Etikett: klorna

Dom gör sig bäst utomhus!

Av , , Bli först att kommentera 16

Satt ute i den gassande solen igår (ja ok, jag överdriver lite, gassande var väl att ta i, men den gav lite värme i alla fall).

30738971_10156213700426585_7981365359976382464_n Skulle vara chaufför till Nicco igår kväll, så jag fördrev tiden lite, i väntan på det, med att åka till mamma efter att vi intagit middagen. Hon hade besök av två väninnor, och vi satt ute på balkongen och drack kaffe och berättade den ena historien efter den andra.

Kom in på fåglar, och mamma berättade om en pärluggla, som dundrat in i fönstret uppe i Norum:

parluggBild hittade jag HÄR

Pappa gick ut och plockade upp ugglan och satte den på hans finger, där ugglan knep ihop klorna runt fingret och satt och såg aningens storögd ut. Pappa satte sedan upp ugglan på en stege som stod därute och där satt den en stund tills den samlat mod och sedan flaxade den iväg.

Han hade tur, hördes det som sedan…pappa alltså (ja ugglan också förstås, den överlevde ju). Tydligen så släpper inte pärlugglan greppet om dom håller fast nåt, dom tror ju att det är ett byte. Hade ju varit kul om den vägrat släppa hans finger 😀

Jag berättade om den där dråpliga synen som mötte oss, den 20 september, 2014, och vi hade varit på Shang-Hai och käkat lunch med Tina och Christian. Och här saxar jag in text från det blogginlägget: ”När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.” Slut saxat

0034 0012Jo det kan vara roligt med fåglar…ibland. Men dom gör sig bäst utomhus 😀

Hoppas att solen lyser mycket hos er som den gör här, ha det gott, allihop!

Only sixteen…

Av , , 4 kommentarer 7

Febern försvann nästan lika snabbt som den dök upp, även mitt halsonda, jag som nu hade förberett mig för en månads riktigt elände, men det tonade som ut igår och idag känner jag knappt någonting… skönt!!! Benen känns av men är bättre, så medicinen hjälper ju, och det är väl tacksamt.

Jag hade bokat in en tid för att Winstone skulle få sina klor klippta igår, på Djurmagazinet, jag hade med mig en assistent, Tina Florin, som fotade innan:

bild 3(2) bild 4(2)

Och efteråt:

bild 1(2) bild 1(3) bild 2(2) bild 2(3) bild 4(1)bild(4)

Han hade skött sig snyggt, och Rebecka visade hur hon håller hundarna då hon klipper klorna. Jag har ju börjat fega då jag klipper och vill inte ta så mycket, så därför tyckte jag att det var läge att få ner dom en bra bit så kan vi fortsätta klippa med jämna mellanrum. Sen ska jag se om jag kan göra likadant som hon gjorde, såg jättelätt ut. Tack Rebecka!

Winstone är ju skötsam, så det är inte för den skull, utan det är det där att han tycker att jag ska snabba mig lite annars börjar han rycka i tassen men det ska nu kunna gå vägen, om jag får till det att göra på hennes sätt.

Det syntes i alla fall på Winstone som om han kommit in i himmelriket… eller som ett barn i godisaffären. Så han fick lite godis med sig hem.

Ja idag, för 16 år sedan, yrde snön i blåsten och vi var uppe på BB, Niccolina tyckte att det var läge att få börja sitt liv. Inte än, visserligen, hon var en nattuggla redan från början, och föddes först vid elvatiden på kvällen.

Så med anledning av den händelsen så kommer det att serveras kaffe och någonting till, idag, här på ettan, från 14 tiden… till er som känner er sugna. Och till Nicco, ännu en gång, Grattis på 16 årsdagen, hoppas den blir så bra som du tänkt dig! //Kram

1779755_604658209623038_668783114_n

Och till er andra, ha en fin lördag!

”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt.

Av , , Bli först att kommentera 4

Dom gjorde ett stambyte här, där vi bor, för 4 eller om det 5 år sedan (tiden går så fort så jag har dålig koll på det). Det skulle ta 6-8 veckor och under den tiden hyrde vi in oss uppe i tvåan hos Åkes pappa. Han bor också här på västerslätt.

Katterna hade vi givetvis med oss och man gruvade väl lite för hur det skulle gå och om dom skulle riva hela det placet också. Nu hör det till saken att jag fixar knappt att sova i samma rum som dom två, eftersom jag inte tycker att det är speciellt roligt att ha en katt på halsen eller i ansiktet. Dörren in till teverummet där vi skulle sova gick inte att stänga ordentligt så första och andra natten knöt jag fast dörren med ett sånt där nyckelband man har runt halsen. Öppningen var ändå för stor så jag staplade två ryggdynor, från skinnsoffan, på varandra. Jättebra idé, tyckte jag.
 
Jag vaknade mitt i natten av ett snärtande ljud, fattade inte först vart det kom ifrån. Ett irriterande, högt ”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt. Det var en av katterna som klöste tag i knappen på dynan, drog ut den och släppte av. Dom har talang dom.
 
Då blev det en flytt av katterna då det var läggdags. Dom blev förvisade till köket, där inte heller den dörren gick att stänga helt, så varje kväll var det samma procedur. Fram med kattgodis, locka in dom i köket, ställa fram ättika i en liten skål vid dörren, och knyta fast den dörren.
 
Ättikan trodde jag i min enfald, skulle hålla dom borta från dörren som nu blivit deras nya klösbräda, men tror ni dom brydde sig om den stickande lukten? Icket, kunde lika gärna ha struntat i den. Dom sticker in klorna under dörren och river för brinnande livet, fruktansvärt retfullt ljud, speciellt nattetid, då alla ljud förstärks med 100 %.
 
Likadant gör dom här hemma, under våran sovrumsdörr, då dom tycker att vi ska stiga upp och ge dom mat. Inte ofta, men när det händer kan man ju hålla sig för skratt. Jag tänker ALDRIG stiga upp klockan 5 för att ge dom någonting. Jag brukar försöka hålla för öronen för att slippa ljudet och ibland har det varit nära att jag skulle ha tagit någonting hårt och kastat på dörren men har ju insett att då vaknar nog fler än bara jag, så jag tyglar mig.
 
Nä, då var det dags att få upp Jennifer…igen och när jag skriver det så kommer jag ihåg att jag sa till henne igår att vi skulle ställa in en väckarklocka i hennes rum så hon fick stiga upp själv, vid första ringningen, men det glömde jag förstås bort, hm. Får bli ett uppdrag till måndagsmorgonen då. Ha en bra fredag och njut av helgen som kommer.

Vadderad kontorsstol kanske

Av , , 2 kommentarer 3

Katterna på jobbet är värre än småonga. Jag föreslog till Annika att vi skulle hänga ett par enkilos vikter runt magen på dom så får vi se hur högt upp dom kommer sig. Min kontorsstol börjar noppa sig lite och jag undrar om jag ska ta med nån typ av kartong eller dylikt som jag kan fästa fast runt ryggstödet, annars finns det en relativt stor risk att tyget inte bara noppar sig utan det kommer att hänga lååånga trådar utefter ryggstödet om några veckor.
 
Igår kom stor katta rusande och skulle upp i min stol, missade och körde in klorna i sidan på mig istället, jag sätter ner handen för att ta katten med den följden att den hänger sig i mitt finger, med 3 av klorna…skönt!!! Känner mig glad att våra katter hemma, trots allt, är lite lugnare. I alla fall med att dundra runt och helt plötsligt hoppa upp på nån av oss, det tror jag aldrig dom gjort någon gång, sen använder inte dom klorna på oss, som dom här marodörerna gör. Sen, att det flyger saker i golvet även hemma, är en helt annan femma. Dessutom väger våra katter några kilon mer än dessa två skinnstycken med svans, så våra saker kan vara av det tyngre slaget men ändå hamna på golvet.

Men visst är katterna svåra att motstå och vem hade velat ha en katt som bara ligger och sover?

Fast det är skönt när dom gör det, ibland 😀

Här kommer 2 länkar med julklppstips för er som vill ha "nya" och förhoppningsvis lite annorlunda saker.

www.bluebox.se

www.coolstuff.se

Ha en bra onsdag!

Maria Lundmark Hällsten