Etikett: klok

Byte av upplevelser

Av , , Bli först att kommentera 16

Vet att det är många, kanske rent utav, flertalet människor, som går in i höstdepressioner, vid den här årstiden.

Jag kan skryta över att jag aldrig varit deprimerad eller påverkad av mörkret. Så jag kan inte relatera till den känslan, men med erfarenheter av andra som lidit av det, i min närhet, så förstår jag ju att det är jättesvårt.

Och ännu värre då, för alla som går runt med dessa känslor, året runt. En klok människa sa till mig, att man kan lära sig att visa känslor, för att man vet hur det ska vara, man kan skratta, men om man inte gör det med hjärtat så blir det inte samma sak.

Likadant för alla som sätter på sig en mask, för att dom inte vill visa sitt rätta jag. En ständig kamp, med sig själv, och säkerligen en längtan till att bara få andas utan att det ska göra ont i själen.

En annan klok person, sa, att man vet, innerst inne vad som är rätt. Men hjärnan säger en sak, och hjärtat ett annat. Och då tänkte jag, att man måste med andra ord, synka dom två. Inte det lättaste att komma underfund med, hur man fixar det.

Själv har jag en egen teori om varför jag aldrig upplevt detta. Dom som nu pratar om vikten att få i sig D vitamin, då vi inte har sol så länge. Dom är säkert nåt på spåren. Jag brukar ju säga att sol för mig är som en batteriladdare…ren energi.

Och ni som känner mig, vet ju att jag inte behöver mer än nån timme i vårsol, för att lägga grunden. Min solbränna försvinner aldrig helt. Nåt är ju halvkonstigt, men jag klagar inte.

Tror också att den grunden blev lagd, redan som barn. Konstant brun under hela sommaren. Var ju bara inomhus då det var mat. Annars spelade det ingen roll om det regnade, snöade eller var full storm, ute var man ändå.

Sen är väl alla depressioner, väldigt individuella. Svårt att hitta botemedel som passar alla. Ibland önskar jag att jag hade kunnat byta mina upplevelser över hur mina dagar är, för att nån annan skulle få känna hur det känns att bara ha det gott. Vi har ändå så mycket i våra liv att brottas med, så ingen skulle behöva tyngas med att må dåligt.

Men hur det skulle vara genomförbart, måste jag lämna över till nån annan att räkna ut, jag har ingen aning, om hur det skulle gå till.

Min dator verkar i alla fall ha gått in i en depression…igen. Då den slår av sig själv och startar upp igen. Jag kan fortfarande inte skriva dessa tecken, : ! ? ) ( ” / # inte heller stor bokstav utan att först trycka ner caps lock.

Så det tar sin lilla tid att skriva blogginläggen. Tecknen har jag sparat i ett dokument och får kopiera därifrån, för att lägga in i texten. Har lyckats spara ner min mejladress också, för den kan jag ju inte heller bara skriva, då det är ett understreck i den.

Och här tänker jag att det nån av er kanske vill byta sin dator mot min, apropå att byta upplevelser, hahaa. Det krävs dock, att ni har en perfekt fungerande dator, om bytet ska vara genomförbart.

Hoppas på en fin dag för er alla!

Sen vet jag inte vad som hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Det var en trevlig julmiddag igår, och hade kunnat vara snäppet ännu bättre, om jag hade struntat i efterrätten. Jisses!!!

Jag tog lite av chokladpuddingen, 2 matskedar av citronfromage och 2 godisar. Dom där 2 godisarna lämnade jag kvar på tallriken, fick nämligen värsta hjärtklappningen, och det kändes som om maten var ända upp i halsgropen.

Nå, vi satt kvar nån timme och surrade på och sen bestämde vi att vi kanske skulle fortsätta ute på stan, men jag kände mig fortfarande inte så bra så jag bestämde mig för att jag skulle ringa taxi.

e8fd8397e4ec473b05243bab73e2c443
Vi stod samlade där utanför, och jag vet att jag sa till en kille där, jämte mig, att jag har hypoglykemi och det kan vara det som spökar. Tog fram en Dextrosol som jag tuggade på, vet att jag såg blå prickar framför ögonen och därefter vet jag inte vad som hände.

d60c29c15a634dea4a5703bf2222a603Hör röster: -Jag ringer ambulans…-Andas hon..

Jag tvingar upp ögonen och säger: Ja jag andas, NEJ ring inte ambulans, jag är ok. Fast Malin hade redan ringt och jag fick prata med en kille där och förklara vad jag trodde och han ville att jag skulle ställa mig upp medan han var kvar i luren, fick hjälp med det, tror till och med att jag blev upplyft, haha, jag hann inte med, och tänkte att där vet man att det var ett gäng personliga assistenter…man är van att lyfta 😀

Övertygade killen i luren att jag skulle klara mig, och även dom som stod därute. Och taxin kom strax därefter så jag åkte hem med den. Provade sockret då jag överraskat Åke med en tidig hemgång, och ja, 3.1, det var lågt med tanke på att jag fått i mig Dextrosolen.

Och nu undrar jag förstås om jag hade så lågt socker, där utanför Droskan, att om jag hade haft diabetes och tagit insulin, så hade det där varit koma läge?

Har bara svimmat en gång tidigare i mitt liv och då var jag 18 år, så det var ett tag sedan. Dessutom har ju dietisten på kirurgen, sagt att om jag skulle hamna i ”koma” eller få för lågt socker att jag somnar, så kommer min kropp att väcka upp mig, det händer dock inte om man har diabetes och får för lågt socker, då håller insulinet sockret nere, och det blir dödligt farligt.

Näää, med facit i hand, skulle jag ha gjort som jag gjorde på Åkes julfest, då skippade jag efterrätten just för att undvika, eventuella risker att nåt sånt här skulle hända.

Typiskt, att minnet ska vara så bra, och jag är så klok, men det där minnet är väldans kort ibland och klokheten, kan övergå i nån typ av crazytime, och ”vi testar och ser vad som händer mode”.

Nu vet jag vad som kan hända, för det är faktiskt inte så ofta, så nästa gång ska jag vara mer genomtänkt 😀

Nå, hem kom jag ju och jag satte på några roliga klipp, här en elak snögubbe som skrämmer folk:

Och då vi sett en halvtimme av denna snögubbe, berättade jag för Åke,att  sist jag jobbade och skulle hem, så tar jag källarutgången för den ligger på samma plan där garaget är. Just innan ytterdörren passerar man tvättstugan och där stod dörren öppen så jag visste att nån skulle kliva ut där och jag visste också att denne någon skulle bli rädd, då jag stod där.

Mycket riktigt, mannen skrek till och viftade med händerna framför sitt ansikte, sen skrattade vi bägge två och jag sa att jag VISSTE att du skulle bli rädd 😀

Själv stålsatte jag mig, för jag visste att även jag skulle bli rädd av hans reaktion, även fast jag var förberedd 😀

Blir chilldag idag, i think, och avslutning ikväll, i Allt för Sverige. Kanske jag bränner iväg och hämtar halsbandet, men jag vet inte det ligger i alla fall inte på nån to do list, utan we will see list.

Ha en fin tredje advent, allihop!

79815197_10157675788896585_3670518332932489216_o