Etikett: kötid

Vill dom bara avskräcka folk, eller?

Av , , Bli först att kommentera 15

1 dag försvann i mitt bloggarkiv, nämligen gårdagen, (för er som inte la märke till det) 😉  Fick i alla fall en friendly förfrågan, via sms, från Monika, som var rädd att något hade hänt. Nej, visst hände det saker men inget av allvarligare karaktär, inte igår i alla fall 😄

Hade nog stannat i Njurunda, om det inte varit för att där kostar det att stå, och sist jag kollade så fattade jag inte ens hur man skulle göra. Så, vi lämnade det stället, fulltankade och fortsatte en liten bit till.

Vi vaknade upp i Armsjön, drack en kaffe, kollade avståndet, och det visade sig ta 61 timmar dit vi skulle, om vi inte hade haft ett fordon, utan bara traskat på.


Gjorde 2 stopp, för intag av medhavd lunch…ish och en bensträckare. Vi passerade några vägarbeten. Just detta innan Uppsala, där dom stängt av en dubbelfil och plötsligt skulle vi möta trafiken.


Det varnades varannan 500 meter, om att det var 70, omkörningsförbud och mötande trafik. Dessutom var det utställt koner i mitten.
Här undrade jag varför… ehh, begriper inte folk som har körkort, och som är dom enda som ska vistas där, vad som gäller?

Vad är det för dalt? Ska man ponera att förare är så sjukt trötta att dom inte ser att dom får mötande trafik? För i så fall, varför ser det inte ut så här, på alla andra vägar i Sverige? Hur många smala och eländiga finns det inte, där det både är 70, 80 och 90 i hastighet, men inga varningar om mötande trafik?

Det är en sak om man mitt i denna sträcka har en utfart från annan väg, och det ska informeras om detta. Men så var det inte alls, hela vägen. Det där blev nästan som att sitta i kö i telefonen. Och du får höra en gång i minuten att det är kö, att du kan kolla in deras hemsida, att det är 30 minuter kvar, fast det i själva verket tar 10 minuter. Här undrar jag om dom säger 30, för att avskräcka folk?


Nåja, fram kom vi, och Theresé var nyss hemkommen. Vi hade fruktstund i deras uterum, sen blev det 3 fika, och förberedelser för middagen som blev en köttsoppa.

Winstone och Bobby, försökte bekanta sig med varandra. Svårt då den ena inte vill…Winstone, och den andre vill, ibland, och ibland vill den fräsa och vifta lite utmanande på tassarna. Fast det går ändå hyggligt. Inga större draman.

Fast Winstone…inte Churchill nu, utan vår Winstone, ville väldigt gärna gå ut och tugga på godsaken han fått. Bobby står här, just nedanför mina fötter och uppenbarligen tycker Winstone att han utgör ett hot mot hans godis. -Please…öppna dörren så jag får gå ut, människa!


Nu är Theresé och Anders på sina jobb, och Sally i skolan. Vi har inga planer för dagen, men eventuellt en slottsrunda imorgon. Vi får se vart det lutar. Har nyss kokat kaffe, så dagen är bara nystartad.

Den här bilden dök upp som 2 års minne, och det är väl hösten vi nu går tillmötes. Och med den önskar jag er en fin fredag, allihop!

Det är bara fantasin som sätter gränser

Av , , Bli först att kommentera 15

Så läser vi en ny bok och som vanligt poppar det upp en mening, som fastnar och jag stör mig på den. Det är väl bäst att jag börjat med att säga att jag VET, att det är så här man säger…men…

19275156_10155379748241585_822981370837884148_n

Byxor är väl ett flertal…byxa, ental…haha, förstår ni vart jag vill komma? Jag tycker det ska stå: I sin rosa manschesterbyxa, fast om jag smakar på dom orden, så låter det istället som om han gjort något i dom…hm…obra 😀

Nej, jag lägger ner, det får stå som det står, det är nog bäst.

