

Aningens lättare då…

När den halte leder den lytte

Hög kvalitet… eller inte

Röjardag…igår

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten