Etikett: konstutställning

Prova vända på en femöring

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Utmaningsbild nummer tre, en familjemedlem, hm…svårt det där när man har några att välja på, Nicco hade jag kunnat sätta ut men hon blir så putt så jag väljer Sally, en mycket fotogenisk person, bilden har jag tjyvat från Theresé blogg  blogg.vk.se/tezzii och här har Sally fått prova på att äta alldeles själv:
 
Det blev ingen konstutställning igår, chefen undrade om hon fick ändra sig och istället vara hemma och baka någonting, och det var väl klart att hon fick göra det. I brist på ingredienser så fick det bli en rulltårta med lyxfyllning, vi hann precis bli klar så kom hennes son och en kompis förbi så det blev ju lagom att bjuda på kaffe.
 
Vid personalbytet så fick jag höra att elrullstolen ballat ur när dom varit uppe på centrum, den är något tung att dra, när man inte har hjälp från någon motor, så ”H” var ganska så less och förbenad över rullstolens vara eller inte vara.
 
Chefen tycker inte om den, och jag gör det inte heller, den är klumpig. ”H” sa att chefen alltid får köra den själv när dom är inne på Ica, ja sa jag, det fick hon göra första gången vi var där också men om hon får välja vill hon helst slippa, jag tror att det är lite svårt att veta hur mycket den sticker ut därbak. Men det blev jag varse, sist vi var upp och handlade med den där stolen och jag klämde fast dipmixen mot hyllan så jag trodde att det skulle bli ett stort ras, sen börjar hjulen spinna och innan jag fått till knappen så chefen fick ta över kontrollen så spann hon lös på golvet innan hon var loss från hyllan, hahaa…det är ju det jag säger, alltid ska det vara nåt 🙂 Man vänder inte den stolen på en femöring…tyvärr.
 
Jag fick ett mejl igår och jag undrar varför dom ens orkar, här är början på mejlet:
 
käraste,
Hur mår du idag, och jag hoppas du är vid god hälsa?
Jag missar, Nicole Moses Akumi, jag är 24 år gammal flicka, en medicinare, jag kommer från Tchad, men jag bor nu i en välgörenhetsmatch hem här i Ouagadougou Burkina Faso
Snälla jag behöver dig att läsa igenom denna post eftersom jag sagt något mycket viktigt om mitt liv, så att du kan veta vem jag är och också mitt syfte för att kontakta dig, och jag ber du kommer att ha förbarmande över mig och rädda mitt liv från min nuvarande situationen *slutcitat*
 
Fin svenska dom har, om man sedan ids fortsätta läsa så skrivs det om en skattkista som hennes farbror eller vem fasen det ska föreställa att vara, har i sina ägor och om man hjälper henne så ska man få 15% av innehållet i den skattkistan, men hallå, ge er, tycker synd om den som ens går på en mening i detta sk-t mejl. Önskar att min dator bombarderar avsändarens dator så den går upp i rök, det vore nåt det.
 
Näpp, nu ska jag ge mig för stunden och göra nåt annat än att sitta här och surra. Hoppas ni får en fin måndag, det tror jag att det blir oavsett vad man hittar på.
 

U:et försvann

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Utmaningen del två, en bild på en favoritpryl, hm…svårt det där, när man har prylar överallt och egentligen, när man läser igenom listan över utmaningen, så skulle nog Åke platsa på varenda punkt, men det kanske blev tjatigt med en bild på honom vare gång… för er andra 🙂
 
Nå, jag valde datorn, för här har man ändå suttit en del och hade det inte varit för den så hade jag heller aldrig bloggat och jag älskar verkligen att skriva, sen, att folk vill läsa vad jag skriver, det går över mitt huvud, men är givetvis bara roligt. Så, så här ser den stackaren ut:
 
U.et dammsög jag bort för tre dagar sedan, *slurp* sa det, så försvann den in i dammsugar röret och jag vet att det inte är någon idé att försöka få fast den igen, har den väl lossnat så är det bara att ge upp.
 
Jag sa till Åke att det är först nu, man får nytta av det fria valet man hade i skolan. Jag läste två år tyska, vilket var totalt bortkastat då jag inte ens var intresserad av språk, och sista året valde jag maskinskrivning, vilket jag nu får glädjas åt, då jag vet vart tangenterna ligger 🙂 åtminstone på ett ungefär, och ska knapparna försvinna nu, en efter en, så sitter man ju snart här med en dator utan bokstäver och då kan det bli kul att försöka tåta ihop något.
 
Jag börjar jobba först klockan tolv idag, skönt, dels hann jag träffa Theresé en kort stund igår och kanhända att hon masar sig upp innan jag ska iväg igen, dessutom är tio timmar drygt som sjutton och då känns det överkomligt med dom fem timmar det blir idag.
 
Min chef ville att vi skulle åka ner på en konstutställning dom har nere vid älven, där konsthögskolan håller hus. Det kan ju bli spännande med mitt lokalsinne, men jag har i alla fall diskuterat med Åke, var vi lämpligast stiger av från bussen. Problemet, egentligen, är ju att man inte vet hur det ser ut där, om man tar sig fram med rullstolen eller inte. Kan bli problematiskt om man stöter på en snöhög, att det tinat för mycket och blivit löst etc. Men men, vi får testa och se vart vi hamnar, allt brukar väl lösa sig ändå.
 
Nu önskar jag er en fin och lugn söndag!
Maria Lundmark Hällsten