Jag hade nu tänkt att jag ska åka och handla lite idag, och jag tror inte, att jag kommer att vara ensam om det, så nu undrar jag, om jag ska gör ett snabbt avslut på detta inlägg…springa ut med hunden, och sedan dra iväg på CoopForum och göra bort inköpen.

Fast med min tur, har redan hälften av Umeås befolkning, redan haft samma tanke, och en fjärdedel av dom, har ingen hund, så dom kommer redan att vara där…jaja, det är inget jag kan göra nåt åt. Sen brukar det inte spela så stor roll hur många man är, som är där, det är mest vart man får parkera, och kötiden i kassan. Men hey, jag är ju ledig idag, så vem har bråttom.

Här får ni ett litet tips på hur man kan servera efterrätt till midsommarfesten, såg ett annat klipp igår och där använde dom sig av olika frukter, det är bara fantasin som sätter gränser:

Och till sist, stort grattis till Adam som fyller år idag, och er andra önskar jag en bra torsdag, ladda inför morgondagen, och be till väder kommittén att dom skickar sol, lätt bris och värme, så kan det inte bli bättre…see yaaa!

19388434_10155379799806585_6980102571132534979_o

Det kan väcka minnen

Jag har försökt få tag i någon på Försäkringskassan, i 3 dagar nu, och börjar känna mig lätt irriterad. Då går man igenom hela cirkusen med att förklara för en inspelad röst vad ens ärende är, knappar in personnummer och blir lotsad fram till en handläggare där det sedan sägs att det är för många som ringer och man får återkomma…TACK för det, televerket!

Sen testar man, nästa dag, samma procedur men nu kommer man fram och dom säger att ditt samtal besvaras inom kort, 200 före dig i kö, beräknad kötid…34 minuter, jamen tjena, jag har annat att göra än att sitta i luren en halvtimme, aldrig i livet.

Dom har också hunnit meddela att deras återuppringnings system har havererat, tror väl jag med, om det ska vara så där många i kö, och säkert varenda dag, man undrar ju verkligen hur lite folk det finns där, egentligen, 2 personer på hela Sverige, eller vad? Här är väl ett ypperligt tillfälle att skapa arbetstillfällen, för uppenbarligen behövs det ju mer folk på FK.

Och att sitta i telefon kan också väcka minnen från förr, då telefonen bestod i en stor nummerskiva och det plingade i luren då man la på den. Man frågade snällt sina föräldrar om man kunde få ringa sin kusin i Stockholm, och det fick man, om man höll det kort.

Man hörde hur det tickade i luren och rikssamtal lät lite långt borta, så där. Så avslutades alltid samtalet med: Ja det blir nog dyrt, det här! Och sedan la man på och fick vänta en månad till nästa gång. Å andra sidan skrev man ju brev och det kan man sakna idag, visst, man håller kontakt på andra sätt, men det var som spännande att öppna ett handskrivet kuvert.

På mitt förra jobb, hemma hos ”gammbossen” fanns en fast telefon, givetvis med stjärna * och fyrkant #, jag skulle ringa ett samtal till banken och blev uppmanad att trycka på stjärnan för att bevisa att det var en knapptelefon, och varje gång jag tryckte där sa en inspelad röst att det INTE, var en knapptelefon, till slut stod man och gafflade tillbaka att det VISST var en knapptelefon och man frågade om det hade brunnit på kontoret, men att få svar från en bandspelare, var ju helt omöjligt.

Tekniken går ju framåt men ibland verkar den ta snedsteg och kan även backa nån bit för att sedan komma framåt igen. Att fela är mänskligt men idag vet vi väl att även maskiner, datorer och andra saker, kan göra fel, dom också, men det är svårare att bevisa.

Ha en fin fredag, allihop, jag ska umgås med bloggkompisar och njuta av dagen till fullo, på återhörande!

Vår rabatt börjar på växa till sig:

Foto1949 Foto1950